Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | 09 juli, 2012
Övriga porträtt

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 oktober, 2017
Essäer om politiken

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | 29 november, 2010
Reportage om scenkonst

 On Kawara på Twitter

Bloggar på avigan och twitterkonst

Det finns miljontals bloggar runt om i världen fyllda med politiska åsikter, existentiella funderingar, skvaller, vardagsnoteringar, sex och spam, så varför skulle inte även världens mest kända New Media-konstnärer, Joan ...

Av: Mathias Jansson | 26 februari, 2016
Essäer om konst

Altaret



Altaret är kvinna. Altaret ska ha den perfekta klassiska kvinnans ”proportioner” med brett bäcken, lite smalare axlar och smal midja. Och precis som en kvinna ska altaret inte vara naket. Det är därför som man brukade strö sand eller grus över det, och sedan små grenar och gräs




 

 

Några av de viktigaste Rishis ( det vill säga visa och heliga männen, sadhus) alstrades så av gudarna eller av gandharva, deras säd blandades med den mentala styrkan. Och detta skedde utan att deras fäder rörde mödrarnas kroppar.
Därför att deras begär (Kama) var starkare än naturlagarna.
Kama var ett annat namn för Prajapati. Kama ejakulerade under en offerakt bara om han såg på gudinnan Väc. Närvarande var också de gamla gudarna och halvgudarna Sadhya och Deva

Annons:

Kvinnan (altaret) måste göra sig vacker i väntan på gudarna och på offret.
Till slut möter hon sin älskare Elden, därför att altaret är kvinnligt men elden är manlig. Och kvinnan ligger och omfamnar mannen, det är bara på det sättet som samlaget blir fruktbart.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Varje offerakt blir därför också en sexualakt, eller tvärtom. (Jämför Georges Bataille: Les larmes d'Eros och L'erotisme).
Altaret måste attrahera gudarna för att de ska känna att en offerakt är på gång. Den arkaiska liturgin försöker förföra gudarna på samma sätt som man förför ett djur.
I båda fall blir liturgin ett mord, man vill döda gudens vrede och djurets rädsla.

Altaret ska inte vara en fyrkantig sten, utan ska vara bredare på den vänstra sidan, trångt i mitten och sedan bredare på den högra sidan. På det här sättet kommer gudarna att bli attraherade som om det vore en vacker kvinna, ensam på ett fält, i väntan på en älskare, på en präst eller på ett offer.

Offerscenen blir en erotisk scen och det är inte nödvändigt att kopulationen äger rum offentligt. Ibland räckte det att en kvinnlig varelse visade sig för att gudarnas sperma skulle utgivas.

Några av de viktigaste Rishis ( det vill säga visa och heliga männen, sadhus) alstrades så av gudarna eller av gandharva, deras säd blandades med den mentala styrkan. Och detta skedde utan att deras fäder rörde mödrarnas kroppar.
Därför att deras begär (Kama) var starkare än naturlagarna.
Kama var ett annat namn för Prajapati. Kama ejakulerade under en offerakt bara om han såg på gudinnan Väc. Närvarande var också de gamla gudarna och halvgudarna Sadhya och Deva.

"Till platsen där ritualen skedde kom den vackra gudinnan Vac, när Varuna och Ka såg på henne utgav deras sädesvätskor. Vayu (Vinden) spridde säden direkt in i elden, och av lågorna föddes Bhrgu och Angiras, två siare. När Väc såg på sina två söner, vände hon sig till Prajapati och sade: en tredje siare ska födas och han ska vara min son precis som de andra två. De alstrade siaren Atri som var lika strålande som solen och elden" ( ur Rigveda).

Man kan erinra sig med vilken uthållighet den liturgiska praktiken för att hålla sperman kvar i Kundalinis rot utvecklades, tänka på tantrismen; lika ofta möter vi dock i de arkaiska texterna beskrivningar om hur sperman utges utan kroppslig kontakt med en kvinnogestalt. Ett exempel är i Rigveda (Veda, sanskrit वेद "vetande", är hinduismens äldsta "boksamling". De äldsta delarna kan härstamma från åren 1500-1000 f. Kr.). I boken möter vi Mitra och Varuna ansikte mot ansikte med Urvasis. " Under en offerakt blev de upphetsade av gåvor och dofter och utgav samtidigt sin sperma i en och samma vas" ( ur Rigveda)

Den här gången är det inte lågorna som välkomnar gudarnas frön utan ett ritualistiskt (liturgiskt) objekt, Kumbha, en vas av terrakotta som innehåller "den nattliga floden", som kallas Vasativari.
Det är på grund av detta som Vasistha, den höge rishi, också blir kallad Kumbahayoni, den som hade en vas som livmoder.

Om det är sant att varje händelse i livet beror på en liturgisk akt, hur kan då vissa viktiga händelser som förmedlar sorg och glädje uppenbara sig i ritualen?
Till exempel den lustfulla blicken mellan en kvinna och en man som inte känner varandra.
Film, romaner, bilder, är ofta platsen där dessa blickar broderas och sublimeras därför att de är en del av tillblivelsens slump.

Men brahminerna hade ett svar på allt. Det fanns en präst som kallades Nestr som hade den enda uppgiften att ta hand om sacrificiumofficiantens hustru, den enda kvinna som var närvarande under offerakten.

Kvinnan kastade blicken på kantorn (Udgatr) tre gånger, detta var tillräckligt för att parningen, en av flera under ritualen, skulle äga rum. Kvinnan tänkte: " Du är Prajapati, hanen, han som utger säden, fyll min vagina med din vätska så jag kan bli mor." Sedan satte hon sig och för tre gånger blottade hon det högra låret. Tre gånger fyllde hon upp hennes rörelse men tystad. Alla var tysta, man hörde bara ljudet av flytande vatten. Sedan sökte kvinnan skydd i sitt tält". ( ur Rigveda)

I Atharvaveda sägs att jorden " har svarta knän som ett barn som leker", det beror på elden som omfamnade jorden, på elden som pryder henne med lågan.
Sluter man ögonen känner man lukten av hennes jord.

Det är samma doft som kännetecknar feerna, nymferna, gandharvarna, Asura och Apsaras.
Och den som anropar jorden vill också bli en del av dess doft. Det är en doft som tillhör ett gammalt minne: " Doften som penetrerar lotusblomman, doften av Surjas bröllop, bär de odödliga gudarna. O Jorden, den ursprungliga doften, låt mig invaderas av samma doft". ( ur Rigveda)
Doften, lukten av jorden är säkert gudarnas lyckligaste upplevelse, när jordens doft Bhumi omfamnar inte bara Surya, utan varje kvinna.

"Din doft som impregnerar män och kvinnor, doften är deras lycka och lust, doften hos älskarna, doften hos hästarna, doften hos krigarna, doften hos de vilda djuren, doften hos elefanterna. O snälla Jorden, fyll upp oss också så att ingen kan göra oss illa."
Det är därför som alla bröllop som firades och som kommer att firas är en erinring av det som hände när Soma och Surya famntog  varandra.

 

Guido Zeccola

Ur arkivet

view_module reorder

Den fenomenale Klaus Rifbjerg

Den femtonde december fyller Klaus Rifbjerg åttiotvå år. Om Svenska Akademien ska ge honom ett Nobelpris fem dagar tidigare får de snart bestämma sig. Han blir inte yngre även om ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 mars, 2013

Klassisk homeopati – medicin & filosofi och om konsten att bli botad från…

Varje vetenskaplig sanning har en motsanning. När Svenska Tandläkarförbundet säger att vi behöver fluor för att få starka, friska tänder finns det oberoende forskning som visar att nervgiftet fluor bryter ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2014

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Veckans från Grekland

Det är ekonomisk kris i Grekland, för att uttrycka det milt, landet står på randen till konkurs. Orsaken sägs vara att grekerna har levt över sina tillgångar och tillskansat sig ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 juni, 2011

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay

Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman".

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2015

Hund och katt --- livskamrater till döds? Crister Enander om husdjuret

Kattmamman och Kattpappan kallade vi dem. Några andra namn hade de inte. Ingen sade någonsin något annat. Men Kattmamman och Kattpappan visste alla vilka de var. Mannen hade en ständigt ...

Av: Crister Enander | Essäer | 30 juli, 2012

Tystnaden i kosmos

Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.  illustration: Berit ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts