Stig in i dimman

På något sätt har mitt liv gått i baklås och jag förstår inte, hur jag skulle kunna öppna det igen. Jag kan ingenting längre, inte skriva, inte skratta, inte tala ...

Av: Jonas Wessel | 01 Maj, 2013
Övriga porträtt

En kvinnas man, eller fleras - Om månggiftet inom den etablerade kristenheten

Under det senaste halvåret har en viss debatt och diskussion förkommit i Sverige gällande månggifte efter att ett av riksdagspartierna lyfte denna fråga. Diskussionerna har i stort varit mycket osakliga ...

Av: Carl Ek | 02 april, 2013
Essäer om religionen

Konstens komplott

Om begärets illusion har  gått förlorad i den allestädes närvarande pornografin, så har inom samtidskonsten begäret efter illusionen försvunnit. I porren finns inte längre någonting kvar att begära. Efter orgien ...

Av: Jean Baudrillard | 06 april, 2011
Essäer om konst

Teater Nyfiken tar teatern till förorten

  Ännu en teatergrupp tar steget ut i förorten. Nybildade Teater Nyfiken har nyligen satt upp sin första produktion på kulturhuset i Skarpnäck. Tidningen Kulturens Jens Wallén har träffat några av ...

Av: Jens Wallén | 10 mars, 2009
Scenkonstens porträtt

Altaret



Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket. Det är därför som man brukade strö sand eller grus över det, och sedan små grenar och gräs




 

 

Några av de viktigaste Rishis ( det vill säga visa och heliga männen, sadhus) alstrades så av gudarna eller av gandharva, deras säd blandades med den mentala styrkan. Och detta skedde utan att deras fäder rörde mödrarnas kroppar.
Därför att deras begär (Kama) var starkare än naturlagarna.
Kama var ett annat namn för Prajapati. Kama ejakulerade under en offerakt bara om han såg på gudinnan Väc. Närvarande var också de gamla gudarna och halvgudarna Sadhya och Deva

Annons:

Kvinnan (altaret) måste göra sig vacker i väntan på gudarna och på offret.
Till slut möter hon sin älskare Elden, därför att altaret är kvinnligt men elden är manlig. Och kvinnan ligger och omfamnar mannen, det är bara på det sättet som samlaget blir fruktbart.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varje offerakt blir därför också en sexualakt, eller tvärtom. (Jämför Georges Bataille: Les larmes d'Eros och L'erotisme).
Altaret måste attrahera gudarna för att de ska känna att en offerakt är på gång. Den arkaiska liturgin försöker förföra gudarna på samma sätt som man förför ett djur.
I båda fall blir liturgin ett mord, man vill döda gudens vrede och djurets rädsla.

Altaret ska inte vara en fyrkantig sten, utan ska vara bredare på den vänstra sidan, trångt i mitten och sedan bredare på den högra sidan. På det här sättet kommer gudarna att bli attraherade som om det vore en vacker kvinna, ensam på ett fält, i väntan på en älskare, på en präst eller på ett offer.

Offerscenen blir en erotisk scen och det är inte nödvändigt att kopulationen äger rum offentligt. Ibland räckte det att en kvinnlig varelse visade sig för att gudarnas sperma skulle utgivas.

Några av de viktigaste Rishis ( det vill säga visa och heliga männen, sadhus) alstrades så av gudarna eller av gandharva, deras säd blandades med den mentala styrkan. Och detta skedde utan att deras fäder rörde mödrarnas kroppar.
Därför att deras begär (Kama) var starkare än naturlagarna.
Kama var ett annat namn för Prajapati. Kama ejakulerade under en offerakt bara om han såg på gudinnan Väc. Närvarande var också de gamla gudarna och halvgudarna Sadhya och Deva.

"Till platsen där ritualen skedde kom den vackra gudinnan Vac, när Varuna och Ka såg på henne utgav deras sädesvätskor. Vayu (Vinden) spridde säden direkt in i elden, och av lågorna föddes Bhrgu och Angiras, två siare. När Väc såg på sina två söner, vände hon sig till Prajapati och sade: en tredje siare ska födas och han ska vara min son precis som de andra två. De alstrade siaren Atri som var lika strålande som solen och elden" ( ur Rigveda).

Man kan erinra sig med vilken uthållighet den liturgiska praktiken för att hålla sperman kvar i Kundalinis rot utvecklades, tänka på tantrismen; lika ofta möter vi dock i de arkaiska texterna beskrivningar om hur sperman utges utan kroppslig kontakt med en kvinnogestalt. Ett exempel är i Rigveda (Veda, sanskrit वेद "vetande", är hinduismens äldsta "boksamling". De äldsta delarna kan härstamma från åren 1500-1000 f. Kr.). I boken möter vi Mitra och Varuna ansikte mot ansikte med Urvasis. " Under en offerakt blev de upphetsade av gåvor och dofter och utgav samtidigt sin sperma i en och samma vas" ( ur Rigveda)

Den här gången är det inte lågorna som välkomnar gudarnas frön utan ett ritualistiskt (liturgiskt) objekt, Kumbha, en vas av terrakotta som innehåller "den nattliga floden", som kallas Vasativari.
Det är på grund av detta som Vasistha, den höge rishi, också blir kallad Kumbahayoni, den som hade en vas som livmoder.

Om det är sant att varje händelse i livet beror på en liturgisk akt, hur kan då vissa viktiga händelser som förmedlar sorg och glädje uppenbara sig i ritualen?
Till exempel den lustfulla blicken mellan en kvinna och en man som inte känner varandra.
Film, romaner, bilder, är ofta platsen där dessa blickar broderas och sublimeras därför att de är en del av tillblivelsens slump.

Men brahminerna hade ett svar på allt. Det fanns en präst som kallades Nestr som hade den enda uppgiften att ta hand om sacrificiumofficiantens hustru, den enda kvinna som var närvarande under offerakten.

Kvinnan kastade blicken på kantorn (Udgatr) tre gånger, detta var tillräckligt för att parningen, en av flera under ritualen, skulle äga rum. Kvinnan tänkte: " Du är Prajapati, hanen, han som utger säden, fyll min vagina med din vätska så jag kan bli mor." Sedan satte hon sig och för tre gånger blottade hon det högra låret. Tre gånger fyllde hon upp hennes rörelse men tystad. Alla var tysta, man hörde bara ljudet av flytande vatten. Sedan sökte kvinnan skydd i sitt tält". ( ur Rigveda)

I Atharvaveda sägs att jorden " har svarta knän som ett barn som leker", det beror på elden som omfamnade jorden, på elden som pryder henne med lågan.
Sluter man ögonen känner man lukten av hennes jord.

Det är samma doft som kännetecknar feerna, nymferna, gandharvarna, Asura och Apsaras.
Och den som anropar jorden vill också bli en del av dess doft. Det är en doft som tillhör ett gammalt minne: " Doften som penetrerar lotusblomman, doften av Surjas bröllop, bär de odödliga gudarna. O Jorden, den ursprungliga doften, låt mig invaderas av samma doft". ( ur Rigveda)
Doften, lukten av jorden är säkert gudarnas lyckligaste upplevelse, när jordens doft Bhumi omfamnar inte bara Surya, utan varje kvinna.

"Din doft som impregnerar män och kvinnor, doften är deras lycka och lust, doften hos älskarna, doften hos hästarna, doften hos krigarna, doften hos de vilda djuren, doften hos elefanterna. O snälla Jorden, fyll upp oss också så att ingen kan göra oss illa."
Det är därför som alla bröllop som firades och som kommer att firas är en erinring av det som hände när Soma och Surya famntog  varandra.

 

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Skulpturparken, Konstmuseet Louisiana. Foto: Thomas Notini

Några strandhugg i konstlandet Danmark

När ämnet konst och Danmark kommer på tal, associerar nog de flesta svenskar i första hand till Skagenmålarna, som kommit att ligga svensk konstpublik särskilt varmt om hjärtat med sin ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 14 Maj, 2015

Vet du icke, min son, med huru lite visdom världen styres

Johan Oxenstiernas fru Anna Margareta Sture (f. 1615) dör sommaren 1646. De har inga barn. Johan och hans ungdomskärlek Margareta Brahe (1603-1669) återupptar kontakten och kärleken blommar upp på nytt ...

Av: Gustaf Redemo | Övriga porträtt | 27 december, 2012

Way Out West 2011

Warpaint är ett band från Los Angeles som låter känslorna och minnena styra hur deras drömska, svävande musik låter. De säger att de aldrig tröttnar på att spela sina låtar ...

Av: Lena Lidén | Kulturreportage | 30 augusti, 2011

Viborgs fall 1944

Förlusten av staden Viborg var psykologiskt förödande för finnarna. Krigslitteraturen om andra världskriget är omfattande. Anthony Beevors böcker om Stalingrad, Berlin och spanska inbördeskriget har gått ut i stora ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om samhället | 03 september, 2008

Friheten som förtrycker

Del I.  Charles Darwin var en bättre ekonom än Adam Smith. Det hävdar i alla fall managementprofessorn Robert H Frank i sin senaste bok The Darwin Economy: Liberty, Competition and the ...

Av: Pierre Gilly | Essäer om litteratur & böcker | 25 mars, 2012

Förföljd av en armaniman

Min vän var på väg hem från sin tillfälliga arbetsplats i Haga i Göteborg till sitt tillfälliga boende i Örgryte. Han gjorde ett bankomatuttag på Avenyn och redan när han ...

Av: Anders Björnsson | Gästkrönikör | 22 augusti, 2014

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.