Berlinbiennalen är verklig

Medialiseringen av verkligheten framstår idag "som en serie dokument som snabbt avlöser varandra och producerar ett slags efterfrågan på verklighet - en passion för det reala - som de emellertid ...

Av: Anna Dubra | 05 september, 2010
Essäer om konst

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | 08 februari, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 4

  Om Om

Av: Håkan Eklund | 03 september, 2011
Kulturen strippar

Intervju Jamie Woon

Soul och dubstep-artisten Jamie Woon har hyllats i sitt hemland Storbritannien. Med sammetslen ljus röst sjunger han sina egenproducerade kompositioner vars eklektiskt klara ljudbild är minimalistisk och svängig på samma ...

Av: Lena Lidén | 30 augusti, 2011
Musikens porträtt

Den esoteriska betydelsen av julen



Jacopo Bassano 1562I de kanoniska evangelierna finns inget exakt datum för Jesusfödelsen, och det var därför som kristna redan under de första seklerna försökte finna ett datum, något som skapade kaos bland medlemmarna i det då ringa kristna samfundet.

Teologen Clemens av Alexandria beklagar i sin bok Stromateis att ”det finns många kristna som försöker hitta ett datum på dagen när Kristus föddes men bara för nyfikenhets skull medan det borde räcka att vi vet om året”. För att sätta punkt på detta ”vexata quaestio” (en mycket debatterad fråga) fattade påven Julius I anno 337 beslutet att Jesusfödelsen var den 25 december, ett datum som romarna redan firade som Dies Natalis Solis Invicti, eller Solguden Mythras födelse.

Mythraskulten var mycket populär under perioden mellan det andra seklet före Kristus och det tredje efter Kristi födelse. Kejsare som Heliogabalus och Konstantinus (innan han konverterades) var initierade i Mythras mysterier.

Den 25 december har en relation till Vintersolståndet, när ljuset börjar komma tillbaka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Tertullianus, den första kristna författaren, berättar på latin: ”Många tror att den kristna guden är en solgud ty vi vänder oss mot solen när vi ber och under Soldagen är vi lyckliga”.

Det är också möjligt att skönja kristendomens judiska rötter i julfirandet. Den hebreiska ljusfesten Hanukka högtidliggör liturgiskt samma ljus som kristna såg, dvs. Sol Justitiae (rättvisans sol), precis som de profetiska böckerna förtäljer: ”Min rättvisa kommer att stiga upp som en sol och solens strålningar kommer att bota er. Dagen då jag kommer att visa min makt kommer ni att krossa de onda” (Malakias profetia). Kristusfödelsen är därför ljuset som vinner över mörkret, en förnyelse som följer årstidernas cykel.

Grottan

Födelsekyrkans stjärna. Betlehem Palestina Lukasevangeliet berättar om Jesusbarnet som ligger i en krubba, men ingenting om byggnaden där denna krubba låg, medan Matteus talar om ”ett hus”. I Jakobs protoevangelium, en apokryfisk skrift från slutet av 100-talet som framför allt handlar om Jungfrun Marias liv fram till tiden när Jesus är nyfödd, hennes jungfrudom och helighet, är Jakob den enda att tala om en grotta. Även Justinus Martyren, kallad ”filosofen” och en av de första som försökte ”platonisera” kristendomen genom begreppet Logos, berättar om en grotta. Origenes av Alexandria skriver år 247 om en grotta i Betlehem där traditionen vill att Jesus föddes. Denna grotta var tidigare helgad av den mesopotamiske guden Tammuz eller Dumuzi. Grottan är en universell arketyp. Eftersom grottan befinner sig i jordens insida blir den symbol för Världens mitt och för födelsen och återfödelsen, precis som Mythras mystiska grotta. Grottan är matris men också hjärta. Den alkemiska litteraturen talar tydligt via akronymen V.I.T.R.I.O.L.U.M., dvs. Visita Interiora Terrae Rectificando Invenies Occultum Lapidem Veram Medicinam (Besök jordens inre och, om du går rätt väg, finner du den gömda stenen som är den sanna medicinen). Att penetrera jorden betyder att finna sitt eget Själv.

Enligt Veda befinner sig den kosmiska principen Àtman i den minsta grottan av hjärtat. Taoismens grundare Lao-Tse föddes i en grotta. Dessutom börjar en paleokristen skrift Skattens grotta eller Adams bok från den grotta där Adam blev begravd, och berättar sedan om Noak som, efter Syndafloden, befaller sin son Sem att hämta den första människans kvarlevor från grottan för att begrava dem i jordens mitt.

Födelseorten

Betlehem (arabiska: ”Kötthus”; arameiska/syriska: ”Brödhus”, Bet (hus) och lehem (bröd); hebreiska: ”Brödhus”) är en palestinsk stad i nuvarande Västbanken, omkring en mil söder om Jerusalem. Bröd eller kött, bättre namn kunde Jesus födelseort inte ha. Jag är Livets bröd, sade Jesus och Johannes skrev att Ordet blev kött och bodde bland oss. En legend berättar att Betlehem var Beith Lehem, alltså Gudahuset, platsen där Gud visade sig för Jakob.

Åsnan och oxen

nativitàDen helige Franciskus av Assisi förberedde en så kallad Presepio, en Julkrubba, i en grotta som han kallade födelsegrottan, i en by som heter Greccio i Umbrien. I Julkrubban finns en åsna och en oxe som inte nämns i de kanoniska evangelierna. Åsnan har alltid haft en ambivalent symbolik. Åsnan är illasinnad, dödens gestalt eller dum. Åsnan var i Indien djuret som Yama, dödens och rättvisans gud, red, medan i Egypten var åsnan en symbol för Seth, det ursprungliga kaoset, och motsats till Osiris. Seth stod i motsatsförhållande till sin bror Osiris; Seth förknippades med den sterila öknen och Osiris med den bördiga Nildalen. Rivaliteten mellan bröderna uppstod när deras far lät dela Egypten mellan dem. Seths avund gjorde till slut att han mördade sin bror. Denna ”fratricid” (brormord) finner vi i nästan samtliga mytologier, samt i Bibeln.

I den romerska författaren och filosofen Lucius Apuleius verk Den gyllne åsnan sker en metamorfos. Lucius blir förvandlad till en åsna på grund av sin okyskhet och sin nyfikenhet för magin. Apuleius, som levde under det första seklet efter Kristus, var en nyplatoniker, och magi och den hermetiska läran var filosofiska värderingar för honom. Men åsnan kan också vara en symbol för fertilitet och styrka. Några Bestiarius (djurfabel) från medeltiden visar åsnan som ett djur som verkligen är tålmodigt och fogligt. Jesus red åsnor när han besökte Jerusalem och när hans Mor och far förde honom bort från Nazareth under flykten till Egypten red de på åsna.

Åsnan bär kanske inte på en riktig esoterisk betydelse eftersom åsnan representerar den vilda materian som måste bearbetas för att bli någonting högre. Under medeltiden fanns i Italien en högtid kallad Asinara, från asino (åsna). Festen kallades också ”Dårarna fest” (festa dei folli). Man ville påminna om flykten till Egypten. En ung kvinna med ett barn i famnen gick i en procession med en åsna. Åsnan fick komma in i kyrkan och vissa moment i högmässans liturgi avslutades med ett åsneskri, dock inte från åsnan utan från församlingen!

Vad gäller oxen är sakerna mycket enklare. Oxen är ett solärt djur, positivt. I det forna Grekland var uppoffringen av oxar till gudarna synonymt med offerritualen i det så kallad Hekatomb (grekiska: κατόμβη hekato'mbe, av hekato'n, ”hundra”), ursprungligen ett offer av hundra oxar eller andra offerdjur, som senare hos Homeros blir symbol för varje stort offer, i synnerhet vid offentliga högtidligheter, då de många offerdjurens kött tjänade till att förpläga folket.

För den kristna teologen Dionysios Areopagiten var oxen tillsammans med plogen en symbol för profeternas ord. Intressant är ordet ”plog” som motsvarar latinets ”Aratrum”; i aratrum finns ordet Ara som betyder altaret. Samma betydelse har det nordiska ordet plog om vi tänker på orten Arjeplog som betyder Offerplats! Oxen är kanske den Mythraiska tjuren som offrats till Gudarna och förlossas med sitt blod.

Ängeln

Klimts trädI Lukasevangeliet är det en ängel som framför den Goda Nyheten (det vill säga Evangeliet) om Jesu födelse till herdarna, och hans namn är Gabriel, samma ängel som manifesterar sig för Johannes döparen och berättar om Jesus. Gabriel är Gabri på hebreiska och betyder Gudsstyrkan eller Gud är stor eller Guds hjälte. Det är Gabriel som ger koranen till Mohammed. Gabriel är Bebådelsens ärkeängel, det är han som besöker den helige Josef i drömmen och uppmanar honom att flytta med Maria och barnet till Egypten.

Herdarna

Herdarna är de första som besöker Jesus, de som ledde lammen till bete, och det är därför som Jesus kallas Guds lamm. Evangelisten Johannes talar om Jesus och Johannes Döparen: “nästa gång såg han Jesus komma, och han sade: Där är Guds lamm som tar bort världens synd.” Och i Jesaja: “Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han var tyst som lamm, som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps, han öppnade inte sin mun.”

På latin är lamm Agnus, ordet liknar den vediska guden för eld och uppoffring (sacrificatio) Agni. Till slut kallas Jesus den goda herden.

Trädet

Yggdrasil En av julens mest kända symboler är trädet, oftast en gran. Granen som är vintergrön står för livets förnyelse. Under Romarriket, många sekel före kristendomen, firades den så kallade Saturnalia-festen i samband med Vintersolståndet. Under den här tiden gav människorna presenter till varandra och träden dekorerades i hopp om goda frukter. Även hos kelterna var Vintersolståndet en högtid och grenen var ett heligt träd. I så gott som alla traditioner och mytologier bär trädet betydelsen av oändligheten. Exempel är den gyllene grenen i de arkaiska mysterierna. Det var under ett fikonträd (Bodhiträd) som prinsen Siddharta nådde upplysningen och blev Buddha. Även i den hermetiska traditionen är trädet en återkommande symbol som betyder filosofernas ”Merkurius”.

Och hur kan vi glömma Edens träd? Eller Sephiroths träd i den judiska kabbalan, Yggdrasil i den norrenska mytologin, livsträd och kunskapsträd där Oden får kunskapen om den runiska magin? Mircea Eliade har bevisat ett nära samband mellan trädet i sina olika betydelser och Axis Mundi, den kosmiska axeln i universums mitt. Myten om trädet Eridu, det kosmiska kunskapsträdet, finns också hos assyrobabiloneserna. I Johanevangeliet säger Jesus: ”jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra.”

De vise männen

Julscenen utökas och berikas till slut av de tre vise männen. Deras ursprung och betydelse är kontroversiell. Matteus, som skrev det äldsta evangeliet, talar om ”några österländska stjärntydare” som kom till Jerusalem. Källorna till dessa vise män kan vi dock finna i apokryferna. Dessa vise män var de första icke kristna ”primitia gentium” som besökte Jesus.

Agarttha. Chang Shengwen  I praktiken representerar de vise männen en mötespunkt mellan judendom och de hedniska religionerna. De var 3 och 3 var gåvorna de hade med sig. Det finns de som har velat tolka dessa 3 gåvor med Aristoteles tre världar eller riken: Den fysiska, den parafysiska och den metafysiska. Andra har sett i detta tal de tre kasterna i den traditionella världen: präster, krigare och bönder eller jägare. Enligt René Guénon är de tre vise männen kungarna i Agarttha, världens andliga kvintessens: Mahangha, Mahatma och Brahatma. Agarttha är ett rike i Asiens mitt där en vis konung eller världens kung bor, befolkat av rena människor.

Detta rike beskrivs också i tantra Kalachakra i den tibetanska buddhismen och kallas där för Shambhalas rike. Mahanghan ger till Jesusbarnet guldet och hälsar honom som ”kung”, Mahatman ger till Jesus rökelsen och hälsar honom som Sacerdos, alltså Präst, och Brahatman ger till Jesus myrran – renhetsbalsamet som påminner om Amritàs odödlighetens elixir, ”soma” hos Veda eller ”Haoma” i Iran, dvs. en sakral dryck som bara gudarna kan smaka – och hälsar honom som Profet eller Guru.

 

Guido Zeccola

 

 

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
André Brink. Foto: Seamus Kearney, Wikipedia

André Brink, 1935-2015

André Brink avled den 6 februari på planet från Amsterdam till Kapstaden, efter att några dagar tidigare ha blivit hedersdoktor vid katolska universitetet i belgiska Louvain/Leuven.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 15 februari, 2015

33 meter över havet

Vi skulle stråla samman. Frågan blev var ses vi? Vi kom från lite olika håll och skulle senare ut på middag på Tabac i gamla stan respektive föreställningen ”Knitting Peace” ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 21 februari, 2014

Veckans porträtt: Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson

Tuija Nieminen Kristofersson om Tuija Nieminen Kristofersson    Tuija Nieminen Kristofersson Foto: Hans Kristofersson Och asterisken, tecknet som Aristarchos uppfann och använde när han hänvisade till en versrad av Homeros, lyste som diktens starka sken en ...

Av: Tuija Nieminen Kristofersson | Litteraturens porträtt | 09 november, 2006

Skärgårdsdeckarna

Skärgårdsdeckare kan man väl kalla den nya kriminalgenren i Camilla Läckbergs efterföljd. I fjol debuterade Viveca Sten med en deckare, där det mördades på och kring Sandhamn i Stockholms skärgård. Hennes ...

Av: Bengt Eriksson | Essäer om litteratur & böcker | 17 juni, 2009

Gerd Karin Nordlund. Två noveller

Lektionen Alla hjälps åt med mörkläggningen och ommöbleringen av rummet. Filmprojektorn står på plats och lysrören släcks. En gulrandig hankatt, tillitsfull och vacker, stryks över pälsen. Närbilderna smeker hans bulliga kinder ...

Av: Gerd Karin Nordlund | Utopiska geografier | 17 oktober, 2011

Otto Andersson på 1950-talet.

Stilla dagar i Mejlans

Som av en händelse blev den finlandssvenske författaren, psykiater, politikern, jazzpianisten m.m. Claes Andersson aktuell i flera sammanhang några vackra höstveckor. Först kom hans uppföljare till ”Ottos liv” från 2011 ...

Av: Rolf Karlman | Litteraturens porträtt | 11 september, 2017

Från Cornelis till Gud. En intervju med Louise Hoffsten

Bjõrn Augustson intervjuar sångerskan och kompositören Louise Hoffsten Under din skoltid var du först trummis i punkbandet Mer Kött för att sedan bli sångerska i bandet Dyzenteri, hur minns du den ...

Av: Bjõrn Augustson | Musikens porträtt | 07 augusti, 2012

Adolf Hitler. Foto: Wikipedia

Hitlers maktdrömmar

Bo I Cavefors om Adolf Hitler som försökte skapa ett kontinentalt maktcentrum mot bolsjevismen och Storbritannien.

Av: Bo I Cavefors | Essäer om politiken | 25 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.