Nostalgi över en liberal vägröjare

Nyligen avled George McGovern (1922-2012). Han blev 90 år, men hur många svenskar minns honom annat än möjligen som den man som vid presidentvalet 1972 gick mot en brakförlust medan ...

Av: Bertil Falk | 19 september, 2013
Övriga porträtt

Queerspel

  Scen ur spelet Bully. Queerspel Efter att spelet Bully (recenserat i Kulturen 2006-12-08) kommit ut dröjde det inte länge förrän man på forumet gaygamer.net (en site för "boys who like boys who ...

Av: Calle Hedrén | 16 februari, 2007
Essäer om samhället

Funderingar runt det estetiska

Vad är estetik? Jag tror inte att jag – ens bland mina litterära och filosofiska vänner – är ensam om att någon gång ägnat saken en åtminstone hastig tanke. Varefter ...

Av: Carsten Palmer Schale, | 19 juli, 2012
Agora - filosofiska essäer

Veckan från hyllan, Vecka 14 - 2012

 På fredag fyller Ingvar Kamprad år. Jag visserligen inte för vana att hylla gamla nazister, men visst är Kamprad ett fenomen. Gammal nasse som sagt, skatteflykting, och alkis därtill, men ...

Av: Gregor Flakierski | 31 mars, 2012
Veckans titt i hyllan

Vatikanen – en stat med ständiga skandaler



Drottning Kristina av SverigeKatolska kyrkan växte långsamt fram när det som sedan skulle bli Sverige började kristnas på 800-talet och etablerades på allvar i och med att den förste kristne kungen Olof Skötkonung döptes omkring år 1000. Under Gustav Vasas reformation på 1500-talet bröt den Svenska kyrkan med påven i Rom och en ny statskyrka inrättades, den evangelisk-lutherska. Katolicismen förbjöds. Katoliker utvisades ur landet och dödsstraff för katoliker infördes vilket varade fram till Gustav III: s så kallade Toleransedikt 1781.

I dag finns i Sverige fler än 100 000 katoliker. Sveriges diplomatiska förbindelser med Vatikanstaten återupptogs 1982, efter att ha legat nere i 450 år. Vår ambassad vid Heliga Stolen sköts från UD i Stockholm av ambassadör Ulla Gudmundson som har ett särskilt kansli som bistår henne.

Under nästan tvåtusen år har den romersk-katolska kyrkan sett imperier komma och gå. Rom har invaderats av allehanda inkräktare, från vandaler till vikingar; fram till 1870 då italienska trupper erövrade Rom och den gamla Kyrkostaten upphörde att existera. Men trots allt detta har den katolska kyrkan mirakulöst överlevt. Påven tog sin tillflykt i Vatikanen, det vill säga de 44 hektaren muromgärdade kvarteren bakom Peterskyrkan på andra sidan Tibern. Först 1929 efter nära 60 år kunde den påvliga självpåtagna fångenskapen upphöra genom de tre så kallade Lateranfördragen. Vatikanstaten erkändes som en suverän stat. Samtidigt erkände påven det nya Italien. Något förenklat syftar Vatikanstaten på territoriet medan Heliga Stolen är namnet på den institution som styr Vatikanstaten och som är representerad i diplomatiska sammanhang. Heliga Stolen har ett 80-tal ambassadörer fast boende i Rom och har diplomatiska förbindelser med 176 stater.

Kardinalen Decio AzzolinoPå Livrustkammaren i Stockholm pågår nu om drottning Kristina en spännande utställning som varar fram till 5 januari, 2014. När Kristina hade lämnat landet och efter sin, för svenskarna ofattbara och häpnadsväckande, konvertering till katolicismen anlände till Rom den 23 december 1655 mottogs hon med jubel av bland andra påven själv, Alexander VII. Han ställde som mentor och eskort till Kristinas förfogande den stilige och inflytelserike kardinalen Decio Azzolino, för att hon skulle kunna finna sig tillrätta. Kristina blev upp över öronen förälskad i kardinalen – som besvarade hennes känslor. Men någon fysisk kärlek kom veterligen aldrig till stånd. I den katolska kyrkan är celibat och strikt sexuell avhållsamhet hos prästerskapet påbjudna ända sedan fornkyrkans dagar, faktiskt så långt tillbaka som dekretalet från påve Siricius år 385. Men i Vatikanen florerade, som det alltid har gjort, det sexuella hyckleriet med dithörande mörkläggningar. Kvinnokarlen Azzolino hade vid sidan av Kristina flera älskarinnor vilket med raka rör leder oss rätt in i dagens getingbo i Vatikanen 350 år senare.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Den 17 december 2012 avgick den 85-årige påven Benedictus XVI. Enligt egen utsago på grund av att varken hans själ eller kropp hade styrka nog. Men samma dag höll han, som av en händelse, en tickande bomb i sin hand: en 300 sidor lång rapport kallad Vatileaks-affären författad av tre kardinaler som handlade om hur påvens butler, Paolo Gabriele, hade läckt ut uppgifter om Vatikanen som ett näste av korruption, penningtvätt, avancerad skatteplanering, intriger och maktkamp. Och vad värre var. Enligt tidningen La Repubblica fanns i rapporten uppgifter om ett homosexuellt nätverk av präster inom Vatikanen vilka umgicks sexuellt på olika mötesplatser, samt detaljerade uppgifter om utpressningsförsök mot dessa präster. Tidningen hävdar att Benedictus XVI hoppade av eftersom han inte kunde hantera dessa skandaler.

Är nu detta sant? Påvens och Vatikanens talesman Federico Lombardi har kommenterat de påstådda skandalerna:

- Vi kommer varken att förneka eller bekräfta uppgifterna.

Lombardi är ingen gröngöling. Han vet att ett sådant uttalande tolkas som att han inte vill ljuga genom att förneka skandalerna. Men inte heller göda dem genom att bekräfta uppgifterna. Läcker inget mer ut som kan styrka La Repubblicas scoop, kommer skandalen att självdö av syrebrist. Skulle däremot tidningens uppgifter bekräftas blir skandalen dubbel – både sexuellt hyckleri och försök till mörkläggning.

Till detta ska så läggas de omfattande pedofilövergreppen begångna av katolska präster runtom i världen bland annat i USA, Canada och Irland och alla försöken till mörkläggning av dessa brott. Här har Vatikanen antytt den minst sagt dubiösa åsikten att pedofili och homosexualitet skulle vara besläktade företeelser. Men katolska kyrkan måste lägga in helt andra kontrollåtgärder för att skydda barnen mot pedofiler, än att leta efter presumtiva homosexuella förövare. Alla barn, oavsett kön, kan riskera att möta en pedofil. Vatikanen borde vara lika vaksam mot heterosexuella som mot homosexuella i det fallet.

påvrar

Det finns också en starkt ifrågasatt teori bland motståndare till katolska kyrkan som påstår att själva kravet på avhållsamhet skulle vara grundorsaken till pedofilskandalerna. Prästernas celibat och sexuella avhållsamhet är svåra att leva upp till. Det är en offentlig hemlighet att många präster inte klarar av dessa krav. Men då har de allra flesta löst problemet genom att inleda förhållanden med vuxna kvinnor – och säkert också i många fall med vuxna män. Därför är det synnerligen olyckligt och skandalartat att pedofila präster fortfarande ostraffat tjänstgör bland katolska barn och ungdomar.

Hur ska den nyvalde påven Franciskus – född 1936 i Argentina och den 266: e påven efter Jesu lärjunge Petrus, som enligt traditionen led martyrdöden i Rom – hantera allt detta i den jättelika organisation den katolska kyrkan utgör med sina nära 1, 2 miljarder medlemmar? Han har redan beslutat genomföra en genomgripande reformering av Vatikanens organisation och arbetssätt. Detta som ett direkt svar på det omfattande missnöje med Vatikanens skötsel som kardinalerna framförde när de skulle välja ny påve. Sällan har man utåt visat en sådan självkritik. Franciskus har utsett en kommission av åtta kardinaler, en intressant grupp av kompetenta rådgivare från alla världens kontinenter. Anmärkningsvärt är att de inte bara ska utarbeta en ny organisation, de ska också bistå påven med råd i svåra frågor. Kommissionens ordförande, kardinal Oscar Maradiaga Rodriguez från Honduras, har förklarat att man ska ta upp alla klagomål som kardinalerna lagt fram mot Vatikanen.

