Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2011
Stefan Whilde

Köttets konst

Lucian Freud har gått ur tiden.I hans minne publicerar vi  en artikel skriven av Jonas Elvander  publicerad 2010. Efter en osedvanligt tråkig debatt angående den figurativa konstens vara eller icke vara ...

Av: Jonas Elvander | 03 augusti, 2011
Kulturreportage

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | 16 augusti, 2013
Gästkrönikör

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Konstnärligt skapande inom buddhismen



Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling.
ImageVem var Thang-stong Gyal-po?

Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av 124 år.Han var en emanation av både Avalokitesvara och Padmasambava och en stor förespråkare av Avalokitesvara,vars linje leder fram till dagens Dalai Lama. Gyal-po är inte så välkänd bland ortodoxa buddhister men väl i hela Tibet och bland exiltibetaner och Tibets forskare världen över. Gyal-po räknas som en viktig bodhisatva, konstnär, vetenskapsman - och  renässans människa. Han  jämförs med Leonardo Da Vinci som levde ungefär under samma period i Italien. Liksom Da Vinci verkade Gyalpo i ett aktivt och skapande liv mitt ibland vanliga människorna på ett sätt som ansågs ovanligt för en mästare. Under långa perioder avstod han från  enskildhet och meditation vilket annars förknippas med en bodhisatvas liv. Gyal-po var en extremt sammansatt person.  Han fick många tilltal. Några av dessa är:

1/ Den galna helgonet.
2/ Förstöraren av illusionen
3/ Skaparen av mirakel
4/ Medicinmannen som stoppade epidemier.
5/ Mästaren av tekniken
6/ Brobyggaren
7/ Initiativtagaren till den tibetanska operan Ache Lamo.

Framför allt är han känd som skaparen  av den tibetanska operan Ache Lhamo.- och för sina många konstruktioner och byggen av  järnbroar och färjesystem runt om i Tibet.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tiden före Thang-stong Gyal-po
Från förhistorisk tid och fram till ca 700-talet var bön den dominerande  religion i Tibet
I likhet med de flesta subarktiska regioner hade även Tibet en stark shamanistisk tradition med shamaner eller bönpräster som förmedlare mellan det andliga och världsliga livet.
Buddhismen  spreds i Tibet under många olika perioder innan den fick ordentligt fotfäste i landet. Mötet med den shamanistiskt influerade bönreligionen med starka drag av magi, rituella danser, masker, specifika instrument och sånger innebar för de buddhistiska "missionärerna" en utmaning som de valda att möta med acceptans. Delar av bön kom att införlivas med buddhismens lära, på så sätt kommer den tibetanska buddhismen att skilja sig något från övrig buddism och får benämningen lamaism, eller tibetansk buddhism. Trots en viss integrering mellan dessa religioner pågick ändå, under en 1000-års period (ca. 400 - 1400 e.Kr) en ständig kamp mellan bön och buddismen i Tibet. När bön hade övertaget talades det om "mörkrets övertag".
Kungarna i Tibet var tidigt anhängare av buddhism och stärkte oftast läran genom affärs- kontakter och/eller giftermål med buddhistiska prinsessor från grannländerna Kina, Nepal, Indien. De inbjöd också stora buddhistiska gurus och yogi att komma till Tibet för att hjälpa till att sprida läran i landet. En av de mest välkända av dessa vishetsmästarna var Padmasambava (eller Guru Rinpoche). Han fick stor betydelse för buddhismens överlevnad och utveckling under 700-800-t. Padmasambava införde den sakrala dansen och sången som även efter hans storhetstid kom att bli ett viktigt inslag i den tantriskt-buddhistiska undervisningen, och utövandes  i Tibets många kloster ända fram till dagens kinesiska ockupation.

