Kurt Wallander och musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser och privatdetektiver

Varför blev inte Wallander förförd av kraften hos Elvis Presley eller Rolling Stones? Det undrade jag för 10 år sen, när jag skrev en artikel om musiksmaken bland kriminallitteraturens poliser ...

Av: Bengt Eriksson | 10 december, 2009
Gästkrönikör

Tegelbacken, centrala Stockholm, september 1930

Det sprakar blått kring ledningarna ovanför en spårvagn som passerar en växel. Vagnen kränger – och två medelålders herrar stående där inne kolliderar. Båda lyfter beklagande sina hattar. Sammanstötningen resulterar ...

Av: Björn Gustavsson | 02 april, 2014
Gästkrönikör

Albert Herranz – Dikter

Albert Herranz (Stockholm, 1970). Jag har bott hela mitt liv på en medelhavsö och detta har präglat mitt skrivande. Min värld är liten, en människas mått, så liten att du ...

Av: Albert Herranz | 26 mars, 2012
Utopiska geografier

53. Kjell

Det har slagit till och blivit riktigt kallt. Snöröjningsfordonens larm på Lundagatorna har pågått hela natten och Kjell vaknar av det blinkande ljuset. Nu kommer ungarna att bli glada tänker ...

Av: Kjell | 28 december, 2012
Lund har allt utom vatten

En kamp mot tiden – om räddningsinsatserna i Budapest 1944



Seminarium på Folke Bernadotteakademin för att uppmärksamma och hedra minnet av de räddningsinsatser som gjordes av anställda på de fem neutrala ländernas diplomatiska beskickningar i Budapest. 1944. Foto: Yvana Enzler, Schweiziska AmbassadenRaoul Wallenbergs insatser för att rädda judiska civila i Budapest under andra världskrigets slutfas är allmänt kända och väldokumenterade. Inte minst på grund av hans personliga öde som fått stor uppmärksamhet under årens lopp och gett upphov till ett flertal böcker. Många har vittnat om hans hjältemodiga insatser och har honom att tacka för sitt liv. Mindre känt i Sverige är att det fanns många fler som osjälviskt kämpade för att rädda tusentals judiska medmänniskor ifrån förintelsen under denna tid.

Nyligen anordnades ett välbesökt seminarium på Folke Bernadotteakademin för att uppmärksamma och hedra minnet av de räddningsinsatser som gjordes av anställda på de fem neutrala ländernas diplomatiska beskickningar i Budapest. Vid seminariet som organiserades av Utrikesdepartementet tillsammans med de fem neutrala ländernas diplomatiska representationer i Sverige i samarbete med Forum för levande historia medverkade historiker från sex länder: Gellert Kovacs, Sverige/Ungern, Manuela Franco, Portugal, Miguel de Lucas, Spanien, Roberto Morozzo della Rocca, Italien och François Wisard, Schweiz. Seminariet leddes av Bengt Jangfeldt, svensk historiker och författare till boken Raoul Wallenberg: En biografi (Wahlström & Widstrand). I publiken fanns flera överlevande från Förintelsen. Dessutom närvarade Raoul Wallenbergs syster Nina Lagergren samt de fem neutrala ländernas ambassadörer.

Efter ett välkomstanförande av Per Sjögren, Utrikesdepartementet, inleddes seminariet med ett anförande av Eskil Frank, överintendent på Forum för levande historia där han påminde om åtagandet i Stockholmsdeklarationen, att vi måste lära av historien och inspireras av överlevarnas kraft samt hedra dem som med livet som insats hjälpte de nödställda.

Gellert Kovacs, forskare, lärare och författare till boken Skymning över Budapest. Historien om Raoul Wallenberg och kampen för människoliv 1944-45 (Carlssons) gav den historiska bakgrunden. Judarna spelade en viktig roll i den ungerska samhällsutvecklingen. De betraktade sig själva inte i allmänhet som judar utan det var antisemiterna som pekade ut dem som detta. I den politiska och ekonomiska krisen som följde efter första världskrigets slut växte antisemitismen sig starkare. Under det andra världskriget ingick Ungern i allians med Nazityskland, men allteftersom den tyska krigslyckan vände närmade sig den ungerske ledaren Amiral Horthy under 1943 de allierade, varefter Tyskland invaderade Ungern som utan större motstånd fogade sig under ockupationen. En period av utrensningar följde. Deportationerna av judar som startat redan 1941 nådde sin kulmen i mars 1944 under ledning av Adolf Eichmanns specialkommando. Kovacs menar att även om initiativet kom från den nazityska ledningen, så var ungrarna inte mindre delaktiga i verkställandet, framförallt det mycket effektiva gendarmeriet. Med tiden kom fler och fler att engagera sig för att försöka stoppa deportationerna, däribland påven Pius XII och den svenske kungen Gustav V.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mest framgångsrika var de räddningsinsatser som gjordes av den internationella rödakorskommittén och de anställda på de fem neutrala ländernas diplomatiska beskickningar i Budapest som ingick i ett slags underjordiskt informellt nätverk. De mest framstående personerna av dessa, bl. a. Raoul Wallenberg, spanjoren Ángel Sanz-Briz, Vatikanstatens Nuntius Angelo Rotta, schweizarna Carl Lutz och Friedrich Born och portugiserna Sampaio Garrido och Carlos Branquinho kom sedermera att hedras av Yad Vashem för sina insatser som "rättfärdiga bland folken". Yad Vashem är den israeliska myndigheten för hågkomst av Förintelsens martyrer och hjältar. Den ungerska motståndsrörelsen var ur militär synvinkel obetydlig men spelade i varje fall en viktig roll vid räddningsinsatserna genom sin understödjande funktion.

Medverkade gjorde historiker från sex länder: Gellert Kovacs, Sverige/Ungern, Manuela Franco, Portugal, Miguel de Lucas, Spanien, Roberto Morozzo della Rocca, Italien och François Wisard, Schweiz. Seminariet leddes av Bengt Jangfeldt. Foto: Yvana Enzler, Schweiziska AmbassadenDen schweiziske diplomaten Carl Lutz hade kommit till Budapest 1942 med uppdraget att för Schweiz räkning representera de länder som hade avbrutit sina diplomatiska förbindelser med Ungern, som USA och Storbritannien, vilka befann sig i krig med Ungern sedan 1941. Här var Storbritanniens mandat i Palestina av central betydelse. 8000 judar skulle tillåtas emigrera till Palestina i samarbete med det judiska migrationskontoret Jewish Agency om de förfogade över ett så kallat Palestina-certifikat. Men efter den tyska ockupationen stängdes Jewish Agencys kontor. Lutz fortsatte arbetet och efter långvariga förhandlingar och stor kreativitet från Lutz sida kom ca 62000 judar att räddas. Lutz övertygade ockupationsmakten om att intygen gällde familjer och inte individer. Dessutom skulle de schweiziska medborgarna samt medborgare i de representerade länderna skyddas. De kollektiva passen som användes till en början utökades med många fler dokument, både äkta och förfalskade. Ett ytterligare trick var att man helt enkelt började numrera om skyddsbreven när antalet överskridits. Dessutom ordnade Lutz skyddat boende åt judar i en före detta glasfabrik och på andra platser.

Den svåraste situationen uppstod enligt Lutz själv efter att den nazistiska Pilkorsar-milisen tagit makten, kaoset medförde visserligen att förfalskade dokument fortsatt kunde användas, men efter påtryckningar tvingades Lutz personligen intyga dokumentens äkthet. Lutz visste att han inte kunde hävda att samtliga var äkta och visste att de som han utpekade som falska med säkerhet skulle skicka deras ägare till en säker död. Ett fruktansvärt moraliskt dilemma. Lutz överskred bevisligen sina befogenheter, vilket ledde till att det dröjde innan hans insatser hyllades officiellt i Schweiz.

