Skattebefria kulturen

Jag röstar för att den svenska kulturen skattebefrias. Författare, skådespelare och musiker borde inte betala någon skatt alls på inkomst. Tänk dig själv. Vi har oregelbundna arbetstider in absurdum, våra ...

Av: Stefan Whilde | 02 januari, 2011
Stefan Whilde

Köttets konst

Lucian Freud har gått ur tiden.I hans minne publicerar vi  en artikel skriven av Jonas Elvander  publicerad 2010. Efter en osedvanligt tråkig debatt angående den figurativa konstens vara eller icke vara ...

Av: Jonas Elvander | 03 augusti, 2011
Kulturreportage

Kalle på Spången

För några dagar sedan under en promenad i byn vid havet på ön Korčula, cruisade en bil med svenska registreringsplåtar och nedvevade rutor förbi oss långsamt. Jag sa instinktivt ”hejsan ...

Av: Merima Dizdarevic | 16 augusti, 2013
Gästkrönikör

Wallace Stevens. Till en gammal filosof i Rom

Den spanskamerikanske, katolske filosofen George Santayana (1863-1952) undervisade under några år i Harvard och påverkade då blivande författare som T.S.Eliot och Gertrude Stein.  Wallace Stevens (1879-1955), poet och försäkringsdirektör, studerade i ...

Av: Wallace Stevens | 16 april, 2014
Kulturreportage

Victimae Paschali laudes

Ett tecken som väcker strid – Långfredagstankar



I den judiska Talmud-litteraturen kallas han Ieshoua ben-Miriam, ”Jesus, Marias son”. Liksom Sokrates, Gotama Buddha och, för den delen, även Mohammed, efterlämnade han inte en enda skriven rad. Andra tecknade ner allt det som bevarats muntligt av vad han sagt, velat, tänkt och gjort. I de fyra evangelierna – av en bibelexeget träffande beskrivna som ”Jesus sedd genom fyra temperament” – förmedlas i koncentrat och sammanfattning det som var hans testamente: hans vittnesbörd om en högre verklighet och en sann livsväg för människan. 

Jesus Kristus, den Smorde.


Kristus-mosaik, Hagia Sofia, Istanbul. Foto:Thomas Notini

Kristus-mosaik, Hagia Sofia, Istanbul. Foto:Thomas Notini

En dag som denna kan det finnas anledning att inte bara gå förbi alla bilder utan också att, åtminstone för ett ögonblick, ställa den tvåtusenåriga historien åt sidan.
Kristen sarkofag i Rom c:a 359. Jesus flankerad av Petrus och Paulus i översta mittfältet

Kristen sarkofag i Rom c:a 359. Jesus flankerad av Petrus och Paulus i översta mittfältet

Annons:

Ivern att göra sig en föreställning om hur han sett ut satte tidigt människors fantasi i rörelse, och flera av de äldsta bevarade avbildningarna kan förvåna oss som vant oss vid Thorvaldsens resliga och ömt välsignande Jesus-gestalt och de bysantinska ikonernas framställning av Kristus Allhärskaren: fullvuxen, skäggprydd och med en inträngande blick som möter betraktaren oavsett var i rummet han eller hon befinner sig. Kanske chockas vi när vi t.ex. i baptisteriet i Ravenna får se de tidiga, kätteridömda arianska kristnas avbildning – från 400-talet – av hur Jesus döps i Jordan. Där möter vi en ung skägglös gosse, helt utan skylande klädsel och nedstigen i Jordans genomskinliga vatten, i färd med att döpas av en påtagligt äldre Johannes Förelöparen. En Jesus som snarare leder tankarna till Profeten Jesajas ord:

"Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem"

än till den Jesus som välte ikull månglarnas bord i templet.

Bilderna har kommit och gått, och i vår egen tid, som i allt högre grad vänder det gudomliga ryggen, är det ovisst om bilderna för oss närmare honom själv, Jesus, nasarén. Lukasevangliet berättar om den gamle Symeons möte med den späde Jesus i templet efter hans omskärelse. "Ett tecken som väcker strid" - så beskriver Symeon i sin profetiska syn den uppgift som väntar Jesus, den roll han kommer att ikläda sig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ett tecken som väcker strid. Profetian som gått i uppfyllelse nog och över nog; både mitt bland dem som räknat sig som hans efterföljare och bland dem som, aktivt eller passivt, tagit avstånd från honom.

En dag som denna kan det finnas anledning att inte bara gå förbi alla bilder utan också att, åtminstone för ett ögonblick, ställa den tvåtusenåriga historien åt sidan.

Kierkegaard, den enslige tänkaren som definierade tron som ett språng ut på 70.000 famnars djup, ställer retoriskt frågan: Vad är en professor i Nya Testamentet? Och han svarar: Han är professor i att en annan blev korsfäst.

Vi lever förvisso i en tid som vänder det gudomliga ryggen, men det är inte en tid som saknar religion. Religionen ifråga heter framgång, lycka, självförverkligande, hälsa, välbefinnande, och återigen: framgång, lycka etc.

Korset provocerar, därför att det för många ser ut som symbolen för ett totalt nederlag. Korsets och korsfästelsens tecken är svårt att ta till sig för framgångs- och lyckoreligionen, men det har också missbrukats som kännemärke för en tro som varit föga mer än ett redskap i skrupelfria makthavares händer.

Korsets paradox kan sökas i den hemlighet som finns inbäddad i lidandet självt: att där finns en nyckel till klarhet, insikt, helande och försoning.

Inte ett lättvindigt segertecken, men däremot tecknet på ett hopp som kommer att bestå så länge det finns liv.

Thomas Notini

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

När en minister blir konstnär

Vad händer då? Jo, en makalös förvandling sker som jag upptäcker på Hosokawas första retrospektiva utställning, Längst med floden, i Paris. Morihiro Hosokawa - Japans före detta premiärminister - företräder ...

Av: Anne Edelstam | Konstens porträtt | 20 april, 2010

Efter ankomsten till Jakobstad, Selma, stående med yngre systern Hilma

En alldeles särskild plats

Det finns en dröm som levt länge inom mig, en dröm som inte släppt taget. Min dröm handlar om att förstå min mormor, Selma Karlström. Varifrån kom hennes lugn ...

Av: Thomas Wihlman | Kulturreportage | 14 januari, 2016

Det regnar och det regnar, himlen är grå(Lasse Stefanz)

Det regnar, jag sitter och lyssnar på regnet, sover på kökssoffan en timme, ser ut genom fönstret, det regnar, ingen rör sig på gatan, inte ens lögnaren, fifflaren och bedragaren ...

Av: Bo Bjelvehammar | Gästkrönikör | 21 oktober, 2014

Om det avsides gemenskapslivet

Vantrivsel Vi var alltså inte nöjda med den vanliga tébjudningen. Vi får magknip av small talk och mobilsamtalen i bussen och på tåget om adiafora. Hans Granlid berättade om hur ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om samhället | 05 mars, 2009

Kim Larsson - SS/opiat/ambientia

Kim Larsson bor i Stockholm och är redaktör på nättidskriften Eremonaut, sjösatt 2010. Hans har tidigare studerat teatervetenskap, litteraturvetenskap och filmvetenskap, och är fil. mag. med filmvetenskap som huvudämne. De motvilligt ...

Av: Kim Larsson | Utopiska geografier | 18 juni, 2012

Hon drar pennan över världens kropp

Redan i sin boks huvudtitel har hon gjort oss till fåglar för att vi skall bli poetiska. llustration: Kristina T helin Att läsa dig - Helene Cixous Så många ord ...

Av: Eleonora Bru | Essäer om litteratur & böcker | 12 augusti, 2010

Konst och sport

När en svensk skidåkare spurtar på upploppet ramlar han/hon och bli fyra, om en norsk skidåkare spurtar, vinner han/hon och om en finsk åkare sprintar i mål blir han/hon tvåa ...

Av: Niklas Anderberg | Essäer om konst | 18 augusti, 2010

Whilde på sommar

Doktor Frederick Foster Hervey Quin var två steg från döden. En koleraepidemi hade brutit ut och Quin insjuknade med grymma plågor. Desperat tog han det homeopatiska medlet camphor, som Hahnemann hunnit ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juni, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.