ImageThang-stong Gyal-po och den tibetanska operans födelse
För att motverka "mörkrets krafterna" började Thang-song Gyal-po, under 1400-talet, vid en ålder av 60 år utveckla ingenjörskonsten vilket innebar att han lät konstruera och bygga   hundratal järnbroar över Tibet många vattendrag och stup. Gyal-po menade att det var nödvändigt att utveckla ett bra kommunikationsnät för att kunna sprida buddismen över det väldiga landet som till ytan är lika stort som Tyskland, Frankrike och Italien tillsammans. Men broar räckte inte som garant, något annat måste till. Konstens möjlighet att förmedla djupare sanningar var också en förutsättning för att nå in i människornas hjärtan. Thang-stong Gyal-po engagerade sju vackra systrar som både kunde dansa och sjunga mycket bra. Själv komponerade han musik och skrev sångtexter, uppträdde som musiker samt bjöd in olika lokala historieberättare till truppens arbete. Den tibetanska operan Ace Lhamo som betyder De dansande gudinnorna föddes.  Truppen reste runt i hela Tibet och uppträdde ute i det fria, ofta vid de nybyggda brofästena. Föreställningarna framfördes och handlade om det godas eviga kamp mot det onda.   Överallt vart truppen kom samlades människor. Populariteten var enorm. Skönhet förenad med slapstick, humor och magi blev signum för Lhamo. Instrument som trakterades var trumma och cymbal. Namtra, en mycket speciell operaaria teknik utvecklades och är enligt His Holiness the Dalai Lama unik i sitt uttryck.  Sångtekniken lär inte finnas någon annanstans men har vissa likheter med den samiska jojken, och lär också korrespondera med de olika chakra systemen i kroppen.

ImageKonstnärligt arbete utvecklar empati.
Det går en rak linje från Padmasambava, Thang-stong Gyal-po fram till dagens tibetanska opera i exil, vars grundare och beskyddare H.H. Dalai Lama den XIV är.
Den buddhistiska linjen från Padmasambava fram tills idag  bärs av ett konstnärligt med-vetande men fanns redan tidigare innan Padmasambavas tid. Okonventionella tekniker att undervisa med konstnärliga former återfinns bakåt ända till Buddha Sakyamunis tid och är införlivad med Mahayana traditionen. Dokument från Buddhas levnadstid har återfunnits, och där kan man läsa att undervisningen skrivits ner som en föreställningar, tex. "...han demonstrerade hur hans födelse gick till i sin moders livmoder... "han demonstrerade hur upplysningen började," osv.  Även andra tibetanska buddhistiska linjer, såsom Kagyu traditionen som går från Milarepa på 1000-talet, (1038 - 1122) - fram till Karmapa idag implicerar många konstnärlig kvalitéer.
Vid en intervju med H.H. Karmapa i Gyutoklostret utanför Dharamsala, sommaren 2007, frågar jag honom om ett aktivt konstnärligt arbete  kan fördjupa förmågan gällande andlig utveckling. På den frågan svarar han spontant: "Ja"  men  tillägger: "Eftersom vår andlighet har med våra inre krafter att göra, och konstnärskapet med vår själ och vårt hjärta så finns det en gemensam nämnare, korrespondens och en potential som kan leda mot andlig upplysning. Däremot har varje konstnärligt uttryck en begränsning i sin form medan den andliga utvecklingen är gränslös".
"Finns det några risker förenat med användning av ett konstnärligt arbete", undrar jag vidare.  Karmapa svarar: "Tolknings företräde kan missbrukas. Och man kan missbruka sin talang och begåvning och därmed vilseleda sin publik. Det är förenat med ansvar att förstå sin roll som konstnär".

ImageVad hände med den tibetanska operan?
Efter Gyal-pos tid fortsatte operan att utvecklas och förfinas. Den blev en angelägenhet för hela folket. En operakanon bestående av tio verk växte fram vilket fortfarande utgör stommen i den tibetanska repetoiren.
Uppe i de himalyska  bergen ovanför samhället Dharamsala ligger den tibetanska exiloperan Tibetan Institute of Performing Arts (TIPA), initierad av H.H. Dalai lama, redan 1959.
TIPA är både ett utbildningscenter, och ett operakompani. Idag lever och verkar allt som allt 160 människor på TIPA. Operaföreställningarna inleds alltid med att en liten staty av Thang-stong Gyal-po bärs fram och placeras i mitten på scenen som åminnelse och hyllning. Därefter tar maskdansen vid.  Unga män med svarta masker med vitt skägg, dansar suggestivt. Det är jägarna som med dova stämmor höjer sina stavar och unisont sjunger för att skydda jorden, föreställningen och Dalai Lama. Fortfarande är trumma och cymbal de viktigaste instrumenten. Och de sju sjungande och dansande gudinnorna finns ännu med, men nu i form av dakiner ( kvinnligt andligt väsen, eller ängel), som väver samman den långa operafabeln med rytmiska danser och sånger. Historieberättaren är tranformerad till stiliga herrar i vinrött och gult, de driver fabeln framåt med en specifik recitationsteknik, men även clownen/ magikern överraskar med oväntade upptåg, berättelser och insikter. Även han en slags berättare.
Maskernas design har inbyggda attribut som ska påminna om Padmasambava och Thang-song Gyal- pos visdom. Den specifika hårknuten (Padmasambava) och skägget (Thang-stong Gyal-po)  är några av dessa.