”Allt ska upp på bordet”, däribland den för penningtvätt och osund skatteplanering misstänkta Vatikanbanken, förkortad IOR. Den har en vinglig historia; ett ogenomträngligt finansimperium kantat av komplotter och tvättning av smutsiga maffiapengar som har varit utom räckhåll för den italienska bankinspektionen. IOR har ofta stått i centrum för korruption, skandaler och rättsliga undersökningar. Nyligen publicerade korrespondenten i Vatikanen, Aldo Maria Valli, sin bok: Påvens skattkista. Historia, gestalter och hemligheter. ”Det går mörka rykten om IOR”, skriver författaren. Skandalerna om penningtvätt kulminerade 1982 när ”Guds bankir”, Roberto Calvi, en av Vatikanens viktigaste finansmän, hittades hängd under Friarsbridge i London. Troligen mördad – och misstänkt för samröre med maffian. Vatikanbanken administrerar inga pengar som tillhör Den Heliga Stolen, det vill säga påveämbetet, förutom påvens personliga konto. I stället hanteras alla de pengar som kommer från flera hundra ordenssamfund (t.ex. jesuiterna), från missionsverksamheten och från en mängd privatpersoner, både präster, ordensfolk och lekmän.

När Franciskus blir arg...Man tänker även rensa upp och gå till botten med pedofilskandalerna, där flera kardinaler i kommissionen redan har varit starkt engagerade i arbetet mot pedofilövergrepp.

Kommissionens sekreterare, Marcello Semeraro, signalerar också flera viktiga förändringar. Vatikanens olika departement, ”dekasterierna”, ska bli mer självständiga i relation till statssekretariatet (inrikes- och utrikesministerierna). Bland annat ska cheferna för dekasterierna själva få diskutera frågor direkt med påven. Semeraro meddelar också att man måste bli mer transparent och mycket bättre på att rakare och ärligare besvara massmediernas berättigade frågor, i stället för att man som tidigare har slutit sig hemlighetsfullt inåt och dunkelt och gåtfullt mumlat utåt.

Det finns således viss anledning till försiktig optimism över Franciskus tydliga beslutsamhet att städa upp i Vatikanens eget Augiasstall. En avgörande betänklighet finns dock i sammanhanget – gruppen består enbart av män, det finns ju inga kvinnor bland kardinalerna. Hur länge ska världen vänta på att katolska kyrkan inser att kvinnan också behövs som präst, kardinal – och påve? Och hur många hundra år tar det innan kyrkan accepterar homosexualitet, abort och preventivmedel?

 

Christer Nilsson
historiker, författare

Ur arkivet

view_module reorder

Vad sysslar du med?

Jag är argJag är arg på världenMen mest är jag förbannad på digFör jag trodde att du var annorlundaTrodde att du var rättvisans ansikteFaktiskt så trodde jag blint på den ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 10 januari, 2011

Eyvind Johnson och det röda Norrland

Allmänt sett skulle man kunna säga att en gemensam strävan hos norrländska författare finns i förhållandet att de önskar bryta sig loss och frigöra sig från det provinsiella arvet. Åtminstone ...

Av: Lars-Göran Söderberg | Litteraturens porträtt | 07 april, 2009

Paul de Man och litteraturen som självbiografi

Paul de Man föddes 1919 i Antwerpen, flyttade 1948 till USA där han dog 1983 i New Haven. Hans tid i Belgien präglades förstås av kriget och ockupationen; hans amerikanska ...

Av: Arne Melberg | Essäer om litteratur & böcker | 26 Maj, 2014

Barnet Felicia

Efter att ha läst åtskilliga recensioner, krönikor och intervjuer angående boken Felicia försvann vill jag nu genom egen läsning skapa mig en förståelse av texten och det tänker jag göra ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 17 januari, 2012

Veckan från hyllan, Vecka 26 - 2012

Det har varit val i Grekland. Huvudfrågan gick inte av för hackor – det gällde att rädda landet ut ur krisen. Valet vanns av det konservativa Ny demokrati. Vad som ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 juni, 2012

Vill du spotta i någons soppa?

TEMA KONST Att spotta i någons soppa Människor har mardrömmar om att göra konstiga och udda saker. Ibland känner man sig inställsam, som om man kysser chefen, fast man egentligen vill ...

Av: Niels Hebert | Kulturreportage | 03 mars, 2008

Ålderdom

Tre småkakor låg på assietten. Kaffet hängde i luften, timmen var slagen till mitt på dagen, det var halvtid. Hennes hand var knölig, hon satt och tittade ut genom fönstret ...

Av: Jenny Berggren | Gästkrönikör | 30 juli, 2013

Postludium

Och nu har många människor omkring mig dött. Denna höst har i mörkret tagit med sig släktingar och vänner, liksom vore det ett krigsfält. Hösten tog med sig också de sena illusionerna ...

Av: Guido Zeccola | Gästkrönikör | 24 oktober, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.