Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | 25 december, 2009
Kulturreportage

Tibet - en dröm i väst

Om "Prisoners of Shangri-La" av Donald S. Lopez jr. Utgiven på The University of Chicago Press i Chicago 1998 Boken kan ses som en lång och faktaspäckad berättelse om hur ...

Av: Annakarin Svedberg | 23 februari, 2011
Essäer om religionen

Teater Sláva visar Inannas mod

Katabasis. Foto: Daniel Rudholm Den 7 november är det urpremiär för Katabasis - The Best of Hell i Teater Slávas uppförande. Spelet handlar om och kretsar runt Inannas nedstigning i underjorden. Inanna ...

Av: János Deák | 03 november, 2008
Scenkonstens porträtt

Primo Levi. Så faller det oanade över oss

Två poeter för mig okända i den egenskapen, Primo Levi så känd för sitt öde, delvis av politiska skäl, att det överskuggat hans diktning, Chlebnikov okänd för han språk för ...

Av: Oliver Parland | 27 januari, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Folkets träd. En julbetraktelse



På Capitol Hill i Washington D.C. i USA står den sedvanliga stora julgranen på plats. I år lär den vara huggen i norra Kalifornien och således fraktad tvärs över den amerikanska kontinenten till sin plats framför en av den värdsliga maktens främsta boningar, där den lyser julefrid ut över världen – eller så är det förmodligen tänkt.

Eller är det julefrid?

Numera får den stora Capitol Hill-granen nämligen inte längre kallas ”Christmas Tree”. Efter mycket diskuterande, där man beaktat julgranens ställning som specifikt kristen symbol och den amerikanska konstitutionens neutralitet ifråga om religion och livsåskådning, kom man fram till detta: Julgranen i sig vill man inte bli av med, men den måste få ett mer neutralt namn. Alltså kallas den numera ”The People’s Tree”.

Folkets Träd. De kristnas, judarnas, muslimernas, hinduernas, buddisternas, ateisternas och agnostikernas träd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Till saken hör ju, att det är högst ovisst om julgranen över huvud taget är av kristet ursprung. Troligast är den från början en utpräglat hednisk produkt, avsedd att hålla onda andar borta under den mörkaste tiden på året. Som så många andra symbolladdade och traditionstyngda föremål och seder av ständigt växlande utformning och innebörd förlorar sig även julgranen ner i historiens dunkla virrvarr.

Men nu står det där, det lysande och dekorerade Folkets Träd, och det återstår bara för oss att fråga oss: Varför står det där och vad har den att säga oss, ”folket”?

Arbor Gentium

Kulturer har formats, blomstrat, utvecklats och så småningom gått under, genom hela historiens gång, i Västerlandet, såväl som i andra delar av vår värld. När kejsaren Theodosius år 380 upphöjde kristendomen till statsbärande religion inom det vidsträckta romerska imperiet, markerade detta slutet för den antika världen och kulturen. Något nytt hade tagit vid. Den kultur, som med större eller mindre rätt kommit att kallas den kristna, tog vart efter form, den kultur som kom att bilda grundvalen för våra västerländska samhällen. Det kulturarv som de flesta av oss i västvärlden, medvetet eller omedvetet, med eller mot vår vilja, har formats av.

Herself a Rose

Men kanske känner vi idag, mer påtagligt än tidigare, att just denna kultur – den som med större eller mindre rätt kom att kallas den kristna – börjar närma sig något slags slutpunkt, i varje fall i den form vi hittills har känt den. En brytningstid, en övergångstid. Det tycks mig inte heller fel att tala om en värdeförvirringens tid, en tid då alla värden ifrågasätts och inga värden självklart uppfattas som okränkbara, trots alla monumentala internationella deklarationer.

Vaclav Havel har i sina skrifter försökt tolka vår brytningstid, samtidigt som han fullt ut klargör att han inte bekänner sig till någon utopi om vad som står i mänsklig makt att göra. Ändå hävdar han ihärdigt och oförtröttligt, att det finns ett hopp för mänskligheten att bygga på, men bara om våra lagar och rättssystem, vår samhällsordning och vårt samhällsliv, har sin fasta grund i orubbliga värden såsom moral, andlighet, humanitet, enskilt och gemensamt ansvar, samvete och respekt för varje människas värdighet och okränkbarhet. Det kan också få sitt namn genom det som varje troende människa, oavsett konfession, ser och anar bortom det synliga och mätbara.

I kristen terminologi används i samband med julen begreppet inkarnation, ”människoblivande”, något som blir kropp. I detta fall Gud och Guds väsen, det Gudomliga, som tar synlig form och gestalt i personen Jesus Kristus. Men inkarnation är något som kan bli verklighet hos varje människa.

I var och en människa, oavsett tro eller livsåskådning, kan hoppet inkarneras, ta kropp och gestalt. Ett hopp som i både ord och handling bygger upp där andra raserar; visar vänlighet och omtanke där andra visar fiendskap och förakt; visar medlidande där andra visar obarmhärtighet; visar osjälviskhet där andra endast månar om sig och sitt eget; ser en medmänniska i varje människa och inte sorterar och utestänger.

Ett folkets goda träd där goda frukter mognar.

Thomas Notini

 

Ur arkivet

view_module reorder

Guido Zeccola

  denna aladåb tillredd av spastiskt kött och plågarsås denna deliriumbuljong och smärtsamma cream fresch denna outhärdliga näring av jäsande pasta och frätande sprit som går på och går på oavbrutet dag ...

Av: Tidningen Kulturen | Utopiska geografier | 26 januari, 2009

Det mångkulturella Storbrittannien

   Tarquin Hill. www.tarquinhall.com Det mångkulturella StorbrittannienBok- och biblioteksmässan i Göteborg har varje år många intressanta utländska gäster. Förutom att ge oss värdefulla insikter om världen utanför vår lilla svenska ankdamm, kan ...

Av: Tidningen Kulturen | Litteraturens porträtt | 28 september, 2006

Mathias Jansson

Mathias Jansson. En dikt

Indimmiga loci. En dikt av Mathias Jansson , konstvetare och konstskribent med mera

Av: Mathias Jansson | Utopiska geografier | 18 juli, 2016

Angående balansgång och att kunna flyga med verkligheten

Henrik Eklundh Paglert, redaktör, formgivare och förläggare, uttrycker sig mycket insiktsfullt i bokens inledningstext: ’…vi låter titeln vara osagd och bilderna fria för var och ens tolkning.’ ’Elskåp på malmöitiska alltså’ ...

Av: Ida Thunström | Essäer | 26 januari, 2013

Anna Larsson om kulturföretagande i dagens Sverige. Intervju

Anna Larsson började som gymnast och märkte efterhand att hon var duktig på att dansa. Då började hon ta lektioner i streetjazz och hiphop på en dansskola i Lund, för ...

Av: Anna Nyman | Reportage om scenkonst | 27 augusti, 2013

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om religionen | 01 december, 2015

En martyr är dödad...

Budskapet kommer som ett brev på posten: oväntat, opaketerat och sårbart. Det centrala temat denna Annandag jul är martyrens. Det är ett nytt budskap, som talar om lidande, försakelse, sorg ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 26 december, 2014

Guido Zeccola. Foto: Ida Thunström

Innan festen tar slut

Chefredaktören Guido Zeccola lämnar i februari Tidningen Kulturen. Ida (som även hon lämnar sitt uppdrag -som konstredaktör- på tidningen) och Guido har träffats för att tala om Tidningen Kulturens liv ...

Av: Ida Thunström | Media, porträtt | 28 februari, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.