Den spanske diplomaten och tillika Generalkonsul i Budapest Angel Sanz Briz agerade på ett liknande sätt som Lutz. Francoregimens förhållande till judarna var motsägelsefullt. Enligt den officiella linjen åtnjöt de sefardiska judarna officiellt beskydd. Francoregimen betraktade dem som spanska och de stod också kulturellt mycket nära den spanska kulturen. De hade levt i Spanien i 1500 år innan de 1492 genom ett kungligt dekret fördrevs från Spanien utifall de inte omvände sig till katolicismen. De slog sig ner runt om i världen, bland annat i Nordafrika där General Franco själv hade kommit i kontakt med dem. De östliga judarna betraktades däremot som frimurare och kommunister och hade inte samma status. Sanz Briz däremot gjorde ingen åtskillnad. Kvoten av tvåhundra individuella skyddsdokument för sefardiska judar omvandlade han till tvåhundra familjer och när antalet tvåhundra uppnåtts utfärdades ännu fler, men bara med nummer under tvåhundra. 200 personer blev till 200 familjer, efter 200 började han numrera om, dessutom utfärdades delnummer 51 a b c etc. Bara en minoritet av de ca 5200 judar som Sanz Briz räddade var verkligen sefarder. Sanz Briz plockade regelrätt upp folk som han egenmäktigt utnämnde till sefarder för att rädda deras liv. Därutöver ordnade han dessutom skyddade boenden som han finansierade ur egen ficka. Hans medarbetare Giorgio Perlasca och beskickningens övriga personal engagerade sig också i hjälparbetet. När Sanz Briz drogs tillbaka i slutet av 1944 efter att regimen ansåg att han överträtt sina befogenheter, utnämndes Giorgio Perlasca till hans efterträdare och fortsatte dennes arbete att rädda judar från deportationen till förintelselägren.

Raoul Wallenbergs syster Nina Lagergren uppmanar publiken att lära av historien och tänka på att enskilda människors engagemang spelar roll. Foto: Yvana Enzler, Schweiziska AmbassadenOckså Portugal var neutralt under kriget, dess geografiska läge och egenskap som sjöfartsnation gav landet en nyckelroll för transfern av flyktingar till tredje land som Israel och USA. Man var öppen för alla genomresor med visa till tredje land. Den portugisiska regeringen medgav också att ambassaden deltog i räddningsinsatserna och samarbetade med de andra neutrala ländernas beskickningar i Budapest. Ambassadören i Budapest, Carlos Sampaio Garrido, och hans medarbetare Carlos Teixeira Branquinho utfärdade ett stort antal skyddspass.

Bland de människor som under den här tiden osjälviskt engagerade sig för att rädda förföljda människor intar kyrkans män och kvinnor en särskild plats. Präster, munkar och nunnor kunde ordna skydd, boenden och utdelning av mat och läkemedel genom kyrkans nätverk. Vatikanstaten tillhörde den grupp av neutrala länder som engagerade sig för att stoppa förföljelsen av judar även om Vatikanen också kritiserats för att vara alltför passiv. I det här sammanhanget är det viktigt att särskilja kyrkan som institution och dess medlemmar som individer och deras individuella handlingar, det var ingen homogen grupp. Efter den tyska ockupationen 1944 inleddes förföljelserna på allvar. Påven Pius den XII skrev och uppmanade Horthy att stoppa förföljelserna, som också gjorde detta men när Pilkorsarrörelsen med tyskarnas hjälp tog makten i oktober 1944 återupptogs förföljelserna med ny kraft och kaos utbröt på gatorna. Angelo Rotta, Nuntius i Budapest hade redan tidigare under kriget engagerat sig för att hjälpa judar i Bulgarien. Han ifrågasatte att gamla arbetsoförmögna och barn deporterades till arbetsläger och utfärdade tusentals skyddsdokument och falska dopcertifikat samt ordnade skyddade boenden i det så kallade internationella gettot i samarbete med de andra neutrala länderna.

Varför var det möjligt att rädda så många i Budapest och inte Warszawa? Orsaken till detta kan närmast sökas i krigsutvecklingen. Det var de kaotiska omständigheterna som medgav att falska dokument kunde gå igenom för äkta och att Tyskland varken hade tid eller resurser utan fick göra andra prioriteringar. Allt eftersom krigslyckan vände för Tyskland närmade sig Portugal liksom Ungern och de övriga neutrala länderna de allierade.

