Illustration av Hebriana Alainentalo

Glömda poeter

Arne Melberg om tre poeters udda öde: Bengt Berg, Sam Carlquist och Lars Järlestad.

Av: Arne Melberg | 16 september, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Robert Warrebäck. Foto: Joel Krozer

En novell av Robert Warrebäck

Robert Warrebäck skriver dikter, prosa och artiklar. Han har publicerat poesi i Post Scriptum, noveller i diverse skönlitterära antologier och skrivit artiklar åt olika webmagasin och tidskrifter. Han jobbar om ...

Av: Robert Warrebäck | 28 september, 2015
Utopiska geografier

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | 07 juli, 2015
Litteraturens porträtt

Karin G Engs erotisk krönika VI. En doft av inuti.

Mjuk men skönjbar slingrar den sig runt mig; rundlar en viskning, en smekning, löften. När den snuddar mig sluter jag ögonen och håller andan. Stilla. En enda evig sekund. Så ...

Av: Karin G. Eng | 26 juni, 2012
Gästkrönikör

Den moderna människan



M C EscherPastor Ralph Waldo Emerson stod inför sin församling. Han hade fattat ett beslut. För honom hade nattvarden blivit ett bekymmer som han inte kunde komma över. Under predikan förklarade han sin ståndpunkt med orden: ”What I revere and obey in it is its deep interior life. Freedom is the essence of Christianity. Its institutions should be as flexible as the wants of men.”i

I sin dagbok skrev han att han tvivlade på att Jesus verkligen ville att nattvarden skulle bli en ”perpetual celebration”ii. I predikan anförde han att nattvarden inte var förenligt med det sätt han ville minnas Jesus. Inför sin församling ställde han därför frågan om han eller nattvarden var viktigare? För honom var kristendomen något annat och det var upp till de troende att välja vilket de föredrog. De valde nattvarden.

Han var en man i tiden, den moderne teologen som utgick från sig själv, från den enskildes syn och förmåga att välja rätt. Han var en kristen man och länge hade han kontemplerat sitt beslut.

I moderniteten hade människan mognat. Hon ansåg sig ha förmågan att fatta egna beslut. Människorna i Emersons församling var inte lika säkra och valde för säkerhets skull ritualen före pastorns slutledningar. De spelade säkert utifrån Blaise Pascals vad. Samtidigt visade det på hur skilda teologerna ibland var (och är) inför dem som de ska förkunna ordet för.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Teologin hade under den här tiden börjat befria sig från dogmerna, eller bättre beskrivet, de har påbörjat att begrunda dogmerna utifrån den nya tidens tankar och för att se rimligheten i dess föresatser och att söka dess essens. Med upplysningen där Kant förklarade människan som ensam beslutsförfattare, till Friedrich Schleiermacher som ansåg att teologin hade alienerat sig från intelligentian och ville genom att använda ett nytt språk, försöka närma sig tidens språk. Han trodde att han därigenom kunde överbrygga klyftan och undvika ”unnecessary offence”iii som Richard Lints skriver i sitt kapitel i Mapping Modern Theology om frälsningen.

Escher.LabyrintI inledningen till Der christliche Glaube beskriver Schleiermacher problematiken som man som teolog ställs inför. Om man betraktar det mänskliga förnuftet för sig självt så står det inte närmre den kristna tron än andra trosinriktningar.iv Men det stannar inte där utan problematiken fortsätter. Den ”märkvärdiga” kristenheten, skriver han, kan man inte begripa rent vetenskapligt eller empiriskt.v Lösningen såg han i användandet av en religionsfilosofi, likt man inom juridiken begrundar utifrån en rättsfilosofi.vi

Teologin befinner sig inte i ett slutet rum utan reagerar på sin omvärld och den erfarenhet som dess utövare gör. Människan är ett tolkande djur.

Erfarenhetens inverkan på teologin vill jag exemplifiera med den vändning som skedde efter det engelska inbördeskriget där anglikanska protestanter och katoliker kämpade mot varandra. Nu är det inte reducerbart till enbart ett religionskrig, men grundargumenten kom ur klyftan mellan katoliker och protestanter.

Blodspillan som skedde gjorde att senare filosofer och teologer verkade för en mer försonande diskussion. Med John Lockes ord: “[O]ur diversity of opinions should all maintain peace and the ordinary procedures of humanity and friendship; for we can’t reasonably expect that anyone should promptly and humbly drop his own opinion and embrace ours with a blind resignation to an authority that he doesn’t acknowledge as an authority.”vii Locke uppmanade till diskussion, men samtidigt fanns sanningssökandet där. Det fanns också en misstro mot auktoriteter som påverkade hur människorna ställde sig till ordet och dess uttolkare.viii

Escher. HandDet var inte bara blodspillan under engelska inbördeskriget som fick människorna att reagera utan också att Englands stadshuvud Oliver Cromwell införde religionsfrihetix. Med det öppnade samhället upp för de frikyrkliga. ”Nyckelmakten” låg inte längre, skriver Spjuth, ”hos påven, biskopen, biktfäder, pastorn eller ens i ett presbyterianskt äldsteråd”.x Diskussionen som återigen påbörjades var hur man skulle tolka Gud, Kristus och Ordet. Men samtidigt ville man som t.ex. kväkarna återgå till vad man ansåg var den tidiga kristendomen.xi

Att enbart hänvisa till inbördeskriget i England vore att missa en annan tidsströmning och det är upplysningen. Skolastiken hade nått ett vägskäl. För länge hade man traderat gamla sanningar. Nu började man experimentera på egen hand. Aristoteles logiska slutsatser testades och man upptäckte att mycket som man hade sett som sanning inte stämde överens med verkligheten. Med det fick människorna ett nytt självförtroende som gjorde att man trodde sig kunna ändra på och förbättra allt; bara man förstod hur det fungerade. Denna hybris lider vi fortfarande av.

Descartes skriver följande varning i ett brev till den svenska drottning Christina: ”Eftersom vår kunskap tycks kunna gradvis stegras till det oändliga och eftersom Guds kunskap tack vare sin oändlighet står vid det mål vi vill nå kan vi till och med utan vidare hamna i den överdriften att vi önskar vara gudar. På så vis kommer vi genom ett mycket stort misstag att älska gudomligheten istället för att älska Gud.”xii

Om människan förgudliggör sig själv blir hon också sin egen lagtavla. Nietzsche utropade Guds död i Also sprach Zarathustra. Med det befriade han människan, eller han snarare dömde henne till frihet.

Paradis av EscherCormac McCarthy har i romanen Blood Meridian illustrerat den fria människan som likt en dödens ängel dömer andra till att leva eller död. Den starke blir rättskipare. I boken är det karaktären domare Holden. Han har puttat bort Gud från tronen och satt sig i vederbörandes ställe. Under ritten i norra Mexiko mördar han och fribytargänget han tillhör urskiljningslöst. I en liggare samlar han kunskap. Han målar av det han ser och antecknar sina iakttagelser. Med sin kunskap och ställning förbinder han sig med skapelsen. I en scen säger han: “Whatever exists /…/ whatever in creation exists without my knowledge exists without my consent.”xiii

Påven Benedikt XVI stod inför kurian. Han berättade att han efter mången bön och eftertanke hade valt att abdikera. Inför Gud är vi fria, sa han, och använde begreppet ”radikal frihet”. xiv Med det menade han att vi är fria att fatta våra egna beslut. Och trots att vi alla likt han står med kurian blickande och dömande, så måste vi själva välja, med Gud inför oss.

Benedikt XVI valde att liksom Emerson lämna flocken och vandra den enskildes väg.
Den moderna människan står med sina val ensam inför Gud.

Gustaf Redemo

Fotnoter

i 2003:16 Emerson; Lawrence Buell.

ii 1996:12; Emerson among the eccentrics; Carlos Baker

iii 2012:265, Mapping modern theology

iv ”Denn was über diese Gegenstände von der menschlichen Vernunft für sich betrachtet ausgesagt werden kann, das kann in keiner näheren Beziehung zur christlichen Kirche stehen als zu jeder andern Glaubens- oder Lebens-Gemeinschaft.” 2003:15 Schleiermacher, Der Christliche Glaube, Kritische Gesamtausgabe Teilband 1

v Das eigenthümliche [sic] der christlichen kann weder rein wissenschaftlich begriffen oder abgeleitet noch bloß empirisch aufgefaßt werden.“ Ibid s. 16

vi Ibid s. 17

vii Bok 4, Kap. 16, sek. 4; An essay concerning human understanding

viii 2010:294; Christ the Key; Kathryn Tanner

ix 2006:122; Sökandet efter det goda livet: Kristen moralhistoria; Roland Spjuth.

x Ibid, s. 124

xi Ibid, s. 136

xii 2012:189; ur brev till Christina från Descartes, citat från Drottningen och filosofen: Mötet mellan Christina och Descartes; Svante Nordin

xiii 2010:209

xiv Benedikt und die radikale Freiheit; FAZ ; 20130213

 

Ur arkivet

view_module reorder

Digitala avtryck

Den unge svenske tonsättaren Johan Svensson (f. 1983) redogör i detta porträtt av den något äldre kollegan JoakimSandgren (f. 1965)försin fascination inför denne numera i Paris baserade tonsättaren och hans musik. Via ...

Av: Johan Svensson | Musikens porträtt | 28 mars, 2013

gudinnor

New Age – flyktväg eller kvinnorörelse i vår tid?

New Age - detta omdiskuterade, mycket breda begrepp som även fungerar som samlingsnamn för olika andliga och spirituella rörelser – kan det sägas utgöra en i vår tid betydelsefull kvinnorörelse? ...

Av: Cecilia Johansson Martinelle | Essäer om religionen | 24 december, 2017

Den samiska shamanen och vismannen - fakta och reflexioner

De största fördomarna mot samer berör enligt min mening samisk shamandom som har ansetts bygga endast på vidskepelse och ännu oftast ses så. Etnologen dr Gabriele Herzog-Schröder i München säger ...

Av: Nina Michael | Reportage om politik & samhälle | 21 oktober, 2014

Umberto Saba, geten och döden

En regnig dag i oktober 2012 besökte jag Umberto Sabas antikvariat i Trieste. Jag köpte en bok på italienska om antikvariatet och dess historia sedan 1919 då Saba blev dess ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 30 mars, 2013

Domenico Morelli. Iconoklasti. 1864. Museo di Napoli

Ikonoklaster, Fahrenheit 451 och kulturella folkmord

Varför ogillar vissa människor bilder som föreställer gudar och människor? Varför har det under vissa tider i en del kulturer funnits människor som bestämt sig för att systematiskt radera ut ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om samhället | 30 augusti, 2015

Man bär utlandet inom sig

Man bär utlandet inom sig Ett bokligt reportage Man bär utlandet inom sig, säger den isländske författaren Gudbergur Bergsson. Man bär och bär fram till den punkt man inte längre ...

Av: Thomas Nydahl | Kulturreportage | 24 november, 2006

Robert Halvarsson - Kooperativet Mediagruppen Karlstad - foto -  Robin Malmqvist

Känner du vid mitt namn?

En ny text av Robert Halvarsson.

Av: Robert Halvarsson | Utopiska geografier | 11 januari, 2016

Bob Dylan 1963

”Jag var inte toastmaster åt någon generation”

Linda Bönström om Bob Dylan en musikikon och en poet som har varit viktig för flera generationer.

Av: Linda Bönström | Essäer om musik | 14 februari, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.