Tidens flod

Tankar vid Tidens flod

Att födas är inte religion. Att dö är inte religion. Eller är det? Mellan födelse och död försöker människan leva så gott hon förmår, och under den tiden ägnar hon ...

Av: Percival | 31 oktober, 2015
Essäer om litteratur & böcker

"Allt är en del av processen"

Warpaints 2010 var fullt av turnéer och uppmärksamhet kretsande kring det mångfacetterade debutalbumet "The Fool". Kvartetten från Los Angeles, bestående av Jenny Lee Lindberg (bas, sång), Emily Kokal (gitarr, sång) ...

Av: Carl Abrahamsson | 29 januari, 2011
Musikens porträtt

De farligaste fängelserna har osynliga galler. Om Tariq Ramadan

I en tid då Sverigedemokraterna pekar ut muslimska invandrare som orsak till allt ont i det svenska samhället och då flera europeiska länder infört en islamofobisk lagstiftning genom förbudet mot ...

Av: Bo Gustavsson | 01 november, 2010
Essäer om samhället

Gamla staden i Riga Foto CC BY-SA 3.0

Ryssarna i Baltikum

Riga är Lettlands vackra huvudstad vid floden Dünas(Daugava) mynning i Östersjön. 2014 var staden med all rätt Europas kulturhuvudstad. Otaliga sevärdheter lockar. Riga var också en viktig industristad under ...

Av: Rolf Karlman | 21 augusti, 2016
Reportage om politik & samhälle

Folkets träd. En julbetraktelse



På Capitol Hill i Washington D.C. i USA står den sedvanliga stora julgranen på plats. I år lär den vara huggen i norra Kalifornien och således fraktad tvärs över den amerikanska kontinenten till sin plats framför en av den värdsliga maktens främsta boningar, där den lyser julefrid ut över världen – eller så är det förmodligen tänkt.

Eller är det julefrid?

Numera får den stora Capitol Hill-granen nämligen inte längre kallas ”Christmas Tree”. Efter mycket diskuterande, där man beaktat julgranens ställning som specifikt kristen symbol och den amerikanska konstitutionens neutralitet ifråga om religion och livsåskådning, kom man fram till detta: Julgranen i sig vill man inte bli av med, men den måste få ett mer neutralt namn. Alltså kallas den numera ”The People’s Tree”.

Folkets Träd. De kristnas, judarnas, muslimernas, hinduernas, buddisternas, ateisternas och agnostikernas träd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Till saken hör ju, att det är högst ovisst om julgranen över huvud taget är av kristet ursprung. Troligast är den från början en utpräglat hednisk produkt, avsedd att hålla onda andar borta under den mörkaste tiden på året. Som så många andra symbolladdade och traditionstyngda föremål och seder av ständigt växlande utformning och innebörd förlorar sig även julgranen ner i historiens dunkla virrvarr.

Men nu står det där, det lysande och dekorerade Folkets Träd, och det återstår bara för oss att fråga oss: Varför står det där och vad har den att säga oss, ”folket”?

Arbor Gentium

Kulturer har formats, blomstrat, utvecklats och så småningom gått under, genom hela historiens gång, i Västerlandet, såväl som i andra delar av vår värld. När kejsaren Theodosius år 380 upphöjde kristendomen till statsbärande religion inom det vidsträckta romerska imperiet, markerade detta slutet för den antika världen och kulturen. Något nytt hade tagit vid. Den kultur, som med större eller mindre rätt kommit att kallas den kristna, tog vart efter form, den kultur som kom att bilda grundvalen för våra västerländska samhällen. Det kulturarv som de flesta av oss i västvärlden, medvetet eller omedvetet, med eller mot vår vilja, har formats av.

Herself a Rose

Men kanske känner vi idag, mer påtagligt än tidigare, att just denna kultur – den som med större eller mindre rätt kom att kallas den kristna – börjar närma sig något slags slutpunkt, i varje fall i den form vi hittills har känt den. En brytningstid, en övergångstid. Det tycks mig inte heller fel att tala om en värdeförvirringens tid, en tid då alla värden ifrågasätts och inga värden självklart uppfattas som okränkbara, trots alla monumentala internationella deklarationer.

Vaclav Havel har i sina skrifter försökt tolka vår brytningstid, samtidigt som han fullt ut klargör att han inte bekänner sig till någon utopi om vad som står i mänsklig makt att göra. Ändå hävdar han ihärdigt och oförtröttligt, att det finns ett hopp för mänskligheten att bygga på, men bara om våra lagar och rättssystem, vår samhällsordning och vårt samhällsliv, har sin fasta grund i orubbliga värden såsom moral, andlighet, humanitet, enskilt och gemensamt ansvar, samvete och respekt för varje människas värdighet och okränkbarhet. Det kan också få sitt namn genom det som varje troende människa, oavsett konfession, ser och anar bortom det synliga och mätbara.

I kristen terminologi används i samband med julen begreppet inkarnation, ”människoblivande”, något som blir kropp. I detta fall Gud och Guds väsen, det Gudomliga, som tar synlig form och gestalt i personen Jesus Kristus. Men inkarnation är något som kan bli verklighet hos varje människa.

I var och en människa, oavsett tro eller livsåskådning, kan hoppet inkarneras, ta kropp och gestalt. Ett hopp som i både ord och handling bygger upp där andra raserar; visar vänlighet och omtanke där andra visar fiendskap och förakt; visar medlidande där andra visar obarmhärtighet; visar osjälviskhet där andra endast månar om sig och sitt eget; ser en medmänniska i varje människa och inte sorterar och utestänger.

Ett folkets goda träd där goda frukter mognar.

Thomas Notini

 

Ur arkivet

view_module reorder

Harpan på Drachmanns grav

På skalden Holger Drachmanns grav bland klittren på Skagens Sønderstrand finns det en harpa, eller kanske är det en lyra. En lyra i järn på det minnesmonument som Peder Severin ...

Av: Kerstin Dahlén | Essäer | 05 november, 2017

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Anita Björk och Graham Greene

I en artikel i Svenska Dagbladet om Anita Björk som avled i onsdags sägs att hon hade kunnat göra internationell karriär, efter en biroll i en Hitchcock-film. Men hon sammanlevde ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer | 28 oktober, 2012

Hela havet stormar på Opera Comique

På Opera Comique i Paris händer det numera rätt märkliga saker. Man har hittat en egen profil vid sidan av de två andra, större operahusen, Garnier och Bastille. Repertoarvalet ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 30 maj, 2010

Tove Jansson, författare, bildkonstnär, muminmamma

Tove Jansson skulle i år ha fyllt etthundra år. Det firas inte minst i Finland, där hennes bildkonst ställs ut på museet Ateneum i Helsingfors. Lagom till utställningen har konstprofessorn ...

Av: Mats Myrstener | Övriga porträtt | 07 april, 2014

Vägen till läsandet – Svenska Akademien

Mörkret är kompakt. Det är tidig morgon. Men det är ändå långt till gryningen. Skrivbordslampan lyser, skapar en skyddande cirkel av ljus som möter dataskärmens flimmer. Det är höst, och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

Daniel Barenboim Foto Monika Rittershaus

Stalin, Mozart och vi

Josef Stalin älskade Mozarts musik och berördes av den på djupet. Han lyssnade ivrigt till den, på radio och grammofon, på operan och i konsertsalen. Den Store Ledaren, som mördade miljontals ...

Av: Thomas Notini | Essäer om samhället | 18 december, 2016

Dagbok från en filmfestival

Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg   Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få ...

Av: Joel Carlund | Essäer om film | 21 februari, 2008

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.