Viborgs fall 1944

Förlusten av staden Viborg var psykologiskt förödande för finnarna. Krigslitteraturen om andra världskriget är omfattande. Anthony Beevors böcker om Stalingrad, Berlin och spanska inbördeskriget har gått ut i stora ...

Av: Rolf Karlman | 03 september, 2008
Essäer om samhället

Thelemas lag

Om Aleister Crowley finns det mycket litteratur. Det handlar mer om legender och skandaler än om riktiga, djupa studier. Crowley kallade denna text ”en enkel kurs i etik, tänkt för ...

Av: Gilda Melodia | 06 augusti, 2016
Gilda Melodia

Inspirationen är inte en bristvara, direkt

Det räcker med att gå in på någon av morgontidningarnas hemsidor för att jag ska få inspiration till mängder av krönikor. Vissa av dem blir skrivna, de flesta inte. Idag ...

Av: Jessica Johansson | 13 september, 2011
Jessica Johansson

Camille Claudel, L'Âge mûr, public domain wikipedia

Camille Claudel - elev och musa

En gammal kvinna sitter på en stol i en park. Parken tillhör ett mentalsjukhus nära den sydfranska staden Avignon. Hon väntar, det har hon gjort i trettio år. Mannen hon ...

Av: Lena Månsson | 06 Maj, 2016
Konstens porträtt

Kalevipoeg, den estniska självkänsla



 

altEstland utgör ett litet språkområde, men har trots det ett alldeles eget, synnerligen märkligt epos. Det har sin grund i mycket gamla sånger och prosaberättelser. Diktverket heter Kalevipoeg, dvs Kalevsonen. Man kan jämföra det estniska "poeg" med det svenska "pojke". Det översattes, eller som Alex Milits själv säger, tolkades till svenska på allittererande runometer från den estniska uppteckningen.

Den estniske konstnären Erik Haamer har utfört många illustrationer till Kalevipoeg och det urval som gjorts till denna utgåva följer väl viktiga episoder i diktverket. Haamer har belönats med Kreutzwaldplaketten från Kreutzwaldmuseet i Vöru och 1999 fick översättaren Alex Milits samma utmärkelse.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Milits är född av estnisk-ryska föräldrar i Petseri, som under mellankrigstiden tillhörde Estland. Där fanns och finns fortfarande en estnisk bondebefolkning, setukeser, med en speciell dialekt, som av somliga anses vara ett särskilt språk. Milits berättar att det på fester, som till exempel bröllop, kunde hända, att man på stående fot diktade skämtvisor till varandra som en dialog mellan olika grupper bland gästerna. I dag lever setukessångerna vidare och de kvinnor och män, men framför allt kvinnor, som sjunger och spelar är klädda i färgrika folkdräkter med mängder av stora och små smycken och halsband på bröstet, alldeles så som flickorna är beskrivna i Kalevipoeg. Versrader om guld, silver och koppar flätas in i diktverket som magiska ramsor. Spetsar och siden som i burgna bondehem finns med i texten.

 

Detta är några av de traditioner som satt sina spår i diktverket. Framför allt har nedtecknaren använt sig av traditionella berättargrepp, både från finskugrisk folklore, som de nyss nämnda sångerna och prosaberättelserna, samt Kalevala och de homeriska dikterna, Iliaden och Odysséen. Kreutzwwald har använt upprepningar, formelverser och stående epitet; sådant som underlättar för runosångaren, alternativt rapsoden, att hålla det väldiga stoffet i minnet. Ett sådant böljande mönster gör det också lättare för åhörarna att följa med i framställningen.

De två läkarna F.R.Fählmann och Friedrich R.Kreutzwald samlade stoffet tillsammans på 1800-talet, men det var Kreutzwald som utförde storverket att bearbeta, välja ut och dikta samman det väldiga materialet på allittererande runometer. Intressant nog var Elias Lönnrot, som samlade stoffet till Kalevala, också läkare. Kalevipoeg gavs ut år 1861. Diktverket har betytt mycket för den estniska självkänslan, även om det är med Kalevipoeg som många andra av dessa stora diktverk; man har snarare hört om dem än läst dem själv.

altKalevipoeg består av tjugo sågner. Verket inleds med en mäktig åkallan, där man ber både sångaren Vanemuine (jfr Väinämöinen i Kalevala), siarskaldens dotter och de längesedan döda om hjälp att dikta. Vidare följer en inledning, där skalden berättar om sina diktarmödor; allt på allittererande runometer. De flesta sägnerna börjar med en liknade bön om hjälp från sånggudinnorna och andra, för att kunna dikta; skalden så att säga sjunger upp sig innan de dramatiska händelserna tar vid. Ty dramatiskt är det nämligen!

Kalevsonen söker efter sin mor, Linda, som rövats bort av den finske nåjden, våldför sig på en flicka, som går i sjön av sorg och förtvivlan, skaffar sig ett svärd, som är bättre än alla andra men brukar det på ett skamligt sätt. Kalevsonen är rakt inte en alltigenom positiv hjälte, men det är inte andra stora eposhjältar heller. De är helt enkelt mänskliga. Han bygger borgar, kämpar i krig men är också bonden, som plöjer och sår och är med på präktiga kalas. Mer än en gång beger han sig till underjorden och utkämpar en kamp mot själve Hornper.

På sin dödsbädd hade fadern Kalev bestämt, att hans ägor inte skulle delas utan allt skulle gå till en enda av sönerna, en som ännu inte är född.

När min son till man har mognat,

makten tagit har i landet,

då blir landet fyllt av lycka,

freden råda skall bland folket,

freden gro vid Estlands gränser.

Det är när Kalveipoeg i tjugonde och sista sägnen för sina styrkor i slutstriden mot de järnklädda riddarna, dvs Tyska orden, och mot ryssar och tatarer, som han ledaregenskaper sätts på prov. Blodbadet blir fruktansvärt. Efter segern sörjer han över alla döda. Han överlämnar befälet till vännen Olev och drar sig själv tillbaka. Det är då han råkar ut för svärdets hämnd, eftersom han själv läst en förbannelse över det för att hindra saltartrollet att komma åt det. Dessutom hade han i vredesmod dödat smedens egen son med det. Svärdet ligger på ån Kääpas botten och när Kalevsonen vadar ut i vattnet, hugger svärdet av honom benen. Han dör och förs till himlen, men samtidigt får han en ny jordisk kropp med fortfarande avhuggna ben. Han sätts grensle på en häst och förs till underjorden. Där befaller honom en röst att slå sin hand i klippan; handen fastnar och där sitter Kalevsonen som en väktare vid ingången till dödsriket.

Men när tiden är inne

" då skall Kalev komma åter.

sina söner lycka bringa

och förändra Estlands öde".

altAtt en räddande hjälte ska komma, är ett tema i många sagocykler: Någonstans i ett berg i Tyskland sitter Fredrik Barbarossa med sina kämpar, Kung Arthur med sina riddare skall komma åter till England när de behövs, Holger Dansk sitter och väntar på slottet i Helsingör och i Ålleberg i Västergötland väntar Ållebergsryttarna. I vår tid är filmerna om Stjärnornas krig inget annat än en beskrivning av kampen mellan ont och gott och man väntar på en Jedin som ska komma åter och rädda mänskligheten. Likaså förekommer våldsamma slutstrider, alldeles som i Bibeln och i Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren.

Kalevipoeg har kristna drag men även inslag av förkristen religion som till exempel Taaratro. Guden Uku finns också i finsk tradition. Arto Paasilinna använder honom i sin skämtsamma roman "Åskgudens son". Uku anropas av kvinnorna vid barnsbörd. När Allfadern nämns i Kalevipoeg, kan det vara tveksamt om det är Taara (Tor) eller Gud Fader som åsyftas.

Något som gör detta epos nordiskt tilltalande är närheten till naturen. Man talar inte bara om träd och blommor utan de nämns vid sina artnamn; även fåglar och fyrfotadjur. De vilda djuren deltar också aktivt i handlingen. I de homeriska dikterna talas om hästar, svin, cyklopen Polyfemos får och förstås Odysseus hund, men de är alla tamdjur. I Kalevipoeg finns råttor, grodor och en skata, som hjälper vår hjälte; den förståndiga lilla igelkotten inte att förglömma, som blev klädd i sträv päls av Kalevsonen som tack för hjälpen en gång.

Kalevipoeg är bonde och krigare och även om hans styrka, till exempel vid jakten är övernaturlig, är han ingen gudaättling som Akilles i de homeriska eposen. Tvärtom är vissa inslag nog så lantligt burleska. Berättaren skulle ju roa sina åhörare.

Men framför allt är skildringen oerhört poetisk och vacker. Dikten ska läsas högt, gärna vid brasan.

Birgitta Milits

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Ur omslaget av Vad hände när och var? : Historisk atlas

Vad hände när och var?

År 2000 höll jag ett seminarium på Bokmässan i Göteborg. Då mötte jag en tjugoettårig Kristoffer Lind, som var där med ett nystartat förlag, Lind & Co. Kristoffer och jag ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 29 januari, 2016

Geten i konsten – en riktig syndabock

Det är inte roligt att vara get i konsten. Det blev snett redan från början när man i den judiska traditionen började utse en syndabock. Ursprungligen var syndabocken ett offerdjur ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 Maj, 2013

Är öst verkligen öst, väst verkligen väst?

Jag for västerut till USA och där till Kalifornien och västkusten. Därifrån vidare västerut till Hawaii. Om jag fortsatt västerut hade jag kommit till Japan. En hel del japaner hade ...

Av: Anna-Karin Svedberg | Essäer om samhället | 06 Maj, 2016

Den Gudomliga komedin (del 1)

Dante Alighieri föddes i florens 1265. Han var bl.a. apotekare och läkare, samt deltog aktivt i stadens politiska liv. Han dömdes i en partistid 1302 till egendomsförlust och landsflykt. Han ...

Av: Hans-Evert Renérius | Essäer om litteratur & böcker | 11 februari, 2010

Konstmässan Markets natur

Konstmässan ”Market” håller på att bli institution. Det är bara en kort tidsfråga innan 10-års jubiléet står för dörren. Men där är vi inte än, detta är sjunde upplagan av ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 22 februari, 2012

Memoarer skrivna ur hjärtat av Europas största katastrofer. Intervju med Norman Manea

Rumänien har varit landet det brusats om, när det paratades Nobelpris 2012 och passande står också landet som huvudtema för nästa års bokmässa, 2013. Även ifall priset detta året gick ...

Av: Linda Johansson | Litteraturens porträtt | 16 oktober, 2012

Arkitekturen i Rotterdam

Det är ett typiskt Holländskt landskap från slutet av 1800-talet. Två tredjedelar av målningen består av himmel och den resterande är mark. I förgrunden en väderkvarn och i bakgrunden en ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 01 oktober, 2009

Det skandalösa korset

"Tror ni han kommer?" Jerusalem kokar av förväntningar. Tiotusentals pilgrimer fyller staden. Rykten går om en märklig profet. En kraftfull predikant, en mirakelman och undergörare, vän till de små och svaga ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 07 april, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.