Stefan Whilde

En 50-årings anteckningar (Del 2 av 4)

Här ska det inte knusslas. Skål ta mig fan! Och det bör tilläggas med rakryggad ärlighet; julmat kan man äta när fan man vill, till och med i svartmuskiga februari!

Av: Stefan Whilde | 01 februari, 2017
Stefan Whilde

Förtryckets smuts undansopat från gatorna

Nya femtonåringar har blivit sydafrikaner, födda efter att apartheid upphört. Hur kommer dessa nya generationer minnas den lagliga rasismens era? Under eftermiddagen sitter i tystnaden, bara en vägg avskilda från centrala ...

Av: Gustav Broms | 16 Maj, 2009
Resereportage

Sceniska rum: Verkligt, overkligt och allt däremellan – i samtal med John Jakobsson…

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär ...

Av: Anders Nilsson | 02 oktober, 2014
Reportage om scenkonst

Fabrik chic

Fabrik chic – industri som estetik Gnissel från en travers, det rytmiska surrandet från ett ventilationssystem och ljud från cisterner minner om en tid då tjänstesamhället låg i sin linda och ...

Av: Erling Persson & Maria Holm | 10 mars, 2007
Kulturreportage

Inte bara Jesus och Maria



den helige JosefJulgranar. Julkrubbor. Julklappar. Bjällerklang. Jesu födelse och den Heliga Jungfru Maria.

Men den Helige Josef! Vem bryr sig om honom? Vem ägnar mer än en förströdd tanke åt snickaren från Galiléen? Visserligen välbekant från Midnattsmässan. Men knappast så mycket mer.

Uppslagsböckerna talar om Josef som Jesus styvfar. Teologerna ger honom ett förstrött intresse. Inga under. Inga visioner. Ingen mystifikation. Inga kontroverser ens i teologisk mening. I kristen tradition menar man att Maria gifte sig med Josef när han börjat bli gammal. På så sätt suddar man ut frågetecknen kring ett eventuellt äktenskapligt sexualliv dem emellan. I Bibeln står heller ingenting om detta. Varken det ena eller det andra.

Den Helige Josef är en av Katolska Kyrkans skyddspatroner. Men man känner praktiskt taget inte till någonting om hur han levde, av vad han levde och än mindre någonting om hur han själv såg på sitt liv. Var Josef lycklig?

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Det antydes att Josef dog medan Jesus var pojke. På målningar, altartavlor och andra konstverk har man i allmänhet placerat Josef litet vid sidan av, något bortom, något bakom Jesus och Maria. Josef ser frånvarande ut. Som om han tänkte: hör jag hit?

Naturligtvis finns det en omfattande litteratur om Josef, men texterna är oinspirerade och fyllda av klichéer.

Jesuiten Friedrich Spee (1591-1635) är en av de få som reagerat på att Josef alltid skyfflas ut i periferin. I en av Spees dikter står det:

Mit dir nun muss ich kosen, / Mitt dir, o Joseph mein, / Das Futter misch mit Rosen / Dem Ochs, und Eselein. / Mach deinen frommen Thieren / So lieblichs mischgemüss, / Bald, bald, ohne zeit verlieren, / Mach ich dem Athe, süss.

Cripta di Epifanio Maria med Josef efter forlossningenVar Josef kanske en tvivlare? Josef tvivlaren! En del menar så och ger honom därför en biroll i hela det fantastiska dramat - utom i en enda scen: som garant för legendbildningen om den Heliga Familjen i idyllen med krubba, kor, får och hundar. Just där, men också endast där, är det omöjligt och orimligt att tänka bort Josef. Gemensamt fröjdas familjen över födelsen.

Evangelisten Lukas bekräftar att Josef var fattig. När andra offrade ett lamm i templet hade han endast råd med två unga duvor. Det är som en femtioöring mot en hundralapp i kollektbössan. Också annat tyder på att snickarefamiljen levde knapert.Jesus kände de fattigas villkor från sin egen uppväxt.

I Bibeln återges inte ett enda ord Josef yttrat. Var han stum? Eller bara tyst, blyg och tillbakadragen? Vad tänkte han? Hur var hans inre religiösa liv? Stark Gudstro? Eller konventionellTempelbesökare? Egentligen är alla dessa frågor ointressanta.I handling visade Josef sin storhet vid det stora avgörandet, då allt förvandlades, då mörker blev ljus, och då och där blir Josefs liv på alla sätt och på alla plan gemensamt med Jesu liv: vid den obefläckade avlelsen.

Tron kräver inga bevis eftersom den förutsätter det otroliga. Men människorna i Nya Testamentet är av kött och blod. När Maria berättar att hon är havande ställes Josef inför ett moraliskt avgörande som för oss är värt en stunds meditation.

Snabbt måste Josef fatta beslut om att tro eller inte tro, om att prisge Maria eller inte. Beslutet han fattar räddade Maria och hennes barn från döden. Enligt judisk lag skulle de ha stenats, men Josef trotsade lagen och präster och traditioner och grannarnas åsikter och följde istället kärlekens bud. Han skyddade och beskyddade Maria och hennes ofödde son och sa sig kanske tro mer än han faktiskt trodde. Varför? Han älskade dem.

