Inför den Internationella kvinnodagen

I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas i almanackan.I den bästa av världar skulle inte den här dagen behöva finnas överhuvudtaget.I den bästa av världar ...

Av: Solveig Olsson-Hultgren | 06 mars, 2013
Gästkrönikör

Shushan Purim i Jerusalem

Purim är en judisk högtid som firas till minne av judarnas räddning från en utrotnings komplott ledd av Haman i det Persiska riket på 400-talet före Kristus. Historien berättas i ...

Av: Loulou d'Aki | 22 Maj, 2010
Bildreportage

Vad är musikkritik?

Musikkritiken som vi känner den idag är omöjlig att tänka sig utan framväxten av dels den borgerliga offentligheten, dels de moderna teknologierna för reproduktion, distribution eller konservering. Likväl är det ...

Av: Thomas Sjösvärd | 25 Maj, 2009
Essäer om musik

Gör Bologna-processen yrkesskolor av Europas universitet?

Bildning är i motsats till utbildning inte direkt kopplad till ekonomiska syften - så uttryckte sig Wilhelm von Humboldt, men ett visst perspektiv på arbetsmarknaden vill de flesta studenter ändå ...

Av: Lilian O. Montmar | 28 mars, 2010
Allmänna reportage

Victimae Paschali laudes

Ett tecken som väcker strid – Långfredagstankar



I den judiska Talmud-litteraturen kallas han Ieshoua ben-Miriam, ”Jesus, Marias son”. Liksom Sokrates, Gotama Buddha och, för den delen, även Mohammed, efterlämnade han inte en enda skriven rad. Andra tecknade ner allt det som bevarats muntligt av vad han sagt, velat, tänkt och gjort. I de fyra evangelierna – av en bibelexeget träffande beskrivna som ”Jesus sedd genom fyra temperament” – förmedlas i koncentrat och sammanfattning det som var hans testamente: hans vittnesbörd om en högre verklighet och en sann livsväg för människan. 

Jesus Kristus, den Smorde.


Kristus-mosaik, Hagia Sofia, Istanbul. Foto:Thomas Notini

Kristus-mosaik, Hagia Sofia, Istanbul. Foto:Thomas Notini

En dag som denna kan det finnas anledning att inte bara gå förbi alla bilder utan också att, åtminstone för ett ögonblick, ställa den tvåtusenåriga historien åt sidan.
Kristen sarkofag i Rom c:a 359. Jesus flankerad av Petrus och Paulus i översta mittfältet

Kristen sarkofag i Rom c:a 359. Jesus flankerad av Petrus och Paulus i översta mittfältet

Annons:

Ivern att göra sig en föreställning om hur han sett ut satte tidigt människors fantasi i rörelse, och flera av de äldsta bevarade avbildningarna kan förvåna oss som vant oss vid Thorvaldsens resliga och ömt välsignande Jesus-gestalt och de bysantinska ikonernas framställning av Kristus Allhärskaren: fullvuxen, skäggprydd och med en inträngande blick som möter betraktaren oavsett var i rummet han eller hon befinner sig. Kanske chockas vi när vi t.ex. i baptisteriet i Ravenna får se de tidiga, kätteridömda arianska kristnas avbildning – från 400-talet – av hur Jesus döps i Jordan. Där möter vi en ung skägglös gosse, helt utan skylande klädsel och nedstigen i Jordans genomskinliga vatten, i färd med att döpas av en påtagligt äldre Johannes Förelöparen. En Jesus som snarare leder tankarna till Profeten Jesajas ord:

"Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem"

än till den Jesus som välte ikull månglarnas bord i templet.

Bilderna har kommit och gått, och i vår egen tid, som i allt högre grad vänder det gudomliga ryggen, är det ovisst om bilderna för oss närmare honom själv, Jesus, nasarén. Lukasevangliet berättar om den gamle Symeons möte med den späde Jesus i templet efter hans omskärelse. "Ett tecken som väcker strid" - så beskriver Symeon i sin profetiska syn den uppgift som väntar Jesus, den roll han kommer att ikläda sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett tecken som väcker strid. Profetian som gått i uppfyllelse nog och över nog; både mitt bland dem som räknat sig som hans efterföljare och bland dem som, aktivt eller passivt, tagit avstånd från honom.

En dag som denna kan det finnas anledning att inte bara gå förbi alla bilder utan också att, åtminstone för ett ögonblick, ställa den tvåtusenåriga historien åt sidan.

Kierkegaard, den enslige tänkaren som definierade tron som ett språng ut på 70.000 famnars djup, ställer retoriskt frågan: Vad är en professor i Nya Testamentet? Och han svarar: Han är professor i att en annan blev korsfäst.

Vi lever förvisso i en tid som vänder det gudomliga ryggen, men det är inte en tid som saknar religion. Religionen ifråga heter framgång, lycka, självförverkligande, hälsa, välbefinnande, och återigen: framgång, lycka etc.

Korset provocerar, därför att det för många ser ut som symbolen för ett totalt nederlag. Korsets och korsfästelsens tecken är svårt att ta till sig för framgångs- och lyckoreligionen, men det har också missbrukats som kännemärke för en tro som varit föga mer än ett redskap i skrupelfria makthavares händer.

Korsets paradox kan sökas i den hemlighet som finns inbäddad i lidandet självt: att där finns en nyckel till klarhet, insikt, helande och försoning.

Inte ett lättvindigt segertecken, men däremot tecknet på ett hopp som kommer att bestå så länge det finns liv.

Thomas Notini

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Machiavellis republikanska ideal

Machiavellis republikanska ideal Historikern Satya Datta beskriver Niccolò Machiavellis republikanska ideal. Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex ...

Av: Satya Datta | Essäer om samhället | 03 Maj, 2007

Konst, Vadstena och Ungern – Intervju med Lajos Szelényi

Lajos Szelényi är en bildkonstnär som föddes i Ungern för 70 år sedan. Han är verksam som målare och emellanåt även som musiker och samhällsdebattör. Lajos har haft flera utställningar ...

Av: Guido Zeccola | Konstens porträtt | 15 Maj, 2013

Snabbare tid snabbare ... Inblickar i Nelly Sachs diktvärld

Den tyskfödda diktarinnan Nelly Sachs, som sedan början av 40-talet levde i Sverige, fick nobelpriset i litteratur på sin 75-årsdag 1966. I hennes verk finns en medskapande mänsklighet och ett ...

Av: Percival | Essäer om litteratur & böcker | 10 juli, 2011

Wagner och det musikaliska dramat

I år är det 200 år sedan Wagner föddes och 130 sedan han dog. Om Richard Wagner har det skrivits en ansenlig del – både ris och ros. Men en ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om musik | 25 februari, 2013

Per aspera ad astra

Författaren Cordwainer Smith (1913-1966) sa en gång att det inte finns någon litterär genre som har skapat så många forskare som science fiction-genren. Och det stämmer. Många astronauter, ingenjörer och ...

Av: Bertil Falk | Essäer | 12 juni, 2014

Den ”okända” svenska deckardrottningen

Varför räknas inte Ulla Bolinder som en av Sveriges deckardrottningar? Jo, jag hör vad ni utbrister: Va-va-vad hette hon? Ulla vemdå? Ulla Bolinder hör inte till de storsäljande svenska deckarförfattarna. Hon ...

Av: Bengt Eriksson | Litteraturens porträtt | 07 november, 2012

Peace & Love - en festival för alla sinnen

2010 var ett rekordår för Peace & Love. Med sina 3000 besökare vid starten 2001 till hela 42.000 i år har Peace & Love nu blivit den största svenska festivalen ...

Av: Linda Olsson, Karin Sundqvist | Kulturreportage | 11 juli, 2010

Lotta Lotass Fjärrskrift- återvändsgränd eller befrielse?

Lotta Lotass nya bokutgåva är en telexremsa som getts namnet Fjärrskrift och som består av en exklusiv upplaga på 100 ex av ett telexband där förlaget Drucksache också filmat remsan ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 07 juni, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.