En ostmacka kan också sitta fint

Jag är sannerligen ingen mästare i köket, men jag gillar att laga mat. Jag sätter mig aldrig framför teven för att se på matlagningsprogram, men hamnar jag ...

Av: Stefan Whilde | 09 juni, 2011
Stefan Whilde

Om Lars Wivallius Klagevisa över denna torra och kalla vår

Gott majregn giv, lät dugga tätt ner, lät varm dagg örterna fukta.Oss torkan bortdriv, lät frosten ej merDe späda blomsteren tukta.Var nådig, var rådig!För dem jag ber,Som Herran tjäna och frukta.Ur ...

Av: Birgitta Milits | 31 maj, 2013
Essäer

Pierre Gilly och den osynliga sanningen om Iran

Pierre Gilly är journalist och författare. Han är bosatt i Linköping men befinner sig ofta på resande fot. Gilly hade ett bidrag i Högerns Svarta bok, och debuterade 2008 med Bombdiplomati ...

Av: Guido Zeccola | 12 april, 2013
Porträtt om politik & samhälle

Thérèse av Lisieux ─ Thérèse av Jesusbarnet

Helighet och mystik har varit och förblir viktiga dimensioner i religionens värld. Behov av andlighet och helighet tycks kvarstå även när sekulariseringen tilltagit. Trots ekonomiska kristider och miljöhot konsumerar och ...

Av: Lena Månsson | 11 januari, 2010
Essäer om religionen

Andedansreligionen



dansenJames Mooney har skrivit om den indianska Andedansreligionen i boken The Ghost Dance Religion and the Sioux Outbreak of 1890. Jag tar upp denna kulturkrock mellan indianer och vita eftersom mitt tema är att och hur kommunikation påverkar politiska processer. Begreppet kommunikation innebär förståelse för varandra i ordets vidaste bemärkelse men betyder inteatt acceptera allt beteende. Hos indianerna omfattar detta att beakta livets olika områden eftersom man hos hos urfolk inte kan skilja på aspekt som kultur och religion. De hör ihop och står i en ständig växelverkan.

Anthony F.C. Wallace från universitetet i Pensylvania presenterar Mooneys (1861-1921) liv och verk i början av boken. Mooney var etnolog i USA. Han publicerade många böcker och betraktas som en av de klassiska antropologerna samt var en av grundarna av American Anthropological Association. Förutom att Mooney intresserade sig för båda amerikanska kontinenternas indianer ägnade han sig åt sin egen iriska härkomst, vilket är grundförusättning för att kunna förstå andra kulturer. Mooney gjorde fältstudier 1892-94 av ungefär 20 olika indianstammar som sioux-, kiowa-, omaha- och paiuteindianerna samt deltagande observationer hos arapaho- och cheyenneindianerna.

Mooney talar om inställningen bakom Andedansreligionen. Han ansåg att denna inte endast är typisk för indianerna utan för hela mänskligheten. De visa männen berättar att vi har blivit lyckligare, lever längre än våra förfäder, har mera bekvämligheter och mindre mödor. Var och en längtar efter den förlorade ungdomens drömland, en gyllene ålder. Alla väntar på en förlösare och ett mirakel för att få tillbaka det förlorade. Författaren skriver att så är det även med Andedansreligionens visioner.

Paiuteindianen Tä’vibo, ”vit man”, i Nevada presenterade omkring 1870 en ny religiös dans bland sitt folk och ansågs vara profet. Namnet Tävibo syftar till soluppgången i öst. Då de vita gjorde anspråk på allt mera land vände sig indianerna till medicinmännen för att få hjälp. Dessa brukade gå upp i bergen för att få visioner där de upplevde att de mötte den Stora Anden. De förmedlade att de vita skulle uppslukas av en stor flodvåg men att indianerna skulle bli räddade. Man tvivlade på denna utsaga och sände profeten upp i bergen upp till tre gånger. Han sade att de indianer som trodde på profetian skulle återuppstå och bli lyckliga. De indianer som inte trodde på den skulle däremot bli fördömda tillsammans med de vita för alla tider.

AndensdansDå Tävibo dog efterlämnade han sin son Wovoka som hade en uppenbarelse där han efter att ha somnat mitt på dagen togs upp till den andra världen. Han såg Gud som sade åt honom att att han skall säga åt människorna att de skall vara goda och älska varandra, inte föra krig samt leva i frid med de vita. Han fick Dansen som han skulle återge till sitt folk. I uppsatsen ”De förstår oss inte” har jag gått in på dynamiken i denna upplevelse och Mooneys tolkning av denna. Han förfogade naturligtvis inte över den kunskap som vi har idag. I den antropologiska litteraturen tolkades upplevelser ur etnocentriskt perspektiv, vilket betyderatt anse den egna kulturen vara måttstock och medelpunkt i bedömningen av andra kulturer.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Läran om Andedansen bygger alltså enligt Mooney på människors längtan efter förlösning och evig lycka. Han definierar organiserad religion som ett system av etiska normer, mytologi och ceremoniella riter. Varje indianstamm hade en egen utläggning av mytologin. Religion uttrycker något väsentligt på kollektiv nivå där det handlade om att bearbeta den odrägliga verklighet indianerna måste leva i. En del av dessa apostlar predikade att skillnaden mellan ’raser’ borde upplösas så att vita och indianer skulle kunna dela denna lycka som båda folken drömde om. Mooney ville veta sanningen om denna religion men indianerna ville inte tala om den. Ett visst förtroende fanns dock eftersom Wovoka fick läsa brev som inte var avsedda för de vita, t. ex. profetens budskap till cheyenne- och arapahoindianernas representanter. Indianerna fruktade att de vita skulle bli rädda eftersom Andedansreligionen innebar att de skulle straffas för sina synder mot indianerna som ville hålla den hemlig. De indianer som var trofasta skulle inte blir rädda då jorden började bäva eftersom de hade vissheten att de skulle överleva.

Andedansreligionens moraliska budskap bestod i all inte skada någon, alltid handla rätt, inte ljuga och en viktig punkt var även att inte kämpa. Detta innebar en radikal förändring i indianernas liv. Enligt Mooney har varje indians karriär tidigare bestått av att vara krigare*). Stereotypen ”de krigiska indianerna” blomstrar här i full prakt: ”Blodtörst och massaker verkar vara medfödda hos individerna i varje stam Dödligt hat fick tillstånd att Ute-, Cheyenne. och Pawneeindianer kämpade mot varandra. Endast den som vet detta förstår vad Andedansreligionen har uppnått genom att föra ’vilden’ till civilisationen”. Dessa indianska profeter har enligt Mooney gett sina folk bättre religioner än de någonsinn tidigare hade haft, emedan denna tro medförde bättre samstämmighet med de vita grannarna. Den har även föreberett vägen till den slutliga kristianiseringen.

cirkelTanken på att de vita via Andedansen skulle gå under som straff för sina gärningar togs inte på allvar av dem och ledde inte heller till reflektion över hur de behandlade indianerna. Enligt Mooney gjordes det bästa uttalandet om denna profetia av James McLaughin som skrev att inte någon person oberoende av hur okunnig denna är skulle tro på sådant ”orimligt nonsens”, men att många indianer faktiskt gör det!

Mooney ger här en lyckad etnografisk beskrivning genom att beskriva detaljer, men han har inte lyckas med en antroplogisk förklaringsmodell av Wovokas upplevelse. Troligen hade han inte tillräcklig kännedom om religioners funktion. Enligt min mening skall yttre händelser inte tolkas bokstavligt utan symboliskt. Då det i Bibeln står att Jesus gick över vattnet är det fråga om att han befann sig på ett högre medvetantillstånd – men detta betyder inte att han konkret promenerade över sjön från strand till strand!

Mooney antyder inte att han hade uppfattat i vilken miserabel situation indianerna befann sig i. Han förbinder inte denna med den religiösa rörelse som hade uppstått. Mooney var amerikan och företrädde den åsikten att det bästa som kunde hända indianerna var att de skulle komma ”till förnuft” med högsta mål att överta det amerikanska sättet att leva på. Han var trots sina antropologiska ambitioner präglad av sin kultur och levde sig inte in i sina forskningsobjekts värld. Troligen forskade Mooney för att samla bevis som stödde hans etnocentriska inställning ”hur dumma dessa vildar är”? - och inte för tränga djupare in i Andedansreligionens dynamik och därigenom få tillstånd ökad förståelse för indianernas världsbild.

Wovokas upplevelse är enligt min mening ett sätt att handskas med den interkulturella konflikt han levde i genom att identifiera sig med förövaren. Han tog över aspekt ur dennas religion som strategi för att överleva under dessa vidriga omständigheter. Indianernas budskap var (och är ännu) så enkelt: ”Vi blir illa behandlade och vi vill att ni öppnar era ögon och öron samt inser att ni annars blir bestraffade, om inte med annat så med kroniskt dåligt samvete som uppslukar er med hull och hår".

 Nina Michael

*) Ordet krigare betyder emmellertid hos indianerna inte en soldat utan en man med kraft, ,Power” så att det är nog uppenbart att Money har troligen missuppfattat den saken. Å andra sidan betraktades ju indianerna av det vita som krigiska då det försvarade sitt land! . De uppfattade det som angrepp!

 

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Rabbe Enckell: ”I flykten går tiden förbi”

Vem kan läsa sig till kunskap nog. Vilkens flit kan liknas vid en hand som kan genombläddra livets skog. Outtömlig ter sig gåtans bok och oändlig läsning återstår. / H. Martinson: Ur Boken i vårt ...

Av: Göran af Gröning | Litteraturens porträtt | 13 oktober, 2014

Karl Isakson - En konstnär för andra konstnärer

"Ingen blir profet i sitt eget land" lyder ett välkänt ordspråk och detta stämmer i högsta grad in på Karl Isakson som föddes i Stockholm 1878 och dog i Köpenhamn ...

Av: Lena Månsson | Essäer om konst | 23 april, 2011

Kvinnor som gnor – Intervju med Gittan Jönsson

Årets Henry Mayne-pristagare heter Gittan Jönsson. Priset instiftades 1991 av Birgit Rausing och hennes man Gad Rausing till minne av Birgit Rausings far konstnären Henry Mayne. Pristagaren utses vartannat år ...

Av: Katinka Kant | Konstens porträtt | 07 augusti, 2013

Dramatisk och subgestiv scen ur Parsifal. Foto: Ruth Walz

Fokus på Boulez och Wagners Parsifal

Man skiftar fokus men bibehåller upplägget. Konserter och opera. Jag talar om Festtage Berlin, som jag nyligen besökte för åttonde gången under dess nittonåriga historia. Det är en mans verk ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 06 april, 2015

Smultron är vi allihopa

Bostadsbristen i Sverige, främst i de tre större städerna samt universitetsorter, förvärras för varje år som går. Skrytbyggen, landmärken och fallossymboler reser sig ståndaktigt mot skyn synbara för stadens alla ...

Av: Fredrik Rubin | Gästkrönikör | 27 november, 2008

Wilhelm Sesemann – en spegel av Europas förvirrade situation

  I vår nordiska filosofihistoria finns ett mycket perifert namn, som dock i en europeisk kontext intar en beaktansvärd ställning, nämligen Wilhelm Sesemann. Hans anknytning till det svenska är egentligen mycket ...

Av: Michael Wirth | Essäer | 12 november, 2011

Joe McGinniss, Castel di Sangro och de konventionella fördummarna

Joe McGinniss, Castel di Sangro och de konventionella fördummarna En kylig vintereftermiddag färdas jag genom Abruzzos berg i mellersta Italien. Jag har lämnat staden Pescara vid Adriatiska havet, följt motorvägen västerut ...

Av: Johan Werkmäster | Kulturreportage | 21 november, 2009

Benjamin 38

                   

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 05 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.