sista_kväll erotik

Jag står långt från dig världna blom, finns inget jag mer hade än doftat mig knarkad på dig, din lekamen gör mig blind i bästa, ser dig vackra för allt ...

Av: Stefan Hammarén | 14 november, 2012
Stefan Hammarén

Jean Vigo

Apropå Jean Vigo

Vem minns inte sekvensen i Francois Truffauts ”De 400 slagen”, där en skolklass är ute och joggar med gymnastikläraren i spetsen och det vid varje gathörn smiter iväg några killar ...

Av: Ulf Stenberg | 29 januari, 2016
Essäer om film

Sommarföljetong. SLUTSEKUNDER Pjäs i tre akter Av Boel Schenlær Akt …

Scenbilden är densamma i de tre akterna. En cell i ett svenskt fängelse. Vid ena kortsidan en celldörr som öppnas mekaniskt. I golvet en tågräls. Vid celldörren blir det ett ...

Av: Boel Schenlær, | 27 juli, 2009
Allmänna reportage

Vagabondens väg till Hollywood

Vid sidan av Joel Emmanuel Hägglund (alias Joe Hill), finns det en minst lika intressant samling finskamerikanska poeter, musiker och protestsångare, som också dessa tillhörde den kringflackande gemenskapen kring fackföreningen ...

Av: Niclas Mossberg | 03 februari, 2010
Musikens porträtt

Livets långfredagar



ImageÄr det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande. DDR-regimen lyckades inte. De kunde inte ens stryka långfredagen som helgdag på grund av alla protester. För Rudolf Steiner, grundare av Walldorf-pedagogiken och antroposofin, var långfredagen laddad med kosmiska energier. Det där var viktigt i den gamla svenska folktron: Det var därför häxorna skulle ut på kvastcharter natten före. Researrangör ansågs vara själve den lede.

Numera är det kanske snarare livets ledsna dagar som liksom har en egen dag i almanackan.  För vännerna som hade följt Kristus blev det den dag då botten nåddes, men också början på något nytt.

Ledsna, långa dagar fördelas aldrig rättvist mellan människor.  Det visste Olaus Swebilius. Senaste månaden har jag läst hans lärobok i kristen tro. Den brukar kallas Swebilii katekes och kom ut 1689. Då var han ärkebiskop, hovpredikant och förtrogen med kungen. Men vad hjälper det? Hustrun och fem av barnen hade han följt till graven. Det måste ha varit ofattbart tunga steg. Sånt borde inte få finnas. Vänjer sig gör man väl aldrig.

Swebilius funderade. Varför finns det ingen rättvisa? Är det ett straff när unga människor dör, undrade han. Nej, svarade han på sin egen fråga: Det sker ofta att Gud bortrycker dem tidigt som "kiäre äre och gifwer them ett bättre Lijf. "

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Med de orden tröstade sig en ledsen pappa för mer än tre hundra år sedan. Någon rättvisa i detta fanns det inte då och det har inte blivit bättre sen dess. Man skonas inte från lidande efter förtjänst.  Det går inte jämnt ut.

För tretton år sedan var vi några vänner som var på väg ut i arbetslivet. Då samtalade vi med en klok präst som närmade sig pensionen. Han berättade att han hade börjat gråta mer med åren. Vi förstod av det han sade att han hade delat mycket med många människor. Nu hade han tagit ett löfte av sig själv: Om han inte grät i samband med ett barns begravning skulle han aldrig mer tjänstgöra som präst.  Han ville inte bli hård.

Tyskarna kallar långfredagen Karfreitag, ungefär den hårda fredagen. Engelskans Good Friday, goda fredagen, säger varken att den är lång eller hård. I engelskan betonar man det goda i att den här fredagen är en vändpunkt. Det är något nytt som börjar när botten är nådd. Korset blir som tyngden i en gungdocka. Den kan slås omkull och ändå reser den sig. På liknande sätt kan korset fungera som en tyngd i botten av en människa. Många verkar uppfatta att långfredagen ger mod att leva när livet bjuder motstånd. Är det inte något speciellt med långfredagen?

Mikael Mogren

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rumlarens guide till paradiset

  Jag har känt honom i många år, ända sedan jag var barn och vi samlade kiselsten i skogarna utanför Ystad och lekte att de var piraters tjuvgods. Vi har fiskat ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 03 mars, 2011

Den baltiske udstilling – Baltiska Utställningen – i Malmø 1914

For 500 år siden var Malmø Danmarks største by; det var her reformationen og det danske skriftsprog blev grundlagt. Det var nemlig i Malmø, at Christiern Pedersen sad og oversatte ...

Av: Søren Sørensen | Essäer | 18 april, 2014

Göran Sonnevi

Den unge Göran Sonnevi och språket

1961 skriver Göran Sonnevi: Nästan ingenting – Varsamhet. Dess klang. Också frågor är möjliga. Det är ur dessa fyra korta rader som Göran Sonnevis diktning tar form. Kortfraserna visar upp en trevande början. En ...

Av: Hans-Evert Renérius | Litteraturens porträtt | 17 september, 2017

Robert Warrebäck

Robert Warrebäck. En novell

Robert arbetar för närvarande på en samling sammanlänkade noveller om missbruk, kärlek, sorg och skuld. I nuläget finns åtskilliga av hans tidigare noveller, artiklar och essäer (och en del poesi) ...

Av: Robert Warrebäck | Utopiska geografier | 04 januari, 2016

Marie Ndiaye

Marie Ndiaye – en av vår samtids främsta författare.

Efter det att jag läste alla Chimamanda Ngozi Adichies och Zadie Smiths romaner snubblade jag över Marie Ndiaye. Alla tre är fantastiska författare, men jag tror nog ändå att jag ...

Av: Carsten Palmer Schale | Litteraturens porträtt | 20 november, 2017

Det andliga kallet i Roy Anderssons film "Du levande"

Bra filmer är de som inte endast underhåller men som även bär på starka budskap som dröjer sig kvar i tanken och där lockar till gensvar. För Simon Henriksson är ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 04 augusti, 2008

Hamnen i Hamburg med nya konserthuset i bakgrunden. Foto: Björn Gustavsson

Hansaförbundet

Det tyska Hansaförbundet, som var i kraft från 1100-talet till 1600-talet, betydde oerhört mycket för utvecklingen av den nordeuropeiska handeln och utvecklandet av ett slags kulturell samhörighet länderna emellan. Ytterst ...

Av: Björn Gustavsson | Resereportage | 20 oktober, 2015

Om strukturene og relasjonene mellom individet, samfunnet og kulturen. Del II

Filosofiske småtterier om kulturbegrepet Er kulturaktiviteter om 'mål og mening'? Svaret på spørsmålet beror verken på hva en forstår med 'kultur' og 'kulturaktivitetet', eller med 'mål og mening'. Det vil si ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 25 januari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts