Operasångare är också människor - Festtage Berlin 2010

Först var det Placido Domingo som ställde in och efter honom följde fyra andra i "Simon Boccanegra" och det var lite av ett B-lag som stod på Staatsopers scen ...

Av: Ulf Stenberg | 15 april, 2010
Reportage om scenkonst

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | 03 oktober, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Loveninjas - nu utan masker

Artist: Loveninjas Titel: Johnny C Loveninjas - nu utan masker Jag kommer ihåg ett stort hjärta och tre killar utklädda till kärleksfulla Turtles. Jag kommer ihåg tokroliga låtar om brutna penisar ...

Av: Sofia Lundgren | 27 oktober, 2006
Musikens porträtt

Bruno Kreisky 1983 foto Wkipedia

Bruno Kreisky och Sverige

Vad har Arne Carlsson med Wien att göra? Den frågan ställde jag mig hösten 1978 när jag var gästlärare i Österrike; uppdraget innefattade skolbesök och deltagande i fortbildningskurser för österrikiska ...

Av: Kurt Bäckström | 26 februari, 2017
Porträtt om politik & samhälle

Med hjärtat i halsgropen



altSamhället jag har landat i är mig främmande. Inte därför att jag inte talar språket eller känner till staden jag besöker. Jag har varit här ett otal gånger förut, men det är förstås länge sedan nu. Varningen kommer redan före avresan från Sverige:

"Du har bokat hotell i fel område!", försöker släktingen förmedla.

"Men hotellet ligger i stadens centrum och på gångavstånd till alla sevärdheter", invänder jag. "Skyll dig själv, jag har varnat dig!"

Hade vi varit i landet i en timmes tid, när vi upptäckte att plånboken innehållande "allt" var försvunnen? Ett rakt snitt i sidan på väskan vittnade om dådet. På polisstationen suckade manskapet: "Ni kan ju ringa oss och höra efter om... Bär ingenting av värde på er! Här gäller djungelns lagar!" En kvinna hade suttit på sin förarplats, när två män på var sin sida av bilen hade slitit upp dörrarna samtidigt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den ene hade dragit av henne armbandsuret, medan den andre slitit av henne handväskan. Snart suckade alla igenkännande: "Bara inte kämpa emot för då blir du knivskuren! Ligorna kommer hit över havet och terroriserar oss! Från öst och syd översvämmas vi av kriminella gäng. Varför kan folk inte stanna i sina ursprungsländer istället för att komma hit och förstöra vår kultur?"

Staden är inte endast smutsig och nedgången, även det sociala livet verkar ha förändrats grundligt. Jag möter överallt rädda, uppgivna människor, som frågar sig vart stadens värdighet har tagit vägen. Ska de någonsin få känna sig trygga igen och kunna flanera ofredat på gator och torg? Den kvinnliga vakten vid stadens huvudattraktion berättar att hon har sina sedlar gömda i bysthållaren och i trosorna och ber mig vara uppmärksam på att de unga pojkarna där borta, de som ser ut att fotografera utsikten, men inte har någon film i kamerorna, utan bara väntar på att turisten framför dem ska släppa fokus på sina tillhörigheter...

I kvällningen passerar jag det stora berömda torget och ser flyktingar ligga ihopkrupna på avloppsgallren för att slippa frysa under natten. Utmed de stora affärsstråken sitter och ligger människospillror som öppet demonstrerar sin invaliditet och oförmåga att försörja sig själva. Unga kvinnor knäböjer på gatan, en del tigger med diande småbarn i famnen, andra prostituerar sig, unga grabbar står i klungor och spanar efter vad? Med handväskan redan tömd på pengar och pass men ändå hårt inklämd under armen, växlar jag ständigt trottoaren till andra sidan för att undgå att bli attackerad. Jag kommer att tänka på Mr. Fagins och Mr. Sikes i Charles Dickens roman om Oliver Twist. Varenda person jag ser blir till rånare i mina ögon.

Plösligt kommer skammen över mig. Jag skulle inte vilja se mig själv i ögonen nu, se hur rädslan urholkat mitt sunda förstånd. Jag inser hur löjlig min reaktion är. Jag har smittats av fördomarna om mörkrets krafter. Jag försöker tygla min rädsla och tänka rationellt:

Är det flyktingarna eller kriminella ligor som reser runt överallt i Europa och stjäl? Är flyktingarna potentiella kriminella? Knappast. De som begår brott är så skickliga att folk inte ens märker att de har blivit bestulna. I Metron omringas offren av flera tjuvar som ställer sig med ryggarna mot kamerorna för inte bli upptäckta. De som stjäl behöver inte sova på gator och torg. De sover säkert i mjuka, varma sängar.

altHur desperat skulle jag själv vara om jag inte hade tak över huvudet och mat i magen? Vart skulle jag vända mig, om ingen ville ge mig skydd? Tänk om mina drömmars Europa, det som skulle uppfylla mina förväntningar om ett bättre liv, skulle behandla mig som en farsot, en smitta, som hade kommit för att kontaminera invånarna med min undermåliga kultur! Tänk att bli betraktad som en gräshoppa som hotar värdlandets framväxt och bestånd!

Landet ifråga råkar vara Europas ankomsthamn och det kan väl ingen flykting rå för? Inte heller att man inte är ensam om att ha flytt till fots från Afghanistan, eller ha flutit iland i en gummibåt från ett land som inte kan föda sin befolkning.

Har inte varje människa på jorden rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda? Skulle det inte vara möjligt att få en sovplats och lite mat i magen i ett civiliserat land utan att behöva bli misstänkt för att vara brottslig? Kan man inte få tag på ett jobb medan ens rätt till asyl behandlas? Är det inte var och ens mänskliga rättighet att rätta till en orättvisa?

Landet som invaderats av flyktingar och inte förmår ta emot fler har själv tio miljoner invånare och arbete för 80 % av den egna arbetsföra befolkningen. För trettio år sedan var många av dess egna medborgare själva arbetsinvandrare i länderna i norr. Några av dem har återvänt till sina fäders land på ålderns höst, medan deras barn har stannat kvar och funnit en plats i det nya landet. De har "integrerats" som termen lyder. De talar inte längre samma språk som deras mor- och farföräldrar och de förstår inte mycket av varandras sätt att tänka. Människor med invandrarbakgrund lever samtidigt i två världar och det är vanligt att de inte känner sig hemma någonstans. Antingen upplever de sig som kulturellt hemlösa eller också har de insett att de faktiskt behärskar flera språk och kulturyttringar, ser sig berikade och trivs med sin tillvaro och att vara den de blivit under resans gång.

Naturligtvis vore det bra om ingen människa tvingades emigrera för att få mat i magen eller fly från sitt eget land av politiska skäl. Naturligtvis vore det härligt om det vore fred på jorden och alla människor kunde få leva fritt. Men verkligheten är ju en annan. Korruption, egoism och girighet råder och de flesta orkar inte bry sig om någon annan än sig själv. Vi lever i ett rövarsamhälle på alla plan, där rädslan för det främmande är allenarådande. De flyendes farkoster sänks i havet redan innan de har fått möjlighet att framföra sin sak och ansöka om asyl.

altMänniskorna på båda sidor av Rättvisan förvandlas till monster. Nationalismen frodas överallt i Europa och främlingsfientliga partier uppstår och växer sig allt starkare. Deras budskap är klart och tydligt: "Kom inte hit med era uråldriga seder och er hädiska religion och förstör vår hedervärda kultur!"

Nykomlingar överallt ifrån buntas ihop och stängs in i getton, där ilskan och vanmakten jäser. Rädslan för den Andre förblindar och främlingshatet växer från alla håll. Vi har redan sett oroligheter och uppror i många europeiska städer, där folk känner sig utsatta, har tappat framtidstron och inte ser någon egen personlig utväg ur den massa, som de blivit infösta i.

 Det verkar inte finnas några goda lösningar, men för att rädda oss själva och Europa undan kaos, måste varje land i inom EU ta sitt ansvar och sin andel av flyktingströmmen, men inte fösa samman alla till ett och samma område i storstäderna, där de inte har möjlighet att på ett naturligt sätt lära sig landets språk och kultur. Människor borde bemötas som individer med egna förutsättningar, oavsett religionstillhörighet. Annars blir det som i länderna vid Medelhavet, där flyktingar från alla vindriktningar spolas iland som vrakdelar och sedan driver omkring på gator och torg utan mål.

Flyktingströmmarna kommer att tillta i takt med miljöförstörelsen. Det är historiskt ingenting nytt. Folkvandringar har förekommit i alla tider, men befolkningsförändringarna måste ske successivt för att inte väcka oro och rädsla. Världen förändras ständigt och vi behöver arbetskraftsinvandringen nu precis som för trettio år sedan. Om hundra år kommer ingen europé att förundras över om någons släkt härstammar någon annanstans ifrån, om inte av ren nyfikenhet förstås. Alla har sin egen historia att berätta.

Låt mig till slut citera Bertolt Brechts varning: "Die Hoffnung scheitert an den Leuten", (Hoppet går om intet på grund av människornas egna tillkortakommanden) men även Rainer Werner Fassbinders uppmaning: "Wer Hoffnung macht, der lügt, aber wer die Hoffnung tötet, ist ein Schweinehund" (Den som skapar förhoppningar ljuger, men den som dödar hoppet, är ett svin).

Tänk om FN hade makt att förhindra krig genom egna fredsbevarande insatser, miljöförstörelsen inte skulle tvinga folk att flytta, korruptionen skulle minska, så att hjälpinsatser och utvecklingsstöd i alla former nådde fram till de behövande och demokratin vore den enda tänkbara regeringsformen för alla jordens befolkningar! Ack du nya sköna värld!

 Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bilder
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder

Räkans fenomenologi

Vad är poesi? Är det att med björnkoll på versmått och rim svaja sig fram genom grekiska myter? Är det att tala med stora bokstäver om livet och döden och ...

Av: Jesper Nordström | Övriga porträtt | 28 januari, 2016

Skallmätningen som ideologi

År 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter. "Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin ...

Av: Lilian O. Montmar | Reportage om politik & samhälle | 31 juli, 2009

The roles of computer in doing and studying the art

Bernardo Nicoletti, redan bekant till våra läsare med artikeln A Hidden Part of the Culture: the Business Culture, tar en utgångspunkt från boken Futures past, för att visa de möjliga ...

Av: Bernardo Nicoletti | Essäer | 10 juni, 2013

Samuel Beckett och livets absurda teater

Nobelpristagaren i litteratur, Samuel Beckett, är den okrönte mästaren i att skriva om meningslöshetens och den tåliga väntans utdragna absurditeter och i förlängningen om den sorglustiga väntan på döden. Nerven ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 20 Maj, 2010

Att slå näven i bordet när det behövs

Man ska vara bestämd. Man ska veta vad man tycker och följa upp det i handling. Man ska slå näven i bordet om det behövs. Man ska visa i kroppsspråk ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 15 april, 2011

Batik -Buddha från Sri Lanka. Nu på min balkong

Buddhist i Miljonprogrammet

Min sons lekkamrat såg sig omkring med förundran. Vi var på historiska muséet i Stockholm och befann oss i en sal där det hängde krucifix från olika epoker och med ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 07 augusti, 2017

Niclas Mossberg. Trädet

Niclas Mossberg har bland annat jobbat som ställningsbyggare på Leab och Sparta – Entreprenad och bemanning. Han har också skrivit ungdomsdikter som publicerats i antologin Eremonaout IV (2014).       Trädet Jag ska döda ...

Av: Niclas Mossberg | Utopiska geografier | 26 Maj, 2014

Poul Bjerre av Carl Milles

Om skapandets läkande kraft

Eva-Karin Josefson om allkonstnären Viking Dahl och samhället omkring honom.

Av: Eva-Karin Josefson | Övriga porträtt | 18 november, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.