Shaw´s corner Foto Ivo Holmqvist

Engelska mil 1: Shaw´s Corner

Den andra bok som Jan Olof Olsson-Jolo gav ut efter debuten med ”Kungens Köpenhamn” hette ”Engelska mil” och var illustrerad av Birger Lundqvist. Omslaget är vackert, med kåsörens och ...

Av: Ivo Holmqvist | 03 augusti, 2016
Resereportage

Liv som inte förtjänar att leva

From the viewpoint of racism, there is no exterior there are no people on the outside. There are only people who should be like us and whose crime is not ...

Av: Kristian Pella | 24 juni, 2011
Agora - filosofiska essäer

Über allen Gipfeln

Kopparstick av Evert A Duyckinick. Über allen Gipfeln Über allen Gipfeln ist Ruh, in allen Wipfeln spürest du kaum einen Hauch; die Vögelein schweigen im Walde. Warte nur, balde ruhest du auch. – Johann Wolfgang von Goethe

Av: Karl-Gösta Engquist | 13 november, 2007
Utopiska geografier

På jakt efter Don Quijote

Alcalá de Henares - en behaglig och vacker stad belägen tre mil öster om Madrid - är känd för åtminstone tre saker: storkarna, universitetet och Cervantes. Ett hundratal storkpar lever ...

Av: Johan Werkmäster | 18 oktober, 2010
Kulturreportage

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse



altHow long shall they kill our prophets,
While we stand aside and look?

-- Bob Marley "Redemption Song"

Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl vid hovet som i templet. Under fyrtio år predikade han i maktens absoluta närhet. Fyra, eller möjligen fem, regenter hann höra hans förkunnelse.

En förkunnelse som inte väjde för att kritisera kungens krigsplaner, de rikas bristande solidaritet med de fattiga, ett land som drabbats av högmod. Tills tålamodet med den omutlige predikanten en dag var slut. Som så många andra profetiska röster, både före och efter honom, måste Jesaja tystas. Hans Gud lät sig inte användas för att legitimera orättvisorna i samtiden. Legenden berättar att Jesaja dog under de häststridsvagnar han gjort allt för att stoppa.
Vad var det som fick honom att ta till orda? Att stå fast vid sitt budskap oavsett vad det kostade honom personligen?

Jesaja själv ger oss nyckeln då han berättar: "Det år då kung Ussia dog såg jag Herren." Han hade sett den Helige. Denna dag år 744 före Kristus skakades hela hans tillvaro sönder och samman. Den ende Guden på sin tron, änglars rop som för ett enda öronbedövande ögonblick uppfyllde hela templet:

"Helig, helig, helig, är Herrens Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet."


Från den stunden är all rädsla som bortbränd. Bländad av heligheten - och all annan makt är för alltid relativiserad i Jesajas ögon: när Gud är Gud kan kungen inte vara det. Fram ur mötet med den trefalt Helige träder en profet.

Hovpredikanten utvecklas alltmer till en vredgad hovnarr. Under perioder kan han tystna, men när det politiska spelet hettar till är han alltid där för att göra det som ingen annan får eller vågar göra. Ögonen glöder och rösten dundrar när han säger det som måste sägas.

Det är vågat av den kristna kyrkan att varje under adventstiden ägna Jesaja sin särskilda uppmärksamhet. Den stridbare låter sig knappast sorteras in under det trevliga och stämningsskapande. Att lyssna till hans budskap är att själv drabbas av den heliga vreden.

altMed full kraft brännmärker han en liten nation som bedriver politiskt rävspel och bygger militärallianser att säkra sin egen position; då som nu. Vreden som slungas mot de högfärdiga ur hans egen klass, som "går där med näsan i vädret och trippar fram så kokett," har en verkan rakt in i vår egen tid med
sin underhållnings- och konsumtionskultur. Veropen över de rika som "samlar hus efter hus och lägger åker till åker tills ingen mark finns kvar" drabbar hela det nutida Västerlandet med vår ohämmade och destruktiva livsstil. Domen över "lögn och bländverk" ligger över världens reklammakare
i alla tider.

Det är framför allt orätten som väcker Guds vrede hos Jesaja. Ropen från jordens alla förtrampade når fram till den Helige, till skillnad från dem som mässar men är blodbesudlade:

"Jag hatar era högtider och nymånadsfester.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er!
Låt mig slippa se era illdåd.
Sluta göra det onda och lär er göra det goda.
Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte.
Detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige..."


Det moraliska förfallet föröder landet. Med politiker och präster främst störtar alla mot sin undergång: "Därför öppnar dödsriket sitt gap, spärrar upp sina breda käftar, och stadens förnäma skall störta dit ner, hela den högljudda, larmande hopen, de som nu festar i staden."

Det som gör att man över huvud mäktar med att lyssna till profetens rungande förkunnelse är att det i botten på all denna vrede finns en djup sorg. En förtvivlan över den mänsklighet som vänt den Helige ryggen - och just därför blivit slavar under andra gudar: pengar, sex, makt.

"Landet var fullt av gudabilder, man föll ner inför ting som människor gjort,
som de tillverkat med egna händer.
Därför kuvades människan, därför tvangs hon på knä."


Jesajas vrede väller fram ur en kärlek till den förnedrade mänsklighet som fallit offer för sina egna avgudar.

Därför finns det också en annan ton som ljuder genom Jesajas bok. Domedagsprofetens röst mjuknar efter hand; och fram träder en tröstare för ett slaget och sargat folk. Det är Jesaja som får ge ord åt det stora löftet: "Jungfrun är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel, 'Gud med oss'."

Jag minns när vi för en hel del år sedan nu hade begravning för en högstadietjej i den förort där jag då tjänstgjorde. Vad skulle vi spela? Det fanns en sång som skänkt henne tröst, som burit henne genom många mörka dagar, tills hon ändå till slut inte orkade. Det var Joan Osbornes One of us från 1995: "What if God was one of us? Just a stranger on the bus, tryin' to make his way home?"

One of us. Där lidandets skrik stiger från jorden till himmelen har den Helige stigit ner och blivit Gud med oss. Där människor förtrycks, där liv ödeläggs, där människovärdet kränks är därför också Gud. Adventsstjärnan i fönstret vittnar om Jesajas Immanuel: Gud är här, en av oss.

Genom barnet i krubban väljer den Helige att bo bland människorna. Han föds av fattiga föräldrar i ett ockuperat land. Familjen måste snart nog lämna sitt hem för att bli en del av historiens stora flyktingström. Där orätten ropar från jorden till himmelen har Gud i detta barn valt sida - och den Helige kallar därigenom också oss att välja mellan rätt och orätt. Jesaja tecknar Immanuels porträtt; bilden av den Helige som älskar godhet och sanning:

"Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Oket som tyngde dem, stången på deras axlar,
förtryckarens piska bryter du sönder.
Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Och detta är hans namn: Fredsfursten."


Mikael Löwegren

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Jonas Wessel. Embryots iakttagelser

Far har imponerande ärr efter cykelolyckan, som skedde i alléns dystra dunkel. I fallet sprack en luktflaska av kristall och man meddelar om tidssjukdomar via telefon från Marrakech. Far avfärdar det som efemära fenomen och förgyller ...

Av: Jonas Wessel | Utopiska geografier | 16 december, 2013

Bergen-Belsen och Theresienstadt

Till det som Christer Nilsson just skrivit här på sidan om Wannsee-konferensen, Auschwitz och Birkenau kan fogas ett par minnesbilder jag har av besök på två andra liknande ställen, eller ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om samhället | 11 juni, 2013

Knut Hamsun porträtterad av  Alfredo Andersen

Randanmärkningar om glädjens villkor. Del 1

Om det inte finns glädje i människolivet är det inte mycket värt. Det är då knappast mödan värt att sträva vidare. Den som inte vet vad glädje är kan inte ...

Av: Nikanor Teratologen | Essäer om litteratur & böcker | 19 augusti, 2017

Burroughsparasiten

”Every man has inside himself a parasitic being who is acting not at all to his advantage.”– William S. Burroughs  Jag ser dig i din Brooks Brothers-kostym med väst, din blårandiga ...

Av: Jonas Wessel | Övriga porträtt | 14 april, 2013

Frost

Märkligt det, vad det nu kan benämnas som, kännas som, vara eller förnimmas som. Det som fyller upp en tomhet, det som ständigt är, när inget finns att ta på ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 04 mars, 2014

Gustav Holm, tredje från vänster  i Qaqortoq, Greenland, år 1894

Min farfar var aldrig på Svalbard

När jag ser den svenska sångerskan Tove Styrke som går omkring i de övergivna skolsalarna, de ödsliga korridorerna och den tömda simbassängen i musikvideon till låten Borderline så kommer jag ...

Av: Mathias Jansson | Kulturreportage | 19 juni, 2016

Ulf Stenberg

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen 2

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen. Andra och Tredje berättelse: Siffermannen och Den kallsinniga isprinsessan

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 01 Maj, 2017

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 april, 2009

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.