Kunst-Anschluss

Adolf Hitler var jävulskt mästerlig i att till populasen effektivt expediera den avsatte tyske kejsarens perfida konstsyn. Snabbt och grundligt rensades efter 1933 ut den typ av målningar och grafiska blad Wilhelm ...

Av: Bo I. Cavefors | 15 juli, 2013
Essäer om konst

Eva Hanson – I takfläktarnas land

  Eva Hanson är krönikör och poet och står med båda fötterna djupt förankrade i verkligheten.   Oss emellan   En hårig härlig underarm fem centimeter från mitt ansikte skrynklig av lakans bruk Det kör ett tåg i ...

Av: Eva Hanson | 03 september, 2012
Utopiska geografier

Petrarcas hemligheter

Hur stor del av skönlitteraturen är uppkommen ur olycklig kärlek? Att Birger Sjöbergs Frida-diktning återgår på en obesvarad ungdomskärlek är allmänt bekant. Och att Dante livet igenom tillägnade sina verk ...

Av: Björn Gustavsson | 07 juni, 2014
Essäer

Språket bortom orden. Tankar kring en monografi om Arvo Pärt

Det hör inte till vanligheterna att någon som inte är musiker eller musikvetare till professionen skriver en monografi om en tonsättare. Men det har emellanåt inträffat, och då handlar det ...

Av: Thomas Notini | 12 juni, 2014
Musikens porträtt

Gunnar Nordahl  i Norrköping

Zlatan Ibrahimovic och Gunnar Nordahl – lika men ändå olika – och unika



Den 35-årige Zlatan Ibrahimovic har haft en fantastisk karriär som av naturliga skäl torde gå mot ett avslut som spelare. Han har redan fått en välförtjänt stämpel på sig som en fotbollsspelare långt utöver det vanliga. Fortfarande bär han sin matchtröja med nummer 10 med heder, nu i klassiska Manchester United. En kollega till honom som var en dåtida ikon på 1940- och 50-talen är värd att minnas, länge än, Il Cannoniere Gunnar Nordahl; jämförelser kan göras mellan dessa två superspelare både gällande skicklighet och personlighet. Likheter mellan de två finns, men även olikheter, det senare företrädesvis vad gäller personligheten.


Gre-No-Li

Gre-No-Li

Gunnar Nordahl avgudades under 40-talet och fram till mitten av 50-talet då karriären var över. Kvar är minnet av en gudabenådad fotbollsspelare som inte lade fingrarna emellan när han tacklade tuffa försvarsspelare, som hyllade honom trots att de efter striderna på planen var tvungna att plåstra om sina skador och i veckor efteråt fick skåda sina blåmärken. Han var allmänt väldigt omtyckt för sitt vänliga, enkla och justa sätt.
Zlatan Foto CC BY-SA 4.0

Zlatan Foto CC BY-SA 4.0

Annons:

Gunnar Nordahl föddes och växte upp i det lilla brukssamhället Hörnefors tre mil söder om Umeå. Modern Nikolina och pappan Emil fick i ett rum och stort kök ta hand om en familj med många barn; förutom Gunnar blev bröderna Bertil, Knut och Gösta fotbollsspelare av hög klass, Bertil, Knut och Gunnar ingick i det klassiska lag som tog guld i London-OS 1948; Gösta, vars tvillingbror Göran även var en skicklig spelare, var med om att för IFK Holmsund 1967 ordna en plats i Allsvenskan; han gjorde en landskamp.

Gunnar fick tidigt hjälpa till med familjens försörjning, först som klosett-tömmare och ölutkörare, sedan som fabriksarbetare. Fotbollsträning skedde ibland sommartid i månsken och med hjälp av en husvägg, helt i Björn Borganda. Pappa Emil hade en stående uppmaning till Gunnar vid matchträning: Skjut Gunnar, skjut!

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

År 1940 värvades Gunnar till Degerfors. Mamma Nikolina godkände valet, Degerfors påminde om trygga Hörnefors. Matcharvodet var fem kronor och maten bestod av hembredda smörgåsar vid bortamatcher. Framgångar följde och det blev plats i landslaget. Efter drygt fyra år flyttade Gunnar till Norrköping där segrar i Allsvenskan togs.

Som första svensk blev Gunnar proffs i AC Milan år 1949. Övergångssumman då ofattbart hög, 25000 Dollar. Han var otränad och för tung, långt över matchvikten på 85 kilo i den första träningsmatchen, ingenting lyckades, funderingar på hur resan hem till Sverige skulle ske uppstod. Då kom pappans råd om att skjuta in i tankarna och med hjälp av en volley direkt i mål var lyckan gjord. Fem skytteligasegrar i den italienska ligan skulle följa.
Tillsammans med Gunnar Gren och Nils Liedholm bildade Gunnar Gre-No-Li, en fruktad och respekterad dåtida innertrio i Milan, som vann många framgångar. Ingen av dessa tre och inte heller några andra svenska proffsspelare tilläts vara med i VM 1950 i Brasilien. De tjänade ju pengar på sin sport. Fult! Annat gäller i dag, inte minst för Zlatan.

Lennart Nacka Skoglund var med i det svenska lag som tog brons, han var fortfarande amatör, men skulle snart bli en högt uppskattad och väl betald spelare i Italien, i framför allt FC Inter. Gren och Liedholm fick sin revansch i VM i Sverige 1958 där de tillsammans med bl.a. Nacka tog silver. Nacka ville helst glömma sin egen insats i finalen där den skräckinjagande backen Djalma Santos suddade ut honom fullständigt på planen, men i övriga matcher spelade de tre nämnda viktiga och avgörande roller. Gunnars tid som elitspelare var då över. Han avslutade sin karriär som tränare i Karlstad, Norrköping och AIK, med blandade framgångar; han dog 1995 i en hjärtattack.

Zlatan har en fenomenal förmåga att hitta målet, ibland från helt omöjliga lägen och vinklar, även om det för dagen inte märks så mycket av den förmågan, men den finns säkert kvar, motståndarna ska fortfarande vara oroliga. Nordahl hade också han ett målsinne långt över det vanliga. En förändring av den egenskapen förenat med en ökad rädsla för skador börjar nu skönjas i Zlatans spel, vilket inte är särskilt märkligt med tanke på hans ålder och redan vunna framgångar. Mättnad kan vara störande och ett hinder.

För att få ett bra läge för skott på mål måste en fotbollsspelare vara mycket rörlig i fötterna och ännu viktigare, reptilsnabb i hjärnan; båda spelarna hade lyckan att få dessa gåvor medskickade.
Nordahl var mycket noga med att hålla farten uppe på sina fötter, både under matcher och på träning. I vardagslivet tänkte han på detta, genom extremt korta fotsteg på gator och torg tränade han denna förmåga och tack vare det vann han under matcher en fördel gentemot sina motspelare, kort starttid och försteg i matchsituationen blev det goda resultatet.

När Nordahls son Thomas, även han landslagsspelare i fotboll, en gång som sexåring utanför Råsunda fotbollsstadium ryckte sig loss från pappa Gunnars hand och sprang rakt ut i den täta trafiken gjorde Nordahl sitt livs kanske viktigaste och startsnabbaste rusch och räddade sin pojke in på säker mark.

Zlatan med sina ganska långa ben visar också upp en beundransvärd snabbhet, även om startsträckorna är något långsammare än Nordahls var. Detta kompenseras dock av hans utsökta blick för spelet.

Gunnar Nordahl avgudades under 40-talet och fram till mitten av 50-talet då karriären var över. Kvar är minnet av en gudabenådad fotbollsspelare som inte lade fingrarna emellan när han tacklade tuffa försvarsspelare, som hyllade honom trots att de efter striderna på planen var tvungna att plåstra om sina skador och i veckor efteråt fick skåda sina blåmärken. Han var allmänt väldigt omtyckt för sitt vänliga, enkla och justa sätt.

Zlatan har också rättvist blivit hyllad för alla sina framgångar men stundtals har morrande hörts från vissa håll när hans sätt att möta sin omvärld omtalats. Något tillspetsat kan sägas att Erik Hamréns förnämsta insats som förbundskapten var att han år 2009 lyckades med uppgiften att locka Zlatan tillbaka till nationslaget. Utan Zlatan hade vi de senaste sju åren inte haft mycket att säga till om på den internationella fotbollsarenan. Sedan får Henrik Larsson och de andra duktiga landslagskollegerna säga vad de vill. Förmodligen instämmer de.

Men samtidigt: Vad kommer längre fram landslagskompisar att berätta om Zlatans roll som lagkapten och hans kamratskap? Och, påverkade han laguttagningarna? Om så var fallet, på gott eller ont?

År 1991 blev Gunnar Nordahl utsedd till hedersmedborgare i Umeå. När han satte sig till bords på restaurang Sävargården vid högtidsceremonin upptäckte han att hans plånbok var borta. En förlustanmälan gjordes hos polisen som hälsade att dyrgripen fanns i gott förvar på stationen. En italiensk turist hade hittat och lämnat in den. Någon hittelön ville denne man absolut inte ha. Det var en mycket stor ära att få hjälpa Nordahl.

Många är de svenska turister som på italienska restauranger blivit bjudna på mat och dryck, när de berättat att deras hemland är detsamma som Nårrdalls. Lika givande ynnest har vederfarits svenskar som berättat om Gren, Nacka och Liedholm och deras gemensamma hemland.
Zlatan är en levande legendar som redan fått utmärkelser som räcker och blir över. Vad återstår mer?

Kurt Bäckström

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Fransk påsk börjar med palmsöndagen

Min kyrka bredvid där jag bor är lite speciell: den har en svart madonna och är relativt modern. Klockan elva varje söndag strömmar det till, mest äldre men en del ...

Av: Anne Edelstam | Gästkrönikör | 09 april, 2009

Ondskan i världen

Ondskan i världen    H C Andersen: Snödrottningen - en kabbalistisk läsning av HC Andersen Av Mikael Mogren. Enligt den lurianska kabbalan måste det finnas tomrum innan skapande kan börja. Det sker genom tzimtzum som ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om litteratur & böcker | 05 januari, 2007

Tidlösa grimaser

Franz Xavier Messerschmidt är känd som en av 1700-talets ledande skulptörer, men vem var han egentligen? Tidningen Kulturens Bertil Falk porträtterar en något flyktig skulptör. Vid Christie's auktion januari 2005 i ...

Av: Bertil Falk | Essäer om konst | 11 januari, 2013

Tidig turism i Norrbotten

Den tidiga turismen i Norrbotten var männens angelägenhet och vedermödornas och de storslagna vyernas värld. Grunden fanns i geologernas, botanikernas, och kartografernas erfarenheter. De var inte på jakt efter marknader ...

Av: Niels Hebert | Reportage om politik & samhälle | 04 december, 2007

Jag betraktar min konst som poesi

I ett gammalt hus på Repslagargatan 9 i Luleå arbetar flera kulturarbetare - från konstnärer och skribenter till fotografer och filmare. En av dem som grundade Kulturakuten 1990 är Kerstin ...

Av: Sarudzayi Zindoga | Konstens porträtt | 17 mars, 2009

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 2

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 02 juli, 2013

Den mediala explosionen och skriftkulturens upplösning - om McLuhan och mediernas utveckling

  Foto: Lorenzo Colloreta Den mediala explosionen och skriftkulturens upplösning – om McLuhan och mediernas utveckling I sin text Understanding media söker Marshall McLuhan etablera frågan om vad som händer med konsten ...

Av: Roberth Ericsson | Essäer om samhället | 13 juli, 2007

Shaun Tan: bilder som talar tusen ord

När Shaun Tan får ALMA-priset är det för ett berättande konstnärskap. Han visar oss bilder att själva läsa och fantisera vidare på. Det var sådana inre bilder Astrid Lindgren gav ...

Av: Birgitta Milits | Essäer om konst | 08 Maj, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.