Jesus och mobiltelefonerna – en julbetraktelse

Nu i dagarna för sisådär 2015 år sedan sände Gud sin enfödde son till jorden. Han gjorde det för att ge oss möjlighet till frälsning. Något som profeterna i Gamla ...

Av: Carsten Palmer Schale | 24 december, 2011
Essäer om religionen

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

tid Allt utförs under ständig observation av tiduret i Korridoren, detta enväldiga kvarnhjul som hugger ned existensen i små ogina sekvenser. Det är också en vardaglighet som tränger på ...

Av: Benny Holmberg | 01 juli, 2011
Kulturreportage

Några tankar om Montaignes essäer

”Det som anses så säreget för makedonerkungen Perseus, nämligen att hans ande aldrig stannade i ett bestämt tillstånd, utan fladdrade omkring mellan olika livsformer och uppvisade en så flyktig och ...

Av: Björn Gustavsson | 15 april, 2014
Övriga porträtt

Noveller av Björn Augustson

Björn Augustson låter ett nostalgiskt tillbakablickande balanseras med en strävan efter att leva för stunden. Han låter drömmarna leva och ser i dem både motivation och inspiration. Han skriver krönikor ...

Av: Björn Augustson | 05 mars, 2012
Utopiska geografier

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner



 Eero-Pekka Aikio som har tagit en död fågel på sin gård, en vattenlom. Denna fågel har den egenskapen att den lever på marken och i luften och har därför mytologisk betydelse för samernaDe största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger att shamandomen enligt aktuell forskning erkänns som ett sätt att beskriva verkligheten. Denna osynliga värld kan betraktas som realitet eftersom den påverkar oss som våra nattliga drömmar som inte ses som vidskepelse.

Den samiska shamandomen ses gärna speciellt av kyrkan som en företeelse som numera inte mera existerar utan är helt utrotad. Avsikten med kristnandet av samerna var att utrota shamandomen inklusive joiken och shamantrumman. Det fanns inga gränser för hur illa samerna behandlades av kyrkans män som betrakade shamandomen som djävulens verktyg. Jojken som dennas röst och shamantrumman som ett oerhört syndigt föremål – därför ansågs allt vara tillåtet som förstörde dessa! Den samiska joikaren Niiles-Jouni Aikio sade i en intervju: ”Kristendomen har rensat upp häxeriet med hård hand genast från början då kyrkorna kom till Lappland på 1500-och 1600-talen. Även Lars Levi Lestadius har för sin egen del deltagit i dessa ”talkon” med god framgång på slutet av 1800-talet”.

Att sådana grymmheter hade negativa konsekvenser för samernas identitet intresserade inte kyrkan. Samerna skulle även i ett nafs anamma finskt sätt att leva på. Då kände man heller inte till att kolonialismen kunde ha förödande följder. Enligt min erfarenhet har många samer fortfarande ytterst låg självkänsla och underskattar sig själva.

Då uttryck för samisk kultur/religion och samiska språk förbjöds samt samiska shamaner dessutom dödades gick samerna ”under jorden” med sina kunskaper och teg, teg, teg! – och där är de ännu! Dessutom sade Niiles-Jouni att man inte talar om dessa kunskaper och krafter eftersom de därigenom helt kan förloras. Därför anses allmännt att shamandomen är ett avslutat kapitel i Lappland.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Fil. dr h. c. Pekka Aikio som sedan år 2003 är min samiska informant säger att människorna var rädda för shamanerna för att de ansågs besitta en oerhörd andlig kraft (henkinen voima). Man ansåg dessutom att shamanerna kunde ”sätta in” sjukdomar och förorsaka olyckor t. ex. för att hämnas. Samerna talar själva inte om ”shamandom” utan om”andlig kraft”. Begreppet shamandom favoriseras av antropologerna.

På seminariet i Enare ”Samerna i kyrkan” 4.-5.2.2012 där biskop Samuel Salmi vid det evangelisk luterska stiftet i Uleåborg bad samerna om förlåtelse för 400 års förnedring och övergrepp togs temat shamandomen inte alls upp. Det talades visserligen om jojk men den har numera helt moderniserats och har inte samma betydelse som tidigare. Jag försökte ta upp frågan men fick svaret att den samiska shamandomen inte mera spelar någon roll i Lappland vilket inte motsvarar verkligheten. Det jag egentligen vill få svar på är hur kyrkan nu ställer sig till shamandomen.

Den engelska forskaren Francis Joy (MA) vid Lapplands universitet bekräftar att shamandomen ännu existerar i Lappland. Han har intervjuat många samiska shamaner i Finska Lappland. I Norge upplever shamandomen dessutom nu en sann renässans. Joy skrev i ett E-Mail att Troms läns regeringschef Svein Ludvigsen nyligen har gjort ett uttalande att den samiska shamanen har samma uppgifter och är jämställd med den kristna prästen samt därför kan förrätta vigslar, dop, osv. Professor emeritus Juha Pentikäinen förklarade att det i och för sig inte är något nytt att shamaner har sådana uppgifter Det som är nytt är att kyrka och stat i Norge har skiljt sig från varandra så att det inte mera finns någon norsk statskyrka vilket har aktualiserat frågan om att schamaner även har dessa uppgifter.

