Holismer och reduktionismer

Holismen handlar i princip om att se all verklighet som en helhet (inte en delhet). Positivismen (som är den naturvetenskapliga förståelsens centrum och metod) handlar om att se - eller ...

Av: Carsten Palmer Schale | 13 maj, 2011
Essäer

Vårt lilla, lilla samhällsbygge

Häromdagen upplevde jag en skräckfilm. Åtminstone kändes det så när jag gick i iskylan mot kiosken för att se om den var öppen. Jag hade lånat min pojkväns mobiltelefon som ...

Av: Jessica Johansson | 10 december, 2012
Jessica Johansson

Fågelmataren, dokumentär-novell kring Svartån

  Bild: Hebriana Alainentalo En vit pickup krypkör på cykelbanan. Nedanför den snötäckta åbädden rasslar det sprött som glas när tunna flak törnar emot uddar av nyis. I klungor vid iskanten står ...

Av: Staffan Ekegren | 09 februari, 2009
Utopiska geografier

Ingen konst för taxar

 Olle Bærtlings Asamk, förslag till skulptur på Sergels torg, Stockholm, 1961. Ej genomförd. Skalenligt fotomontage av Albin Dahlström/Moderna Museet. Ingen konst för taxar – Carlsund och Baertling i storformat Det är en ...

Av: Ulf Stenberg | 27 november, 2007
Kulturreportage

Kolonisterna på Lappmarksmyrarna



Image
Per Albin Andersson. Foto: Familjen
I första numret av Tidningen Kulturen 2008 skrev Lilian O. Montmar en artikel under titeln: Eskilstunakolonister på gungfly i Västerbottens väglösa land. I förra påsken hittade Lilian O. Montmar ett handskrivet manus i en kartong på P.A. Anderssons vind. Här följer ett postumt svar på en kritisk inlaga i pressen, daterat den 17 februari 1945, 47 år efter upphovsmannens död år 1961.

Denna bild är icke karaktäristisk för Lappland. Min far som var från Gnosjö i Småland talade om att det gick till så i hans barndom. Skillnaden är bara den att vi lever i en annan tid. Vi vill icke finna oss i så ytterligt primitiva levnadsförhållanden och framförallt, vi har icke tid att vänta, ty statistiken säger oss att det med den metoden tar tio år för en man att få ett hektar mark i någorlunda växtkraft. Observera att hela sommaren går åt till att skaffa foder åt djuren. Här har ingenting sagts om konstgödningen som på senare tid fått stor utbredning och som, rätt använd, bör kunna ändra detta. Men konstgödsel på nyodlad fastmark utan naturgödsel lönar sig icke att använda, då fastmarken i regel innehåller för små mängder humus för att konstgödseln skall kunna omvandla jorden till för växterna upptagbara näringsämnen. Jag har själv gjort omfattande försök på min ganska godartade fastmark med fullkomligt negativa resultat; Icke ens övergödsling av vall, där den naturliga gödseln slutar att verka är på något sätt försvarbart ur ekonomisk synpunkt. 

För att komma till rätta med den fullkomligt avgörande gödselfrågan och på samma gång slippa den rent av ruinerande myr- och skogsslåttern, som inom de fyra nordligaste länen varje sommar slukar 1,5 millioner dagsverken mot 200.000 dagsverken, om samma mängd hö bärgas från odlad jord, har nyodlingarna kommit till stånd och blivit allt vanligare. Myren ger goda grässkördar med enbart konstgödsel och ger näring åt korna, som i sin tur lämnar näring åt fastmarken. I Mötingselberg fanns år 1924 6 á 7 kor och 2 hästar och då köptes i regel allt hästfoder och det mesta kofodret bärgades i skogen. Sedan myrarna odlas finns f.n. 60 mjölkkor och 11 hästar förutom alla ungdjur. Skogsslåttern och inköp av hö har praktiskt taget upphört, då den odlade marken numera rör sig om 60 ha varav 40 ha myr.

För egen del kan jag icke finna någon annan lösning på gödslingsproblemet än den som myren erbjuder. En lösning vore om bidrag att lägga ut torv på fastmark kunde erhållas, för att på så sätt öka humuslagret i fastmarksjorden. Här kan invändas att så mullfattig fastmarksjord icke bör odlas, men vi får nöja oss med den jord som finns och göra det bästa möjliga av den. Som bevis för det hopplösa i myrodlingen drar författaren fram de mycket omskrivna Eskilstunakolonisterna. Han skriver: "Den mossromantik som gjorde att en del kolonat lades ut på moss- och myrjordarna, ledde till att här skapades jordbruk, som trots åratals övergödsling med konstgödningsmedel inte kunnat få fullvärdig åkerjord".

Under min 40 åriga erfarenhet som jordbrukare i såväl Östergötland, Wästergötland, Sörmland och Westermanland som här i Lappland, har jag icke hört talas om någon lantbrukare som fått fullvärdig åkerjord med konstgödsel, om icke den "fullvärdiga åkerjorden" funnits förut. Vidare säger författaren: "Att denna fantastiska idé blev ett av de grundligaste fiaskon som statliga jordbruksexperiment i detta land någonsin råkat ut för, förefaller inte på något sätt överraskande."