Kan Tyskland haft ett intresse av aktiviteterna? Enligt Bengt Jangfeldt strävade man efter att vidmakthålla ett anseende av att följa lagar och regler. Dessutom menade Gellert Kovacs och Manuela Franco under seminariet att man inte kan förneka att tillgången på råvaror och ekonomisk krigföring kan ha haft betydelse. Här spelade Schweiz och Portugal en viktig roll som förbindelselänk till USA för överföring av pengar och tillgången till hamnar.

I vilket fall som helst spelade dessa enskilda människors handlingar en avgörande roll. Bengt Jangfeldt framhöll att han ogillar begreppet hjältar, men alla dessa personer var anständiga människor, vars handlingar överträffar det man kan förvänta sig. Vi kan alla göra saker vi tror oss oförmögna om i både positiv och negativ bemärkelse. Tyvärr var de som agerade rätt i denna tid en minoritet, människor ställdes inför fruktansvärda valsituationer, där det fanns liten eller ingen möjlighet att förutsäga vad som skulle hända.

Manuela Franco betonade att bara när man är i extrema situationer vet man vart ens mod tar en. Miguel de Lucas poängterade att liknande situationer finns idag på ambassader runt om i världen dit flyktingar söker sig för att söka skydd mot våld och förtryck.

Särskilt intryck gjorde Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs syster, när hon i slutet av seminariet ställde sig upp och talade till åhörarna. Hon uppmanade särskilt de unga i publiken att lära av historien och tänka på att enskilda människors engagemang spelar en oerhört viktig roll.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de fem neutrala ländernas representanter hade en avgörande betydelse för att rädda ett stort antal människoliv och de nämnda personerna gjorde alla mer än vad man skulle kunna ha förväntat av dem genom att riskera sin egen säkerhet och överträda sina egna befogenheter oavsett konsekvenserna. Vi kan hålla med Bengt Jangfeldts slutsats att räddningsinsatserna i Budapest fyller oss med ett visst mått av hopp för framtiden.

Benita Funke

 

Ur arkivet

view_module reorder

Benjiamin 2

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 21 augusti, 2011

Jelinek mellan brutalitet och skärpa

Jelinek mellan brutalitet och skärpa Elfriede Jelinek skapar polyfonier av kroppar och experimenterar med språket. Hennes språk är vackert och ångestfullt som en seriell kvartett av Anton Webern.

Av: Anders Forsberg | Litteraturens porträtt | 03 september, 2006

Matematikern som knäckte Enigma

I takt med att Alan Turings postuma berömmelse vuxit har det kommit en flod av böcker, pjäser och filmer om mannen som knäckte tyskarna Enigma-kod, nu senast The Imitation Game ...

Av: Ivo Holmqvist | Media, porträtt | 19 januari, 2015

Succé igen för ”Så mycket bättre”?

Timbuktu sa det egentligen redan i TV 4:s ”Nyhetsmorgon” för ett tag sedan: ”Tänk dig E-Type tolka Wiehe!”.   Och det är precis den tanken som kittlar mest med uppföljaren ...

Av: Johan Svensson | Gästkrönikör | 27 oktober, 2011

Veckan från hyllan. Vecka 4-2012

Kommer ni ihåg låten ”Konserverad gröt? ”Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt!” Den skrevs under en oskyldig tid, då ingen ens i sina vildaste ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 21 januari, 2012

Glenn Ford - Hjälte både på film och i verkligheten

Glenn Ford - hjälte både på film och i verkligheten Som Tidningen Kulturen berättat i notisform tidigare, så avled skådespelaren Glenn Ford vid 90 års ålder den 30 augusti ...

Av: Niclas Samuelsson | Filmens porträtt | 19 september, 2006

Henri de Monfried

   Henri de Monfried Henri de Monfried - från pirat till poet Här uppstår poesin av sig självt, allt du behöver göra för att frammana den i konsten är att ge upp inför drömmarna. - ...

Av: Mohamed Omar | Essäer om litteratur & böcker | 11 januari, 2007

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.