Hos urfolk kan religion och kultur inte skiljas från varandra. De hör ihop och står i ständig växelverkan med varandra samt bildar en enhet. Detta betonar även den norsk-samiska shamanen och författaren Ailo Gaup som säger att den samiska shamandomen inte endast skall ses som religion utan som den samiska kulturens rötter.

Den norsk-samiska shamanen och författaren Ailo Gaup beskrev shamandomen som en metod att få kraft och insikt: ”Shamandomen bygger på animism, en tro på en spirituell essens som skiljer sig från den påtagliga fysiska kroppen. Inte endast människan utan hela naturen (kosmos, djur, växter och t.o.m. stenar) är besjälad och det finns en andevärld. Shamandomens relation till psykologi är baserad på västligt tankesätt att se människan som skapelsens Herre utan rum för andra livsformer som själ eller medvetande. Andevärlden existerar paralellt med den alldagliga realiteten och det är möjligt att kommunicera med dessa andliga essenser liksom det är möjligt att överskrida gränserna för tid, rum och och sinnen. Det finns en synlig och en osynlig värld”. (Gaup 2004) Det farliga i shamandomen för kristendomen är tron på naturlagar, sade Gaup. Gaup använder sig av shamantrumman för att uppnå högremedvetande tillstånd.

Professorn i samisk kultur och språk Veli-Pekka Lehtola vid den samiska insitutionen i Uleåborgs universitet framhäver att shamanen arbetar med högre medvetandetillstånd i motsats till vismannen som rör sig i det alldagliga medvetandetillståndet.

Arlo Gaup Niiles-Jouni Jouni (intervjuad):

  1. Shamanerna har spelat en mycket viktig roll hos samerna. De har botat fysiska och mentala sjukdomari bysamfunden (siida). Han/hon har känt till allt om mediciska växter och har undervisat i att använda dem som botemedel vid olika besvär och sjukdomar. Man kan direkt jämföra shamanerna med nutidens läkare. Shamanerna kan även jämföras med olika trosriktningars präster. De har på bysamfundens vägnar uppehållit relationerna till Övergudarna (Ylijumalat), till olika områdens andar och skyddsandar (haltijat). Samerna har medfört offerdjur och olika föremål för Gudarna till offerplatserna för att närma sig dem, blidka dem och för att be dem om hjälp vid olika mänskliga svårigheter.

  2. Vismännen (Diehtit) har ”alldagligare” uppgifter än shamanerna. De har mycket kunskaper och behärskar användningen av medicinska växter. De går sommar som vinter tyst och osynligt till offerplatserna för att be om goda ting och gynnsam väderlek.Vismännen har även offrat djur och fört olika offerföremål till offerplatsen.

  3. Jag arbetar inte direkt själv som shaman eller visman men jag har i min stora renskötarsläkt från fars och även mors sida släktingar som har varit stora och kända vismän och som i kyrkans kretsar har titulerats som häxor eller trollkarlar. Min mors farfar var den Stor-Rika (pmailbmiriggis) Calhgo Nilla som enligt sin egen mening varken var trollkarl eller shaman. Han gick på våren till tre olika offerplatser (seita) för att tacka för den goda vintern. Han stannade även där ett par veckor på sina kyrkresor och hade offerrenar med sig för att be om mera gynnsamma vintrar. Från fars sida fanns ännu Aigi Diehti på Muddusjärvis strand, som vid Enare ting 1674 dömdes till döden som trollkarl.

  4. Sjäv har jag kunskaper och kanske större krafter men det talas inte om dessa eftersom de då helt och hållet kan förloras. Shamanerna och visemän i dagens Lappland har blivit mycket osynliga och tysta av sig, kommenterar Niiles-Jouni till slut.

  5. Joik hör intimt ihop med samisk shamandom. Nuförtiden missbrukas jojk som underhållning och uppförs inför publik ackompanjerad av musik vilken inte känner till joikarens personliga bakgrund. Traditionell jojk kan däremot betraktas som en form av meditation. På sin höjd används shamantrumman som ackompanjemang. Jojk är ett episkt (berättande) sätt att sjunga som uttrycker den samiska kulturens innersta väsen. Innehållet bildas oftast av endast en sats och rytmen i bokstävernas sammansättning förmedlar stämningen. Traditionell joik berör något gemensamt eller man joikar ensam, för sig själv.

Renskötaren Eero-Pekka Aikio som är samisk shaman/visman vill bryta med tabuföreställningarna och offentligt berätta om sin lära. Han skriver nu även självbiografiska böcker. Han har bett mig informera om sina kunskaper för att bevara dem för framtiden vilket jag gör i samarbete med etnologiska arkivet vid Åbo Akademi.

