Arne Sucksdorff

Ett stort äventyr med en stor filmare!

Vilken var den förste svensk som belönades med en Oscar? Rätt svar på denna TP fråga är inte Ingmar Bergman. Rätt svar är Arne Sucksdorff. För första gången går det ...

Av: Belinda Graham | 22 april, 2017
Filmens porträtt

Hermann Hesse

Hermann Hesses klassiker: Narziss och Goldmund

I Klas Östergrens nya roman I en skog av Sumak finns en parafras på kastanjeträdet i Herman Hesses roman Narziss och Goldmund. Precis som Östergrens roman som gått som följetong ...

Av: Ulf Nygren | 27 augusti, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Bland alla dessa nya deckardrottningar och kriminalkungar.

Det är tur att man kan simma. Annars hade jag för längesedan dränkts av den svenska deckarvågen som vuxit sig stor och blivit till ett eget litet innanhav. Idag, fyrtiofem ...

Av: Crister Enander | 31 Maj, 2011
Crister Enander

Metaltown 2013 – en nära-döden-upplevelse?

Årets Metaltownfestival bjöd på allt man kan önska sig av en festival: Bra musik, sol, glada festivalbesökare och god mat! I detta festivalreportage beskriver Linda Olsson varför Metaltown är en ...

Av: Linda Olsson | 03 augusti, 2013
Essäer om musik

Samhället som inte räcker till för alla



 vagabond2
En uteliggare underhåller sig med
musiken. Foto: Hebriana Alainentalo
Samhället som inte räcker till för alla

"Hemlösheten har inte ökat sedan 1993, att den syns mer är kanske för att det blivit något mindre skambelagt." - Så skriver Socialstyrelsen i det första påståendet i "5 sanningar om hemlöshet" som går att finna på deras hemsida på nätet.

Vägen från Slussen till arbetsplatsen för dagen är tätt trafikerad. Rusningstrafiken dånar och då och då skramlar Saltsjöbanan förbi. Jag befinner mig i Stockholm och ska för en dag jobba på ett av Stockholms Stadsmissions härbärgen. Väl framme vid ingången ligger hemlösa på marken med tröjor, filtar och en och annan sovsäck som substitut för säng.

Cyklar står parkerade utanför, en del med olika storlekar på hjulen, någon utan sadel. Det finns även så kallade arbetsvagnar, en gång kundvagnar, vid cykelstället. De används för att stoppa bohaget i, kläder och hygienartiklar och annat som går att byta mot något som passar bättre.

Väl inne på härbärget och tillika matservering, allrum och tvättstuga möter Lina mig, en av de anställda. Hon har kortklippt hår och blå ögon som aldrig viker undan.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

- Hej och välkommen, nyckel och överfallslarm finns på kontoret, säger hon och fortsätter att prata med en av gästerna.

Jag har pratat med Lina tidigare, när jag sökte volontärtjänst.

- De kommer att ställa en massa frågor till dig, testa gränser, de vill se vad du går för. Ta det lugnt och säg hellre nej till saker än att ge löften du inte kan hålla, ytterligare besvikelser är det sista de behöver, råder hon mig.

Överfallslarmet behövs, den senaste tiden har överfall och hot mot personalen ökat. Jag undrar om hon har någon uppfattning om hemlösheten har ökat sedan hon började arbeta för Stadsmissionen för två år sedan.

- Vi för ingen statistik här, men vi skriver dagbok. Visst upplever jag det som hemlösheten har ökat, jag ser nya ansikten varje dag, berättar hon.

"Kvinnor är mycket mer sällan hemlösa än män. Kvinnorna utgör bara 20 procent. De är i mindre utsträckning tunga missbrukare. De är ofta lika psykiskt sjuka som män, men har ett mindre utagerande sjukdomsmönster." - "Hemlöshet hör nästan alltid ihop med missbruk och psykisk sjukdom." (Socialstyrelsen, 5 sanningar om hemlöshet)

I den stora salen där gästerna äter, spelar biljard och tittar på TV, sitter ett trettiotal personer. En del har lagt sig på golvet en stund för att få sova inomhus, en del sitter och pratar och äter frukost. De flesta ser trötta ut, andra är energiska och skrattar mycket. De ryckiga rörelserna och intensiteten avslöjar att uppsluppenheten till viss del tillkommit på konstlad väg. Under dagens drygt 150 gäster ser jag fyra kvinnor.

Jag frågar Lina vad hon anser om Socialstyrelsens påstående att det inte finns lika många hemlösa kvinnor som män.

- Det finns mer dold hemlöshet bland kvinnor. De kan bo hos olika män där de gör allt från att städa till att ha sex med männen för att slippa bo på gatan. De känner en stolthet i att klara sig själva och försvarar sig med att de "minsann inte ska leva något jävla Svenssonliv". Det är ofta en försvarsmekanism, så att de kan känna att det är något de själva valt, berättar Lina.

När jag står och serverar dagens lunch möter jag många av Stockholms hemlösa. Vi slänger käft och skojar och visst ställer de frågor. Om det är min första dag, om jag kanske behöver lite herrsällskap på kvällarna när "gubben" är borta och om jag jobbar gratis, det är bara några av frågorna som haglar.

En av gästerna går helt sonika fram och tar mjölkförpackningen och går sedan med bestämda steg till bordet där han sitter. En av de oskrivna reglerna i matsalen är att man inte får ta med sig mjölken, den ska räcka till alla. På osäkra ben går jag efter något ögonblicks tvekan fram till bordet och säger "du får inte ta med dig mjölken, det vet du" och sträcker mig efter förpackningen. Gästen muttrar irriterat men gör inget mer. Efter det verkar det som respekten för mig ökar något snäpp bland övriga gäster.

