Watson and the Shark (1778) av John Singleton Copley

En död haj är inte konst

Konsthistorien svämmar inte direkt över av hajmotiv. Men de finns, och då med en ganska dramatisk, symbolisk innebörd. I populärkulturens blockbusterfilmer har hajen spelat en tydlig roll, men bilden av ...

Av: Mathias Jansson | 28 februari, 2015
Essäer om konst

Omöjliga intervjuer – J.D. Salinger

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Jonas Wessel | 05 april, 2013
Övriga porträtt

Bologna On the Edge

Bologna i norra Italien är en stad där bättre bemedlade samlades och skyddade sina hem från invaderande rövare som ansträngde sig för att jämna ut den sociografiska snedfördelningen. Till skydd ...

Av: Carsten Lindström | 04 december, 2011
Essäer om konst

Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Den moderna människan



M C EscherPastor Ralph Waldo Emerson stod inför sin församling. Han hade fattat ett beslut. För honom hade nattvarden blivit ett bekymmer som han inte kunde komma över. Under predikan förklarade han sin ståndpunkt med orden: ”What I revere and obey in it is its deep interior life. Freedom is the essence of Christianity. Its institutions should be as flexible as the wants of men.”i

I sin dagbok skrev han att han tvivlade på att Jesus verkligen ville att nattvarden skulle bli en ”perpetual celebration”ii. I predikan anförde han att nattvarden inte var förenligt med det sätt han ville minnas Jesus. Inför sin församling ställde han därför frågan om han eller nattvarden var viktigare? För honom var kristendomen något annat och det var upp till de troende att välja vilket de föredrog. De valde nattvarden.

Han var en man i tiden, den moderne teologen som utgick från sig själv, från den enskildes syn och förmåga att välja rätt. Han var en kristen man och länge hade han kontemplerat sitt beslut.

I moderniteten hade människan mognat. Hon ansåg sig ha förmågan att fatta egna beslut. Människorna i Emersons församling var inte lika säkra och valde för säkerhets skull ritualen före pastorns slutledningar. De spelade säkert utifrån Blaise Pascals vad. Samtidigt visade det på hur skilda teologerna ibland var (och är) inför dem som de ska förkunna ordet för.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Teologin hade under den här tiden börjat befria sig från dogmerna, eller bättre beskrivet, de har påbörjat att begrunda dogmerna utifrån den nya tidens tankar och för att se rimligheten i dess föresatser och att söka dess essens. Med upplysningen där Kant förklarade människan som ensam beslutsförfattare, till Friedrich Schleiermacher som ansåg att teologin hade alienerat sig från intelligentian och ville genom att använda ett nytt språk, försöka närma sig tidens språk. Han trodde att han därigenom kunde överbrygga klyftan och undvika ”unnecessary offence”iii som Richard Lints skriver i sitt kapitel i Mapping Modern Theology om frälsningen.

Escher.LabyrintI inledningen till Der christliche Glaube beskriver Schleiermacher problematiken som man som teolog ställs inför. Om man betraktar det mänskliga förnuftet för sig självt så står det inte närmre den kristna tron än andra trosinriktningar.iv Men det stannar inte där utan problematiken fortsätter. Den ”märkvärdiga” kristenheten, skriver han, kan man inte begripa rent vetenskapligt eller empiriskt.v Lösningen såg han i användandet av en religionsfilosofi, likt man inom juridiken begrundar utifrån en rättsfilosofi.vi

Teologin befinner sig inte i ett slutet rum utan reagerar på sin omvärld och den erfarenhet som dess utövare gör. Människan är ett tolkande djur.

Erfarenhetens inverkan på teologin vill jag exemplifiera med den vändning som skedde efter det engelska inbördeskriget där anglikanska protestanter och katoliker kämpade mot varandra. Nu är det inte reducerbart till enbart ett religionskrig, men grundargumenten kom ur klyftan mellan katoliker och protestanter.

Blodspillan som skedde gjorde att senare filosofer och teologer verkade för en mer försonande diskussion. Med John Lockes ord: “[O]ur diversity of opinions should all maintain peace and the ordinary procedures of humanity and friendship; for we can’t reasonably expect that anyone should promptly and humbly drop his own opinion and embrace ours with a blind resignation to an authority that he doesn’t acknowledge as an authority.”vii Locke uppmanade till diskussion, men samtidigt fanns sanningssökandet där. Det fanns också en misstro mot auktoriteter som påverkade hur människorna ställde sig till ordet och dess uttolkare.viii

Escher. HandDet var inte bara blodspillan under engelska inbördeskriget som fick människorna att reagera utan också att Englands stadshuvud Oliver Cromwell införde religionsfrihetix. Med det öppnade samhället upp för de frikyrkliga. ”Nyckelmakten” låg inte längre, skriver Spjuth, ”hos påven, biskopen, biktfäder, pastorn eller ens i ett presbyterianskt äldsteråd”.x Diskussionen som återigen påbörjades var hur man skulle tolka Gud, Kristus och Ordet. Men samtidigt ville man som t.ex. kväkarna återgå till vad man ansåg var den tidiga kristendomen.xi

Att enbart hänvisa till inbördeskriget i England vore att missa en annan tidsströmning och det är upplysningen. Skolastiken hade nått ett vägskäl. För länge hade man traderat gamla sanningar. Nu började man experimentera på egen hand. Aristoteles logiska slutsatser testades och man upptäckte att mycket som man hade sett som sanning inte stämde överens med verkligheten. Med det fick människorna ett nytt självförtroende som gjorde att man trodde sig kunna ändra på och förbättra allt; bara man förstod hur det fungerade. Denna hybris lider vi fortfarande av.

Descartes skriver följande varning i ett brev till den svenska drottning Christina: ”Eftersom vår kunskap tycks kunna gradvis stegras till det oändliga och eftersom Guds kunskap tack vare sin oändlighet står vid det mål vi vill nå kan vi till och med utan vidare hamna i den överdriften att vi önskar vara gudar. På så vis kommer vi genom ett mycket stort misstag att älska gudomligheten istället för att älska Gud.”xii

Om människan förgudliggör sig själv blir hon också sin egen lagtavla. Nietzsche utropade Guds död i Also sprach Zarathustra. Med det befriade han människan, eller han snarare dömde henne till frihet.

Paradis av EscherCormac McCarthy har i romanen Blood Meridian illustrerat den fria människan som likt en dödens ängel dömer andra till att leva eller död. Den starke blir rättskipare. I boken är det karaktären domare Holden. Han har puttat bort Gud från tronen och satt sig i vederbörandes ställe. Under ritten i norra Mexiko mördar han och fribytargänget han tillhör urskiljningslöst. I en liggare samlar han kunskap. Han målar av det han ser och antecknar sina iakttagelser. Med sin kunskap och ställning förbinder han sig med skapelsen. I en scen säger han: “Whatever exists /…/ whatever in creation exists without my knowledge exists without my consent.”xiii

Påven Benedikt XVI stod inför kurian. Han berättade att han efter mången bön och eftertanke hade valt att abdikera. Inför Gud är vi fria, sa han, och använde begreppet ”radikal frihet”. xiv Med det menade han att vi är fria att fatta våra egna beslut. Och trots att vi alla likt han står med kurian blickande och dömande, så måste vi själva välja, med Gud inför oss.

Benedikt XVI valde att liksom Emerson lämna flocken och vandra den enskildes väg.
Den moderna människan står med sina val ensam inför Gud.

Gustaf Redemo

Fotnoter

i 2003:16 Emerson; Lawrence Buell.

ii 1996:12; Emerson among the eccentrics; Carlos Baker

iii 2012:265, Mapping modern theology

iv ”Denn was über diese Gegenstände von der menschlichen Vernunft für sich betrachtet ausgesagt werden kann, das kann in keiner näheren Beziehung zur christlichen Kirche stehen als zu jeder andern Glaubens- oder Lebens-Gemeinschaft.” 2003:15 Schleiermacher, Der Christliche Glaube, Kritische Gesamtausgabe Teilband 1

v Das eigenthümliche [sic] der christlichen kann weder rein wissenschaftlich begriffen oder abgeleitet noch bloß empirisch aufgefaßt werden.“ Ibid s. 16

vi Ibid s. 17

vii Bok 4, Kap. 16, sek. 4; An essay concerning human understanding

viii 2010:294; Christ the Key; Kathryn Tanner

ix 2006:122; Sökandet efter det goda livet: Kristen moralhistoria; Roland Spjuth.

x Ibid, s. 124

xi Ibid, s. 136

xii 2012:189; ur brev till Christina från Descartes, citat från Drottningen och filosofen: Mötet mellan Christina och Descartes; Svante Nordin

xiii 2010:209

xiv Benedikt und die radikale Freiheit; FAZ ; 20130213

 

Ur arkivet

view_module reorder

Tunis och Esko

Tunis is av Lars Tunbjörk. Tunis och Esko Två världsberömda fotografer från Norden ställer i höst ut i Stockholm med omnejd. Konsten att se får utmärkt träning genom dessa utställningar ...

Av: Nancy Westman | Essäer om konst | 25 september, 2007

Tankens ambivalens V ”Icke ett program, men en riktning.”

14/8 Kroppen kall och tyst, ögonen skummar, bara hörselsinnet vakar och ber mig gå upp. Jag snubblar upp ur sängen, försöker fokusera, implantera, rekognosera, drömmarna ackumulera. Söker mig mot soffan, ännu ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 08 oktober, 2013

Mansslukerskan av Simon O Pettersson

Jag erinrar mig mycket starkt första gången jag såg henne. Hon bar en vit tjugotalsklänning, som paradoxalt nog framhävde hennes vita hy, och talade med en ljus, mycket feminin röst ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 juli, 2014

Två massmördares möte i Wien

Nu var det 1913. Det var en gråmulen och kylig januaridag i Wien, året innan det stora kriget skulle bryta ut; värre ändå väntade ännu längre fram. En 167 cm ...

Av: Kurt Bäckström | Essäer om politiken | 11 januari, 2013

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan

Miklós Maros, från Budapest blodiga strider till Stockholmsoperan Miklós Maros är en etablerad tonsättare som har sitt påbrå i Ungern som han lämnade 1967 tillsammans med sopranen Ilona som är också ...

Av: Guido Zeccola | Musikens porträtt | 19 oktober, 2006

Anders T Ohlsson i Sufflören en av flera monologerunder 2015 års Scenkonstbiennal Foto:RogerStenberg

Maktstrukturer, identitet och genus på Scenkonstbiennalen

Vartannat år arrangeras Scenkonstbiennalen, Sveriges största branschmöte för landets scenkonstnärer. I år arrangerades den mellan den 26 och 31 maj i Malmö. Förutom några internationella, speciellt inbjudna gästspel hade juryn ...

Av: Magnus Dahlerus | Reportage om scenkonst | 07 juni, 2015

Pop-expressionist på besök

Liz Markus – What we are we’re going to wail with on this whole trip. Galleri Loyal, Stockholm,t o m den 29 september 2007. Pop-expressionist på besök. - Jag hoppas ...

Av: Carl Abrahamsson | Övriga porträtt | 11 september, 2007

Dansen inom den koptiska kyrkan

Den koptiska kristna kyrkan framträder efter konciliet i Kalcedon år 451 som en separatistisk rörelse inom kristendomen, tillerkännande Kristus enbart en gudomlig natur. Den bygger sin liturgi på den alexandrinska ...

Av: Gaia Ekis | Essäer om religionen | 22 juni, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.