ImageI tibetansk tradition, religion och konst, finns ständigt kampen mellan ont och gott närvarande, precis som humorn och de magiska inslagen. De timslånga operaberättelserna med sina många roande och magiska inslag och är ett led i den buddhistiska undervisningens  strävan att väcka empati och medvetandegöra skillnaden mellan ont och gott.
Jag frågade H.H. Dalai Lama vid ett av mina många besök i Dharamsala varför han är så angelägen att behålla den tibetanska operan intakt.  "Är det inte är lite väl musealt att ständigt uppföra berättelser från 1400-talet. Världen har väl utvecklas sedan dess"! På min fråga svarar Dalai Lama: ".. den tibetanska operan är viktig inte bara som underhållning utan också för att den väcker människans förmåga till empati. Och tillägger: " Konsten har en förmåga att blicka både utåt mot samhället och inåt mot människosjälen. Den förmågan gör det möjligt att bygga broar mellan människor och nationer. Den möjligheten måste vi ta tillvara. Om vi vill skapa fred"

Jämförelse mellan parallella utvecklings linjer i Europa och Tibet.
"Pågrund av Tibets isolering har man tvingats arbeta koncentrerat med vissa specifika andliga områden och aspekter, man har arbetat målmedvetet med dem och därigenom och trots sin isolering uppnått en högstående kultur som kan jämföras med andra civilisationers uttryck. Den är likvärdig i sin sofistikerade komplexitet", Karmapa.

Tibet kallas också för  Världens tak, vilket kan ses som en beteckning för "landet långt bort". Under långa perioder har Tibet varit stängt eller åtminstone mycket svåråtkomligt för besökare utifrån, speciellt för västerlänningar. Antagandet att en historisk  utvecklingslinje har formats självståndigt i Tibet skulle därför kunna anses som naturligt. Upptäckten att den teatrala utvecklingen i stora drag stämmer överens med den europeiska blev åtminstone för mig överraskande.

Vad hände på 1400-talet i Europa och Tibet?
Leonardo Da Vinci, (1452 - 1519), levde i Italien under samma tidperiod som Gyal-po och blev en ikon över renässansmänniskan med sin ovanliga talang att använda både vetenskap, teknik och konst. Han lär även ha tillhört en andlig orden som fördjupade sig i de esoteriska lärorna .I den stora läroboken "Konsten" skriver Janson: "Renässansen måste ha varit en orolig men ytterst stimulerande tid att leva i. De olika spänningarna utlöste en skapande energi som världen knappast sett maken till."
Den professionella operan/teater fick på 1400-talet en renässans och återuppstod som Commedia dell'arte i Italien och längre fram även i Spanien och Frankrike, ungefär samtidigt som den tibetanska operan Lhamo födelse på Världens tak. Båda teaterformerna, trots det stora avståndet dem emellan, har många likheter. De turnerade och använde sig av det lilla formatet, dvs. några virtuosa  skådepelare som kunde dansa, sjunga, berätta. En professionell  skådespelartrupp med akrobatiska inslag och vackra kostymer fanns både i Commedian och i Lhamo. 
Och dess förinnan? Vad hade hänt i Europa? Jo, det hade varit århundrade av "teatral tystnad".
Romartidens dekandens kring Kristu födelse urartade så till den grad att den storartade hellenistiska och romerska teatern hade utvecklats till striptease, prostitution och gladiatorspel. All teater totalförbjöds på 100 e.f. Kr. och återuppstod inte förrän på 1400-talet.  Den långa perioden däremellan tilläts endast trubadurer/barder, ensam eller i mycket små grupper vandra omkring med sin sång och sina berättelser. Förbudet började sakta luckras upp i och med kristendomens manifestation i Europé på 300-talet. Bibliska berättelser utvecklades och uppfördes i kyrkor och på andra sakrala platser. Teatern fick därmed ett kristligt, andligt och undervisande innehåll och syfte, visserligen inte lika humoristisk och magisk som i Tibet men ändå i stora drag jämförbar med dess utveckling. Parallellt levde commedian och de bibliska berättelserna sida vid sida av varandra i Europa. Och kan delvis jämföras med Tibets sakrala danser i klostren och den profan ute i det fria.
Kan man se parallella drag mellan Thang-stong Gyalo-po och Leonardo Da Vinci och den tid de levde i?  Kan det vara så att en del "renässansmänniskor" samtidigt föddes på jorden, utan att ha en kontakt med varandra men ändå skapade en synergi effekt som absorberade många vitt skilda kulturer vid samma tidpunkt och påverkade varandra och jordatmosfären samstämmigt, i ett nytt medvetande, en paradigm? Nya vetenskapliga upptäckter och konstnärliga uttryck gjorde att många människor fick ta del av en ny medvetande form, förmedlad genom olika slags människor, upplysta, kreatörer, vetenskaps män, osv.
Inte bara i Europa utan också i ett land som Tibet.

