Skrivandet och Sfinxen: verkligheten som spöke

Idag upplever vi en verklighetskris som är en verklighetsförlust. Alla meningssystem har kollapsat och lämnat kvar den utelämnade mänskliga subjektiviteten. Verkligheten har blivit spöklik och fragment av mening hemsöker subjektiviteten ...

Av: Bo Gustavsson | 26 Maj, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Björn Gustavssons musikkrönika

Hur mycket spännande musik man än får höra, känns det alltid lika uppfriskande att återvända till Johann Sebastian Bach. Ungefär som att lämna staden och fara iväg till en avlägsen ...

Av: Björn Gustavsson | 13 april, 2011
Gästkrönikör

Omöjliga intervjuer – Milla-Elina Bylund-Lepistö intervjuar Jesus

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Milla-Elina Bylund-Lepistö | 22 Maj, 2012
Essäer

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay

Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman".

Av: Ivo Holmqvist | 03 november, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Skallmätningen som ideologi



altÅr 1900 hade var femte svensk utvandrat. Oroliga prognosmakare tolkade samhällsutvecklingen i Sverige och utvandringen utifrån rena rashygieniska aspekter.

"Det är bättre, att en svensk familj under primitiva förhållanden tar sin nödtorft ur ett stycke jord än att jorden ligger öde och familjen utvandrar", skriver Adrian Molin i "Jorden och folket, Ett program i kolonisationsfrågan, 1914". I motsats därtill anser anhängare av Socialdarwinismen att fattigdom har en funktion att fylla, nämligen att den rensar samhället från svaga individer och hindrar dem från att föra sina dåliga gener vidare.

Svensk rasforskning är ett ganska bortglömt kapitel, trots att den har en lång tradition, som räknar sina anor tillbaka till Carl von Linné.  Gustaf Retzius var professor vid Karolinska institutet i slutet av 1800-talet och han hedrades så sent som 2007 med en ny biografi som gavs ut av det medicinhistoriska Hagströmerbiblioteket vid Karolinska institutet. Det är en hyllningsskrift som lyfter fram att han nominerades till Nobelpriset inte mindre än 23 gånger och var en central gestalt inom svensk vetenskap i över 40 år.  Han satt både i Vetenskapsakademien och Svenska Akademien och var under en tid ägare och chefredaktör för tidningen Aftonbladet.

Hans banbrytande insatser för att förstå nervsystemet och hörselorganet är respektingivande, men ett annat forskningsspår som han ägnade sig åt livet igenom var skallmätningen och den framställs i hyllningsskriften som om den bara handlade om oförargliga fysiska beskrivningar. I själva verket fanns funderingar om olika rasers själsegenskaper och kvaliteter. När han vetenskapligt inte kunde verifiera sina mätningar, utvecklade han den till en ideologi.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hans far, Anders Retzius, hade vunnit legendarisk ryktbarhet för sin forskning på människoraser och sonen fortsatte i faderns fotspår. 1873 hade han som ledare för en expedition genomfört skallmätningar i avlägsna byar i Finland för att hitta belägg för "en ras" bland den finska befolkningen. Han ville jämföra döda fornfinnars kranieform med levande människors. De flesta personer var blyga och ville inte bli avfotograferade, men en man med ringar i öronen tycktes passa som "den typiske finnen" och han beskrevs som "trög och långsam, ograciös och klumpig i sina kroppsrörelser, i alla hänseenden högeligen konservativ". (Gustaf Retzius: "Finska kranier jämte några natur-och litteraturstudier inom andra områden af finsk antropologi" Stockholm, 1878).

Gustaf RetziusÅr 1909 höll han en prestigefull föreläsning på Royal Academy i London, där han redogjorde för skillnaden mellan "kortskallar" och "långskallar", och hävdade att skillnaden mellan begåvade och obegåvade människor var tydlig.  Han påpekade också att detta forskningsområde, som han själv hade gjort betydande insatser på, skulle stater ha mycket stor nytta av i framtiden, för att förbättra raserna eller åtminstone förhindra degenerationen. ((Gustaf Retzius A Biography" Thomas Lindblad m.fl. Svenska läkaresällskapet, 2007).

Åren 1897-98 vidareutvecklade Gustaf Retzius sin metod från den finska expeditionen och kartlade svenskarnas utseende. Man samlade in statistik från mönstringen av 45. 000 värnpliktiga och ur det materialet drog professorn slutsatsen att "Svenskarne utgöra än i dag i antropologiskt hänseende ett märkvärdigt homogent folk". Han dristade sig till och med till uttalandet att Sverige var det renaste av alla germansktalande länder.  Han påpekade samtidigt stolt att inget annat land hade genomfört lika stora och banbrytande mätningsprojekt.

Historiskt sett är det inte konstigt att arvet efter rasforskningen levde kvar ganska lång tid. Vid 1900-talets början hade Sverige fått internationell ryktbarhet i den vetenskapsgrenen. Gustaf Retzius avled år 1921 och ett par år därefter fick Sverige som första land i världen ett statligt institut för rasbiologi och uppgiften var att genomföra stora rasundersökningar i föregångarens anda. Kärnan i uppdraget var att rädda de unikt rasrena svenskarna. Man anordnade föreläsningskvällar i rasbiologi på 1920- och i början av 1930-talet och med folkupplysningskampanjer i bilderböcker och på utställningar lärde sig svenskarna känna igen det som var äkta svenskt till skillnad från rasblandat "folkmaterial". "Svensk raskunskap" av Herman Lundborg gavs ut på förlaget Almqvist & Wiksell, 1927 och såldes rabatterat till skolorna. De skänktes till och med bort till de arbetsstugor i Norrbotten, där de allra fattigaste barnen levde. Budskapet löd: "Gör vad du kan för ditt land, se till att nästa generation svenskar förblir lika svensk som den nuvarande".

Ludvig Nordström citerar i sin bok om Lort-Sverige på sidan 215ff en provinsialläkare från Stockholm, som var stationerad i Västergötland år 1938. Hans distrikt omfattade 16 socknar med sammanlagt 13 000 invånare.  På tal om att organisera den sociala sjukvården ute på landsbygden säger han: "Får man den frågan ordnad och har ett ordentligt grepp på distrikten i landet, då kan man ordna en inventering av folkmaterialet, skilja ut de olika sociala duglighetskategorierna i människobeståndet, hjälpa fram de bästa i samhället i stället för att som för närvarande ägna all kraft åt det negativa steriliseringsförfarandet och låta de duktiga stå där villrådiga för att slukas upp av städerna och industrierna, medan landsbygden får behålla idioterna, de imbecilla och psykiskt svaga. Detta anser jag för min del, på grund av min erfarenhet som tjänsteläkare, vara huvudpunkten i landsbygdens aktuella problem. Som det nu är, innebär planlösheten på detta område en ytterst allvarlig fara, inte bara för att landsbygden skall befolkas med undermåliga människor utan för hela den svenska rasens försämring och undergång." (Nordströms kursivering).

Det finns således exempel på att man försökte stoppa landsflykten och bekämpa emigrationen för att bevara den svenska rasen svensk. Avstyckning av kronojord till jordbruks- och bostadsfastigheter på 1890-talet var ett sätt för riksdagen att påverka samhällsutvecklingen. De norrländska bönderna hade ägt stora skogsarealer som en följd av att avvittringen hade forcerats under första hälften av seklet, när sågverksindustrin expanderade vid mitten av 1800-talet. Genom avvittringen av kronans mark till enskilda bönder ville man odla upp och bebygga Sverige och staten hade varit storsint med tilldelningen av skogsmark till bönderna. I början köpte sågverksbolagen endast rätten att avverka böndernas skog, men senare köpte man upp marken för att trygga sin tillgång av skog inför framtiden. Skogen hade blivit värdefull och bonden kunde inte motstå frestelsen att sälja sin mark till den köpeskilling som bolagen kunde erbjuda. På så vis hade successivt mer än en fjärdedel av skogsmarken i Norrland köpts upp av sågverksbolagen, medan resten av jorden ägdes av staten och bönderna. De självägande böndernas bestånd hotades, de hade blivit arrendatorer till den före detta egna gården. Nu stiftades en lag som skyddade skogsbönderna mot storbolagen.

Staten ville gynna de små jordbruken. De självägande jordbrukarna var en säkerhet politiskt, socialt och moraliskt, för så länge den självägande bonden hade en säkrad existens, emigrerade inte familjen. Nationalföreningen mot emigration (NME) bildades 1907 på restaurang Runan i Stockholm. Kronprins Gustav Adolf var högste beskyddare. Denna organisation verkade för information och framförallt för praktiska insatser mot emigrationen. Från början bedrevs arbetet mest med traditionella propagandistiska metoder, exempelvis föredrag och pamfletter, men snart började föreningen med förmedling av arbetstillfällen, egnahemslån och köp av jord. År 1913 knöt Nationalföreningen till sig AB Svensk Jordförmedling, ett företag som genom samarbete med hushållningssällskapens lokala egnahemsnämnder, ägnade sig åt nybildningar och förmedling av egnahem, framförallt småbruk. Med tiden omfattade verksamheten även förmedling av större jordbruk och exploatering av villaområden.

Jordförmedlingen blev med tiden mycket kritiserad.  År 1930 var nog inget namn så hatat som namnet Svensk Jordförmedling, skriver författaren Ludvig Nordström på sidan 30 i boken om Lort-Sverige. "Det betecknade nöd, sorg, förtvivlan, orsakade av affärsmetoder i svensk jord, som direkt svarade mot hus- och tomtspekulationen i städerna", skriver han. Många personer som hade satsat allt de ägde på jordlotter och ett tryggare liv, hade slängts ut, vräkts, när de inte hade kunnat infria kontraktsbestämmelserna. Som ett exempel anför Ludvig Nordström, vad som berättades för honom när han besökte Roslagen. Forsmarks bruk ägde en ö, som överläts till Svensk Jordförmedling, som i sin tur tvingade torparna att köpa sina torp till ett upptrissat pris. Om de vägrade hotades de med att deras bostäder och mark skulle säljas till andra.

Adrian Molin engagerade sig i denna verksamhet. Genom sin tyskvänliga och antidemokratiska hållning har han fått ett grumligt eftermäle. Men han trodde på att den som själv ägde sin bostad påverkade den goda samhällsutvecklingen. Molins engagemang inskränkte sig inte bara åt förmedling av tomter och bostadslån, utan han ägnade sig också åt inredning av bostäderna. Adrian Molin var dessutom upphovsman till Det Nya Sverige, en tidskrift där Jarl Hjalmarson skrev sina första stora politiska artiklar.

Industrialismen och urbaniseringen hade brutit sönder det gamla bondesamhället. De personliga banden mellan överhet och undersåtar hade ryckts sönder och konsumentföreningar, nykterhetssällskap och studiecirklar förvaltade den gamla bygdegemenskapen. I stället för kyrka och statliga maktutövare uppstod folkrörelser och politiska rörelser på vänstersidan. Godsherrar, brukspatroner och präster fick flytta på sig, när nykterhetsapostlar och rösträttsförespråkare erövrade riksdagen. De sociala motsättningarna tilltog. Vid sidan av allt detta skapade emigrationen stora samhällsproblem. De dugligaste människorna, de som stod i blomman av sin skaparkraft, strömmade ut ur landet. De sålde sina hemman och sökte lyckan västerut. Staten tvingades ta itu med strukturomvandlingarna.  Norrland började betraktas som ett fullgott alternativ för emigrationssugna ungdomar.

Skolan blev ett viktigt instrument för att förändra attityderna. Staten måste förebygga sociala problem genom en förnuftig mark- och bostadspolitik.

NME´s nykonservative ledare Adrian Molin skriver följande i "Jord åt folket" kapitlet "Nybildningen av mindre jordbruk":

"Minskningen i nativiteten är en i nästan hela Nordvästeuropa och bland de högre stående raserna i Förenta staterna genomgående företeelse som, mer eller mindre skarpt utpräglad, följer industrialisering och stadskultur, och med vilken vi även i Sverige redan måste räkna i vår befolkningsfråga... Så bör man kunna hoppas, att en kraftig inre kolonisation, som skapar jordbruk och nya hem, verkligen ska kunna bli ett medel att i vårt folkfattiga land inte bara hålla folkstocken uppe utan även få nytt folk, som kan lägga de öde vidderna under kultur, och inte bara folk, utan ett friskt och sunt släkte... Om inga åtgärder vidtas kommer Sveriges befolkning snart att bestå av barn, kvinnor och åldringar samt av svaga och oföretagsamma personer och i värsta fall av främlingar."

Arvet efter rasbiologin fick ett långt eko. Jag tänker på steriliseringsutredningarna ända fram till 1970-talet. Blivande myndighetspersoner inom polis och domstolar, i skola och i sjukvård skolades att tänka i skillnader mellan folk och folk.  Fastän man fastslagit att psykiska sjukdomar oftast drabbade män, var det främst kvinnor som råkade ut för tvångssterilisering och inte, som man skulle kunna förvänta sig, hälften av varje kön eller flest män. Alla politiska partier var införstådda med steriliseringslagen, som 1934, var en ren tvångslag, men senare förändrades till att bli frivillig. Läkarna hade uppdrag att försöka påverka kvinnor att föda färre barn. Inte minst var det ett försök att förbättra tillvaron för familjerna. Kanske ville man hjälpa kvinnorna att slippa föda alltför många barn. Personer som inte var i stånd att ta vara på en familj, skulle inte behöva ligga det allmänna till last. Gunnar och Alva Myrdal hade också en plan vilken de beskriver i "Kris i befolkningsfrågan", men de tog avstånd ifrån tvångssteriliseringar med avsikt att biologiskt förbättra människomaterialet.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta

Ur arkivet

view_module reorder
Gandhara Buddha foto CC BY SA 3.0

In & ut

Översättning till svenska: Esmeralda Westerstrand.

Av: vrd. Ñāṇavīra Thera | Agora - filosofiska essäer | 27 februari, 2017

Vladimir Oravskys sommarföljetong Dagmar Daggmask Del 1

Liksom de andra daggmaskarna i Katharinas och Aleksandras trädgård har även daggmasken Dagmar varit mest intresserad av sig själv och sitt arbete. Fast, och det är lika bra att demaskera ...

Av: vladimir oravsky | Utopiska geografier | 01 juli, 2014

James Ellroy  Foto Modernista

James Ellroys Perfidia

Jag ser recensenter som menar att James Ellroys nya roman ”Perfidia” (Modernista; övers: Hans-Jacob Nilsson) – den första titeln i den andra LA-kvartetten – inte är bra för att den ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 16 augusti, 2016

Filosofi for vår tid

Vår tid er ikke den beste av alle tenkelige tider, som, for eksempel, at i den velstående del av verden er det så å si en selvfølgelighet at de aller ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 18 april, 2010

Vill du spotta i någons soppa?

TEMA KONST Att spotta i någons soppa Människor har mardrömmar om att göra konstiga och udda saker. Ibland känner man sig inställsam, som om man kysser chefen, fast man egentligen vill ...

Av: Niels Hebert | Kulturreportage | 03 mars, 2008

Moralens fundament

Innledning I denne artikkelen argumenter jeg for følgende oppfatninger, og som jeg holder for sanne oppfatninger: 1). At det finnes absolutte og reelle skiller mellom fundamentale begrepsord som sant og usant(falskt) ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 10 april, 2014

Antonin Artaud. En återtagning av ljuset som mörkret häktar

  "Former för en avgörande förtvivlan, Mötesplats för åtskiljanden, Mötesplats för förnimmelse av mitt kött, Övergiven av min kropp, Övergiven av alla tänkbara känslor inom människan. Jag kan bara jämföra den med det tillstånd i vilket ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 17 mars, 2017

Tröghet

Döden är framför allt detta: allt man har sett, har setts förgäves. En sorg över det som vi förnummit." Roland Barthes (Övers. Leif Janzon, Kärlekens samtal, Modernista 2016)

Av: Torbjörn Elensky | Essäer om litteratur & böcker | 28 september, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts