Folkbildaren Bo Johansson ger ut en ny diktsamling

Det knippe tankar och känslor som du kallar ditt ”jag” är format av traditioner och konventioner i det samhälle du lever i. Att känna sig själv är att känna den ...

Av: Lilian O. Montmar | 08 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

De farligaste är dem som inget har att dölja

Min vän tittar på mig och rynkar bekymrat ögonbrynen. Hon tar en djup klunk ur sin kaffemugg och säger sedan långsamt de ord som jag hört från så många de ...

Av: Jessica Johansson | 26 Maj, 2011
Jessica Johansson

Roberto Bolaños svarta karneval

Roberto Bolaño (1953-2003) är en av de senaste årens största internationella författarsuccéer. På svenska finns sedan i fjol inte bara de båda stora romaner som grundlagt hans berömmelse, De vilda ...

Av: Ulf Lindberg | 10 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

 Sara Bergmark Elfgren - Tillbaka med en ny bok, Norra Latin, och bättre än någonsin. Foto B Graham

Shakespeare, spöken, drömmar, hets och tonårsangst i lysande skolskildring

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy ...

Av: Belinda Graham | 07 december, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Med pagoder avses både tempel och stupor

Den burmanska Pagankulturen och kungariket .



Sydostasiens fastland var uppdelat i stamområden och mindre furstendömen som ständigt förde fälttåg mot de kringliggande grannområdena. Redan under 800-talet invandrade burmaner norrifrån och gjorde Pagan till en huvudstad, som ligger vid floden Irrawaddy i väster. Då var den lokala kulturen indiskt präglad av mahayanabuddhism med hinduiska inslag, men i Pagan dominerade en buddhistisk inriktning, ari-sekten med ormkult.

Cirka 1000 till 1287 e.v.t


I alla tempel, stora eller små, sitter en eller fler mediterande Buddhor

I alla tempel, stora eller små, sitter en eller fler mediterande Buddhor

På mindre än 40 år hade kung Anawratha förvandlat en torr halvöken till ett bördigt land som ständigt breddes ut genom erövringskrig. Pagan hade blivit ett stort buddhistiskt centrum med allt mer växande skaror av pilgrimer, lärda män och hantverkare som alla bidrog till att handeln blomstrade. Kungen hade till och med hjälpt Sri Lanka att återinföra theravadabuddhismen genom att skicka dit egna präster för att ersätta dem som de chola-tamiliska härskarna från Indien utplånat.
Med pagoder avses både tempel och stupor

Med pagoder avses både tempel och stupor

En annan samtida myt berättar att Moder Popa ('popa' betyder blomma på pali), en blomätande jättinna, förälskade sig i kungens härförare Byatta som var förpliktigad att dagligen springa till Popabergets tropiska skog för att samla in väldoftande blommor till palatset. När förhållandet uppdagades avrättades Byatta varefter jättinnan Me Wunna dog av hjärtesorg. Båda förvandla-des till natar. Kungen tog över omsorgen om deras två söner och rekryterade dem till hans armé.

Legenden berättar vidare att när kungen förde fälttåg i norr, stannade han i staden Taungbyone för att låta bygga en pagod till minne av sin expedition. Var och en av krigarna skulle mura en tegelsten i byggnaden. Vid invigningen upptäckte kungen två hål i väggen. Då fick han höra att Byattas två tonårssöner hellre strök på stan efter unga flickor, ägnade sig åt dryckenskap och festande än åt att fullfölja sina kungliga förpliktelser. Kungen blev rasande och ville straffa ungdomarna. Men genom domstolsintriger lyckades avundsjuka vittnen få dem avrättade. Deras andar blev kraftfulla och så störande i Taungbyone att

kungen såg sig nödsakad att upphöja dem till natar och gav Taungbyone fristadsrättigheter.
Ännu idag ordnas en årlig festival i månaden Wagaung (augusti) till minnet av sönernas tragiska död.
På Popaberget bor enligt legenderna endast fyra natar. De mest omtalade är kärleksparet Me Wunna och Byatta, och vilka de två andra är finns det olika legender om. De 37 natarna är namngivna och har sina altare på berget. Natar är sinsemellan mycket olika, de kan vara personliga väktare, hemmets, skogens, trädets, vindens eller vattendragets andar, men det som är gemensamt för dem alla är, att de var människor som gått en tragisk död till mötes.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Idag har berget Papa utsetts till naturreservat och nationalpark. Årliga festivaler firas där vid fullmånen Nayon (maj/juni) och Nadaw (nov/dec). Vid nyåret Thingyan (april) massvandrar lokalbefolkningen från foten av berget 777 trappsteg upp till toppens fem förgyllda helgedomar för att hedra andarna. Kanske finns där också affärsmän som är ute efter att få garantier för kommande vinster, kanske finns det läkare som får en möjlighet att studera och samla läkeväxter i området. Alla har hörsammat att inte ha på sig kläder som är röda, svarta eller gröna, eller bära med sig kött, särskilt inte fläsk eftersom kungens mäktiga krigare Byatta och hans bror Byatwi, en gång skeppsbrutna sjömän, från början varit muslimer.
Under festivalerna dansas, äts och dricks i ohejdade former. Det anordnas särskilda Nat Pwe föreställningar, där unga män är uppklädda till natar i brokiga färger eller där transvestiter under upphetsande musik kommunicerar som medier mellan natar och folket.

(Videolänk till Nat Pwa festivalen i Taungbyone: http://vimeo.com/76744165 )

Byggandet av Shwezigon Pagoda påbörjades under kung Anawrathas tid och blev färdigt år 1102. Kungen lät också bygga kultuplatser i templet som ägnades åt andarna för att säkra sig både Buddhas och natars ynnest. Helgedomen är en tidig modell av burmesisk stupa, täckt med bladguld och omgiven av mindre tempel och helgedomar. Stupan är ett solitt murverk av tegel som inuti bevarar ett ben och en tand från Gautama Buddhas aska och har därför blivit ett populärt pilgrimsmål. De allra tidigaste arkitektoniska influenserna från Indien, några århundraden tidigare, kan kännas igen i detta tempelbygge. Stilen var dominerande under Pyu-kulturen, en bland Burmas tidiga befolkningsgrupper i söder.

På mindre än 40 år hade kung Anawratha förvandlat en torr halvöken till ett bördigt land som ständigt breddes ut genom erövringskrig. Pagan hade blivit ett stort buddhistiskt centrum med allt mer växande skaror av pilgrimer, lärda män och hantverkare som alla bidrog till att handeln blomstrade. Kungen hade till och med hjälpt Sri Lanka att återinföra theravadabuddhismen genom att skicka dit egna präster för att ersätta dem som de chola-tamiliska härskarna från Indien utplånat.

Efter Anawrathas bortgång fortsatte de nya kungarna med att bygga pagoder. Det berättas att kung Kyanzittha, som lät bygga Pagans berömda Anandapagod år 1090, hade i en stor invig-ningsprocession offrat arkitekten enligt en gammal barbarisk sed. Byggandet av minnesmärken blev så begärligt även för bönderna att de i sin fritid ägnade all tid att tillverka tegel för att bygga egna helgedomar, vilka med tiden trängde undan risodlingarna. Ris måste börja hämtas från andra områden.

I hovet ersattes kungar i snabb takt på grund av mord och intriger. Ständiga krig hejdade dock inte byggfebern och handeln fortgick på grund av Pagans rykte om rikedomar. Men när det var som bäst började jordområden utarmas. Tillverkningen av miljoner tegelstenar krävde bränsle och skogarna skövlades. När sedan marken torkade ut och trädrötterna försvann, spolade monsun-regnen bort all odlingsbar mark, och när dessutom kungamakten försvagades drog sig banditerna på plundringståg mot ristransporter. Bönderna såg bara en enda utväg: att lämna sina marker.
Norrifrån närmade sig hotet om mongolerna som hade satt sig på den kinesiska kejsartronen och nu krävde en vasallhyllning av de omkringliggande länderna, vilket Pagan vägrade att gå med på år 1271. Under en andra påstötning lät Pagankungen avrätta den kejserliga ambassadör som med sitt följe hade anlänt i staden för att inleda förhandlingar. En arméattack inleddes något år senare, men trots sina 40 000 man kunde inte Pagankungen bjuda motstånd mot mongolernas elefanter och kinesiska bågskyttar. Paganerna fick fly och mongolerna satte eld på staden år 1277.

Tio år senare var Pagans kungaera slut, invånarna hade flytt och landet låg öde. Bara pagoderna av bränt tegel stod kvar i tusental, plundrade på sina guldskatter. Hela riket splittrades i små kungadömen och ännu mindre furstendömen som fortsatte kriga och intrigera mot varandra till dess även Burma drogs med i den nya koloniala världsordningen.

Idag har Burma ansökt att få Bagan (Pagan) med på UNESCO:s världsarvslista, men fått avslag för att militärjuntan gjort alltför stora ingrepp på den historiska ruinstaden.

Tarja Salmi-Jacobson. Text och bild

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

En fåfängans marknad, ändå nödvändig

En fåfängans marknad, ändå nödvändig Tidningen Kulturens Guido Zeccola besöker oskuldsfullt Göteborgs bokmässa, diskuterar italienska kungahus med en Bernadotte och lyssnar till Edenborgs obscena predikningar. Jag hade aldrig varit på bokmässan ...

Av: Tidningen Kulturen | Kulturreportage | 28 september, 2006

Den gamla hyttan, ett bedagat kulturslott svept i minnets digitaliserade klichéer. Det sceniska…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Benny Holmberg | Reportage om scenkonst | 08 september, 2013

Litteraturen och verkligheten. Altstadt, Linderborg och Lundberg

Verkligheten kan ibland vara besvärlig. Kristdemokraternas ledare talade för några år sedan om 'verklighetens folk' och försökte genom denna definition hopfogad som en sanningsägande metafor ta fram en opinion som ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 april, 2013

Är Kolumbusdagen värd att firas?

Världen våndas under deras förtryck som vill den väl (Rabindranath Tagore) Kolumbusdagen firas i USA sedan år 1937 den andra måndagen i oktober till minne av Kristoffer Kolumbus ankomst till Amerika ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 12 oktober, 2013

Tidens heliga fullbordan

Oavsett i vilken grad vi är medvetna om det så är vår egen person i sin djupaste identitet formad av det mysterium som utgör "det historiska". Historien låter sig inte ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 15 mars, 2010

Veckan från hyllan. Vecka 16-2013

Margret Thatcher har gått bort. Tillräckligt mycket har redan sagts om henne från olika håll, beroende på de egna ideologiska preferenserna, jag har just ingenting att tillägga. Men kan inte ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 13 april, 2013

Schamanen, författaren och poeten Ailo Gaup är död

När människor dör försvinner kontakten med dem på ett världsligt plan. Sorg och en stor känsla av förlust tar över. Alla bär minnen som de inte riktigt vet hur de ...

Av: Katrin Nordgren | Övriga porträtt | 30 september, 2014

Tjugotalets New York: smuggelsprit på speak-easies

”Kräftor kräva dessa drycker” stod det med en fyndig allitteration på en affisch där en barsk Albert Engström gav sig in i kampanjen kring ett rusdrycksförbud i Sverige 1922. Som ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 27 april, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.