Kommentar

Konstnärligt arbete och uttryck har varit viktigt i en buddistiskt, tantriskt undervisningen och medvetande - kan det ha att göra med att de tidigare än andra förstått att sambandet mellan kreativt och mystiskt, hör intimt samman? Mystik och kreativitet anses ha förmåga att nå förening bortom, och se till enhet istället för skillnad.  Kreativitet har nämligen den märkliga förmågan att kunna binda samman mörker och ljus, det destruktiva med det konstruktiva, även på cellnivå. I kraftfältet mellan dessa båda pooler torde det genuint kreativa mötas inom individen, på samma sätt som ett mystiskt medvetande ha möjlighet att födas i ett sådant landskap. I den mystisk kristna traditionen på medeltiden och under renässans prisades poesin, musiken, sången som en väg och möjlighet till en innerligare gudomlig hängivenhet. Och att förstå flera verkligheter. Dock oftast förunnad den individuella själen och inte som en väg och/eller  teknik för en större grupp anhängare.
I början av 1900-talet uppstod kristna inriktningar såsom antroposofin och dansken . Martinus kom med sin lära om Tredje Testamentet. Det var kristna inriktningar som påverkats starkt av den österländska läran med reinkarnations principen som en central och mycket viktig del i deras "läror". Både  Steiner och Martinus bara inte  bejakade självklart reinkarnationens tankegångart utan fördjupade och utvecklade den, men i en mer skräddarsydd europeisk kontext. Både Steiner och Martinus hänvisar också till den kreativa människan, som ett väg bort från det omogna, materiella tänkande, (från "djurmänniska" eller "människa i varande".)  mot en mer obegränsad och andlig människa sort  ( läs: som en väg mot upplysning).
Även Dalai Lama talar om kreativiteten som ett nytt steg för människligheten och en nödvändighet för jordens överlevnad. Ur buddhistisk synvinkel är kultur en faktor som förädlar den mänskliga själen och gör henne förmögen att gå från girig till empatisk och tjänande. Utifrån ett större perspektiv kan man förstå att om många människor utvecklar dessa egenskaper utvecklas naturligt behov av en förändring också på det yttre materiella planet.
Det Thang-stong Gyal-po initierade på 1400-talet kanske först nu i större skala fått giltighet i ett globalt medvetande  dvs. att den andligt sökande människan delvis kan nå förening bortom ont och gott, och inte bara genom olika mediationsmetoder och studier utan även genom kreativt skapande och hängivenhet..

Gunilla Nordlund
*  Thang-stong Gyal-po skrivs på olika sätt. Vanligast är Thang-stong Gyal-po, en mer tibetansk stavning är: Thang stong rgyal po, eller Thangtong Gyalpo., det finns säkert ytterligare stavningar men alla hänvisar till samme bodhisatva.

Ur arkivet

view_module reorder

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | Kulturreportage | 14 januari, 2016

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)

Det regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 21 oktober, 2014

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.