”Skjuta din älskarinna?Har du blivit galen?I Frankrike är det bara sin lagvigda man…

 På detta direkta vis ville Marya Chéliga informera främst unga kvinnor om fransk lagstiftning, som de förväntades vara helt okunniga om, då det rådde förbud mot att informera om den ...

Av: Eva-Karin Josefson | 31 maj, 2014
Essäer

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | 26 oktober, 2006
Musikens porträtt

Kors i taket – Finnegans Wake på kinesiska

”Finnegans Wake” av James Joyce anses inte bara vara oläslig i sitt på engelska baserade original. Texten anses dessutom oöversättlig, vilket inte hindrade James Joyce själv från att tillsammans med ...

Av: Bertil Falk | 07 januari, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Veckan från hyllan. Vecka 18. 2012

Guernica är en liten stad i Baskien, grundad på 1300-talet, och ett viktigt centrum för baskisk kultur. För 75 år sedan, den 26 april 1937, när spanska inbördeskriget hade pågått ...

Av: Gregorz Flakierski | 28 april, 2012
Veckans titt i hyllan

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse



altHow long shall they kill our prophets,
While we stand aside and look?

-- Bob Marley "Redemption Song"

Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl vid hovet som i templet. Under fyrtio år predikade han i maktens absoluta närhet. Fyra, eller möjligen fem, regenter hann höra hans förkunnelse.

En förkunnelse som inte väjde för att kritisera kungens krigsplaner, de rikas bristande solidaritet med de fattiga, ett land som drabbats av högmod. Tills tålamodet med den omutlige predikanten en dag var slut. Som så många andra profetiska röster, både före och efter honom, måste Jesaja tystas. Hans Gud lät sig inte användas för att legitimera orättvisorna i samtiden. Legenden berättar att Jesaja dog under de häststridsvagnar han gjort allt för att stoppa.
Vad var det som fick honom att ta till orda? Att stå fast vid sitt budskap oavsett vad det kostade honom personligen?

Jesaja själv ger oss nyckeln då han berättar: "Det år då kung Ussia dog såg jag Herren." Han hade sett den Helige. Denna dag år 744 före Kristus skakades hela hans tillvaro sönder och samman. Den ende Guden på sin tron, änglars rop som för ett enda öronbedövande ögonblick uppfyllde hela templet:

"Helig, helig, helig, är Herrens Sebaot!
Hela jorden är full av hans härlighet."


Från den stunden är all rädsla som bortbränd. Bländad av heligheten - och all annan makt är för alltid relativiserad i Jesajas ögon: när Gud är Gud kan kungen inte vara det. Fram ur mötet med den trefalt Helige träder en profet.

Hovpredikanten utvecklas alltmer till en vredgad hovnarr. Under perioder kan han tystna, men när det politiska spelet hettar till är han alltid där för att göra det som ingen annan får eller vågar göra. Ögonen glöder och rösten dundrar när han säger det som måste sägas.

Det är vågat av den kristna kyrkan att varje under adventstiden ägna Jesaja sin särskilda uppmärksamhet. Den stridbare låter sig knappast sorteras in under det trevliga och stämningsskapande. Att lyssna till hans budskap är att själv drabbas av den heliga vreden.

altMed full kraft brännmärker han en liten nation som bedriver politiskt rävspel och bygger militärallianser att säkra sin egen position; då som nu. Vreden som slungas mot de högfärdiga ur hans egen klass, som "går där med näsan i vädret och trippar fram så kokett," har en verkan rakt in i vår egen tid med
sin underhållnings- och konsumtionskultur. Veropen över de rika som "samlar hus efter hus och lägger åker till åker tills ingen mark finns kvar" drabbar hela det nutida Västerlandet med vår ohämmade och destruktiva livsstil. Domen över "lögn och bländverk" ligger över världens reklammakare
i alla tider.

Det är framför allt orätten som väcker Guds vrede hos Jesaja. Ropen från jordens alla förtrampade når fram till den Helige, till skillnad från dem som mässar men är blodbesudlade:

"Jag hatar era högtider och nymånadsfester.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Ni har blod på händerna. Tvätta er, rena er!
Låt mig slippa se era illdåd.
Sluta göra det onda och lär er göra det goda.
Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte.
Detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor,
sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.
Dela ditt bröd med den hungrige..."


Det moraliska förfallet föröder landet. Med politiker och präster främst störtar alla mot sin undergång: "Därför öppnar dödsriket sitt gap, spärrar upp sina breda käftar, och stadens förnäma skall störta dit ner, hela den högljudda, larmande hopen, de som nu festar i staden."

Det som gör att man över huvud mäktar med att lyssna till profetens rungande förkunnelse är att det i botten på all denna vrede finns en djup sorg. En förtvivlan över den mänsklighet som vänt den Helige ryggen - och just därför blivit slavar under andra gudar: pengar, sex, makt.

