Lizzie Lundberg och den naivistiska konsten

I Sverige började man efter sekelskiftet 1900 uppskatta konst som tidigare missförståtts och föraktats, den naivistiska och den naiva. Den svenska naivismen uppstod närmast som en reaktion mot modernismen och ...

Av: Lena Månsson | 30 augusti, 2017
Kulturreportage

Litteraturen är språket, litteraturen är människan

Om Gayatri Chakrovorty Spivak Gayatri Chakrovorty Spivak, den produktiva nutida feministisk-marxistisk-dekonstruktivistiska litteraturkritikern, ofta kritiserad för sin svårtillgänglighet genom ett språk som endast talar till de invigda, men trots det populär som ...

Av: Anna Nyman | 28 april, 2008
Essäer om politiken

Brasilianska filmfestivalen. Möte med Marilia Rocha

Tack vare föreningen Brasilcines organisation har Stockholm under sju års tid haft möjlighet att skåda det absolut bästa som Brasilien har att presentera när det gäller filmindustri. Men Brasilien har också ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 23 november, 2012
Filmens porträtt

GIBCA – Fernando Sanchez Castillo gräver där han står – och minns

Lund 2010 En gång fick jag i uppdrag skriva om en konstutställning i min hemstads studenttidning, Lundagård. Utställningen skulle invigas med att ett stort huvud av brons rullades genom universitetets centrala ...

Av: Frida Sandström | 23 oktober, 2013
Essäer om konst

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser



Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ”subjektiva” och det ”objektiva”. Under åren efter första världskriget gav Rudolf Steiner ut en serie värdefulla alkemiska avhandlingar, bland dessa: Kosmologie, Religion und Philosophie, Die Inkarnation des Ahriman  och Esoterische Betrachtungen karmischer Zusammenhänge.

 

Om Rudolf Steiner


scripta av Hebriana Alainentalo

scripta av Hebriana Alainentalo

Denna korta essä handlar om Rudolf Steiners teorier om Sommaren.
Att förstå innebörden av de fyra centrala delarna i dessa böcker kan för den europeiska människan betyda att återställa de fyra väderstrecken och möjliggöra en form av "ritual" helt i linje med vår historiska cykel.
Labyrinten i Chartes

Labyrinten i Chartes

Labyrinten i Chartes

Annons:

Denna korta essä handlar om Rudolf Steiners teorier om Sommaren.
Att förstå innebörden av de fyra centrala delarna i dessa böcker kan för den europeiska människan betyda att återställa de fyra väderstrecken och möjliggöra en form av "ritual" helt i linje med vår historiska cykel.

Om vi förstår naturens rytmer, begriper vi att det vi kallar naturen är inget annat än en enorm teofani (gudomlig uppenbarelse). Naturen blir en källa av djupa erfarenheter för den som älskar och följer den kosmiska lagen.
Sommaren är den årstid när den kosmiska anden (Spiritus) verkar som mest, sommaren framkallar en sorts sömn-vakenhet som återställer vår psykofysiska styrka.
Friluftslivet, solstrålarnas omfamning, glädjen i musiken, och den fysiska lyckan, är enligt alkemin och traditionen (traditio) långt borta från det profana då de intar en högre betydelse.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Men i detta scenario – till synes idylliskt – kryper skuggan av den gamla ormen.

Spiritus naturae

Från våren till sommaren blir naturens krafter mer aktiva och lockar människan till allt det som finns utanför det egna vinterhemmet. Det är dags att fördjupa sig i den levande naturen, och blomma tillsammans med blommorna, gro med växten, bära frukter tillsammans med trädet.
Nedsänkta är vi människor i visionen av det som växer och frodas, av ljuset som expanderar och växten som gror, medan kosmos andlighet öppnar sig för oss.
När solens värme börjar koka fruktträden och ödlorna vilar orörliga på murarna, ställer jorden sig i en kosmisk halvslummer.

Middagens ljus omger växter och djur, och människornas medvetande vilar i ett drömlikt tillstånd.
Drömmarna som reser sig från insidan visar sig för ett ögonblick vara mer konkreta än verkligheten.
Det sublima som bebor stjärnorna faller på jorden och en siderisk vortex uppslukar människornas sinnen. I observationen av planeterna visar stjärnbilderna den kosmiska ordningen som bestämmer ödet av allt som finns.
Det är en mystisk känsla, det som rövar bort människorna under de varma sommarnätterna när de kontemplerar himlens majestät.

Samtidigt snurrar luften och naturens ande svävar, det eteriska slutförandet av den synliga naturen visar sig. De elementala varelserna svävar kring växternas former, de stiger högre och bistår de lagar som styr planeternas rörelse, lagarna som fixar utvecklingen av de fasta stjärnorna.

Alkemiska relationer

Reims. Katedralen

Katedralen i Reims

Alkemisterna arbetar med tre element: svavel, salt och kvicksilver.
Det alkemiska svavlet är dock inte samma sak som det vanliga svavlet, och inte heller är salt vanligt natriumklorid, eller det alkemiska kvicksilvret vanligt kvicksilver.
Vi måste kunna se den subtila betydelsen i det vi talar om i denna text.Växterna växer, de sprider i luften saltet utvunnet ur jorden.
Luften genomsyras av värmen.
I den hermetiska kemin kallas processen genom vilken luften blir mättad av värmen sulfurisering (Svavelisering).

När vi nästan med tillfredsställelse njuter lugnt av värmen på sommardagarna, förnimmer vi det alkemiska grunddraget av svavlet. Sulfuriseringens process kan tänkas som en blixt i luften. Varmluft, svavlets dart som blixten.
På sommaren bildas en alkemisk blandning av salt, kvicksilver, svavel.
Den fysiska-eteriska kroppen antänds av det inre svavlet och: en stark ström av varmt ljus går längs ryggraden, den går igenom armar och ben, upp från nervsystemet till hjärnan.
Vid sommarsolståndet kan vi se eldflugor blinka i natten, på samma sätt blir människan synlig i kosmos och blinkar av ett underbart astralt ljus.
Under sommaren är människan ett lysande spöke av gul-blå färg insvept i ett svavelhaltigt moln som stiger från fötterna upp till huvudet.

Ahrimans förförelser

Men i aurans majestätiska skönhet vilar en fiende.
De svavelhaltiga strömmarna stiger längs den mänskliga ryggraden men bär med sig en skugga: Ahriman, krafter som liknar underjordiska orkaner och försöker vinna människosamveten genom att blandas med de varma strömmarna.

Föreställningar om Ahriman förekommer inom antroposofin. Där är han, Ahriman, en motpol till Lucifer. Medan Lucifer lockar människan på avvägar genom att locka med "guld och gröna skogar" är Ahriman den mörkare sidan av det onda och råder över maskiner och det grymma.
Ahriman är den världskraft som i människan skapar ångest, depression, cynism, uppgivenhet, kollektivism (och därmed i princip alla "ismer"). Inom antroposofisk patologi räknar man alla sklerotiserande sjukdomar och även cancer som symtom på Ahrimans inflytande. Utan Ahriman (som ursprungligen är en iransk gudsgestalt) skulle vi dock inte ha vetenskap och teknologi. Detta för att människan, enligt antroposofin, har en "kristuskraft" inom sig som kan vända ont till gott och som kan balansera ut "motståndarmakterna" (Lucifer och Ahriman) mot varandra genom kärlek, oavsett individens förhållande till formell religion.

Utan Lucifer skulle människan inte ha konst, göra kulturella framsteg, hon skulle inte komma till det andliga heller, kort sagt, hon skulle inte kunna gå utanför sin egen personlighets gränser.
Bland människorna som skiner av astralt ljus snärjer dessa mörka krafter dem för att föra dem till drömmarnas, sömnens, och dvalans regioner.De syftar till att göra drömmare av människorna, drömmare inte längre självmedvetna och i händerna på blinda impulser och åtrå.
Hypnotiserade på så sätt överger människorna Livet och väljer det blinda begäret.
Då förlorar människan sin mättnadskänsla, sexualitet upphör att vara glädje och blir en blind nödvändighet, håglösheten fängslar de andliga krafterna och tanken blir en enkel omvandlingsprodukt som består av de ämnen som intas i magsäcken.

Det undermedvetna och dödsinstinkten tar över, och slutligen mörknar den mänskliga auran.
Hotande och ångande stiger den stora draken Ahriman från den heta jorden, liknande ormen som dödades av Sigfrid eller av Sankt Göran. Liknande draken som Kvinnan fångar.
Draken tar sin form ur ångor, ur de blå-gula svavelhaltiga strömmarna som sprider sig i atmosfären.
Det är en symbol för den kraft som omger människan med slö materialitet.
När sommaren vänder mot sitt slut försöker draken (ormen) att sprida skräck över jorden.
Människorna som överlämnade sig till förförelsen Ahriman blir svaga och fega, eftersom mjukheten i kroppen alltid efterföljs av feghet. Rädslan övertar och modet försvinner.

Gudarnas vapen

Hefaistos Foto Jastrow

Hefaistos Foto Jastrow

Men på höjden av sommaren när meteoriternas spår blir synliga i den himmelska spegeln börjar en motsatt kraft påverka människornas medvetande.
Fenomenet med stjärnskott som lyser upp augustis nätter döljer hemligheten av en kosmisk kraft som verkar uppifrån och nedåt och kämpar mot förförelsen Ahriman.
Fantasin föreställer då bilden av en kosmisk kamp: från jorden, blandade med sommarvärmen, slingrar makter som syftar till att göra ett dumt djur av människan.
Det Meteoritiska regnet som faller innehåller det kosmiska järnet: sideron (siderisk).
När mänskligheten var ung, i början av järnåldern, utdrogs det första järnet från meteoriterna som föll på marken. Under persernas rike smiddes hjältarnas vapen med det meteoriska järnet som regnade från den stjärnklara himlen.
Än idag minner stjärnfallen under sommarens svala nätter om påverkan av ett andligt järn som öser ner från himlen för att hjälpa människan, det är gudarnas vapen som skickas till jorden för att bekämpa den mörka herren som vill linda människorna mellan sina slingringar av drake.
Det är då som det alkemiska järnet smider en andlig rustning som skyddar mot draken, ger form åt vapnet, gudarnas vapen som botar fruktan.