Josef var en man med ett stort och gott hjärta. Han älskade den stackars flickan. Han kunde inte svika henne. Tiden läker alla sår. Och även Josef får faktiskt en uppenbarelse, inte via någon brinnande buske eller att Himlen öppnar sig, med blixt och dunder, utan i en dröm där Någon säger honom att Marias son är avlad av den Helige Ande.

Josefs drömVilken dröm! Vad betyder det? Josef som vet vad kärlek är ser barnet som en Guds gåva. Det är ett förkristet och förkristologiskt synsätt. Josef älskar Maria, vilket barn hon än föder honom. Han förblir henne trogen. Han flyr inte. Han tar sitt ansvar. Han tvivlar inte på att han älskar. Frid härskar. Änglarna lovsjunger. Förtroendet mellan Josef, Maria och barnet är totalt.

Genom denna dröm förvandlas Josef till en av kristendomens centralgestalter. Inte endast under Midnattsmässan utan i hela den kristna teologi som förklarar kärlekens religion. Ingen vet om Jesus någon gång frågade Maria om Josef var hans pappa. Och vi vet inte vad Maria skulle svarat om Jesus frågat. Men om Jesus frågat och om Maria svarat - Matteus antyder att det kan ha skett - så kan Marias svar ha varit så här: "Jo, ser du Jesus. Min Josef han älskade mig över allt annat".

Josef förblir trots denna enorma förmåga till kärlek, en man i det dolda, oåtkomlig. Hans hemlighet förblir hemlighet. Men han kan inte beskyllas för att ha varit en tvivlare. Tvivlare är istället de som ställer hans handlande i tvivelsmål, som inte älskar det Josef älskade. Den store tigaren Josef tog hemligheten med sig i graven. Helt logiskt: även graven okänd. Josef var ett under i sig: en fredens och hederns man, saktmodig, tystlåten, klok, mänsklig. Han inordnade sin fria vilja under Guds vilja.

Man hör de jämna yxslagen från verkstaden, man känner doften av sågspån och lim, man ser spånorna från getfot och skölp. Spindelväv, vinkelhake, obearbetade trästockar. Sneda solstrålar. Damm. En katt. Och mitt i denna saliga röra den tyste och tyst arbetande Josef. Och barnet Jesus, som ser och lär. En ganska fantastisk syn.

 

Bo I. Cavefors

Vi tackar Eva Nylander, bibliotekarie och kulturarvschef på Universitetsbiblioteket, Lunds universitet, 
där Bo I Cavefors arkiv och rättigheter finns

Ur arkivet

view_module reorder

Hösten

Dimma över Moon Road Alley tidig september och nattlighet En mjuktovad fukt ...

Av: Anna Nyman | Utopiska geografier | 06 september, 2010

En bemerkning om Martin Heidegger og hans filosofi

Filosofi som teoretisk innstilling er funksjon av livet og følgelig er filosofi verken identisk med sett av teoretisk utsagn om hva filosofi er nå, hva den var før eller at ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 26 januari, 2010

Detalj från omslaget av Tiphaine Samoyault: Roland Barthes

Den polymorfe Roland Barthes

Poeten och essäisten Bo Gustavsson bjuder oss på ett poetiskt minne av den franska författaren Roland Barthes som skulle ha blivit 100 år i år.

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 09 augusti, 2015

Courting av Aniko Bodoni Lind

Museer ska vara minnespalats

För ett tjugotal år sedan försökte dåvarande kulturministern Marita Ulvskog att slå samman de tre ”utomeuropeiska” museerna i Stockholm – Östasiatiska, Etnografiska och Medelhavsmuseerna – till ett enda världskulturmuseum. Det var ...

Av: Sven Hofman | Gästkrönikör | 03 oktober, 2016

Hur angår oss Indien?

Plötsligt och lite oväntat har turismen dit ökat, hälsoresorna inte minst. Det gamla ayurvediska systemet väcker intresse i västvärlden vid sidan av yoga och meditation. Själva intresset är emellertid inte helt ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 08 oktober, 2014

Men han var inte ensam

Den 5 november 1954 dog Stig Dagerman, 31 år gammal. I sin bil, i garaget utanför huset i Enebyberg, koldioxidförgiftade han sig själv till döds. Tankar på att begå självmord ...

Av: Björn Augustson | Gästkrönikör | 02 januari, 2012

Prins Eugen och den monumentala väggen

I denna korta essä, med det svenska monumentalmåleriet som fond, är förhållandet mellan väggmålning, rum och arkitektur det huvudsakliga. Förgrunden består av formalistiska aspekter som rör relationerna i Stockholms stadshus ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 05 februari, 2013

Jesaja: vredgad hovnarr. En julbetraktelse

How long shall they kill our prophets,While we stand aside and look? -- Bob Marley "Redemption Song"Profeten Jesaja blev en klassförrädare. Han tillhörde aristokratin i Jerusalem och hade ingångar såväl ...

Av: Mikael Löwegren | Essäer om religionen | 25 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.