Giuseppe De Nittis (1846-84) – Italienskt Londonmåleri

Sedan konstmuseet Petit Palais i Paris för några år sedan öppnats efter en genomgripande renovering, har en rad intressanta, bortglömda konstnärskap fokaliserats i välgjorda utställningar, ofta i ett internationellt samarbete ...

Av: Eva-Karin Josefson | 10 augusti, 2012
Essäer om konst

Georges de la Tour,

Evighetens leende

Man kan utöka oändligheten om den inte räcker till. Och om inte oändligheten räcker till kan man dessutom skapa en ny oändlighet, så man slipper känna sig instängd. I det ...

Av: Percival | 05 oktober, 2014
Essäer om konst

Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En…

  Patti Smith och författaren Peter Lucas Erixon Foto: Ulla Montan   Charm, sweet angels, you made me no longer afraid of death - En intervju med Patti Smith Peter Lucas Erixon utkom ...

Av: Peter Lucas Erixon | 23 augusti, 2007
Litteraturens porträtt

Sado-masochistiska och androgyna vägar till Gud

Sado-masochistiska och androgyna vägar till Gud För att uppnå verklig sexuell och religiös harmoni har sado-masochistisk praxis i alla tider och i alla kulturer varit vanlig bland sensuellt sensibla människor. Detta ...

Av: Bo Cavefors | 18 januari, 2007
Essäer om religionen

Nils Hermansson i Paris



altPå vägen hem i fredags gick jag som vanligt genom latinkvarteren i Paris. Det är västra stranden av Seine, området där det på medeltiden talades latin och universitets olika institutioner fortfarande har sina adresser. Eftersom arbetsveckan var slut gick jag och strosade. Jag tog mig tid och läste minnestavlorna som sitter på många hus. På en putsad vägg upptäckte jag en text där Linköping nämndes. På 32 Rue des Carmes hade Linköpings stift haft sitt studenthus från år 1317 och ungefär hundratjugo år framåt. Där i backen nedanför Panthéon drog jag mig till minnes vad jag förut hade läst om Linköpingshuset. Det är den gamle professorn Henrik Schück som har skrivit en lärd essä i ämnet. Det var kämpigt för de svenska studenterna i medeltidens Paris. Nätt och jämt kunde de dra sig fram och tiggeri var bara en av förudmjukelserna.

Här måste Nils Hermansson ha bott, tänkte jag i kvällssolen. Han var en Skänningepojke som studerade i Paris på 1300-talet. En orsak till att han fick högre utbildning var en lagmanshustru som hette Birgitta Birgersdotter och bodde på Ulvåsa, i samma trakter som Nils Hermansson. Långt innan hon fått världsrykte uppmuntrade hon den begåvade och känslige Nils genom att låta honom undervisa hennes barn. Senare i livet förvånade han många genom att vara mer än den världsbortvände poet man hade väntat sig. Då tog han strid för fattiga och utslagna. Säkert häpnade människor över att den milde biskopen vågade tala kungen och andra stormän till rätta. Samtidigt skrev han några av den svenska medeltidens skönaste verser. Efter hans död vädjade folket i Östergötland och norra Småland hos påven att deras biskop skulle bli helgonförklarad. Skrinlagd hann han bli innan reformationen kom emellan.

altEftersom franska är ett världsspråk träffar jag studenter från olika delar av världen; Polynesien, Västafrika, Magreb, Madagaskar. För fransktalande fattiga verkar Paris vara drömmarnas stad. Det finns många Nils Hermansson i nutiden. De kommer från länder i Syd och har varit med om mycket innan de hamnat på universitet i Västvärlden. De unga kvinnor och män som går i biskop Nils fotspår har vissa kännetecken. De är pålästa, ofta nystrukna, skorna putsade, mycket vänliga. Ofta anar man sårbarhet, ibland hårdhet. Det är en lång resa från en uppväxt i Syd till akademierna i Västerlandet. Man kan få hårda fötter av att gå långa vägar liksom man kan bli hård i hjärtat. Jag tror inte Nils Hermansson blev hård. Mot slutet av sitt liv gick han in i vad vi skulle kalla djupdepression. Anledningen var människors lidande och allt han tvingats se i kyrkohierarkin. Heliga Birgittas dotter Katarina hjälpte honom vidare. Hans räddning tror jag var känsligheten.

I backen där studenterna från Linköpings stift en gång bodde kom jag att tänka på en nutida Nils Hermansson. I veckan som gick hörde jag hur han kämpar för sin ekonomi.  Han kommer från ett land söderut och läser för att ta examen i Paris. Klockan sex på morgonen börjar han arbeta åt en städfirma och på kvällarna diskar han hemma hos folk. Så har han det varje dag medan kamraterna går på bio.

Mikael Mogren
Undervisar på Faculté de Théologie Protestante, Paris.

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Impressionisternas resa från Frankrike till Sverige

Sommarens möte med impressionismen började med en resa till Rouen i Normandie och till dess impressionistutställningar - som varar till i höst - för att fortsätta till Zornjubileet i Dalarna ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 10 september, 2010

Leila Aboulela  Foto CC BY SA 3.0 Wikipedia

En afrikansk röst att lyssna till

Den afrikanska litteraturen har äntligen börjat få sitt rätta värde. Visst har det funnits en rad afrikanska författare, framförallt från senare halvan av förra seklet, som nått erkännande och berömmelse ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om litteratur & böcker | 27 april, 2016

Nazister i B-filmskräckträsket och högerextremismens framväxt i Europa

Efter andra världskriget inleddes en människojakt på de skyldiga nazisterna som stått bakom några av historiens värsta krigsbrott mot mänskligheten. Några fångades direkt, andra tog livet av sig innan rättvisan ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om film | 13 oktober, 2014

Niklas Aurgrunn Date med Björk

Dagens ljus intill en liten sjö i Alperna 62, ett par tultande svartvita år där och nåt cowboyhattsår år i Husqvarna på det, ett rum i ett hus utanför Trollhättan ...

Av: Niklas Aurgrunn | Utopiska geografier | 28 oktober, 2013

Hegel, Chesterton eller surrealismens oneirism

Vortex. Bild: Guido Zeccola Kunde G.K. Chesterton (1874-1936) sin Friedrich Hegel? Hur skulle han annars ha kunnat strukturera en roman på basis av en vanlig, men som det påstås av ...

Av: Bertil Falk | Essäer om litteratur & böcker | 10 december, 2008

Den självbiografiska fiktionen

Litteraturens uppdrag är att spegla illusionen om verklighet. Den ska kränga och väsnas, smekas och reta till svartsjukescener. Den ska vara ett möte mellan läsare och författare, i tystnad, långt ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 april, 2013

Hölderlin

Polyfona kontexter – cirkulära texter

Fortsätter så min växelverkande resa med korta prosastycken, reflexioner, egna och andras dikter: allt för att visa hur det osökta, tillsynes slumpartade och kontextfria, ändå hänger ihop, måste hänga ihop ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 27 april, 2017

Ett kärleksmöte genom filmkonsten

Ett kärleksmöte genom filmkonsten Roberto Rossellinis och Ingrid Bergmans möte är mer kärlekshistoria än filmhistoria. Åtminstone deras möte. Filmerna de gjorde tillsammans är i själva verket som ett långt kärleksbrev (eller ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om film | 02 september, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.