Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Huvud av Kaala (Tiden) på  Kidals tempelport på Java Foto CC BY SA 3.0

En tidsuppfattning i indisk kultur



När jag i slutet av 1970-talet besökte Srinagar i Kashmir, så träffade jag bland annat en lokal filosof, J.L.K. Lalalai. 1935 hävdade hans guru, Pandit Joo Ganjoo att vad Jalalai än gjorde så kunde han inte påverka Tiden. Jalalai kunde inte sluta tänka på vad hans lärare sagt och kom så småningom att utveckla en egen filosofi, som han sammanfattade i boken The Triad of Time, Space and Matter (Kala-Kendra, Srinagar 1971) och gav uttryck för i sutrasamlingen Aphorisms of Time (Kala-Kendra, Srinagar 1979).

 


Atharva Veda

Atharva Veda

Som synes speglar denna magnifika text en uppfattning av tiden som något som ohejdbart skyndar framåt i en enda riktning; tidspilens riktning; kausaliteten; orsaken kommer före verkan. Den upplevelse av tiden som vi alla upplever dagligen. Denna upplevelse hade vid tillkomsten av AtharvaVeda lett till att den ohejdbara Tiden uppfattades som en gudom, den högste skapande guden.
Filosofen J.L.K. Jalali Foto Bertil Falk

Filosofen J.L.K. Jalali Foto Bertil Falk

Annons:

Den tes som Jalalai drev går helt enkelt ut på att man kan sätta likhetstecken mellan Tiden och Gud. Tiden = Gud. När jag under en diskussion med honom råkade säga Gud är Tiden, reagerade han starkt. Han menade att det faktum att Tiden är Gud enligt hans filosofi inte kan uttryckas som att Gud är Tiden.

Senare när jag kom att läsa AtharvaVeda, så insåg jag att föreställningen att Tiden är Gud har djupa rötter inom indisk filosofi. Tiden är ett svårgripbart fenomen även om vi numera anser att den utöver rummets tre dimensioner konstituerar en fjärde dimension, varför utan ingenting skulle hända.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tiden har också tolkats på många olika sätt i skilda kulturer och Vedabokens uppfattning om Tiden (Kaala) är inte minst intressant. AtharvaVeda är den sista av de fyra Veda-böckerna och är troligen drygt 3000 år gammal. Den är författad på sanskrit och innehåller ett parti om två hymner som beskriver Tiden (Kaala) som den högste guden.

Men varför inte låta den anonyme författaren tala för sig själv. Den svenskspråkiga versionen som följer har jag baserat på tre olika översättningar till engelska.

Hymn 53

Tiden, hästen, med sju tömmar av strålar
och tusen ögon, utan ålder, travar framåt.
Siare med helig kunskap rider Honom:
all världens varelser är Hans vagnshjul.

Tiden färdas med sju hjul och har sju nav.
Odödlighet är vagnaxeln.
Han bär framåt alla dessa världar.
Tiden, den förste guden rusar framåt.

Solens överflödande bägare har lagts över Tiden.
I sanning ser vi Honom i många former.
Han bär iväg med alla dessa världar.
De kallar Honom Kaala i de högsta himlar.

Visst gjorde Han alla världars liv.
Visst sammanförde Han allt levande.
Var deras Fader och blev deras Son.
Det finns i sanning inget större än Han.

Tiden skapade himlen där bortom.
Tiden skapade också dessa jordar.
Tiden satte i rörelse det som fanns
och sprider det som ska finnas till.

Tiden skapade Jorden
och i Tiden har solen sin eld.
I tiden finns alla varelser.
I Tiden skönjer ögat bortom.

I Tiden fixeras sinnet.
I Tiden fixeras andningen.
I Tiden fixeras namnen.
När Tiden anlänt gläds alla varelser.

I Tiden fixeras skapande glöd.
I Tiden fixeras det högsta.
I Tiden fixeras andlig upprymdhet.
Tiden, skapelsens Fader, är alltings Herre.

Han satte alltet i rörelse
Och alltet vilar på Honom.
Tiden har nu blivit Skaparen
Och upprätthåller Den Högste Herren.

Tiden skapade levande ting och
skapade i början varelsernas Herre.
Ur Tiden kom självfödde rishin Kasyapa;
Ur Tiden föddes den Heliga Elden.

Hymn 54

Ur Tiden steg Vattnen.
Ur Tiden kom andlig härlighet.
Ur Tiden kom skapande hetta.
Ur Tiden föll rymdens regioner.

Genom Tiden blåser vinden.
Tack vare Tiden är Jorden mäktig.
Och i Tiden fixeras himmelen.
Ur Tiden avlas det som var och ska bli.

Ur Tiden sjöng hymnen vad är och ska bli.
Luften föddes ur Tiden.
Tiden framhöll offrandet;
gudarnas oförgängliga lott.

De formade offer i Tiden;
evig portion för gudarna.
Andarna dröjer i Tiden.
Världarna grundas på Tiden.

På Tiden baseras andarna.
På Tiden grundas världarna.
Siarna härskar över världen.
Tiden, i sanning, skyndar vidare.

Efter att ha besegrat alla världar
tillbes Tiden som den Högste Guden.

Rafael. den kvalitativa tiden Rafael. den kvalitativa tiden

Som synes speglar denna magnifika text en uppfattning av tiden som något som ohejdbart skyndar framåt i en enda riktning; tidspilens riktning; kausaliteten; orsaken kommer före verkan. Den upplevelse av tiden som vi alla upplever dagligen. Denna upplevelse hade vid tillkomsten av AtharvaVeda lett till att den ohejdbara Tiden uppfattades som en gudom, den högste skapande guden.

Denna uppfattning av Tiden som den högste guden intar ingen större plats inom dagens hinduism. Men kausaliteten är djupt rotad i föreställningen att individens karma (det sammanlagda resultatet av individens gärningar) leder till återfödelse till den dag då moksha uppnås. Då upphör återfödelsernas långa kedja och det återfödbara (i hinduismens fall själen) uppgår i tillvaron och slipper att återfödas.

Så även om Kaala/Tiden inte tillbeds som en gud och det inte finns något tempel helgat åt KaALA/Tiden, så ligger tidspilen som en bas för föreställningen om återfödelse. Äldre filosofiska skolor i Indien ägnade på sin tid frågan om Tiden ingående uppmärksamhet. Enligt dessa filosofier är tiden en substans som både kan vara evig och begränsad.

I den indiska delstaten Jammu & Kashmir ligger vid Dal-sjön i hjärtat av den blomstrande Kashmir-dalen, som omges av höga Himalaya-toppar, delstatens sommarhuvudstad Srinagar. I denna stad träffade jag vid flera tillfällen i slutet av 1970-talet den då 85-årige Jiya Lal Kaul Jalali. Han blev 1917 den förste student som tog magistergrad i engelska i delstaten.

Han visade sig vara är en sanskritlärd man och talade tolv språk. Han hade i det förflutna varit assisterande guvernör i Jammu-Kashmir. När jag tgräffade honom var han ordförande i delstatens avdelning av All India Saraswat Cultural Organization, och han hade under årens lopp publicerat en rad verk, däribland dikter, romaner och dramatik.

Han visade sig också ha gjort ett försök att förnya gudsbegreppet.

Karthigai festival

Karthigai festival

"Jag vet att jag begär att de troende ska tillägna sig en helt ny gudsuppfattning", sa han. "Min nya filosofi är emellertid den enklaste tänkbara religionen, som gäller för alla, oavsett vilken tro de har.

"Ty ingen kan förneka att Tid är Tid. Det må vara en ortodox, en ateist, en agnostiker, en anhängare av tron på en personlig Gud eller en anhängare av tron på en opersonlig Gud. Ingen, det må vara en hindu, en muslim, en jude eller en kristen, kan förneka att i materiens värld härskar den högsta makten, Tiden."
Och Jalali sammanfattar sin nya gudsuppfattning med följande ord:

"Tiden är Gud!"

När jag sa Gud är Tiden, så protesterade han.

"Nej, Tiden är Gud!"

Jalali ansåg inte att han blivit mindre hindu för att han på detta sätt ersatt de gamla gudsbegreppen med en helt ny gudsuppfattning. Tvärtom hävdar han att den uppfattning som han nu lanserar egentligen inte alls är helt ny.

"Rishin i den heliga boken Atharva Veda fastslog att universums ende, sanne Gud inte var något annat än Tiden", konstaterar han. "Men man missförstod honom. De vediska troende kom att individualisera Gud under årtusendenas lopp. På så sätt lade de grunden till olika föreställningar och läror. Detta gav i sin tur grogrund för olika tolkningar. I denna händelseutveckling drunknade den vediska rishins förklaring att Tiden (Kala) är Gud."

Jalalis tankar är intellektuella äventyr. Han ser sin uppfattning av gudsbegreppet som ett bidrag till religionen, men han kallar den en ny filosofi. Även om Jalali hänvisar till Atharva Veda, så hade hans uppfattning inte sitt ursprung i läsning av Atharva Veda.

Det hela började för hans del år 1934, då han var 49 år gammal. Han hade utfört en offerhandling i en eld. Efter denna handling inträffade något. Jalali frågade sin lärare, Pandit Narayan Joo Ganjoo, om det var möjligt att ändra tidens gång eller upphäva tidens effekter. Läraren svarade då:

"Du kan göra vad som helst utom att upphäva något som tiden åstadkommit."
Lärarens tal om att det inte går att ändra Kala (Tiden) fick Jalali att känna sig hjälplös. Det växte fram en önskan hos honom att förstå Tiden. Hans arbete med detta ledde fram till den nya gudsuppfattningen och utkristalliserade sig till den nya filosofin.

Natten mellan den 11 och 12 augusti 1966 började Jalali skriva ned sina tankar. Hans hustru låg sjuk när han kl 2 på natten började skriva.

När han skrivit några sidor blev han avbruten av sin sjuka hustru, som kallade på honom. På detta sätt fortsatte det. Jalali skötte om sin hustru och skrev på sin filosofi i pauserna. Den sista september var allt nedskrivet.

Sin nya gudsuppfattning och filosofi lade han fram i bokform 1971. Boken heter The Triad of Time, Space and Matter (Treenigheten tid, rum och materia). 1979 gav han ut ännu en skrift, Aphorisms of Time (Aforismer om tiden) som består av hymner på sanskrit med en översättning till engelska.

I sin hemstad Srinagar hade Jalali grundat en organisation för spridandet av sin nya filosofi. Den heter Kalakendra, vilket betyder Tidens centrum. Det var en rolig och trevlig gammal farbror som har en tendens att tända på alla stubiner, en gammal man med bruna ögon som glittrar som hos en ung människa. Men han har inte lyckats påverka uppfattningen att Tiden är Gud.

Kashmir drabbades av stora oroligheter och många hinduer flydde från Srinagar till södra Indien. Själv är han sedan länge död och han är troligen den ende som upprätthållit den flera tusen år gamla uppfattningen i Atharva Veda att Tiden är Gud. Och som sagt: hinduernas tidsuppfattning ligger djupt rotad i kausalsammanhanget att en individs gärningar ger ett karma som leder till återfödelse i en eller annan form, beroende på om ens gärningar varit onda elletr goda.

Litteratur


Hymns of Atharvaveda (översatt av Ralp T.H. Griffith, Vol 1 och 2 Munshiram Manoharlal Publishers Pvt. Ltd. New Delhi 1985; ursprungligen publicerad 1895-96)
Hymns of the Atharva-veda (översatt av Maurice Bloomfield, Motilal Banarsidass Publishers Pvt. Ltd, 1992, ursprungligen publicerad 1897)
The Atharvaveda (översatt av Devi Chand, Munshiram Manoharlal Publishers Pvt. Ltd. 1995; ursprungligen publicerad 1980)
Jalali, J.K.L.: The Triad of Time, Space and Matter (Kalakendra, Srinagar 1971)
Aphorisms of Time (Kalakendra, Srinagar 1979)

Bertil Falk

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.