"Landet var fullt av gudabilder, man föll ner inför ting som människor gjort,
som de tillverkat med egna händer.
Därför kuvades människan, därför tvangs hon på knä."


Jesajas vrede väller fram ur en kärlek till den förnedrade mänsklighet som fallit offer för sina egna avgudar.

Därför finns det också en annan ton som ljuder genom Jesajas bok. Domedagsprofetens röst mjuknar efter hand; och fram träder en tröstare för ett slaget och sargat folk. Det är Jesaja som får ge ord åt det stora löftet: "Jungfrun är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel, 'Gud med oss'."

Jag minns när vi för en hel del år sedan nu hade begravning för en högstadietjej i den förort där jag då tjänstgjorde. Vad skulle vi spela? Det fanns en sång som skänkt henne tröst, som burit henne genom många mörka dagar, tills hon ändå till slut inte orkade. Det var Joan Osbornes One of us från 1995: "What if God was one of us? Just a stranger on the bus, tryin' to make his way home?"

One of us. Där lidandets skrik stiger från jorden till himmelen har den Helige stigit ner och blivit Gud med oss. Där människor förtrycks, där liv ödeläggs, där människovärdet kränks är därför också Gud. Adventsstjärnan i fönstret vittnar om Jesajas Immanuel: Gud är här, en av oss.

Genom barnet i krubban väljer den Helige att bo bland människorna. Han föds av fattiga föräldrar i ett ockuperat land. Familjen måste snart nog lämna sitt hem för att bli en del av historiens stora flyktingström. Där orätten ropar från jorden till himmelen har Gud i detta barn valt sida - och den Helige kallar därigenom också oss att välja mellan rätt och orätt. Jesaja tecknar Immanuels porträtt; bilden av den Helige som älskar godhet och sanning:

"Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.
Oket som tyngde dem, stången på deras axlar,
förtryckarens piska bryter du sönder.
Stöveln som bars i striden och manteln som fläckats av blod,
allt detta skall brännas, förtäras av eld.
Ty ett barn har fötts, en son är oss given.
Och detta är hans namn: Fredsfursten."


Mikael Löwegren

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Att följa brinnande ord

 I det tysta har det skett en kulturhändelse i Sverige. På Alhambra förlag har al-Niffaris Anhalternas bok kommit ut. Översättningen står Öjevind Lång för i samarbete med Hesham Bahari. Ett informativt förord ...

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 11 maj, 2014

Skarabéerböckerna utgivenhet

Första skarabéerboken, h;ström Text & Kultur 2010Största skarabéerbokenTredje generation skarabéerbok Skrev självrespektören kallolitteratör auteur Dante Havsboda ”Världens sista roman” är frågeställningen mer talande än att gjorde. Fan sinnrik titel, han gjorde ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 05 september, 2012

Frankenstein av Theodor von Holst, Public Domain Wikipedia

Monstrets intellekt

En ny reflektion av Melker Garay .

Av: Melker Garay | Melker Garay : Reflektioner | 24 april, 2016

Toleransens dilemma del 1 av 2

Ohyggligheterna i Syrien. Ockupationen på Västbanken. Förtrycket i många muslimska länder. Galna kristna, som sätter eld på Koranen. Kongo Kinshasa. Guds befrielsearmé i Centralafrika. Muhammedkarikatyrerna. De fruktansvärda övergreppen på kvinnor ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer | 08 oktober, 2012

Loserförfattarfabriken 1

Letade efter en tidigare adreschlapp där det stod i vilken stad, ett kontorslandskap som anställde loserförfattare vilka skrev om loserförfattare, aldrig annat än om förehavanden och om en utväg, helst ...

Av: Hammaren | Stefan Hammarén | 06 juli, 2011

Vi slits isär, och isflaken krossas

Visst, man försöker mötas på riktigt. Man har kuddkrig, öppna sinnen, kärlek som är tänjbar. Friktion kan studsa tillbaka, tills man kommer till en vändpunkt.  Vändpunkten kräver en transformering. En fjäril ...

Av: Karolina Nina Sörman | Gästkrönikör | 11 oktober, 2014

Ensamheten bränns

Ensamheten bränns Fingertoppar möts i vinden Luften möter ett motstånd han skälver till därför sedan hälften ryker då bort surrar gör bina lejonen ryter regndropparna förvirrar synen Flygplan över haven, han har färdats ...

Av: Alexandra Rutz | Utopiska geografier | 16 februari, 2009

Lars Erik Falk Skulptur i stål vid Norrköpings Konstmuseum CC by 2.0

Lars Erik Falk och de 73 gradernas skönhet

Att bli förknippad med ett gradantal. Vem vill det? Det låter lite torrt och tråkigt. Skulptören Lars Erik Falk vill det, eller kanske riktigare, har blivit det. Hans stålblanka skulpturer ...

Av: Ulf Stenberg | Konstens porträtt | 27 maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.