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Då jag var en av de där "latoxarna" som först kom hit, kan jag icke undgå att veta en del om denna "fantastiska idé". Först kan jag intyga att samtliga var besjälade av verkligt god vilja att skapa sig ett hem för sig och de sina. Att alla icke lyckades var icke uteslutande deras eget fel. Efter arbetslösheten i Eskilstuna blev arbetslöshetsunderstödet indraget så fort de kom hit. De hade ju arbete. Ja, arbete hade de mer än nog, men ingen inkomst, ty att bygga en stuga om minst 6x10 meter och inreda den, bygga ladugård för 4 kor och häst, lada och foderskulle samt att odla 3 hektar vildmark till åker, allt för 4.500 kr, kan omöjligen ge några inkomster. Vad vi samtliga litade till var den utlovade goda arbetsinkomsten från skoggen under vintern. Men redan andra vintern fanns knappast något arbete i skogarna, då virkespriserna sjönk katastrofalt. Kronan ställde till stor del in sina avverkningar och bolagen hade ju redan sina körare och huggare. Då pressen ideligen idisslade om detta misslyckade experiment, vilket ju fortfarande icke upphört, tyckte alla berörda, att det bästa de kunde göra var att se till att detta "misslyckande" blev totalt. När så industrin i Eskilstuna började komma igång igen, måste man förstå att många tog det säkra före det osäkra och återvände. Min personliga uppfattning är den att de flesta hade klarat sig utmärkt om de bara i rätt tid hade fått en smula hjälp till självhjälp.

Att hela företaget är en glänsande affär för staten istället för ett misslyckande framgår med önskvärd tydlighet av vad jag förut sagt om byns nuvarande tillstånd, för att icke tala om att det nu finns gott om arbetskraft i kronoparken och att skogen genom bebyggelsen fått ett helt annat värde.

Med detta har jag icke velat säga att kritiken är obefogad, långt därifrån. Här fanns exempelvis ingen väg till kronoparken, när vi kom hit. Icke ett dike var grönt. Marken var icke undersökt av jordbrukskunnig. En agronom gick här i två dagar över ett område på 500 har. Kronotorpen kom i regel till på så sätt att torparen själv fick bestämma var han ville bo och då han antingen fick den skog som fanns vid torpet eller fick köpa den för en billig penning, slog han sig ner i den tätaste och högsta granskogen med resultat att han fick den bästa fastmarksjord som fanns i närheten, ty granen växer på ganska god jord. Men fodret till sina djur fick han hämta från myrar och sumpmarker tills han i sinom tid också fick myrskiften utstakade till sitt torp. Lapplandsmyrarna kommer att bli till största välsignelse för land och folk allteftersom de tas i anspråk. De är nämligen väldiga homusreservoarer.

 

Mötingselberget Wojmån den 17 februari 1945
Per Albin Andersson

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

Birgitta Trotzig

Birgitta Trotzig: Sveriges Dostojevskij

Det finns inte många svenska författare som på en och samma gång förmått tränga in i människans vitaste vita och svartaste svarta; i hennes djupaste ljusdunkla skikt; i hennes levande ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 08 mars, 2017

Beatrice Månsdotter

Glödande skymningsljus

”Jag har sett det här förut.” Han kisar med ögonen. ”Tusentals gånger i mina drömmar. Det är som om jag redan har varit här.” ”Mmm.” Hon nickar och följer med ...

Av: Beatrice Månsdotter | Gästkrönikör | 28 december, 2016

Fragment av surrogatpyret VIII

Fragment av surrogatpyret VIII Å då tänkte ja så här, lite lomrut, mens ja skwompande tjasa upp på bron i den sjuka stanken från dom nyflådda hudarna å pissrååtan å ja ...

Av: Nikanor Teratologen | Teratologisk sondering | 20 november, 2007

Universum

Då Oden mötte Mefistofeles

Jag upplever i den norröna mytologin en enorm melankoli. Den norröna mytologin är ett drama, en pågående kris, en gudomlig tragedi. För gudarna är otillräckliga, men det är inte bara ...

Av: Eirik Storesund | Agora - filosofiska essäer | 07 oktober, 2015

Hans Evert René.Tre dikter från Majorca

SOLEN VÄRMER SJÄLENS TRASOR     Solen värmer själens trasor.   De vänder sig om i inre kyla, för att återfå en andning: näring av tång och aska.   Sol bländar avsiktligt snett.   Havet lägger ändå stranden tillrätta med gyllenbruna trådar, helt ...

Av: Hans Evert Renerius | Utopiska geografier | 09 december, 2013

Melker Garay. Foto: Niclas Kindahl

Litterära artefakter

Hur lätt är det inte att betrakta sina litterära artefakter med en viss misströstan? Hur lätt är det inte att känna missmod ögonblicket efter att man har lagt ner sin ...

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 13 april, 2015

Utopia

Utopier, drömmar om idealsamhällen, finns beskrivna alltsedan Platons Staten och Thomas Moores Utopia. Genom tiderna har också många försökt översätta drömmarna till verklighet. Radikala kristna har baserat utopiska samhällsbyggen på urkristendomens ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 13 juli, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.