Special: Pride

    Foto: Sofie Nikolajsen Bergh.  Special: Pride   Essäer - Religion Queer Jihad Religionshistorikern Simon Sorgenfrei utforskar en problematik som sälla­n diskuterats i våra tidningar: homosexualitet och islam. Sedan tio år tillbaka finns det ...

Av: Agneta Tröjer & Sarah Degerhammar & Mårten Björk & Simon Sorgenfrei | 03 augusti, 2007
Reportage om politik & samhälle

Veckan från hyllan, Vecka 3-2013

Det var nära ögat att det inte blev en krönika. Efter att ha krånglat en längre tid gav min dator till slut upp andan och tvärdog häromdagen. En expert kontaktades ...

Av: Gregor Flakierski | 12 januari, 2013
Veckans titt i hyllan

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Arkiv över idag

Efter tio minuter bärs en kvinna ut med bår. Jag vänder mig om och ser att ingen annan gör det. På den enorma duken strömmar tomma landskap, varpå blickar är ...

Av: Frida Sandström | 07 februari, 2014
Essäer om musik

Mithraskulten och julens kosmiska makter



Mithra Sol InvictusAtt Jesus födelse kom att firas just vid denna tid på året har sin religionshistoriska grund i ett äldre högtidsfirande av ”den obesegrade solens födelsedag”, Natalis invicti, som ägde rum den 25 december. Denna högtid firande man inom Mithrasreligionen, en romerks mysteriereligion som även hade en del likheter med kristendomen. När kristendomen senare blev statsreligion i Romarriket så förbjöds övriga religioner. Följaktligen dog Mithraskulten ut och det passade då bra att ersätta Natalis invicti med firandet av Jesus födelse.

 

På det symboliska planet kunde ju Jesus liknas vid den obesegrade solen. Vad vet vi då egentligen om Mithraskulten? Kultens medlemmar bestod till största delen av romerska soldater. Man höll sina läror hemliga för utanförstående och några skrifter finns idag knappt bevarade. Däremot har vi tillgång till arkeologiska fynd av hundratalet tempelgrottor i vilka man också funnit ett återkommande ikonmotiv. Detta gåtfulla motiv skildrar en ung man som dödar en oxe med ett svärd. Den religiösa betydelsen av detta motiv samt vad det egentligen var som Mithraskulten handlade om har varit ett av arkeologins olösta mysterier

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Sedan 1800-talet sade standardteorin att kulten tillbad en äldre iransk gudom med samma namn. Således försökte man tolka ikonmotivet och dess symboler i ljuset av denna iranska mytologi. Först på 1970-talet kom denna teori att ifrågasättas. Forskarna misstänkte nu att mysteriekulten i själva verket endast lånat sitt namn från denne iranska gud, men att den i övrigt var en självständig religion med en egen mytologi. Därmed hade man tagit första steget till att försöka uttyda kultens ikonografiska symbolvärld på dess egna villkor. Idag tror många forskare att kultens hemligheter har sin grund i en vetenskaplig upptäckt: en astronomisk observation som kom att spränga gränserna för den antika föreställningen om universum. Den religiösa betydelsen av denna upptäckt var så omfattande att det snart utvecklandes en religiös kult som gjorde till sin uppgift att initiera folk i dess mysterier; med en initiationsprocess som krävde sju grader av invigning.

Upptäckten i fråga gick tillbaka till Hipparchos (200-talet f.v.t). Denne lärde astronom var verksam i Alexandria och hade där tillgång till ett astronomiskt observationsdata som han förmodligen ärvt från babylonierna genom Alexander den stores erövringar. Genom att jämföra sina egna observationer av stjärnhimlen med sådana som gjorts tidigare blev Hipparchos den förste att upptäckta dagjämningspunkternas rörelse i relation till stjärnhimlen, den sk. precessionen av dagjämningspunkterna. Idag vet vi att denna rörelse har sitt upphov i gravitationspåverkan från månen och solen som får jordaxelns lutaning att rotera. Denna rotation är endast märkbar över seklernas förlopp och en full cykel bildar en tidsenhet på ca. 25 920 år. Under antiken när den geocentriska världsbilden var rådande uppfattade man denna rotationsrörelse som en rörelse, inte hos jorden, utan hos himlasfären. Därmed kom denna observation bli liktydigt med upptäckten av en tidigare okänd rörelse av kosmisk magnitud. Mithraskultens uppkomst låter sig arkeologiskt dateras till tiden endast några decennier efter Hipparchos upptäckt.

Men vilken var då den religiösa betydelsen av detta för tidens människor? För försöka förstå detta behöver man först känna till något om tidens religiösa liv. Romarrikets utbredning och den påbjudna kejsarkulten skapade under dessa århundraden en social omvälvning i medelhavsområdet. Tiden från Alexander den store till Konstantin – vilket även var tiden för en rad judisk-messianska rörelser av vilken Jesus-rörelsen var en särskilt framgångsrik sådan – skapade en särskilt god jordmån för utvecklingen av nya religiösa rörelser. Alexanders erövringar, som sedan övergick till det romerska riket, skapade under kort tid en enhetlig medelhavskultur från vad som tidigare hade utgjort en mångfald skilda landområden, statsstater och folkgrupper. Äldre religionsformer som varit resultatet av mindre och starkt sammanbundna samhällen förlorade nu sin förmåga att ge mening åt individer som nu fann sig själva i ett oöverblickbart och opersonligt imperium.

Genom utbredningen av det romerska imperiet uppstod därför nya villkor för det religiösa livet. Att det politiska imperiet slukade de äldre statsstaterna och de olika folkstammarna ledde till att folket kände sig alienerade inför de makter som styrde deras liv. Denna makt hade i det centraliserade imperiet förskjutits bort från den egna lokala livsvärlden. Varje filosofi eller religion som kunde förse en sådan situation med förnyad mening utövade därför en stark attraktion på människor. Under denna tid uppstod många religiösa och filosofiska rörelser som kunde spridas i romarriket, bland annat kom tron på ödet att bli utbredd. Astrologin får här betraktas som en särskild form av ödestro. Denna gjorde gällande att alla skeenden var förutbestämda genom krafter som hade sitt upphov hos stjärnorna.

Att astrologin kom att förskjuta gudamakternas hemvist från den lokala boplatsen till stjärnhimlen svarade på sitt sätt mot tidens religiösa behov. Stjärnorna förlorade man aldrig kontakten med oavsett vart man befann sig i det världsvida imperiet. Det var även under denna tid som man inom romersk religion kom att tillkalla planeterna med namn hämtade från de grekiska gudarna. Astrologin medförde även en ny föreställning om livet efter döden, enligt vilken själen inte färdades ned till underjorden, som man tidigare hade trott, men istället färdades upp genom planetsfärerna till fixstjärnesfären och sedan till paradiset som låg bortom den yttersta himlasfären. Denna färd kunde betraktas som svår och farlig. Hemliga lösenord krävdes för att passera planeternas gränszoner.Således blev den astrologiska kunskapen nödvändig för själens frälsning efter jordelivet.

Till skillnad från de monoteistiska religionerna var också den romerska religionsutövningen mer öppen inför vilka gudar som ägde den högsta makten och som därför förtjänade tillbedjan. Man trodde att freden med gudarna – Pax Deorum – var en förutsättning för den politiska stabiliteten och välgången i det romerska riket – Pax Romana. Motgångar i krig kunde förklaras genom att man på något sätt förorättat gudarna. Det var därför viktigt att inom den polyteistiska religionsutövningen hålla sig på god fot med de olika gudamakterna samt tillbedja dem på rätt sätt. För romarna gällde upptäckten eller mötet med nya gudar en händelse som krävde försiktighet. Man ville inte ta några chanser och det var bättre att inkludera nya gudar i sin religionsutövning än att riskera Pax Deorum. För folk med en geocentrisk världsbild som trodde att stjärnornas rörelser påverkade det mänskliga ödet måste därför Hipparchos upptäckt varit omvälvande: fixstjärnesfärens stabilitet var satt i rubbning av en kraft som uppenbarligen var större än universum själv. Man tänkte sig att denna förut okända rörelse hos stjärnhimlen måste ha till upphov en gudamakt av tidigare oanad makt och dignitet.

Vad representerade då ikonmotivet med den unge mannen som dödar oxen? Detta motiv förekom ofta tillsammans med zodiakens tolv tecken samt symboler för solen, månen och planeterna. Vi vet även från klassiska källor att Mithras-templet var menat som en bild av kosmos. Således tycks ikonmotivet självt utgöra en astrologisk bild av central betydelse för kulten. När man studerat ikonmotivets astrologiska symbolik har man funnit att zodiakens stjärntecken ligger i den ordningen som gäller när solen står i oxens tecken. Således överensstämmer konstellationen av stjärntecken i ikonmotivet med den astronomiska situation som gällde 2000 år innan Mithraskultens uppkomst. Därmed är symbolikens mening uppenbarad: oxens död är en tydlig bild för slutet på tiden då oxens stjärnkonstellation låg i paritet med vårdagsjämningen och således inträdet av den innevarande tidsåldern. Genom att döda oxen, och därmed ge upphov till precessionen av dagsjämningspunkterna, var Mithras i själva verket den gudom som förflyttade hela universum. En gud med sådan ofantlig handlingskraft var därför i allra högsta grad förtjänt av tillbedjan. Säkerligen var en sådan gud utrustad med makt över ödet och kunde därmed garantera själen en säker färd genom himlasfärerna efter döden.

Vad går då att säga om man jämför Mithraskulten med kristendomen? Det centrala för Mithraskulten var föreställningen om en transcendent gud som tänks existera utanför universum på ett sätt som tidigare var otänkt inom romersk religion. Detta antyder att en ny typ av gudomlig makt bryter in i det religiösa medvetandet, en makt som spränger gränserna för den givna världsbilden och som öppnade för kosmiska dimensioner bortom vardagserfarenhetens gränser. Denna religiösa evolution innebar en observation av en kosmisk händelse – ”oxens död” – som samtidigt svarar mot det religiösa medvetandets längtan efter att upprätta en frälsningsväg som kunde trygga efterlivets inför de ”kosmiska makterna”. På samma sätt var även Jesus födelse en händelse som för de kristna betydde att Gud upprättade en förnyad frälsningsväg. Även kristendomen svarade i detta sammanhang mot en längtan att befrias från de demoniska, astrologiska och kosmiska makterna till förmån för en säkrad gemenskap med Gud och ett liv i himmelriket.

Denna förbindelse upprättades genom Jesus födelse i världen. För de troende innebar denna händelse att en ny frihet har möjliggjorts, en frihet från ödets kosmiska makter. I Markusevangeliet läser man om hur Jesus först tar strid med dessa kosmiska makter genom att driva ut demonerna. De första som här verkligen igenkänner Jesus gudomliga identitet är inte lärjungarna utan demonerna. Hos Paulus läser man: ”Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna.” (Gal 4:3) Jesus födelse – händelsen då Gud blev människa – betyder att en ny frihet föds i det religiösa medvetandet. En frihet som innebär att människan inte längre är underkastad demonerna och de kosmiska makterna. Människan blir nu själv upphöjd till en position av andlig myndigskap. Denna process, som äger rum på djupet av det religiösa medvetandet, kan i själva verket utläsas som upprinnelsen till det moderna subjektets myndigblivande – föreställningen om det autonoma subjektet – men även det andliga kristillstånd som ett sådant myndigblivande fört med sig i vår moderna tidsålder.

Simon Henriksson

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Marsianer, muslimer, moskéer

Har marsianer, muslimer och moskéer någonting gemensamt? Ja, en liten stad utanför London vid namn Woking. I science fictionromanen Världarnas krig av H G Wells invaderar marsianerna jorden. Den första ...

Av: Mohamed Omar | Essäer | 24 januari, 2013

39. Lina, Tobbe & Nils-August

”Men vad ska vi göra då?” Lina tittade på Tobbe. Han stirrade tyst upp i taket. Inte likt Tobbe-godiset att bli svarslös. Men det hade varit en del av den sorten ...

Av: Lina, Tobbe & Nils-August | Lund har allt utom vatten | 21 september, 2012

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Werner Aspenströms fingervisningar

”Fingervisningar” är ett nyss utgivet postumt urval ur de anteckningshäften som Werner Aspenström förde under sina sista åtta år (han dog 1997, nära åttioårig). Titeln förklaras i en aforism i ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 14 Maj, 2013

Heiligendamm

På Nordeuropas riviera

Under 1800-talet blev havsbad på modet och längs den tyska östersjökusten byggdes mängder av badhotell. Många har under senare år rustats upp och moderniserats och blivit synnerligen attraktiva besöksmål för ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 13 februari, 2015

Berget Kailash Norrasida. Foto:  Ondřej Žváček

Kontrovers och gudomlig inspiration

I Kerala finns Amma (Mata Amritanandamayi Devi). Hon drar till sig stora skaror från hela världen. Många vill ha en kram. Det sägs att Amma kramat tiotusentals anhängare, rentav miljontals ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 19 januari, 2016

Mellanspråkligheter; sakralitet och galenskap hos Lars von Trier

  I denna natt törnar ilskan mot över att vara fångad i den andres frihet Natten som är den ställföreträdande dagen har ingjutit i mig ett ordlöst språk som ingen talar Ordlös andas jag ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 11 mars, 2012

Jag vandrar inte längre i Padjelanta. Jag går i cirklar i mitt eget…

Vi går i korridorer genom granskog. Luften smakar äventyr. Ida går framför mig. Ida som föddes på samma sjukhus som jag. Ida från min gymnasieklass. Vi vandrar på sommarleden genom ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 28 augusti, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.