Enligt min mening är det fråga om att shamandomen mera beaktar den esoteriska (svårtillgängliga, inre) dimensionen än vad som görs i kristendomen som mest ägnar sig åt exoteriska innehåll (lättare tillgängliga, yttre aspekt om vad som är rätt/fel). Därför utövar shamandomen magnetisk dragningskraft på dagens människa som upplever tilltagande inre tomhet eftersom hon mest sysslar med yttre materialistiska ting och konsum. Den inre världen har fått allt mindre betydelse i dagens värld. Dessa olika synsätt på religioner mellan folken leder till kulturkrockar.

Shamanen och författaren Ailo Gaup nämnde följande huvudsakliga orsaker till att urfolk blir illa behandlade av de makthavande folken: 
- räddsla
- mycket olikartade kulturer och grundläggande olika sätt att leva på
- annorlunda världsbild 
- helt olika språk 
- etnocentrism4 hos makthavande folk
- de makthavande folkens dominans
- kristnandet av samerna

Det viktigaste skulle enligt min mening vara att inte mera betrakta samisk shamandom som vidskepelse. De samer som jag talade med efter seminariet i Enare ansåg att att kyrkan bad om förlåtelse av dem kan innebära början på ett nytt skede och förändringar till det bättre. Ordförande Ristenrauna Magga vid organisationen SamiSoster ry skrev i ett E-Mail att samerna kommer att följa med hur kyrkan handlar och om felaktigheter som ännu finns kvar korrigeras.

Nina Michael

  1. Professor emeritus Juha Pentikäinen är Finlands främsta expert på shamandom. Han har infört detta begrepp eftersom han anser att det inte är fråga om en ”-ism” utan om att varje schaman har sin egen religion.

  2. Väckelsepredikanten/missionären Lars Levi Lestadius hade samiska rötter. Hans far svensk och modern samiska.

  3. Det finns fyra internationellt godkända kriterier för att kunna få betraktas som urfolk:

 

a) De är folk som var tidigare på området än andra folk (pre-existence)

b) De ser sig själva som urfolk (self-identification)

c) De hör inte till den dominerande befolkningen (non-dominance)

d) Deras kultur är annorlunda (cultural differences)

e) Dessa folk bör helt eller delvis ha bevarat sina sociala, ekokonomiska, kulturella och politiska institutioner. Den engelska benämningen „indigenous” härstammar från det spanska begreppet „indígeno“ som betyder infödd.

4. Etnocentrisk betyder att bedöma andra kulturer efter sin egen, att utgå från det egna folkets syn och använda den som måttstock.

Niiles-Jounis joik: ”Fjällets son” (Videofilm gjord av Ilpo Rossi)

http://www.youtube.com/watch?v=d1QqTh4AtuE

 

 

.

Ur arkivet

view_module reorder
Sandrine Piau  Foto Eva Green

Sandrine gestikulerar och lever sig in i musiken

- Att sjunga på Drottningholmsteatern är bland det roligaste jag har gjort. Och dessutom var det underbart att vara i Stockholm. Jag verkligen älskade att vara där... Jag sitter med Sandrine ...

Av: Björn Gustavsson | Musikens porträtt | 30 oktober, 2017

Oh! Calcutta. Foto: Wikipedia

En kulmen närmar sig

Teaterhösten närmar sig som vanligt ett slags kulmen, i takt med att senhösten närmar sig. Säsongen har i år börjat bra – med sevärda uppsättningar på Drottningholmsteatern, Dramaten och Folkoperan; ...

Av: Björn Gustavsson | Björn Gustavsson | 15 oktober, 2015

ABBA de museala. En perverterad musik?

Thank you for the music. ABBA-musiken. Är det musik? Är det inte bara enkel sörja? Är det verkligen tonhöjd och tondjup? Är ABBA The music story, inte bara en vulgär ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 27 juni, 2013

Som regn

Aldrig har väl regnet varit så renande, som det var, då det sakta föll ner från mitt ansikte, där jag i väntan på att få åka hem, insåg att ingenting ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 22 oktober, 2014

Att se längre än näsan räcker

 Nei, tacka wil iag wår högtoplysta tid wi lefwa uti,wi weta intet mera af några omöjeligheter ..(Johan Krook 1741) När Emanuel Swedenborg kring år 1716 berättade att han skissat på ett ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 01 juni, 2012

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Absaloms vecka

En riksdagsledamot från Rasist-opportunistiska partiet har hoppat av och blivit politisk vild. Nu kan man i och för sig tycka att både han och hans partikamrater har alltid varit det. Annars ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 01 oktober, 2011

Bertel Gripenberg. Källa: Wikimedia Commons

Rytm och teman vävs skickligt samman

Gripenberg kan aldrig fråntas sin skicklighet som förfaren rimsmidare.

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.