Sofi Lerström Foto Sören Vilks

Björn Gustavsson intervjuar Sofi Lerström

Drottningholmsteatern upplevde under Gustav III:s regering sin verkliga storhetstid. När Gustav III år 1777 fått överta slottet efter sin mor såg han till att det spelades massor av teater och ...

Av: Tidningen Kulturen | 03 september, 2016
Musikens porträtt

Från diskurs till vägledande sanning

Bakgrund  Denna text handlar om hur en diskurs kan förvandlas till vägledande sanning. Utgångspunkten för detta arbete är Talal Asads argumentation kring religionsbegreppet vilket lyder: My argument is that there cannot be ...

Av: Kristian Pella | 16 april, 2012
Essäer om religionen

Füssli, Riefenstahl och nubafolket

Schweiz är ett välkänt textil- och exilland som i modern tid hyst sådana storheter som Lenin, Mussolini och Thomas Mann. Utanför kantonernas under århundraden försvarade riksgränser är det mindre känt ...

Av: Bo I. Cavefors | 06 september, 2013
Essäer om konst

Roger Scruton som uppfostrare

Denna text anländer året sent och består i en mer essäistisk anmälan av den svenska översättningen av den konservative filosofen Roger Scrutons Culture Counts från 2007 (sv. Atlantis & Axess ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 15 november, 2010
Agora - filosofiska essäer

Samernas sedvanerätt säkrad



altHögsta domstolen har nu fastställt hovrättens dom om rätten till renbete till samebyarnas fördel i det så kallade renbetesmålet. Samebyarna Vapsten, Ran och Umbyn i Västerbotten fick rätt mot 104 markägare i Nordmaling. Den 20 januari 2006 kom den första samiska segern efter mer än 40 år av markprocesser. Fastställandet av tingsrättens dom är av principiellt stor betydelse. Det kan vara intressant att ta reda på mer om den historiska bakgrunden och samhällets syn på Sveriges och nordens urinvånare.

Sedan åtminstone början av 1600-talet har samerna betalat skatt till svenska staten för sina markområden.  Det var Karl IX som år 1602 reformerade skattesystemet, eftersom han ville knyta samerna närmare den svenska staten. Beskattningen skulle hädanefter gälla samernas enskilda ägor. Det var de som familjevisten brukade områdena som bildade underlaget för skattelängderna. Varje hushåll kallades skattelapp och området kallades lappskatteland. Det finns delade meningar om samerna ursprungligen ansågs äga dessa skatteland eller om de bara uppläts med nyttjanderätt. Vissa forskare menar att samernas rätt till landet, oavsett om det ägdes eller brukades, tidigare respekterades av staten och domstolarna. Landen behandlades som fast egendom.

Lappskattelandet gick i arv och kunde köpas, säljas, hyras ut och förvärvas genom gåva, överlåtelse, testamente eller giftermål. Gränserna mellan de olika skattelanden var bestämda och ingen fick utan vidare låta sin renhjord beta på en annans skatteland.

Skogssamerna vistades på skattelanden året runt. Fjällsamerna hade skatteland både vid sommarvistet uppe på högfjället och vid den norska kusten samt på vår- och höstlandet längre ner.  För vinterbete hyrde de i allmänhet in sig på någon skogssames land. Det fanns områden som var ett slags allmänning och vid flyttning hade man rätt att vistas på en annans skatteland någon dag. Men för övrigt fick man betala en avgift till skattelandsinnehavaren om man ville beta sina renar hos denne.

När renskötseln expanderade under 1700-talet ökade trängseln på betesmarkerna. Skattelanden fick en tendens att bilda mindre enheter. Samtidigt uppstod konkurrens med nybyggarna om rätten till land och vatten. När alltfler nybyggare börjar söka sig norrut kunde samerna inte förhindra att de bosatte sig på skattelanden. Samernas rätt när det gällde skattelanden försvagades.

1751 drogs riksgränsen mot Norge. Samerna blev svenska eller norska medborgare beroende på var deras skatteland låg. De fick inte äga land på båda sidorna av gränsen. För första gången behövde de bara betala skatt i ett land. Kolonisationen tog fart under 1800-talet. Industrialiseringen och skogsbruket ökade och krävde vägar, järnvägar och andra kommunikationer. Det var vid den tiden som de renägande skogssamerna började trängas undan av civilisationen. Det hade under åren som gått blivit trångt i markerna, eftersom Norge inte längre tålde så många svenska samer på sina marker, utan drev bort dem mot de svenska fjällen och skogarna. Därigenom trängde de inflyttande samerna undan de redan där befintliga samernas renar, som fick allt mindre betesområden. Likadant skulle det bli med jakt och fiskerättigheterna.

I Norrbotten och Västerbotten markerade odlingsgränsen övergången från åretommarker till vinterbetesland. Hur skulle de renskötande samerna kunna överleva? Skulle de påverkas av det begynnande industrisamhällets bättre erbjudande och lämna fjällen och renskötseln? Hur skulle de få skolgång och kunna lära sig läsa och skriva?  Dessa frågor sysselsatte ledande svenska politiker och vetenskapsmän i slutet av 1800-talet. Samer ansågs ju inte ha naturliga förutsättningarna för något annat liv än renskötarens.

Med nybyggarnas inträngande i lappmarkerna blev det allt mindre utrymme för samernas traditionella näringar. Särskilt Jämtlands samer klagade ofta, vilket ledde till att lappskattelanden fastställdes såsom åretombetesmarker, men också att samerna vintertid fick uppehålla sig med sina renar även utanför dessa marker.  Från och med 1886 års renbeteslag förknippades renbetesrätten med medlemskapet i en sameby och inte längre med enskilt ägande av lappskatteland. Genom denna lag tillerkändes samerna exklusiva renbetesrättigheter. Dessutom fastslogs det vem som skulle få utöva renskötsel. Teoretiskt sett skulle alla samer ha renskötselrätt, för med den tidens syn var "samer" endast de människor som var renskötare. Övriga etniska samer ansågs inte vara samer. Och rättigheten att nyttja mark och virke till vedbrand för eget behov tillkom bara de samer som aktivt idkade renskötsel. Här skedde alltså en segregering av samerna i renskötare och icke-renskötare. De icke-renskötande samerna, som huvudsakligen livnärde sig på jakt och fiske eller hade tagit upp ett nybygge, räknades med tiden som en klass för sig. (1.

alt

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I kampen om den territoriella makten i norra Skandinavien kom kyrkorna att spela en viktig roll. Bland annat genom kyrkobyggande och församlingsgrundande kunde den egna nationens anspråk på området hävdas. År 1602 beslutade Karl IX att kyrkor skulle byggas på fem platser i Lappland; i Enontekis, Jukkasjärvi, Jokkmokk, Arvidsjaur och Lycksele. Samtidigt förbjöds samerna att utöva sin tro och tvingades inställa sig till kyrkplatserna vid särskilda helger för att delta i kyrkans gudstjänster. De skulle undervisas och förhöras om den kristna tron.  Dessutom skulle de betala sin skatt och bevista tinget.

I slutet av 1600-talet kom en period med en intensiv religionskonfrontation.  De samer som trilskades och höll fast vid sin gamla tro hotades med straff av olika slag; böter, fängelse eller till och med dödsstraff. Som ett led i missionsarbetet grundade staten också skolor. Den första skolan för samebarn öppnades redan i början av 1600-talet. De viktigaste ämnena var kristendomskunskap och bibelläsning. Kristnandet av samerna gick långsamt.
1723 startade svenska staten fler skolor på kyrkplatserna. Här skulle eleverna gå i två år och sedan sprida kristendomen bland andra samer, men många samer behöll sina barn hemma.  Den traditionella religionens ceremonier kunde samerna utföra hemma. Man ansåg att de samiska gudarna var hjälpsamma och därför nödvändiga i det dagliga livet. 1738 grundades Direktionen över Ecklesiastikverket i Lappmarken för att sprida den kristna tron bland samerna.

Vad förbudet att behålla den egna tron betydde för samerna kan vi kanske göra oss en föreställning om. Och vi vet av tingsprotokoll att samerna utsattes för tvångskristnande. Trots hot om dödsstraff och böter lät många samer bli att komma till kyrkplatsen i den egna byn eller flyttade iväg till andra samebyar, som låg längre bort från kyrkans inflytande. Det finns många skrivelser från prästerna vid den här tiden där de klagar på att samerna inte kom till gudstjänsterna. Länge verkar det också som man fortsatte att tillbe sina gamla gudar samtidigt som man besökte kyrkan och deltog i kyrkans aktiviteter. Eftersom de kristna kyrkorna var få och låg långt borta, medan de samiska gudarna och ritualerna var nära människorna kunde de två religionerna länge existera sida vid sida.
Kyrkans beskrivning av samernas levnadsförhållanden är dyster läsning, speciellt i jämförelse med förhållandena söderut. Lappmarkernas 2 412 kvadratmil beboddes av 53 000 invånare varav 4 000 samer, som bevarat sin särart även om de trängts undan.
I de nordliga distrikten hyste samerna ofta den åsikten att fasta skolor, som t.ex. missionsskolorna, skulle avvänja barnen från nomadlivet. Samerna i de sydligare distrikten var däremot av motsatt uppfattning.

Den så kallade socialdarwinismen var en allmänt accepterad lära i Sverige under 1880-talet. Det råder en mycket paternalistisk översittarattityd gentemot samerna, vilken bottnar i uppfattningen om samernas rasliga och kulturella underlägsenhet.