En ung kvinna med mager kropp och mörka stora ögon går försiktigt fram till disken och ber om lunch. Hon betalar för måltiden, pannbiff med potatismos, sex kronor, och säger att det luktar jättegott.

- Var försiktig, säger jag till henne när jag räcker henne tallriken och syftar på såsen som hamnat lite för långt ut på ena kanten.

- Det är jag alltid, säger hon och tittar på mig med en blick som vittnar om att det är just så hon överlever från dag till dag. Jag känner mig dum.

Helt plötsligt under en dittills ganska lugn dag börjar en lång man vråla: "Jävla massmördare!" En tyst spänd stämning sprider sig och på bara några sekunder känns den tidigare trevliga stämningen, på bara några få sekunder, hotfull. Efter lugnande ord från personalen stövlar mannen ut ur matsalen och kommer inte tillbaka mer under dagen. Så småningom återgår alla till sitt ätande och vågar till sist titta upp från sina tallrikar.

En ung smal tjej i personalen, Moa, berättar att våldet ökat senaste tiden.

- Det har blivit hårdare bland de hemlösa. Vi vet inte egentligen varför klimatet hårdnat så. Alla har någon form av tillhygge, alltifrån skruvmejslar till skarpladdade vapen. Samhället har blivit hårdare och det avspeglas också bland gästerna, säger hon.

Lina är av samma åsikt:

- Förr hade de respekt för oss, de lyssnade när vi sa nej och satte gränser. Vi försökte bygga vår säkerhet på kommunikation och lära känna gästerna. Nu har det förekommit mer hot och slag mot personalen än tidigare, och det ibland av gäster vi känt länge och haft fin kontakt med. Vi är ibland rädda och känner oss inte säkra här längre, berättar hon.

"En stor del av alla missbrukare som fick vård 1998 var trots det hemlösa i april 1999."- "Brister i informationsöverföring och samverkan gör att de hemlösa sällan är kända inom mer än en myndighetssektor." (Socialstyrelsen, 5 sanningar om hemlöshet)

Det finns en kurator på härbärget, just den här dagen vill över 20 gäster prata med henne. Lina berättar att de vill ha hjälp med de sociala myndigheterna, ringa till sina handläggare eller övervakare. Ibland vill de bara prata av sig.

- Det är alltför ofta de hamnar i någon slags ond spiral. Får de inte pengar från socialen har de inte råd att åka bussen till sina handläggare och missar de mötena förlorar de sin chans till hjälp. Det är nedslående för dom som verkligen försöker, säger hon.

Flera gäster jag möter under dagen verkar förvirrade, muttrar och är ibland aggressiva.

- Det finns många så kallade dubbeldiagnoser, säger Moa. De kan "bara" vara deprimerade från början men klarar inte av sin ensamhet. De börjar då ta tabletter för att dämpa ångesten. De förlorar efter hand verklighetsuppfattningen och till sist hamnar de på gatan eftersom de missköter betalning av hyra och el till exempel. De har då ett missbruk och ett sjukdomstillstånd men är för friska för att någon av myndigheterna ska ge ordentlig hjälp, berättar Moa vidare och blickar upp från bordet där vi sitter och pratar.

Dagen börjar så smått lida mot sitt slut. På grund av det ökade våldet har Stadsmissionsgården inte öppet längre än till 15.00. Några i personalen börjar så smått väcka de sovande gästerna. Grymtningar och en motvilja att ge sig ut på Stockholms gator märks tydligt. En ung man med snusnäsduk och solglasögon jag tidigare pratat med under dagen hejar och säger "vi ses imorgon", innan han tar sin sovsäck och försvinner ut.

Själv är jag lättad att dagen är slut. Jag längtar hem till dusch och skön säng, kanske läsa lite eller titta på TV. Jag är trött av att ha varit rädd för överfall, rädd för dispyter som ska sluta i skottlossning. Och det efter endast några få timmar i hemlösas vardag.

Martina Kopra

Ur arkivet

view_module reorder

Svenskan som driver en av Europas ledande dansutbildningar

Det var med mycket envishet och en portion mod som Jessica Iwanson för 35 år startade sin skola för nutida dans i München. I dag räknas Iwanson International School of ...

Av: Linda Karlsson Eldh | Övriga porträtt | 04 januari, 2010

Brott och straff I. Brottets relativitet - straffets exekutivitet

Det är icke allt sant som sanning är likt (ur Domarreglerna) Lagarna var nyktra och definitiva. Uttömmande och sakliga. Där fanns inga promenadstråk, eller blombeströdda ängar insprängda mellan lagarna, inga ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 20 oktober, 2009

Levittown i Pennsylvania   1959

Magnolia och förgätmigej

Som jag nyss skrev handlar en av berättelserna i Robert McCloskeys ”Han hette Homer” om hur man byggde amerikanska sovstäder med expressfart, tack vare färdiga byggelement. I bild och text ...

Av: Ivo Holmqvist | Kulturreportage | 28 Maj, 2016

Joseph Conrad

Joseph Conrad som människa och författare

Nämns Joseph Conrad i Sverige idag? Möjligen pliktskyldigast i grundskolan eller på gymnasiet (jag vet inte). Då dock troligen som författare av sjöäventyr eller som författaren till Mörkrets hjärta (som ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 14 oktober, 2017

Läkande kraft

En vän skriver till mig om sin tonårsdotter. Han skriver: "A hade panikångest här på morgonen, har varit för mycket för henne i helgen, träning och en kompis som fyllde ...

Av: Sofia Sandström | Gästkrönikör | 23 Maj, 2014

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | Utopiska geografier | 09 februari, 2009

Omöjliga intervjuer. Benny Holmberg intervjuar Öyvind Fahlström

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 04 mars, 2012

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 28 september, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.