Bandyspel med början i Habo - en personlig bandyhistoria

 Habo och bandy  En ung man som under tonårstid växte upp i Habo under femtiotalet kunde inte undvika att delta i ett fostrande bandyspel. Att leka med ”det röda nystanet” var ...

Av: Hans-Evert Renérius | 12 augusti, 2014
Essäer

Vuxen mot min vilja

En bieffekt av den underbara erfarenheten av att vara förälder är att man tvingas vara så förbaskat vuxen. Man måste lyssna till sin egen tjatröst: Klä på dig nu, borsta ...

Av: Marja Beckman | 26 februari, 2013
Gästkrönikör

Ernst Jüngers Glasbin

Ernst Jüngers Gläserne Bienen, eller The Glass Bees, som den heter i den engelska utgåva som jag själv har läst, är en på många sätt märklig bok, som hittills inte ...

Av: Tobias Harding | 13 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Contemplando nello specchio di Dioniso av Fernando Mastropasqua

Parnassos toppar

"Tragedins födelse" från 1872 är för den breda allmänheten kanske mest känt för att ha populariserat de konstnärliga motsatsparen det dionysiska och det apolloniska. Nietzsche var ingalunda först ut ...

Av: Adam Johansson | 10 juli, 2015
Agora - filosofiska essäer

Det skandalösa korset



Korset en symbol för alla religioner"Tror ni han kommer?"


Jerusalem kokar av förväntningar. Tiotusentals pilgrimer fyller staden. Rykten går om en märklig profet. En kraftfull predikant, en mirakelman och undergörare, vän till de små och svaga. Han och hans folk har dragit land och rike kring, senast har de siktats i byn Betania strax utanför staden.

Är detta kanske den efterlängtade Messias? Ska någon äntligen sätta sig på kung Davids tron igen? Är tiden nu inne för ett slut på förtryck och ockupation? Folkets förhoppningar är väckta.

Men toppskiktet oroas. Aristokratin och den religiösa eliten i Jerusalem har under många år hållit ögonen på Jesus från Nasaret. De har skickat ut undersökningskommissioner när det talats om mirakler och under. Nu senast sägs en man vid namn Lasaros ha uppväckts från de döda i Betania. Det blir droppen.

Jesusrörelsen hotar den känsliga politiska stabiliteten. Ledarskapet kan inte riskera upplopp och uppror. Översteprästen Kajafas konstaterar med maktens hela logik i Johannesevangeliets 11 kapitel: "Det är bättre att en enda människa dör än att hela folket går under." För att skydda landet, folket och templet sätts ett pris på Jesu huvud.

Så Jesusfolket drar sig tillbaka. I den lilla staden Efraim, en dagsresa från Jerusalem, bidar de sin tid. Jesus förbereder sig och de sina för att tåga till Jerusalem. Tiden är inne för honom att ge sitt liv. Medvetet och frivilligt väljer han att gå i döden. Han betraktar det som ett soningsoffer.

Det triumfartade intåget följs av en veckas intensiv dialog på tempelplatsen. I lugnet före stormen äter han sedan på skärtorsdagskvällen sin avskedsmåltid med den inre kretsen. Därefter slår makten till. Avrättningsmetoden - korsfästelse - användes för politiska brottslingar. Jesus straffas för att han genom sin verksamhet uppviglar och provocerar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Vid korsets fot står Johannes, hans allra närmaste lärjunge. Klockan är tre på långfredagens eftermiddag när Jesus ger upp andan - precis när man offrar påskalammen i Jerusalems tempel. För Johannes står det plötsligt klart när han blickar upp mot korset: han är ett offerlamm. Johannes Döparen hade tre år tidigare pekat på Jesus och ropat: "Se Guds Lamm!" Den insikten verkar nu slå ner som en blixt i den unge lärjungen.

Jesu död är en ställföreträdande död, en död i andras ställe. Johannes reflekterar långt senare över de djup han sett hos sin Mästare denna dag, och skriver: "Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens. (Johannesbrevet 2:2).

Det är här som kristendomen blir skandalös. Talet om en offerdöd är något som går långt utöver att Jesus var en stor människa, en lysande talare och en karismatisk ledare. Senare ska Paulus beskriva denna de kristnas övertygelse som "en dårskap".

Jesu dåraktiga död blir den dramatiska höjdpunkten på hans förkunnelse. Han talade om ett rike där de små är de stora, där ledaren ska tjäna, där de ödmjuka är de välsignade. Han ropade ve över de rika, kallade de fattiga för saliga och varnade för framgång. Hans väg är att älska fienderna, förlåta dem som gjort oss illa och offra oss för andra.

Här vänds hela världen upp och ner. Alla värden ställs på huvudet. Från Jerusalem ska en rörelse sprida sig och omdana hela den gamla världen med sitt liv. Gemenskap, gästfrihet och människans värdighet stod - och står - i bjärt kontrast mot tidens ideal.

Var helst på jordklotet vi stöter på en kristen kyrka så kan vi känna igen den - på korset. Det är världens kanske mest kända symbol, genial i sin enkelhet. Dra två linjer eller lägg två pinnar ovanpå varandra och du har ett kors. Ett dårskapens tecken rest i världen.

Tecknet på en annan verklighet, en annan ordning, en annan styrka.

Som Paulus formulerade det: "Vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten och en dårskap. Men Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna..

Mikael Löwegren

Ur arkivet

view_module reorder

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | Gästkrönikör | 16 augusti, 2013

Rabbe Enckell: ”I flykten går tiden förbi”

Vem kan läsa sig till kunskap nog. Vilkens flit kan liknas vid en hand som kan genombläddra livets skog. Outtömlig ter sig gåtans bok och oändlig läsning återstår. / H. Martinson: Ur Boken i vårt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2014

Paula Modersohn-Becker – det tyska avantgardets förstadam

TEMA KONST Mor med barn på bröstet, 1906.. Utanför Tyskland är Paula Modersohn-Becker ett relativt okänt namn, trots att hon kan räknas som en pionjär inom nordeuropeisk modernism. Denna vinter har ...

Av: Line Engen | Essäer om konst | 05 mars, 2008

Skulle Stålmannen vinna över Übermensch?

Rädslan som finns för en ondskefull Stålmannen påminner om rädslan för en hemsk version av Nietzsches Übermensch. Idén om en fascistisk ledare (General Zod i Superman-världen), "övermänniskan" med oändlig makt ...

Av: Mats Hansson | Essäer | 26 oktober, 2013

Ida Andersen. Foto: Privat

”Det handlar om att bryta sig ur en identitet ”

Ida Andersen är översättare, skribent med mera. Hennes essäer och intervjuer publiceras i flera tidningar och tidskrifter bland andra Tidningen Kulturen. Nu har Ida Andersen givit ut en roman: ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 30 augusti, 2016

Den svåra konsten att ha stund-fokus

Avlyssnat samtal på en buss i Stockholm en vanlig vardagseftermiddag: En flicka i 8-årsåldern sitter tillsammans med sin pappa.Hon pratar oavbrutet med pappan som hummar till svar samtidigt som han ...

Av: Marja Beckman | Gästkrönikör | 04 juni, 2009

Hans Kirk

Den kollektiva blickens mästare

Hans Kirk, född 1898 i Hadsund och död 1962 i Köpenhamn, var en av de första att introducera den kollektiva romanen inte bara i hemlandet Danmark men också i världslitteraturhistorien ...

Av: Tommy Gunnarsson | Essäer om litteratur & böcker | 27 februari, 2017

Rösten är ett väldigt personligt instrument

Rösten är ett väldigt personligt instrument Ylva Q. Arkvik har framför allt komponerat instrumentalmusik, alltifrån solostycken till orkester och opera, men även elektroakustiska verk och stycken för instrument och band. Hon ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 26 oktober, 2006

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.