"Den lappska typen som är indelad i fjäll-lappar och slätt-lappar" beskrevs i motsats till "svenskarna i allmänhet" som "varelser, vhars yttre ej har något behagligt och tilldragande. En lapp är liten till växten, bredaxlad och undersätsig. Hans höfter är utåtstående, fötter och händer små, det grågula ansiktet har ett hårt och strävt uttryck, det är omgivet av långt svart, alldeles rakt hår, pannan är låg och bred och har två utstående knölar". Sedan följer en beskrivning av språket som ordrikt. Därefter granskas deras levnadsvis: "De rikaste har 300-400 renar, lever på fiske, jakt och renskötsel. De följer flodernas lopp till betesmarkerna i fjällen. Slättlapparna lämnar kusten i april och vandrar uppåt i de stora skogarna i inlandet, där de släpper renarna och själva fiskar och jagar. I augusti månad, när myggen (slantza eller sumpok) börjar suga blodet ur folk och fä, vandrar de ner till kusten i korta dagsresor. Vid kusten följer sedan renåtskiljningen, det vill säga, varje renägare samlar in sina renar. Samernas liv vid kusten beskrivs som smutsigt.  I deras huvuden rör sig endast två tankar: Har renarna mycket att äta och är det frid i landet, det vill säga har vargarna synts till?" (2.

Enligt Kyrkans män "dricker lapparna mycket brännvin, något som gör dem andefattiga och förhindrar deras moraliska utveckling. I norden döljer sig så mycket mörker, andlig fattigdom och ensamhet. Men kristendomen ska ge dem ljus och tröst!!"

Enligt Petrus Laestadius levde "lapparna som hedningar i andligt mörker. Gudstjänsterna ger dem andlig spis och de blir glada som små barn. På marknadsdagarna handlar de varor av varandra. Två dagar varje år hålls bönedagar. Då fastar de. Efter två dagars andakt och avlösing i nattvardsgången ger de prästen en ost och var och en förväntar sig brännvin och tobak i utbyte! Dopen förrättas i kojan omgivna av rök, smuts och utdunstningar.  När det hålls bröllop och de stora släkterna möts dricker de brännvin." (3.

Prästernas vittnesbörd om skolbarnen var mycket nedlåtande. Ibland uttrycker de förvåning över att barnen är duktiga och lär sig läsa och skriva, eftersom "av infödingarna kunde man inte fordra och förvänta sig så mycket i jämförelse med svenska barn i svenska skolor."

En ny och viktig symbol för samernas samhörighet och identitet är den samiska flaggan som är gemensam för alla samer.  Solringen är röd och månringen blå. Färgerna härrör från den samiska dräkten. Flaggan är formgiven av Astrid Båhl från Skibotn i Troms i Norge och  godkändes 1986 av det Nordiska Samerådet. Samma år antogs även samernas nationalsång.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/alerta

 

1. Nomadskoleinspektörerna och socialdarwinismen 1917-1945, Simone Pusch, Umeå Univ. 1998

2. Rikets nomadskolors arkiv. Ö I: 1. Lärares och andra befattningshavares efterlämnade papper. V. Karnell 1917 - 1945.

3. Petrus Laestadius och undervisningen i Lappmarken ”Wördsam Framställning Rörande Undervisningswerket i Lappmarken”

Ur arkivet

view_module reorder

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Napoleon den III, skaparen av det moderna Frankrike?

Napoleon den tredjeNapoleon den III, den kanske mest missförstådde kejsaren, föddes för tvåhundra år sedan, den 20 april 1808.  I sina memoarer skriver Hortens, Hollands drottning om sin nyfödde son ...

Av: Anne Edelstam | Essäer om samhället | 15 oktober, 2008

Psykotexten. Del 1. Man blir inte älskad när man är extrem

"Krigskonst är att förgås med blommorna, litteratur är att odla odödliga blommor. Och odödliga blommor är konstgjorda blommor" Yukio Mishima Sidorna som följer upphittades vid ett rivningsarbete i ett för länge sedan ...

Av: Johann von Fritz | Essäer | 25 juli, 2013

Les Murray

Rabulisten och sanningssägaren Les Murray

Australiens enfant terrible, Les Murray, har nyligen åter hamnat i hetluften efter en litteraturpolitisk dispyt med landets premiärminister, Tony Abbott. Vem är denne poet, ofta nämnd som en möjlig nobelpristagare ...

Av: Michael Economou | Litteraturens porträtt | 23 januari, 2015

Tänk om du vore ditt första steg - och ut i rymden?!

Om Hanna Hallgrens diktande Fredag ger mig en bukett blommor som jag inte vet namnet på, ingen vet vad de heter. Jag har frågat på torget där de står men ...

Av: Eleonora Bru | Litteraturens porträtt | 05 juli, 2008

Musik skapad av låtsasspråk

Sångaren i [ingenting], Christopher Sander, är aktuell med soloskivan "Hej hå!" och en spelning på festivalen Where The Action Is. Över en tallrik indiskt bakfyllekäk berättar han om Astrid Lindgren ...

Av: Rasmus Thedin | Musikens porträtt | 25 juni, 2009

Someone for me – Whitney Houston tribute

För några år sen berättade jag för en tjejkompis i Stockholm att jag hade vaknat upp med en dröm om att Whitney Houston var död. Hade drömt om att alla ...

Av: Annelie Babitz | Gästkrönikör | 15 februari, 2012

Väntan som finns

Det som finns finns i väntan rör oss och blir till. Väntan på vad? På vem? Du är ett ensamt korn som faller och faller. .. Träden i oktober flammar och fäller sina ...

Av: Bo Gustavsson | Utopiska geografier | 27 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.