Var bärsärken en shaman?

  Myten om de gamla bärsärkarna kan än idag sägas vara högst levande. Forskarna har dock länge tvistat om vilka dessa elitkrigare egentligen var. Medan vissa menar att de bör ...

Av: Thomas Jonsson | 08 mars, 2010
Essäer om religionen

Familjeförvecklingar kring en hund

 För många år sedan deltog jag i en ambitiöst upplagd fortbildningskurs om aktuell brittisk litteratur. Det var på University of Surrey i Guildford, någon timme med tåg sydväst om London.  Två ...

Av: Ivo Holmqvist | 19 augusti, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Det förlorade paradiset Om Marcel Prousts incestuösa madeleinekakor

Insvept i klädbylten sittande i sin mentala krypta i den korkvadderade sängkammaren arbetar den sjuke Marcel Proust nätterna igenom med sitt mästerverk. Sönderhostad av en tuberkulös hosta, drogad av tunga ...

Av: Benny Holmberg | 26 juli, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Narcissus pseudo-Narcissus på sankt Görans trädgård

För det första, snål spar och fan tar, det vill säga om man blir fast eller vill låta måla bilen. Ville inte betala parkeringsavgift som vanligt, så åkte till gratisstället ...

Av: Stefan Hammarèn | 15 juni, 2014
Stefan Hammarén

Med hjärtat i halsgropen



altSamhället jag har landat i är mig främmande. Inte därför att jag inte talar språket eller känner till staden jag besöker. Jag har varit här ett otal gånger förut, men det är förstås länge sedan nu. Varningen kommer redan före avresan från Sverige:

"Du har bokat hotell i fel område!", försöker släktingen förmedla.

"Men hotellet ligger i stadens centrum och på gångavstånd till alla sevärdheter", invänder jag. "Skyll dig själv, jag har varnat dig!"

Hade vi varit i landet i en timmes tid, när vi upptäckte att plånboken innehållande "allt" var försvunnen? Ett rakt snitt i sidan på väskan vittnade om dådet. På polisstationen suckade manskapet: "Ni kan ju ringa oss och höra efter om... Bär ingenting av värde på er! Här gäller djungelns lagar!" En kvinna hade suttit på sin förarplats, när två män på var sin sida av bilen hade slitit upp dörrarna samtidigt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den ene hade dragit av henne armbandsuret, medan den andre slitit av henne handväskan. Snart suckade alla igenkännande: "Bara inte kämpa emot för då blir du knivskuren! Ligorna kommer hit över havet och terroriserar oss! Från öst och syd översvämmas vi av kriminella gäng. Varför kan folk inte stanna i sina ursprungsländer istället för att komma hit och förstöra vår kultur?"

Staden är inte endast smutsig och nedgången, även det sociala livet verkar ha förändrats grundligt. Jag möter överallt rädda, uppgivna människor, som frågar sig vart stadens värdighet har tagit vägen. Ska de någonsin få känna sig trygga igen och kunna flanera ofredat på gator och torg? Den kvinnliga vakten vid stadens huvudattraktion berättar att hon har sina sedlar gömda i bysthållaren och i trosorna och ber mig vara uppmärksam på att de unga pojkarna där borta, de som ser ut att fotografera utsikten, men inte har någon film i kamerorna, utan bara väntar på att turisten framför dem ska släppa fokus på sina tillhörigheter...

I kvällningen passerar jag det stora berömda torget och ser flyktingar ligga ihopkrupna på avloppsgallren för att slippa frysa under natten. Utmed de stora affärsstråken sitter och ligger människospillror som öppet demonstrerar sin invaliditet och oförmåga att försörja sig själva. Unga kvinnor knäböjer på gatan, en del tigger med diande småbarn i famnen, andra prostituerar sig, unga grabbar står i klungor och spanar efter vad? Med handväskan redan tömd på pengar och pass men ändå hårt inklämd under armen, växlar jag ständigt trottoaren till andra sidan för att undgå att bli attackerad. Jag kommer att tänka på Mr. Fagins och Mr. Sikes i Charles Dickens roman om Oliver Twist. Varenda person jag ser blir till rånare i mina ögon.

Plösligt kommer skammen över mig. Jag skulle inte vilja se mig själv i ögonen nu, se hur rädslan urholkat mitt sunda förstånd. Jag inser hur löjlig min reaktion är. Jag har smittats av fördomarna om mörkrets krafter. Jag försöker tygla min rädsla och tänka rationellt:

Är det flyktingarna eller kriminella ligor som reser runt överallt i Europa och stjäl? Är flyktingarna potentiella kriminella? Knappast. De som begår brott är så skickliga att folk inte ens märker att de har blivit bestulna. I Metron omringas offren av flera tjuvar som ställer sig med ryggarna mot kamerorna för inte bli upptäckta. De som stjäl behöver inte sova på gator och torg. De sover säkert i mjuka, varma sängar.

altHur desperat skulle jag själv vara om jag inte hade tak över huvudet och mat i magen? Vart skulle jag vända mig, om ingen ville ge mig skydd? Tänk om mina drömmars Europa, det som skulle uppfylla mina förväntningar om ett bättre liv, skulle behandla mig som en farsot, en smitta, som hade kommit för att kontaminera invånarna med min undermåliga kultur! Tänk att bli betraktad som en gräshoppa som hotar värdlandets framväxt och bestånd!

Landet ifråga råkar vara Europas ankomsthamn och det kan väl ingen flykting rå för? Inte heller att man inte är ensam om att ha flytt till fots från Afghanistan, eller ha flutit iland i en gummibåt från ett land som inte kan föda sin befolkning.

Har inte varje människa på jorden rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda? Skulle det inte vara möjligt att få en sovplats och lite mat i magen i ett civiliserat land utan att behöva bli misstänkt för att vara brottslig? Kan man inte få tag på ett jobb medan ens rätt till asyl behandlas? Är det inte var och ens mänskliga rättighet att rätta till en orättvisa?

Landet som invaderats av flyktingar och inte förmår ta emot fler har själv tio miljoner invånare och arbete för 80 % av den egna arbetsföra befolkningen. För trettio år sedan var många av dess egna medborgare själva arbetsinvandrare i länderna i norr. Några av dem har återvänt till sina fäders land på ålderns höst, medan deras barn har stannat kvar och funnit en plats i det nya landet. De har "integrerats" som termen lyder. De talar inte längre samma språk som deras mor- och farföräldrar och de förstår inte mycket av varandras sätt att tänka. Människor med invandrarbakgrund lever samtidigt i två världar och det är vanligt att de inte känner sig hemma någonstans. Antingen upplever de sig som kulturellt hemlösa eller också har de insett att de faktiskt behärskar flera språk och kulturyttringar, ser sig berikade och trivs med sin tillvaro och att vara den de blivit under resans gång.

Naturligtvis vore det bra om ingen människa tvingades emigrera för att få mat i magen eller fly från sitt eget land av politiska skäl. Naturligtvis vore det härligt om det vore fred på jorden och alla människor kunde få leva fritt. Men verkligheten är ju en annan. Korruption, egoism och girighet råder och de flesta orkar inte bry sig om någon annan än sig själv. Vi lever i ett rövarsamhälle på alla plan, där rädslan för det främmande är allenarådande. De flyendes farkoster sänks i havet redan innan de har fått möjlighet att framföra sin sak och ansöka om asyl.

altMänniskorna på båda sidor av Rättvisan förvandlas till monster. Nationalismen frodas överallt i Europa och främlingsfientliga partier uppstår och växer sig allt starkare. Deras budskap är klart och tydligt: "Kom inte hit med era uråldriga seder och er hädiska religion och förstör vår hedervärda kultur!"

Nykomlingar överallt ifrån buntas ihop och stängs in i getton, där ilskan och vanmakten jäser. Rädslan för den Andre förblindar och främlingshatet växer från alla håll. Vi har redan sett oroligheter och uppror i många europeiska städer, där folk känner sig utsatta, har tappat framtidstron och inte ser någon egen personlig utväg ur den massa, som de blivit infösta i.

 Det verkar inte finnas några goda lösningar, men för att rädda oss själva och Europa undan kaos, måste varje land i inom EU ta sitt ansvar och sin andel av flyktingströmmen, men inte fösa samman alla till ett och samma område i storstäderna, där de inte har möjlighet att på ett naturligt sätt lära sig landets språk och kultur. Människor borde bemötas som individer med egna förutsättningar, oavsett religionstillhörighet. Annars blir det som i länderna vid Medelhavet, där flyktingar från alla vindriktningar spolas iland som vrakdelar och sedan driver omkring på gator och torg utan mål.

Flyktingströmmarna kommer att tillta i takt med miljöförstörelsen. Det är historiskt ingenting nytt. Folkvandringar har förekommit i alla tider, men befolkningsförändringarna måste ske successivt för att inte väcka oro och rädsla. Världen förändras ständigt och vi behöver arbetskraftsinvandringen nu precis som för trettio år sedan. Om hundra år kommer ingen europé att förundras över om någons släkt härstammar någon annanstans ifrån, om inte av ren nyfikenhet förstås. Alla har sin egen historia att berätta.

Låt mig till slut citera Bertolt Brechts varning: "Die Hoffnung scheitert an den Leuten", (Hoppet går om intet på grund av människornas egna tillkortakommanden) men även Rainer Werner Fassbinders uppmaning: "Wer Hoffnung macht, der lügt, aber wer die Hoffnung tötet, ist ein Schweinehund" (Den som skapar förhoppningar ljuger, men den som dödar hoppet, är ett svin).

Tänk om FN hade makt att förhindra krig genom egna fredsbevarande insatser, miljöförstörelsen inte skulle tvinga folk att flytta, korruptionen skulle minska, så att hjälpinsatser och utvecklingsstöd i alla former nådde fram till de behövande och demokratin vore den enda tänkbara regeringsformen för alla jordens befolkningar! Ack du nya sköna värld!

 Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bilder
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder

Två av senhöstens mäktigaste kulturupplevelser i Stockholm: Almqvist respektive Strindberg – på Forum…

 25-årsjubilerande Forum, som drivs av Jean-Claude Arnault och Katarina Frostenson och som utgör ett av Stockholms mest spännande kulturställen, bjöd nyligen på en helafton med tema C J L Almqvist ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 01 december, 2014

Anna Berg och den svenska naivismen

Modernismen som konstriktning speglar en dynamisk tid präglad av industrialismen och det moderna livets framfart. Synen på verkligheten förändras i början av 1900-talet inte minst genom alla tekniska innovationer som ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 15 december, 2013

Likt alvsmederna och dvärgamästarna från svunna tider

Med tanke på att den sista filmen i Hobbittrilogin just haft premiär, passar en återblick till sommarens Medeltidsvecka och då speciellt föredraget med Peter Lyon bra. Peter Lyon är numera en ...

Av: Jessika Ahlström & Alexander Sanchez | Kulturreportage | 27 december, 2014

Älskade trädgårdar! - Nu blommar det i bokhyllan!

Det finns många sätt att uppleva trädgårdar på. Att arbeta i en trädgård (egen eller andras). Att laga mat från trädgården – och att äta ute. Att skapa en egen ...

Av: Belinda Graham | Essäer om samhället | 29 maj, 2013

Född till liv – Vigd åt död

TEMA FINLAND Ett sekel sedan ”ett ljus tänt i livets fördumningsanstalt”; släckt i förtid av meningslöshet. Krossad av tomheten i de förlorade idealen, begraven i totalitarismens gapande och rullande stupiditet ...

Av: Oliver Parland | Litteraturens porträtt | 09 juni, 2008

Loserförfattarfabriken III

Ny sen årstid på loserförfattarfabriken. Den varma tredjedelslängre sommarén av få ord förbyttes till höstens meningslösa tystnad först. Loserförfattarna hade för det mesta glömt sin första iver att skriva enahanda ...

Av: Stefan Hammarèn | Stefan Hammarén | 11 augusti, 2011

Kvinna, 1969. Foto: Anne Edelstam

Det sprakar av färger på Waldemarsudde

Vardagslivets poesi kallas utställningen (t.o.m 4 juni 2017) med verk av den spanske surrealisten Joan Miró - en av 1900-talets mest uppmärksammade konstnärer. Besökaren möter skulpturer, tavlor och affischer med ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 03 mars, 2017

Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser

Robert Fux som Gert van der Graaf i pjäsen Fans. Foto: Christian Hagward Från feministiskt ramaskri till ungdomspjäser På Orionteaterns varietéscen kan vad som helst hända. Här blandas världskända artister med ...

Av: Agneta Tröjer | Porträtt om politik & samhälle | 18 september, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.