”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | 09 Maj, 2015
Essäer om musik

Isabella Lundgren

Den osjälvständiga individen och den bedrägliga gruppmentaliteten

Självkännedom och kritiskt tänkande gör oss mindre lättmanipulerade. I en tid där vi allt oftare löper risken att manipuleras och förledas av de som utövar makt över oss, är detta ...

Av: Isabella Lundgren | 27 juli, 2017
Essäer om politiken

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | 22 december, 2014
Essäer om konst

"hennes sanna namn är att vara någon annan". Intervju med Bo Gustavsson

Att en oanständig bok samtidigt kan vara den vackraste... det är något fullständigt skandalöst. För mig som tidigare läst Bo Gustavssons böcker (dikter, essäer, etc.) ter sig Howdy, jag är ...

Av: Guido Zeccola | 30 april, 2013
Litteraturens porträtt

Humanismens historia



Image
Illustration: Joakim Ceder

Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I läroplanen för den svenska skolan talas om ”den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism”. Där antyds det som anses vara källorna till den västerländska kulturen: Hellas och Israel. I en lärobok från år 1965 skriver författarna:

Betydande religionshistoriker har förklarat sig tro på en framtida enhetlig världsreligion. Men vilken religion skall i så fall vara den som anger grundtonen, ty det är orimligt att tänka sig en världsreligion, sammansatt av alla de motstridiga element, som möter i religionens värld? En religion måste vara den normgivande, men vilken? För en kristen är svaret väl icke svårt. Han ser i det andliga arvet från Palestina och Grekland de viktigaste orsakerna till den västerländska kulturens överlägsenhet. Av grekerna, säger han, har vi lärt oss hur stort det är att tänka och forska fritt. Från evangeliet har vi känslan för människosjälens oändliga värde och synen på mänskligheten som ett enda stort brödraskap. (Beltzén och Pettersson, Religionshistoria för treåriga gymnasier, Stockholm 1965, s 7)

Det är en vanlig uppfattning att Västerlandet genom sina traditioner från Israel och Hellas alltid har varit en förkämpe för humanistiska värderingar. Till dessa hör inte bara respekten för människovärdet utan också friheten att fritt utforska världen. Detta är värden som vi idag slår vakt om. Det är därför frestande för läroplanen att hänvisa till kristendomen och Västerlandets historia för att förankra humanismen i en äldre tradition. Men hur ser historien ut? Varifrån kommer våra värderingar och hur mycket skiljer de sig från andra kulturers?

”Redan de gamla grekerna” är en vanlig inledningsfras i anföranden och historiska översikter. Det ligger något etnocentriskt över uttrycket. Det ger intryck av att Grekland är den globala kulturens vagga och att allt gott har sin upprinnelse där under antiken. Den grekiska kulturen är visserligen betydelsefull för den fortsatta utvecklingen men den uppstod inte i ett vakuum. Det är ingen tillfällighet att Grekland ligger i ett hörn av Europa som gränsar till Afrika och Asien. Kulturen i Grekland är tusentals år yngre än den som uppstod i Egypten och Mesopotamien. Grekisk kultur framträder först på Kreta och bär då tydliga spår av inflytande från Egypten.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Senare flyttar kulturen över till fastlandet och efter ytterligare tusen år framträder de första filosoferna – bland greker som bor i Mindre Asien. De ställer frågan om konstans och förändring i tillvaron och föresätter sig att studera detta med förnuftets och sinnenas hjälp. På den punkten kan vi se en nyansats. En av de mest inflytelserika filosoferna är Platon som verkade omkring år 400 före vår tideräknings början. Han tänkte sig en andlig värld av oföränderliga och fullkomliga förebilder för allt som existerar. De ofullkomliga avbilderna i den materiella världen strävade efter att komma idealen så nära som möjligt. Det förklarar förändringarna.

Platons verklighetsuppfattning hade en avgörande betydelse för hans humanistiska människosyn. Det finns inget ont enligt honom. Det vi uppfattar som ont är en brist, en avsaknad av det goda. Det finns inga onda människor, men de goda anlagen kan utvecklas i olika grad. Utbildning är avgörande för godhetens tillväxt. Den som vet det rätta gör också det rätta. Platons vördnad för bildning har också en baksida. Han var övertygad om att alla blir lyckliga om de klokaste får bestämma. Därför är Platon ingen anhängare av demokrati, utan av en aristokrati. De bästa skall styra. Bäst är de som studerat mest. De har skådat tillvarons innersta egenskaper.

Under antiken utvecklade också den stoiska filosofin en uppfattning om det goda som väsentligt har bidragit till en humanistisk människosyn. Stoikerna var måna om att följa naturens ordning. De ansåg att naturen markerade alla människors lika värde. Därför får inte samhällets struktur motsäga detta. Det innebär att grundläggande mänskliga rättigheter måste tillerkännas alla.

Kristendomens etik är identisk med judendomens men efter hand kom både Platons och stoikernas tänkande att införlivas med den kristna läran. I Israels gamla religion stod det dubbla kärleksbudet i centrum. Människan skall älska Gud över allting och sin nästa som sig själv. Detta upprepar Jesus som en sammanfattning av lagen. Under antiken hade judendomen ett högt anseende i både det romerska riket och i Persien. Många beundrade judendomens gudsbild och humanistiska etik men drog sig för att konvertera till judendomen eftersom det innebar krav på manlig omskärelse och anslutning till regler för mat och sabbatsvila.

De som sympatiserade med judendomen anslöt sig hellre till kristendomen. Den uppfattades som en ”judendom light” och erbjöd dessutom en frälsargestalt, en medlare mellan himmel och jord av samma typ som i många andra av antikens frälsningsläror. Redan judendomen hade förkunnat läran om Visheten som förmedlare mellan Gud och den skapade världen. Kristendomen vann många anhängare genom sin likhet med de hellenistiska mysteriekulterna och blev snart den dominerande religionen i det romerska riket.

Rom delades i Västrom och Östrom omkring år 400. I kyrkan uppstod också en västlig och en östlig gren. I Öst kunde den platonska – och senare nyplatonska – tanken på den högre andliga världen införlivas med kristendomen. Människans uppgift på jorden var att växa i andlig mognad för att efter döden övergå till det eviga – eller himmelska – livet. I Västkyrkan fanns mörkare inslag. Den store teologen Augustinus (på 400-talet) utvecklade Tertullianus lära om arvsynden från 200-talet. Den sade att människan var syndig av naturen och endast kunde frälsas genom Guds nåd.

Arvet från grekerna hade redan under antiken förts över till Afrika och Asien. Alexandria i Egypten blev ett centrum för grekisk kultur och vetenskap. Grekisk filosofi var grunden för den kristna debatten om Kristus och treenigheten. Platsen för denna läroutveckling var främst Östrom, Mindre Asien, Syrien och Egypten, kyrkans centrala områden.

Under 400-talet började de germanska folkvandringarna. Hunnerna kom från Centralasien och drev germaner framför sig västerut i Europa. Germanstammar erövrade stora delar av Västrom. Västgoterna skövlade Rom 410 och slog sig sedan ned i Spanien. Vandalerna levde en tid i (V)Andalusien innan de fortsatte till Nordafrika. Europas kultur hotades av dessa folkvandringar. Efter germanernas härjningar var det inte många som kände till antiken och den grekiska kulturen.

På 600-talet erövrade araber Egypten, Mesopotamien och Persien. De tog med stor tacksamhet vara på den grekiska filosofin, som på så sätt räddades till eftervärlden. Araberna anlade staden Bagdad omkring år 760. Dit samlades allt dåtida vetande inklusive den grekiska lärdomen. De lärde i Bagdad kunde vara judar, kristna och muslimer. De kunde härstamma från araberna, perserna eller de centralasiatiska folk som ofta kallas turkiska. I Bagdad samlades vetande från Indien, Kina, Mesopotamien och Grekland. De utvecklade den vidare och förde den tillbaka till Europa under medeltiden, främst via Spanien och Italien.

På så sätt kom grekisk vishet och vetenskap tillbaka till Europa tack vare lärde i muslimska länder. Det är lätt att glömma den långa parentesen i det europeiska kulturlivets utveckling när man säger ”Redan de gamla grekerna”. Det är också lätt att förbise det hängivna intresse för studier och forskning som funnits hos andra folk och världsdelar under tidernas lopp.

”Att tänka och forska fritt” var en grekisk tanke som överlevde och återfördes till Västerlandet genom folk i Afrika och Asien. Hur är det då med de etiska idealen, respekten för människovärdet och vilja till fredlig samexistens mellan jordens invånare? Är det kristendomens bidrag till den Västerländska kulturen? Knappast. Stoikerna och nyplatonismen hade ett stort inflytande på den kristna kyrkans etik under medeltiden. Genom muslimernas insatser blev också Aristoteles känd i Europa under 1100-talet. Grekisk filosofi, Platons, Aristoteles och stoikernas tänkande lades till grund för medeltidens kristna teologi och etik.

Människovärdet var ett viktigt inslag i kristendomen men detta skilde den inte från judendomen och islam. Muslimernas etik liksom den kristna framhävde respekt för människovärdet, solidaritet med de svaga och ansvar för den skapade världen.

Den kristna kyrkans människosyn var både ljus och mörk. Arvsyndsläran hade kritiserats hårt redan på Augustinus tid. Den kompletterades med tanken på den gudomliga nådens verkningar till en lära som gav människan både frihet och ansvar. Under renässansen på 1400-talet uppvärderades människan ytterligare. Michel de Montaigne beundrade folk i andra världsdelar för deras höga moral. Erasmus av Rotterdam prisade människans frihet och medfödda godhet. Hans vän Thomas More gav år 1516 ut boken Utopia: Om en välordnad stat, där han tecknar bilden av ett idealsamhälle. I det är all egendom gemensam och den enskilde har frihet att själv forma sitt liv.

Reformationen innebar delvis en ökad respekt för människan. Martin Luther ville engagera kyrkans medlemmar i kampen mot påven och den katolska kyrkans lära. Alla skulle själva kunna läsa bibeln. Därför översatte han den till tyska och hans lärjunge Olaus Petri bidrog till att vi fick Bibeln på svenska år 1541. Utbildning i kristendom skulle underlättas av enkla sammanfattningar. Så tillkom en i Sverige mycket läst bok: Luthers lilla katekes. Läskunnigheten i Sverige blev också redan på 1600-talet mycket hög.

Jean Calvin gick i Luthers fotspår men ville också forma samhället efter kristna lagar. Han styrde Genève med Bibeln som enda lagbok. I andra länder fick hans anhängare stora problem. Därför har kristna kalvinister tidigt verkat för religionsfrihet – men i kamp mot andra kristna som inte alls delade deras uppfattning. Motståndet var hårt. Furstarna ville bestämma över medborgarnas religion. Fasanfulla krig utspelades och många våldsdåd begicks i religio­nens namn.

I England jagade protestanter av skilda schatteringar oliktänkande över Atlanten. På så sätt fick Nordamerika en befolkning som förenas i hängiven tro på både religion och religionsfrihet. I Sverige infördes luthersk kristendom år 1593. Så sent som år 1860 måste lutheraner lämna landet om de ville byta religion. Senare tilläts man övergå till ”ett av staten godkänt samfund”. Först 1951 fick Sverige religionsfrihet. Då hade landet varit kristet i närmare tusen år.

Den moderna kampen för humanism och mänskliga rättigheter i Europa började i slutet av 1600-talet. En föregångsman är John Locke, som förespråkade frihet, främst på det ekonomiska området. Äganderätten var för honom lika helig som rätten till liv. Alla har frihet att arbeta ihop en förmögenhet. Samhället har därför inga förpliktelser mot sämre lottade. John Lockes tänkande är framsprunget ur den tidens bild av andra länder som en outtömlig skattkista. Ursprungsbefolkningarnas rättigheter var inte lika viktiga.

Den franske filosofen François de Voltaire anses vara den främste företrädaren för den upplysningshumanism som skapat vår nuvarande uppfattning om mänskliga rättigheter. Voltaire var starkt påverkad av kinesisk visdom. Den gudomliga makten kallade han därför alltid ”Himlen”. Från Kina borde vi hämta våra ideal, hävdade han, för att upprätta ett rättfärdigt samhälle. Det allvarligaste hindret utgjordes av den kristna kyrkan. Under slagordet ”Krossa den skändliga!” tog han upp kampen för de mänskliga rättigheterna. Han var övertygad om att de endast kunde förverkligas om kyrkan krossades.

Upplysningen ledde till stora omvälvningar i Europa. Liberalism och socialism bidrog till ökad frihet och växande ekonomisk rättvisa. Kyrkan ställde sig i regel på de konservativas sida. Kritiken mot kyrkan växte och dess makt minskade efter hand. Två former av sekularisering blev följden. Många förlorade kontakten med kyrkan och institutioner som skolväsendet fördes över till samhället. Samtidigt höjdes röster för humanisering på många områden. Kravet på dödsstraffets avskaffande sammanfaller i tiden med kyrkans minskade inflytande.

Vilka krafter är det alltså som skapat viljan att tänka och forska fritt? Varifrån har vi fått tanken på allas lika värde och människans oförytterliga rättigheter? Grekerna och den kristna kyrkan har givit sina bidrag men de hade aldrig lett fram till nutida humanism utan stöd och medverkan av en rad andra krafter. Kyrkan har av och till motverkat vetenskapens arbete men det viktigaste är att arvet från grekerna fördes till Europa av forskare från andra världsdelar. Kyrkans kamp mot mänskliga rättigheter är egentligen viktigare att känna till. Demokrati och människovärde är i dag så uppskattade att många vill ta åt sig äran av deras existens. Historien ger inte den kristna kyrkan någon rätt till detta.

Under en tid var det vanligt att tala om den ”judiskt-kristna etiken”. Det är ett uttryck som troligen myntades under 1930-talet för att markera enheten mellan judendom och kristendom. Det var befogat eftersom många kristna var antisemiter och hyllade Hitler. För kristna som insåg vad nazismen innebar var det angeläget att framhäva den respekt för människovärdet som förenar judisk och kristen etik – även om många brott mot människor under tidernas lopp begåtts i religionens namn.

Talet om den judisk-kristna etiken levde kvar även efter nazismens fall. Det kunde då utnyttjas mot islam för att ge intryck av att judar och kristna hade etiska principer som skilde sig från muslimernas. Denna polemik tålde dock inte en närmare granskning. Det visade sig bland annat då muslimer hyllade den svenska skolans värdegrund och önskade att alla i Sverige skulle följa den i sin behandling av muslimerna. ”Solidaritet med svaga och utsatta” är ett grundläggande etiskt ideal enligt värdegrunden. Alla muslimer tyckte sig inte ha upplevt det.

Muslimer har framhävt allas lika värde och de rikas skyldighet att dela med sig till sämre lottade. De har alltid förkunnat ett ideal som liknar det Johan Ludvig Runeberg beskriver i dikten om bonden Paavo, som efter många barkbrödsvintrar får en fantastisk skörd av brödsäd. Han uppmanar likväl sin hustru: ”Blanda du till hälften bark i brödet, ty förfrusen står vår grannes åker!” Det var den solidariteten som Muhammed förkunnade i Mecka på 600-talet. Det gav upphov till en bitter strid med de rika – och till en ny världsreligion.

På så sätt kan man mycket väl tala om en judisk-kristen etik om man bara lägger till islamisk. Sedan det blev uppenbart har uttrycket försvunnit. Det finns fortfarande en tendens att polarisera kristen tradition mot muslimsk. Man kan jämföra Jesus med Muhammed och hävda att den ena var vapenlös vandrarpredikant, den andra en välbeväpnad statsledare som inte drog sig för att genomdriva sin vilja med våld. Vad säger jämförelsen? Inte mycket. Beskrivningen av de båda kan göras mindre polemisk, men religionerna behöver inte ha följt sina stiftares exempel. Många skulle nog säga att de kristna med råge tagit igen vad Jesus saknade i fråga om makt och vilja till våld.

Kampen för fri forskning, mänskliga rättigheter och respekt för människovärdet måste fortsätta i samarbete med alla som strävar åt samma håll. Européer och kristna har hävdat monopol på humanismens idéer för att stärka sitt självförtroende eller motivera kolonialism och maktanspråk. Det har samtidigt skadat möjligheten till samexistens mellan individer med rötterna i olika kulturer. Det finns en gemensam bas för forskning och samhällsbygge i många kulturer. ”Kristen tradition och västerländsk humanism” behöver inte skiljas ut i självbelåten inskränkthet.

Frågan är för viktig för att utnyttjas i mellanmänsklig polemik i stället för medmänskligt samförstånd.

Christer Hedin

 

Ur arkivet

view_module reorder

54. Erik

Erik skrev. Ord efter ord. Sida efter sida. Fingrarna värkte av att spreta över tangentbordet hela dagarna, han var frusen ända in i märgen av allt stillasittande. Han satt hemma ...

Av: Erik | Lund har allt utom vatten | 04 januari, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Foto: Johan Werkmäster

Jeansens historia börjar i Bayern

Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt. Hans barndomshem på Marktstrasse ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 13 februari, 2016

Foto Gilda Melodia

Inuti och inpå huden

Religionen skulle försvinna, trodde tänkare som Emile Durkheim och Karl Marx. Människan skulle frigöra sig. I dagens samhälle ser vi en förändring från människa som samhällsvarelse till individ, som hellre ...

Av: Gustaf Redemo | Essäer om religionen | 14 oktober, 2015

Veckan från hyllan. Vecka 12-2013

Det har valts en ny påve, alltid en spännande och viktig tilldragelse, i synnerhet som själva valet har sina egna mycket speciella ceremonier och tillvägagångssätt. Själva valet kallas för konklav, conclave ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 16 mars, 2013

Hector Berlioz. Lithographie de Charles Baugniet

Med både måttlösa och tygellösa känslor

Även om Berlioz' personlighet framstår som mindre sympatisk, kan ingen frånta honom äran av att ha skapat ett musikstycke som i högsta grad angår även vår tids människor.

Av: Eva-Karin Josefson | Kulturreportage | 23 december, 2015

Den indre sammenhengen mellom venting og følelser

Innledning Emnet for artikkelen min er den begrepsmessige sammenhengen mellom venting og følelser. Resonnementet mitt er slik. For det første, venting som fenomen må læres, venting faller ikke under studiet av ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 september, 2013

Veckan från hyllan. Vecka 21-2013

Veckans megahändelse, och pseudo dito, är utan tvekan Eurovisionsschlagerfestivalen i Malmö. Gapigt, glittrigt, hurtfriskt, inställsamt och utslätat. Ett evenemang som säger ganska mycket om vår tid. Och så har Arktiska rådet ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 18 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts