Harpan

Där ett fönster öppnar sig till världen vars ljusflöden ännu brinner i kaskader triumferade ögonlock omfamnar tystnaden utikring punkterna, de som irrar i andningsflödet. hon rider på hästen som flyger över vidden av spröda sår utströdda också marken ...

Av: Hebriana Alainentalo | 08 februari, 2010
Utopiska geografier

Musique Concrète - om hur ljudsamplingen uppfanns i efterkrigseuropa och om dess inverkan…

"I almost think that in the new great music, machines will also be necessary and will be assigned a share in it. Perhaps industry, too, will bring forth her share ...

Av: Nadja Erixon | 16 april, 2012
Essäer om musik

Hilma af Klint – konst och andlighet

På Moderna museet i Stockholm pågår under våren (16 februari - 26 maj 2013) en stor retrospektiv utställning, ”Hilma af Klint – abstrakt pionjär”. För ett tiotal år sedan var ...

Av: Lena Månsson | 12 mars, 2013
Essäer om konst

Kan litteraturen hjälpa?

Johanna Lindbäck. Foto: Tidens förlag. TEMA VÄSTERBOTTEN Varje barns erfarenhet är naturligtvis unik, men genom böcker och berättelser har man möjlighet att ta del av andras erfarenheter. Många barn och ungdomar ...

Av: Gunilla Brinck, Anna Lindberg | 07 februari, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna



Image
Per Albin Andersson. Foto: Familjen
I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade Lilian O. Montmar ett handskrivet manus i en kartong på P.A. Anderssons vind. Här följer ett postumt svar på en kritisk inlaga i pressen, daterat den 17 februari 1945, 47 år efter upphovsmannens död år 1961.

Denna bild är icke karaktäristisk för Lappland. Min far som var från Gnosjö i Småland talade om att det gick till så i hans barndom. Skillnaden är bara den att vi lever i en annan tid. Vi vill icke finna oss i så ytterligt primitiva levnadsförhållanden och framförallt, vi har icke tid att vänta, ty statistiken säger oss att det med den metoden tar tio år för en man att få ett hektar mark i någorlunda växtkraft. Observera att hela sommaren går åt till att skaffa foder åt djuren. Här har ingenting sagts om konstgödningen som på senare tid fått stor utbredning och som, rätt använd, bör kunna ändra detta. Men konstgödsel på nyodlad fastmark utan naturgödsel lönar sig icke att använda, då fastmarken i regel innehåller för små mängder humus för att konstgödseln skall kunna omvandla jorden till för växterna upptagbara näringsämnen. Jag har själv gjort omfattande försök på min ganska godartade fastmark med fullkomligt negativa resultat; Icke ens övergödsling av vall, där den naturliga gödseln slutar att verka är på något sätt försvarbart ur ekonomisk synpunkt. 

För att komma till rätta med den fullkomligt avgörande gödselfrågan och på samma gång slippa den rent av ruinerande myr- och skogsslåttern, som inom de fyra nordligaste länen varje sommar slukar 1,5 millioner dagsverken mot 200.000 dagsverken, om samma mängd hö bärgas från odlad jord, har nyodlingarna kommit till stånd och blivit allt vanligare. Myren ger goda grässkördar med enbart konstgödsel och ger näring åt korna, som i sin tur lämnar näring åt fastmarken. I Mötingselberg fanns år 1924 6 á 7 kor och 2 hästar och då köptes i regel allt hästfoder och det mesta kofodret bärgades i skogen. Sedan myrarna odlas finns f.n. 60 mjölkkor och 11 hästar förutom alla ungdjur. Skogsslåttern och inköp av hö har praktiskt taget upphört, då den odlade marken numera rör sig om 60 ha varav 40 ha myr.

För egen del kan jag icke finna någon annan lösning på gödslingsproblemet än den som myren erbjuder. En lösning vore om bidrag att lägga ut torv på fastmark kunde erhållas, för att på så sätt öka humuslagret i fastmarksjorden. Här kan invändas att så mullfattig fastmarksjord icke bör odlas, men vi får nöja oss med den jord som finns och göra det bästa möjliga av den. Som bevis för det hopplösa i myrodlingen drar författaren fram de mycket omskrivna Eskilstunakolonisterna. Han skriver: "Den mossromantik som gjorde att en del kolonat lades ut på moss- och myrjordarna, ledde till att här skapades jordbruk, som trots åratals övergödsling med konstgödningsmedel inte kunnat få fullvärdig åkerjord".

Under min 40 åriga erfarenhet som jordbrukare i såväl Östergötland, Wästergötland, Sörmland och Westermanland som här i Lappland, har jag icke hört talas om någon lantbrukare som fått fullvärdig åkerjord med konstgödsel, om icke den "fullvärdiga åkerjorden" funnits förut. Vidare säger författaren: "Att denna fantastiska idé blev ett av de grundligaste fiaskon som statliga jordbruksexperiment i detta land någonsin råkat ut för, förefaller inte på något sätt överraskande."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Då jag var en av de där "latoxarna" som först kom hit, kan jag icke undgå att veta en del om denna "fantastiska idé". Först kan jag intyga att samtliga var besjälade av verkligt god vilja att skapa sig ett hem för sig och de sina. Att alla icke lyckades var icke uteslutande deras eget fel. Efter arbetslösheten i Eskilstuna blev arbetslöshetsunderstödet indraget så fort de kom hit. De hade ju arbete. Ja, arbete hade de mer än nog, men ingen inkomst, ty att bygga en stuga om minst 6x10 meter och inreda den, bygga ladugård för 4 kor och häst, lada och foderskulle samt att odla 3 hektar vildmark till åker, allt för 4.500 kr, kan omöjligen ge några inkomster. Vad vi samtliga litade till var den utlovade goda arbetsinkomsten från skoggen under vintern. Men redan andra vintern fanns knappast något arbete i skogarna, då virkespriserna sjönk katastrofalt. Kronan ställde till stor del in sina avverkningar och bolagen hade ju redan sina körare och huggare. Då pressen ideligen idisslade om detta misslyckade experiment, vilket ju fortfarande icke upphört, tyckte alla berörda, att det bästa de kunde göra var att se till att detta "misslyckande" blev totalt. När så industrin i Eskilstuna började komma igång igen, måste man förstå att många tog det säkra före det osäkra och återvände. Min personliga uppfattning är den att de flesta hade klarat sig utmärkt om de bara i rätt tid hade fått en smula hjälp till självhjälp.

Att hela företaget är en glänsande affär för staten istället för ett misslyckande framgår med önskvärd tydlighet av vad jag förut sagt om byns nuvarande tillstånd, för att icke tala om att det nu finns gott om arbetskraft i kronoparken och att skogen genom bebyggelsen fått ett helt annat värde.

Med detta har jag icke velat säga att kritiken är obefogad, långt därifrån. Här fanns exempelvis ingen väg till kronoparken, när vi kom hit. Icke ett dike var grönt. Marken var icke undersökt av jordbrukskunnig. En agronom gick här i två dagar över ett område på 500 har. Kronotorpen kom i regel till på så sätt att torparen själv fick bestämma var han ville bo och då han antingen fick den skog som fanns vid torpet eller fick köpa den för en billig penning, slog han sig ner i den tätaste och högsta granskogen med resultat att han fick den bästa fastmarksjord som fanns i närheten, ty granen växer på ganska god jord. Men fodret till sina djur fick han hämta från myrar och sumpmarker tills han i sinom tid också fick myrskiften utstakade till sitt torp. Lapplandsmyrarna kommer att bli till största välsignelse för land och folk allteftersom de tas i anspråk. De är nämligen väldiga homusreservoarer.

 

Mötingselberget Wojmån den 17 februari 1945
Per Albin Andersson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 april, 2013

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | Essäer om konst | 10 augusti, 2012

Ask

En essäserie om våra svenska träslag. Del 1 Asken

Av: Johannes Söderqvist | Kulturreportage | 18 januari, 2017

Att tänka kring en idéhistorisk redogörelse för den hermeneutiska traditionen

Om en idéhistorisk redogörelse av den hermeneutiska traditionen Marcia Sá Cavalcante Schuback är docent i filosofi vid Södertörns högskola. Hon har tidigare undervisat i filosofi vid Universidade Federal do Rio de ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 12 oktober, 2006

Om form, design, politiska ambitioner och egna reflexioner

Internationellt är Vicke Lindstrand (1904-1983) mest känd som glaskonstnär, för uppsalaborna troligen mest för sin keramik; hans produktion var dock betydligt bredare och mer omfattande än så. Uttryckt i keramik ...

Av: Marit Jonsson Formom | Essäer om konst | 29 juli, 2013

Innan dagen fortsätter

Jag skriver den 14 juli, min mors födelsedag. Hon skulle ha fyllt 104 år i dag. Skulle ha fyllt? Hemma finns en viktig tingest, en vacker, stilren fåtölj, vacker som sagt ...

Av: jan-ewert strömbäck | Gästkrönikör | 25 juli, 2014

Sara Stridsberg och de progressiva ödesbilderna

En del karaktärer i litteraturen strider för att bli trodda och giltigförklarade. De slåss för att spränga sömmarna i sina trånga kvinnokläder, spränga väggarna i sina klaustrofobiska kvinnorum, spränga ramarna ...

Av: Tommy Sandberg | Litteraturens porträtt | 17 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.