Gud Fader, Moder Jord, Sol-Gud

Den stora guden av den ljusa himlen, den som fornmänniskan kallade Deus, eller Dies eller Dag, lever av solens ljus och värme. Guden visar sig genom alla himmelska fenomen: åskan, blixten (Thor) och i ösregnet (Freja) som svalkar sommaren.
Allt vänder sig mot himlen på sommaren: vattnet som avdunstar, andarna i naturen, människans längtan stiger upp till himlen liksom den avlidnes själ som befrias från bålet. Jorden öppnar sig som en blomma för de stjärnklara utrymmena.

Stonedge

Stonedge

Den flammande sommarens himmel och de underbara sfärernas harmoni bevittnar den stora kosmiska intelligensen som reglerar naturlagarna och uttrycker sin skapandekraft i de otaliga formerna av växter och djur som spirar, växer och förgrenas.
Jorden är viljestyrkans källa. När människan går på jorden absorberar hon energi ur djupet, det är därför som krigarnas första övning är att marschera. Från jordens djup stiger strömningar som ger människan energi: vulkaniska explosioner är symbolen av dessa strömmar av vilja som Moder Jord skänker till människan.

Den jordiska guden, Freja eller Demeter är den goda gudinnan som ger till människorna, till djuren och till växterna, allt, från födelsen till döden.
Den mänskliga gestalten står upprätt medan de två stora gudarna visar sig i himlarna och på jorden. Varelserna doppar ögonen i ett himmelskt ljus: den gudomliga triaden: gudfadern över himlen, den stora modergudinnan på jorden, och i mitten som ett litet barn alstrat av gudarna finns den blonda gudinnan som strålar ut från solskivan.

Silver blir guld

I naturen är sommaren en alkemisk process – liksom vad som händer i människokroppen, det alkemiska silvret som bildas i jordens djup sträcker sig mot himlen och släpps ut i atmosfären.
Detta alkemiska silver, stigande till himlen, är invävt i ljuset och blir guld.
Det är en bild av själens verkliga kvintessens och liv: Silvret bildas djupt inne i jorden och i mitten av den heta sommaren stiger det till himlen, för att förvandlas till kosmiskt guld.

Stämningen av sommaren präglas av en imponerande musikalitet. Jorden öppnar sig för universum och under de varma nätterna visas firmamentet i hela sin skönhet.
Av denna anledning blir öronen känsligare för den andliga "sfärernas musik", för de harmoniska relationerna som vibrerar i oändligheten.

Den jordiska musiken är en återspegling av denna sublima harmoni.
Medan människan njuter av musiken, förenas den individuella själen med kosmos.

Guido Zeccola

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Jag tänker på en liten flicka

Jag tänker på en flicka. En flicka som är bara nio år och som tycker om att hoppsaskutta, leka med Barbie och läsa sagor av Astrid Lindgren och Maria Gripe ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 17 november, 2011

Fotokomposition  Hebriana Alainentalo

Poetisk form eller formens poesi

Käre läsare, tanken på förståelse blir inte av följdintresse - allt kan ändras, kastas om. Det är enbart skilda känslodjup som texten vill frammana. Detta genom det mest förbjudna – ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 11 december, 2015

Boxaren och soldaten Joe Louis fyller 100 år

Han föddes den 13 maj 1914 som Joseph Louis Barrow. Skrönan har det till att när han skulle skriva under ett matchkontrakt var hans handstil så barnslig och bokstäverna så ...

Av: Gregor Flakierski | Övriga porträtt | 13 Maj, 2014

Augustinus och Sanningen

Filosofen och kyrkofadern Augustinus skriver i Bekännelser från 300-talet om ett begär efter smärta, som han får utlopp för på teatern. Men det är en smärta som bara får finnas ...

Av: Hedvig Ljungar | Gästkrönikör | 10 april, 2014

August och lasterna

Den pietistiska tron, en from riktning inom kristen religion, präglade August Strindbergs uppväxt. Modern Nora, som dog i lungsot när August var tretton, bad till Gud och sökte tröst hos ...

Av: Stefan Whilde | Essäer om litteratur & böcker | 04 juni, 2011

Eleonora Bru · Dikter

Bild: Hebriana AlainentaloOm det inte var för ditt ansikte som vänder sig om hela tiden blir denna rörelse en gåta som smugit sig igenom två hundra år, för att passera ...

Av: Eleonora Bru | Utopiska geografier | 16 oktober, 2008

nya dikter av Carsten Palmer Schale

Carsten Palmer Schale som poet inför det nya året

Av: Carsten Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 januari, 2017

Tidiga Petrarcaspår i nordisk litteratur

The importance of Petrarch’s (1304-74) poetry has been immense. Lars Burman 1993 Icke sedan 600-året för Francesco Petrarcas födelse har den italienske poeten, filosofen og lärofadern fått så mycken uppmärksamhet i Norden ...

Av: Søren Sørensen | Litteraturens porträtt | 04 februari, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts