Möten och betraktelser i kristidernas Rethymnon 2014

Det är olidligt varmt på Kreta nu i augusti och badstranden är överfylld av människor. Jag simmar ut i den långgrunda bukten och ligger sedan och flyter runt i det ...

Av: Lilian O. Montmar | 30 augusti, 2014
Resereportage

Veckan från begravningsplatsen

 Anders Behring Breivik är psykiskt sjuk och var det när han begick massmorden på Utöya i juli. Enligt den rättspsykiatriska undersökningen lider Breivik av paranoida schizofrena drag. Breivik anses psykotisk ...

Av: Gregorz Flakierski | 03 december, 2011
Veckans titt i hyllan

Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd

  Bitte Andersson. fotografier Kim Varga  Bitte Andersson – mångsysslerska med anarkistisk DIY-attityd Agneta Tröjer och Kim Varga har träffat bokhandlerskan, serietecknerskan, filmarbeterskan och queerfeministen Bitte Andersson i hennes butik Hallongrottan på söder i ...

Av: Agneta Tröjer och Kim Varga | 19 juni, 2007
Övriga porträtt

Unterwegs zur Musik. Om Anton Webern

Anton Webern var den mest radikala bland Schönbergs lärjungar och en portalfigur för alla musikpionjärer under andra hälften av nittonhundratalet. Teoretiker av en integral serialism och, framför allt, grundaren av ett ...

Av: Guido Zeccola | 06 november, 2013
Musikens porträtt

Med hjärtat i halsgropen



altSamhället jag har landat i är mig främmande. Inte därför att jag inte talar språket eller känner till staden jag besöker. Jag har varit här ett otal gånger förut, men det är förstås länge sedan nu. Varningen kommer redan före avresan från Sverige:

"Du har bokat hotell i fel område!", försöker släktingen förmedla.

"Men hotellet ligger i stadens centrum och på gångavstånd till alla sevärdheter", invänder jag. "Skyll dig själv, jag har varnat dig!"

Hade vi varit i landet i en timmes tid, när vi upptäckte att plånboken innehållande "allt" var försvunnen? Ett rakt snitt i sidan på väskan vittnade om dådet. På polisstationen suckade manskapet: "Ni kan ju ringa oss och höra efter om... Bär ingenting av värde på er! Här gäller djungelns lagar!" En kvinna hade suttit på sin förarplats, när två män på var sin sida av bilen hade slitit upp dörrarna samtidigt.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den ene hade dragit av henne armbandsuret, medan den andre slitit av henne handväskan. Snart suckade alla igenkännande: "Bara inte kämpa emot för då blir du knivskuren! Ligorna kommer hit över havet och terroriserar oss! Från öst och syd översvämmas vi av kriminella gäng. Varför kan folk inte stanna i sina ursprungsländer istället för att komma hit och förstöra vår kultur?"

Staden är inte endast smutsig och nedgången, även det sociala livet verkar ha förändrats grundligt. Jag möter överallt rädda, uppgivna människor, som frågar sig vart stadens värdighet har tagit vägen. Ska de någonsin få känna sig trygga igen och kunna flanera ofredat på gator och torg? Den kvinnliga vakten vid stadens huvudattraktion berättar att hon har sina sedlar gömda i bysthållaren och i trosorna och ber mig vara uppmärksam på att de unga pojkarna där borta, de som ser ut att fotografera utsikten, men inte har någon film i kamerorna, utan bara väntar på att turisten framför dem ska släppa fokus på sina tillhörigheter...

I kvällningen passerar jag det stora berömda torget och ser flyktingar ligga ihopkrupna på avloppsgallren för att slippa frysa under natten. Utmed de stora affärsstråken sitter och ligger människospillror som öppet demonstrerar sin invaliditet och oförmåga att försörja sig själva. Unga kvinnor knäböjer på gatan, en del tigger med diande småbarn i famnen, andra prostituerar sig, unga grabbar står i klungor och spanar efter vad? Med handväskan redan tömd på pengar och pass men ändå hårt inklämd under armen, växlar jag ständigt trottoaren till andra sidan för att undgå att bli attackerad. Jag kommer att tänka på Mr. Fagins och Mr. Sikes i Charles Dickens roman om Oliver Twist. Varenda person jag ser blir till rånare i mina ögon.

Plösligt kommer skammen över mig. Jag skulle inte vilja se mig själv i ögonen nu, se hur rädslan urholkat mitt sunda förstånd. Jag inser hur löjlig min reaktion är. Jag har smittats av fördomarna om mörkrets krafter. Jag försöker tygla min rädsla och tänka rationellt:

Är det flyktingarna eller kriminella ligor som reser runt överallt i Europa och stjäl? Är flyktingarna potentiella kriminella? Knappast. De som begår brott är så skickliga att folk inte ens märker att de har blivit bestulna. I Metron omringas offren av flera tjuvar som ställer sig med ryggarna mot kamerorna för inte bli upptäckta. De som stjäl behöver inte sova på gator och torg. De sover säkert i mjuka, varma sängar.

altHur desperat skulle jag själv vara om jag inte hade tak över huvudet och mat i magen? Vart skulle jag vända mig, om ingen ville ge mig skydd? Tänk om mina drömmars Europa, det som skulle uppfylla mina förväntningar om ett bättre liv, skulle behandla mig som en farsot, en smitta, som hade kommit för att kontaminera invånarna med min undermåliga kultur! Tänk att bli betraktad som en gräshoppa som hotar värdlandets framväxt och bestånd!

Landet ifråga råkar vara Europas ankomsthamn och det kan väl ingen flykting rå för? Inte heller att man inte är ensam om att ha flytt till fots från Afghanistan, eller ha flutit iland i en gummibåt från ett land som inte kan föda sin befolkning.

Har inte varje människa på jorden rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda? Skulle det inte vara möjligt att få en sovplats och lite mat i magen i ett civiliserat land utan att behöva bli misstänkt för att vara brottslig? Kan man inte få tag på ett jobb medan ens rätt till asyl behandlas? Är det inte var och ens mänskliga rättighet att rätta till en orättvisa?

Landet som invaderats av flyktingar och inte förmår ta emot fler har själv tio miljoner invånare och arbete för 80 % av den egna arbetsföra befolkningen. För trettio år sedan var många av dess egna medborgare själva arbetsinvandrare i länderna i norr. Några av dem har återvänt till sina fäders land på ålderns höst, medan deras barn har stannat kvar och funnit en plats i det nya landet. De har "integrerats" som termen lyder. De talar inte längre samma språk som deras mor- och farföräldrar och de förstår inte mycket av varandras sätt att tänka. Människor med invandrarbakgrund lever samtidigt i två världar och det är vanligt att de inte känner sig hemma någonstans. Antingen upplever de sig som kulturellt hemlösa eller också har de insett att de faktiskt behärskar flera språk och kulturyttringar, ser sig berikade och trivs med sin tillvaro och att vara den de blivit under resans gång.

Naturligtvis vore det bra om ingen människa tvingades emigrera för att få mat i magen eller fly från sitt eget land av politiska skäl. Naturligtvis vore det härligt om det vore fred på jorden och alla människor kunde få leva fritt. Men verkligheten är ju en annan. Korruption, egoism och girighet råder och de flesta orkar inte bry sig om någon annan än sig själv. Vi lever i ett rövarsamhälle på alla plan, där rädslan för det främmande är allenarådande. De flyendes farkoster sänks i havet redan innan de har fått möjlighet att framföra sin sak och ansöka om asyl.

altMänniskorna på båda sidor av Rättvisan förvandlas till monster. Nationalismen frodas överallt i Europa och främlingsfientliga partier uppstår och växer sig allt starkare. Deras budskap är klart och tydligt: "Kom inte hit med era uråldriga seder och er hädiska religion och förstör vår hedervärda kultur!"

Nykomlingar överallt ifrån buntas ihop och stängs in i getton, där ilskan och vanmakten jäser. Rädslan för den Andre förblindar och främlingshatet växer från alla håll. Vi har redan sett oroligheter och uppror i många europeiska städer, där folk känner sig utsatta, har tappat framtidstron och inte ser någon egen personlig utväg ur den massa, som de blivit infösta i.

 Det verkar inte finnas några goda lösningar, men för att rädda oss själva och Europa undan kaos, måste varje land i inom EU ta sitt ansvar och sin andel av flyktingströmmen, men inte fösa samman alla till ett och samma område i storstäderna, där de inte har möjlighet att på ett naturligt sätt lära sig landets språk och kultur. Människor borde bemötas som individer med egna förutsättningar, oavsett religionstillhörighet. Annars blir det som i länderna vid Medelhavet, där flyktingar från alla vindriktningar spolas iland som vrakdelar och sedan driver omkring på gator och torg utan mål.

Flyktingströmmarna kommer att tillta i takt med miljöförstörelsen. Det är historiskt ingenting nytt. Folkvandringar har förekommit i alla tider, men befolkningsförändringarna måste ske successivt för att inte väcka oro och rädsla. Världen förändras ständigt och vi behöver arbetskraftsinvandringen nu precis som för trettio år sedan. Om hundra år kommer ingen europé att förundras över om någons släkt härstammar någon annanstans ifrån, om inte av ren nyfikenhet förstås. Alla har sin egen historia att berätta.

Låt mig till slut citera Bertolt Brechts varning: "Die Hoffnung scheitert an den Leuten", (Hoppet går om intet på grund av människornas egna tillkortakommanden) men även Rainer Werner Fassbinders uppmaning: "Wer Hoffnung macht, der lügt, aber wer die Hoffnung tötet, ist ein Schweinehund" (Den som skapar förhoppningar ljuger, men den som dödar hoppet, är ett svin).

Tänk om FN hade makt att förhindra krig genom egna fredsbevarande insatser, miljöförstörelsen inte skulle tvinga folk att flytta, korruptionen skulle minska, så att hjälpinsatser och utvecklingsstöd i alla former nådde fram till de behövande och demokratin vore den enda tänkbara regeringsformen för alla jordens befolkningar! Ack du nya sköna värld!

 Lilian O. Montmar, text
Mats Olofsson, bilder
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder

Jenny Westerström: Den unge Anders Österling

”Skymningen faller, det brusar från Östersjön, och om en stund skall jag höra helgringningen från den lantliga kyrkan, ty det är lördagsafton.” Med de vackra orden avslutade Anders Österling sina ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 februari, 2014

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna

Nina Bouraouis kamp med de onda tankarna   Nina Bouraoui. Foto: Elisabeth Grate Bokförlag Jag plågas av att skriva om döden, jag kan inte skriva om sexualiteten, de båda ämnena tycks mig ...

Av: Thomas Nydahl | Litteraturens porträtt | 05 januari, 2007

Tillbaka hos Poesin!

Att först visa sig synlig (synlig för de synliga), och bli upptagen av den ”rätta” vägen, verkar nästan som en norm i dag. Därefter kommer texten, som ett bekräftelse-vara för ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 30 augusti, 2014

Människorna och språken

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ...

Av: Tomas Löthman | Essäer om samhället | 03 december, 2010

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen Del 16

Ännu kortare berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Stefan Whilde | 24 juli, 2017

Ayatollor

Uppvigling, Irans nya taktik mot landets bahá’i-minoritet

År 1863 tillkännagav Baha’u’llah offentligt  att han var Babs och alla profeters utlovade  återkomst och att Gud hade en plan för  mänsklighetens framtid. De som accepterade  hans ställning började kallas för bahá’ier. Samma ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson Text och bilder | Kulturreportage | 12 Maj, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.