David Bowie spelar på Tweeter Center utanför Chicago, augusti 2002. Foto: Adam Bielawski.

”I had so many dreams, I had so many breakthroughs”

Efter att ha kämpat mot cancern i ett och ett halvt år avled David Bowie i stillhet på söndagen, 69 år gammal. Hans sista skiva ”Blackstar” gavs ut på hans ...

Av: Peter Sjöblom | 11 januari, 2016
Musikens porträtt

J. M. G. Le Clézio, Hunger i Nobelklass

Jean-Marie Gustave Le Clézio. Foto: Jacques SassierNobelpristagaren J. M. G. Le Clézio är en mycket produktiv författare. Senaste romanen publicerades den andra oktober av Gallimard: Ritournelle de la faim (ungefär: ...

Av: Daniel Pedersen | 13 oktober, 2008
Essäer om litteratur & böcker

Mediation i Tibet. Bild: Guido Zeccola

Asiens helande inverkan

Varför har discipliner från Asien en botande (helande) inverkan på oss?

Av: Nina Michael | 07 juli, 2015
Gästkrönikör

Försök till samtal med Mästaren

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Percival | 04 november, 2012
Essäer om religionen

Sol Invictus i Rom. Terme di Caracalla. Foto: Wikipedia

Den obesegrade solen



Är julhögtiden något som har med Kalle Anka att göra eller är den någonting annat? Är julafton Jesus födelsedag eller har den kristna religionen tagit på sig äran och ansvaret att fullborda en myt som har sitt ursprung i tidernas natt?



Funderingar kring Vintersolståndet och julen


Jesus Sol Invictus

Jesus Sol Invictus

 

Men även om människan genom den teknologiska och mediala förlamningen av all rytm och skandering har blivit en abstraktion som inte längre är i stånd att relatera sig till något sakralt vetandes fält, även om människans lust parodiskt släcks i en virvel av efemära hedonistiska lustar, kan människan frälsas genom den enda livsform som inte är "tidens": kärleken. Ty solen är också kärlek.
Mytra Sol Invictus Musei Vaticani i Rom.

Mytra Sol Invictus Musei Vaticani i Rom.

Annons:

Det finns högtider och ritualer som endast existerar som tradition idag. Tradition med ett mycket litet t, förstås.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Dessa kan jämföras med de stora stenar och klippor som glaciärmoränernas rörelser forslade från de höga bergens gränslöshet ned till slättlandet. Julen och det nya året är en bland dessa uråldriga mytiska högtider. Och den är kanske den viktigaste av alla. Jul har blivit en borgerlig fest, där familjer återföras och barnen är glada. Men vet vi vilken betydelse och innebörd julen har? Den kristna julen är inte ämnet för denna artikel, ty vi har lämnat det uppdraget till andra duktiga skribenter.

Låt oss försöka närma oss ursprunget, låt oss - kortfattat och för en liten stund - koncentrera oss på denna högtid som varit oerhört viktig för många folkslag sedan förhistoriska epoker, en "fest" som inrymmer en kosmisk och universell betydelse. 

Julen är inte en konvention som endast tillhör en viss religion utan determineras av en bestämd astronomisk situation: Vintersolståndet. Och det var den betydelse som solståndet hade i begynnelsen av vår civilisation som, med en viss symbolism, kännetecknar den motsvarande högtiden.

Julen är inte en konvention som endast tillhör en viss religion utan determineras av en bestämd astronomisk situation: Vintersolståndet.

Kulturer som hade sina födelseorter främst i norden, detta därför att i de arktiska områdena fanns fortfarande spår av istidens sena period. På en plats hotad av kyla och is, i länder belägrade av långa mörka vintrar, fick vintersolståndet en dramatisk och avgörande betydelse, mycket mer än på andra latituder. Ty solen når under denna tid av året den nedersta punkten av sin ekliptisk, ljuset förefaller försvinna, lämna jorden och falla in i avgrunden.

Men precis när natten tycks svälja henne, vänder solen sin sideriska kurs och bryter i etapper förbindelserna till mörkret, ett mörker som dricker av natten. Skuggan av en eld i midvintern. Traumatiska kontaktnät i rymden, där att tänka för människan är något främmande och annorstädes.

Att tänka var för den forna människan en explicit fraktur, en mutilation, ett fragment, en mardröm. Solen räddar människan från sin egen rädsla att bli övergiven. Liksom natten med sitt mörker inte förintar saker och ting, utan helt enkelt döljer dem för våra ögon, deltar inte världens vila och rörelse i någon dualism eller dialektik, utan, precis som natten och dagen, förblir de delar av samma enhet. Solen blir en metafor för återfödelsen. Solen blir en gud eller, snarare, det gudomliga.

I den ursprungliga symbolismen blir det som är tecken för solen - Liv och Jordens ljus - också tecken för människan. Såsom solen dör och återuppstår under årets eviga kretslopp har också människan sitt eget "år", ty hon dör och återuppstår. Det var tack vare denna liknelse som människan kallade solen ett mysterium. Solen behöver sjunka ned i jordens avgrund, i de djupaste vatten och i bergens buk för att finna nytt liv.

Solen besitter därför en mångfacetterad symbolik, hon är livets träd som har sina rötter i avgrunden, hon är den kosmiska människan med armar sträckta mot himlen, en symbol för återuppståndelsen.

Det är därför som detta blev födelsedatum för "tidens gud", Jesus. En Gud som blir kött och därför verklighet och tid. 

Även Rom hade en solär jul, den 24, 25 december firades Natalis Invicti eller Natalis Solis Invicti (den obesegrade solens födelse). Det handlade om Mithras kult, en kult som hade kommit från Iran, guden Mytra omnämns ofta som en föregångare till den romerska Mithras, en konkurrent till kristendomens Jesusgestalt i det sena Romarriket.

Mithraismen var de romerska legionernas religion, Mithras var en gud som till striden och imperiet skänkte en mystik karaktär. Solen är aldrig besegrad, omöjlig att besegra, på grund av hennes eviga triumf gentemot dunklet.

Mithraismen var de romerska legionernas religion, Mithras var en gud som till striden och imperiet skänkte en mystik karaktär.

I det forna Iran blev denna kraft någonting mänskligt, en egenskap som man äger i verkligheten: "hvareno", alltså äran. Enligt romarna var denna Virtus (dygd) ett bevis på ett direkt förhållande inte bara mellan Solen (guden) och kungen eller kejsaren, utan också mellan Sol Invictus och krigaren.

För att återvända till solens födelse eller till den solära födelsen, går det säkert att finna paralleller även i våra dagar. Julgranen full med ljus, vad är den om inte en sekulariserad version av livsträdet? Även gåvorna som vi ger till våra barn och vänner är den ursprungliga ljusgåvan. Alltså ljuset som kommer tillbaka och visar sig genom sitt barn: solen. Denna gåva ska inte bara betraktas som materiell utan också som andlig och sakral. Alltså ingen naturalisering av någonting som är sakralt.

Den forna människan dyrkade aldrig naturens fenomen och krafter, hon dyrkade fenomenen och krafterna som uppenbarelser av det sakrala och det gudomliga. Naturen var aldrig "naturlig" för den "primitiva" människan, utan en bärare av fysiska tecken som var symboler för det metafysiska.

Men även om människan genom den teknologiska och mediala förlamningen av all rytm och skandering har blivit en abstraktion som inte längre är i stånd att relatera sig till något sakralt vetandes fält, även om människans lust parodiskt släcks i en virvel av efemära hedonistiska lustar, kan människan frälsas genom den enda livsform som inte är "tidens": kärleken. Ty solen är också kärlek.

Det "temporära" ögonblicket när frånvaro och närvaro sammanfaller i en och samma klang. Det är bara genom ett icke hörbart skanderande som livet - i övrigt orörligt och statiskt - kan uppenbara sig och förtydligas.

Traditionen (Traditio) ställer i utsikt ett sakralt motstånd mot "konsumismen". Men i våra dagar har konsumtionssamhället omvandlat en myt och en rit till julrush och supande.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Bild av Anikó Bodoni Lind

Den fria rörligheten

Under Naturmorgons tidiga timmar i P 1 kunde man häromdagen lyssna till den önskade fria rörligheten. Det handlade då om djur det vill säga. vargar. En specialist önskade sig en ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 02 april, 2016

F. W. Murnau under en filminspelning 1920. Foto Public Domain Wikipedia

F. W. Murnaus två kärlekar

Film är ett bildmedium. En sats som tål att upprepas. Men varför då? Varför upprepa något som alla kan skriva under på?

Av: Ulf Stenberg | Filmens porträtt | 14 februari, 2016

Jenny Berggren Keljevic

Är du i kärlek eller i lust?

Vi har väl alla någon gång kommit till den punkten i olika relationer då det antingen utvecklas eller börjar slita i kanterna på ett eller annat sätt. Ibland händer det ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 30 juni, 2017

 Rafael Filosofskolan i Aten. Bild Wikigeeks

Mellan Skylla och Karybdis

”Det bästa hos kristendomen är ett liv värdigt Kristus. Där det finns skall vi inte vara så snara till att misstänka människor för irrlära.” (Ur Johan Huizinga: ”Erasmus”)

Av: Thomas Notini | Essäer om religionen | 16 Maj, 2017

Lord Byron i Venedig

Dunk DUNK, dunk DUNK, dunk DUNK. Han går där uppe på golvet, det golv som är vårt tak, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vi bor i Palazzo Mocenigo, i ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 09 februari, 2010

Den avtrubbade framtiden är redan här

Förhållandet mellan fiktion och verklighet tycks mer och mer glida in i en gråzon av “transparens”. Jag menar inte i mitt eget huvud, även om det säkert stämmer där också ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 26 augusti, 2011

Konstnärligt skapande inom buddhismen

Gunilla Nordlund om bodhisatvan Thang-Stong Gyal-Po och  -ace lhamo - den tibetanska  operans  födelse och utveckling. Vem var Thang-stong Gyal-po? Thang-stong Gyal-po* levde mellan 1361 -1485  och uppnådde en ålder av ...

Av: Gunilla Nordlund | Essäer om religionen | 06 april, 2009

Mediabilden av invandrare

"Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också.Det är inte kunskap  vi saknar.Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna." (Sven Lindkvist: Utrota varenda ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 06 februari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts