Blodets, Becketts och bokstävernas upplösning

Det är på sin plats, när nu detta är min andra essä om språklig upplösning och hur den på sätt och vis blir författarens fysiska upplösning, med en typ av ...

Av: Johan von Fritz | 04 maj, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Claude Simon - ordorgiernas mästare

Intrigen är inget och berättandet allt i Claude Simons vindlande textmassor. Det är textsjok som befinner sig bortom de gängse intrigvestibulerna och det vanliga a till ö harvandet i den ...

Av: Benny Holmberg | 19 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Pluras nästa hållplats: middagsbordet

Pluras liv är en ständig resa. Han har rest "tio susen mil" i "tåg och båt och bil". Hur mycket man än reser måste man stanna och äta. Plura stannade ...

Av: Johan Svensson | 15 oktober, 2009
Musikens porträtt

Vägen till Kappadokien (del 1)

Den som gör en resa har något att berätta, heter det ju. Jag ska i tre resereportage försöka dela med mig av de intryck och kunskaper jag inhämtat under en ...

Av: Lilian O. Montmar, Mats Olofsson | 18 december, 2013
Resereportage

Solen är Hon. Foto: Hebriana Alainentalo

Gudinnan – Den nya Gudsbilden



Människan själv är en hemlighet och all humanitet bygger på vördnad för människans hemlighet. (Thomas Mann). 
Inanna. Foto: Hispalois

Inanna. Foto: Hispalois

Gudinnan är den första kända gestalten i människans Pantheon. Hon är både Moder Jord och en kosmisk Himmelsgudinna.
Solen är Hon. Foto: Hebriana Alainentalo

Solen är Hon. Foto: Hebriana Alainentalo

Vi lever i en minst sagt kaotisk tid, där de senaste hundra åren varit de kanske mest barbariska i mänsklighetens historia. Traditioner, moral och andliga värden har förtryckts och nästan utplånats. En materialistisk och kommersialiserad värld med egoism och cynism har vuxit fram utan kulturell bakgrund, utan myter. Detta leder till att människan som individ blivit vilsen och ensam, okänslig för sin miljö, sin kultur och sitt mytologiska arv. I våra dagar har det mytiska tänkandet råkat i vanrykte; vi avfärdar det ofta som något irrationellt och oseriöst, men myterna fyller idag liksom förr ett starkt behov. De ger tröst och styrka inför det obegripliga. Myterna ger besked om krafterna i naturen och åskådliggör den kamp mellan gott och ont som pågår runt omkring oss. De ger oss en personlig identitetskänsla och möjliggör vår känsla av gemenskap och stöttar våra moraliska värden. Detta har en avgörande betydelse för människorna i vår tidsålder då moralen har urartat och, i vissa områden som präglas av sönderfall, har försvunnit helt och hållet.

All mytologi talar om ett annat plan som existerar jämsides med vår värld. Tron på en osynlig men starkare verklighet som ibland kallas gudavärlden är ett grundtema i mytologin. Enligt denna tro har allt som sker i denna världen sin motsvarighet i en gudomlig tillvaro som är rikare, starkare och mer bestående än vår. Myterna handlade förr om människors erfarenhet. Man tänkte sig att gudarna, människorna och naturen hörde samman och var underkastade samma lagar och bestod av samma gudomliga materia. En myt är egentligen en vägledning som talar om för oss vad vi måste göra för att kunna leva ett rikare liv.

Gudinnan

Isis på  Musei Capitolini i Rom. Foto: Marie-Lan Nguyen 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

 

Gudinnan är den första kända gestalten i människans Pantheon. Hon är både Moder Jord och en kosmisk Himmelsgudinna. Gudinnan har haft många namn och tagit gestalt för människor på olika sätt i olika tidsåldrar och olika kulturer världen över. Därmed kan gudinnetron ses som polyteistisk. Men i grunden är den monoteistisk, eftersom det är olika aspekter av en Gudinna som genom tiderna haft ett numinöst och transcendentalt innehåll. Hon är en allomfattande gudom som väver samman allt som existerar i kosmos. Hon är både jord och himmel både liv och död och genom henne skapas allt. Genom studier och fynd vid utgrävningar och grottmålningar i Centraleuropa anser forskarna idag att vi under den paleolitiska tiden levde i kvinnocentrerat organiserade grupper som byggde på fredlig samexistens. Eftersom det är tydligt att det är kvinnovarelser av olika arter som ger liv föll det sig naturligt att ge det kvinnliga gudomlig gestalt.

Människan var en del av livets och dödens stora mysterium. Kvinnans kraft och förmåga att ge och föda nytt liv var något mycket heligt och födandet en symbol för flödet, förnyelsen, jordens fruktbarhet och det heliga förbundet med själva livets urkraft. I ett matriliniärt samhälle (släktskapet gick från mor till dotter-bröstarvingar) kan det ha varit möjligt att härska utan att undertrycka, vilket kan ha inneburit att mannen inte var underställd kvinnan utan att de båda var lika delar av en helhet som båda förutsatte varandra. Om man trodde att naturen var alltings upphov var förmodligen inställningen till naturen icke erövrande. Ett samhälle som inte upprätthålls genom förtryck och hierarkier blir fredligt och kan bygga på samarbete och allas delaktighet.

I ett modersamhälle kan det beskyddande, empatiska och vårdande vara förebilden för både män och kvinnor. Den stora förändringen kom för ca 7000 år sedan (I Sverige för 5000 år sedan) i och med det vi kallar den indoeuropeiska invasionen. Precis som jordbruket utvecklades samtidigt på olika ställen på jorden blev många av de jordbrukande samhällena i Europa och Mellanöstern erövrade av invandrande boskapsskötande folk. De införde vapenmakt, hierarkier och krigiska, manliga gudar. Men än levde Gudinnan med sin fruktbarhetskraft och det var inte förrän på 1100 – talet i och med kristendomens maktövertagande som Gudinnan med sin livgivande förmåga fullständigt undertrycktes.

Idag börjar Gudinnan åter bli synlig. Det är framför allt författare, jungianska analytiker, ekosofer och ekofeminister som lyfter fram henne samt synliggör hennes kraft. De visar hur avsaknaden av den kvinnliga kraften i den västerländska kulturen format vår allt mer exploaterade makt- och vålds samhälle.

 

Starhawk

Den amerikanska psykoterapeuten och ekofeministen Starhawk skriver i boken The Spiral Dance: A Rebirth of Ancient Religion of Great Goddess (1979) att de olika gudinnorna från olika tider och kulturer alla är uttryck för samma gudomliga kraft. Hon betonar också att gudinnesymbolen inte ska uppfattas som en parallell till Gud Fader som symbol. Gudinnan härskar inte över världen. Hon är världen. Hon är tillvarons mångfald samtidigt som varje människa kan lära känna henne genom sin inre upplevelse. Det är således inte bara jämlikhetsskäl som ligger bakom ett byte av den manliga gudssymbolen till en kvinnlig.

Den Gud som kallas Fader, herre och konung återspeglar den hierarkiskt patriarkala kultur som skapade symbolen, men Gudinnan som gudssymbol ska inte bli en motsvarande kvinnlig drottning eller moder som styr över skapelsen. Starhawk vill i stället frammana en gudsuppfattning där det gudomliga finns överallt. Men att bara betrakta det gudomliga som en kraft gör gudsrelationen opersonlig för många. Det finns ett behov av att tilltala även om det gudomliga är bortom våra mänskliga könsgränser. Då känns fadersgestalten alltför belastad med värderingar och upplevelser man vill komma ifrån. Ett helt nytt språk för Gud kan bli nödvändigt eftersom den manliga Guden uppfattas som fientlig och destruktiv.

Starhawk som kanske är den mest kända företrädaren för gudinnedyrkan bytte sitt judiska namn som var Miriam Simos när hon blev engagerad i den nya häxrörelsen. Hon haft stort inflytande inom den moderna spiritualismen och är en av dem som inspirerat till att koppla samman den religiösa tron med ekologiskt tänkande och politisk medvetenhet.

Intresset för forntida gudinnor och gudinnekulturer för levande gudinnor i andra religioner och för kvinnliga gudssymboler överhuvudtaget har ökat i Sverige skriver Petra Junos i sin avhandling; Den levande Gudinnan – kvinnoidentitet och religiositet som förändringsprocess. Ofta var detta också kopplat till en forntid där Gudinnan var den högsta gudomligheten och där människorna levde i kulturellt välutvecklade matriarkala samhällen. Petra Junus har som religionspsykolog tolkat intresset för gudinnan idag som ett uttryck för religiöst och existentiellt sökande och nyskapande främst bland kvinnor. Hennes utgångspunkt är att både se hur Gudinnan som gudssymbol och myterna om enskilda gudinnor kan uppfylla viktiga psykologiska och andliga funktioner idag.

Under yngre stenåldern hjälpte myter och ritualer människan att förlika sig med sin dödlighet, gå vidare till nästa stadium och fatta mod att förändras och växa. De välkända myterna om Inanna, kärlekens och krigets gudinna, hör till de 5000 år gamla sumeriska samlingarna. En av de mest berömda berättelserna handlar om hur hon färdas ner i dödsriket. Inanna har inget motiv för sin resa, men hon vill troligen störta sin syster helvetesgudinnan Ereshkigal, först måste hon passera dödsrikets sju portar och vid var och en lägga från sig ett klädesplagg eller ett smycke så att hon slutligen är naken och maktlös.

Hon möter sin syster och försöker ta ifrån henne tronen men blir dömd till döden. Hennes kropp hängs på en spik, men hennes tjänarinna går till Enki, visdomens Gud, och han tillverkar två små budbärare från smutsen under sina fingernaglar. De tar sig ner i underjorden och befriar Inanna som uppstår från de döda. Hon får löfte att återvända hem, men på villkor att maken Dumuzi stiger ner till dödsriket och ersätter henne halva året. Men eftersom maken är växtlighetens gud så dör alla växter under tiden han är i dödsriket. När han återvänder till Inanna får jorden nytt liv och säden spirar. Inanna visar att man kan övervinna döden, en död som korresponderar med fruktsamheten på jorden. Medan gudinnan är i dödsriket förtorkar jorden och när hon stiger upp börjar den blomstra igen.

En liknande myt handlar om den grekiska modergudinnan och den odlade jordens gudinna Demeter. Hennes dotter Persefone rövades ner till dödsriket av Hades som härskade där. Demeter ger sig ut i världen för att leta efter sin försvunna dotter och får till slut veta att dottern blivit bortförd och dessutom med Zeus goda vilja. Men Demeter vill inte acceptera detta och i sin sorg vägrar hon låta något växa på jorden.

Till slut reagerar Zeus och- eftersom människorna inte kan ge gudarna några offergåvor när det inte växer något - låter han hämta henne tillbaka. Innan hon stiger upp blir hon bjuden på några granatäpplefrön (en gammal fruktbarhetssymbol) som hon tar emot och äter. Att hon ätit i underjorden innebär dock att hon aldrig helt och hållet kan återvända till modern. Efter en uppgörelse fick Persefone lova att tillbringa en tredjedel av året i dödsriket, då jorden blir ofruktsam och två tredjedelar med sin mor på jorden, den tid då jorden bär frukt och gröda. Detta årliga under firades vid mysteriespelen i Eleusis. Även om Kristus, enligt myten, uppstår endast en gång så firar de kristna hans uppståndelse varje år. På så vis liknar det kristna påskfirandet och påskriterna ett mysteriespel. Man påminns om Kristi uppståndelse i anslutning till att jorden börjar vakna från vinterns död och vila. Döden är återvunnen. Livet kan börja om varje vår.

 

Persefones

Persefones. Foto: Gesuvius

 

Persefones är också en gudinna som försvinner och kommer tillbaka. Det är även en myt om döden och som ger oss en påminnelse om att vi dagligen måste dö bort från det vi redan uppnått. Och under stenåldern hjälpte myter och ritualer människor att förlika sig med sin dödlighet, gå vidare till nästa stadium, fatta mod att förändras och växa. Persefone måste dö bort från sitt gamla jag anamma det som verkar motstridigt och acceptera att inget liv kan finnas utan mörker och försakelse.

Myten om Demeter och Persefone är troligen yngre än Inanna-myten men har också sina rötter i ett matriliniärt jordbrukarsamhälle. Till skillnad från Inanna är Persefones nedstigning ofrivillig. Däremot spelar modern, Demeter, en aktiv roll i kampen att återförenas med dottern. Myten är särskilt betydelsefull som den enda kända myten där bandet mellan mor och dotter ses som särskilt betydelsefullt för att livet inte ska stagnera och bli ofruktbart. Persefone som andlig vägledare i underjorden kommer också att symbolisera den vishet en människa kan uppnå när hon lidit men också bearbetat de skador hon utsatts för.

Nedstigningsmyten blir myten om en process som handlar om kontakt med alternativa medvetandetillstånd, mystika upplevelser, kroppsupplevelse och extas. Döden handlar inte bara om fysisk död, ofta handlar det om att vi är rädda för att släppa taget om något inom oss som håller på att dö bort, det väcker ångest. Carl Gustav Jung tror att diktarna står i förbindelse med en verklighet bortom det som förnuftet kan uppfatta, de vet att de har upptäckt andarna, demonerna och gudarna. Det omedvetnas djupaste skikt, skriver Jung, kan endast upptäckas genom myter och ritualer. Han ser myterna som en nödvändig länk mellan människoanden och naturvarelsen. Ur denna teori hör arketyperna, uttryck för det kollektivt omedvetna. Myterna är arketypiska mönster i det mänskliga medvetandet.


Nerthus av Emil Doepler

 

Birgitta Onsell har skrivit ett flertal böcker om gudinnecentrerad religion och mytologi. I sin bok Jordens moder i Norden tar hon upp Nordens rika gudinnevärld. Hon skriver om modergudinnorna Moder Hel, den höljande kraften, och Moder Nerthus, Nordens första personifierade fruktbarhetsgudinna den livgivande kraften, som får vårens grönska att åter spira. Hennes troende utgjordes av människor som hämtade sin föda från jorden och havet. Nerthus heliga dragdjur är kon som likt inget annat får symbolisera alstringskraft och överflöd inom fruktbarhetskulten.

Gudinnans närvaro vid kulthandlingar anser forskare sig ha bevis för genom skålgroparna på stenar och hällar. Troligen offrade man smör i dessa fördjupningar vilket ger en vink om kons höghet och dessutom att smör var förenat med skapelsen. Forskare anser också att människor hällde smör på sina anhörigas gravar. Ingen bildframställning i den gamla religiösa konsten är tillkommen av en slump. Bakom var och en av dem skymtar någon underliggande symbolisk betydelse, ibland tror vi oss kunna tolka den ibland är meningen höljd i dunkel. Men kon hör självklart hemma i gudinnornas sfär och heliga symbolvärld. Hon har ibland kallats för mänsklighetens amma.

Vid Nämforsen i Ångermanland finns vårt lands största samlade hällristningar med över 2000 kända ristningar. Myter som härstammar från sibiriska folk och varit levande till våra dagar talar om älgkon som den som skapade världen. Älgkon är det vanligaste motivet vid sidan av båtar med älgkons huvud i för och akter. Många av de människor som finns på hällbilderna måste tolkas som kvinnor och vi kan anta att de var shamaner och hade viktiga funktioner. Nämforsen kan med fog kallas Sveriges Pantheon och religionsprofessor Åke Hultkrantz hävdar att Modergudinnan är den arkeologiskt sett första kända gestalten i mänsklighetens religiösa Pantheon.

På frågan om religionens uppkomst och ursprung svarar Birgitta Onsell att religionen föddes i våra förlevandes sinnen i en begynnande känsla - en förnimmelse vi kallar vördnad. En vördnad för livet - själva livets anda. Denna osynliga ständigt närvarande kraft som ingen kan fånga in eller hålla fast - en gåtfull närvaro av livs anda. Människor har i alla tider och kulturer använt myter och symboler. Man kan säga att myterna innehåller kulturens grundläggande kosmologi och antropologi d.v.s., synen på människan och hennes plats i tillvaron, hur hon är relaterad till andra människor och det gudomliga.

I många religioner och livsåskådningar träffar man på en myt om ett ursprungligt paradis, en guldålder eller ett gott samhälle. Här har vi bl.a. myten om Edens lustgård och kan även bland vissa feminister, häxor och gudinnetroende hitta myten om det ursprungliga matriarkatet där Gudinnan dyrkades. Psykoanalytiskt har man velat tolka denna vanliga typ av myt som ett minne av och en längtan tillbaka till den ursprungliga symbiosen mellan mor och barn. Inom jungiansk psykologi betraktar man paradismyten som en arketypisk föreställning. Men denna myt kombinerad med social medvetenhet kan också fylla en annan funktion. Genom att man föreställde sig att människor en gång levt i en tillvaro utan krig och förtryck, blir det också möjligt att tänka sig att vi en gång kommer att uppnå ett sådant samhälle igen.

En arkeolog eller en religionshistoriker kan ställa sig skeptisk till detta nya gudinneintresse. Förekomsten av urtida matriarkat är en hypotes som visserligen kan vara sann men som inte går att belägga med arkeologiskt material. Riklig förekomst av gudinneskulpturer i en stenålderskultur bevisar inte att kvinnor hade större social eller ekonomisk makt i dessa samhällen.

Men alla feminister och gudinnetroende tror heller inte på matriarkatet som en absolut historisk sanning. Många säger i stället att även om de inte vet hur det faktiskt såg ut i historiens gryning eller om de gamla glömda gudinnorna är skapade av kvinnors spiritualitet kan man ändå säga att de aktualiserar symboler som är viktiga för nutidens kvinnor som söker helhet och självrespekt. Arkeologen Marija Gimbuta visar också i flera böcker att det folk som levde i Europa mellan 6500 och 3500 hade en fredlig och konstnärligt rikhaltig kultur med ett religiöst symbolsystem, där gudinnorna stod i centrum. Kvinnornas ställning var stark eftersom det var de som utvecklade det jordbruk som samhällena byggde på. Under stenåldern anses människor ha förmågan att tala med djuren och enligt myterna tycks de även känna stor vördnad för djuren som de senare tappade bort. Strider och krig tycks inte varit en naturlig del av tillvaron; man har inte funnit vapen, spår av tortyr eller människooffer. Teknologin användes för att göra livet lättare för innevånarna.

I våra dagar har det mytiska tänkandet råkat i vanrykte, vi avfärdar det ofta som något irrationellt och oseriöst, men fantasin är också den förmågan som får vetenskapsmän att finna ny kunskap och uppfinna ny teknik som kan hjälpa oss i det vardagliga livet. Mytologi och vetenskap vidgar var för sig människans horisont. Myterna gav uttrycklig form och gestalt åt en realitet som människor anade intuitivt. En av 1900-talets stora rel. historiker Mircea Eliade skriver i boken Myten om den eviga återkomsten att allt upprepas om och om igen, allt som skett förut kommer att återupprepas. Han hävdar att myten handlar om det okända som vi saknar ord för, den är en tidlös sanning som bidrar till stegrad livskänsla.

I stort sett har människorna meddelat sig med varandra på två sätt under hela sin långa historia. Det ena är det förnuftsmässiga språket och det andra är myten. Medan det empiriska språket hänvisar till objektiva fakta visar myterna hän till den mänskliga erfarenhetens innersta kärna, människolivets mening och innebörd. Gudinnemyter från olika tider och kulturer kan hjälpa oss att förstå oss själva och vår kultur på ett nytt sätt och bidra till samhällsutvecklingar som är nödvändiga.

Det är slående hur en text från en annan kultur och tid än vår egen kan ge oss människor teckningsmönster och inspirationskällor för att kunna leva vårt liv. Jag tror att de gamla gudinnekulturerna och olika naturreligioner som finns idag har mycket att lära oss. Myterna är berättelser om vårt eviga sökande efter sanning, mening, innebörd. Vi behöver en mening i livet och komma i kontakt med det hemlighetsfulla och förstå vilka vi är. Vi behöver myter som hjälper oss att vörda jorden eftersom vi inte kan rädda planeten om det inte sker någon slags andlig revolution. Gudinnan med hennes moderliga omsorg om allt levande kan kanske idag liksom förr ge hopp och hjälpa oss att tro på mänsklighetens framtid.

 

Lena Månsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin 15

Håkan Eklund OM BENJAMIN Benjamin är en serie skapad och ritad av kulturella mångsysslaren Håkan Eklund. Det handlar om en-rutingar och serien används ofta av skaparen för att belysa dumma företeelser i allas ...

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 26 november, 2011

Cate Blanchett Foto: Popperipopp, Wikimedia commons. CC BY SA 3.0

Inför Oscarsgalan. Del 2: Carol

Ivo Holmqvists andra delen av essän inför Oscarsgalan 2016.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 15 februari, 2016

Lik i lasten. Sjömansjul 1965

  Klockan var tre på julaftonsmorgonen. M/s Tranaland mötte lotsen någon sjömil utanför Ganges mynning. Kapten König stod på bryggvingen, dagen till ära iklädd sin tropikvita uniform som visserligen var något ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 19 december, 2011

Slask, Polens nationella folklore-ensemble, foto Anna Spysz

Gränslös uppkäftighet i Krakow

Stående ovationer för det svensk-danska bandet Body Sculptures under Unsound i polska Krakow. Och flera internationella samarbeten som ger nya infallsvinklar i en krackelerande värld. Det är Unsound i år ...

Av: Curt Lundberg | Essäer om musik | 28 oktober, 2016

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 maj, 2017

En återblick på Beckett – 1932-1952: Från Dream of Fair to Middling Women…

I år är det inte bara Strindberg det finns anledning att se tillbaka på. Även om det inte är 100-årsjubileum, kan det ändå vara intressant att uppmärksamma att det i år ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Essäer om litteratur & böcker | 03 april, 2012

Bilder som utmanar makten

Retorik brukar definieras som ”konsten att övertyga”. Man kanske då i första hand tänker på retorik som ord och talekonst, men bilden är ett av retorikens mest kraftfulla redskap. Ett ...

Av: Kerstin Bernhardtz | Essäer | 15 februari, 2012

Sixtinska kapellets tak  Foto CCBY2.5

Människan som ögonblicksvarelse sett ur evighetens synvinkel

Marcus Myrbäck om Mellan tid och evighet. Eskatologiska perspektiv i den tidiga kyrkan

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 10 mars, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.