Sofia Sandström. Kvällspasset

Sofia Sandström är född 1966, bosatt i Stureby/Stockholm, allt mer upptagen av novellen som form och fotografiet som konstnärligt medel, och med bakgrund i en helt annan verksamhet har jag nu ...

Av: Sofia Sandström | 24 februari, 2014
Utopiska geografier

Den förbannade dumheten

Man slutar aldrig att förvånas, förvånas över människans dumhet. Men mänsklig dumhet har alltid funnits och kommer sannolikt så att göra även framöver. Vad som förvånar än mer och vad ...

Av: Björn Augustson | 25 februari, 2012
Gästkrönikör

Arthur Adamov. Skrivandet, ett andrum som gjorde den oundvikliga fångenskapen lite mer uthärdlig

I gruppen av teatermän, som under 1950-talet dominerade de intellektuellt präglade och exklusiva scenerna på den vänstra stranden i Paris, utmärker sig Arthur Adamov på många sätt. Huruvida denna, icke ...

Av: Cicilia Traband | 24 september, 2012
Reportage om scenkonst

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | 01 oktober, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Den moderna människan



M C EscherPastor Ralph Waldo Emerson stod inför sin församling. Han hade fattat ett beslut. För honom hade nattvarden blivit ett bekymmer som han inte kunde komma över. Under predikan förklarade han sin ståndpunkt med orden: ”What I revere and obey in it is its deep interior life. Freedom is the essence of Christianity. Its institutions should be as flexible as the wants of men.”i

I sin dagbok skrev han att han tvivlade på att Jesus verkligen ville att nattvarden skulle bli en ”perpetual celebration”ii. I predikan anförde han att nattvarden inte var förenligt med det sätt han ville minnas Jesus. Inför sin församling ställde han därför frågan om han eller nattvarden var viktigare? För honom var kristendomen något annat och det var upp till de troende att välja vilket de föredrog. De valde nattvarden.

Han var en man i tiden, den moderne teologen som utgick från sig själv, från den enskildes syn och förmåga att välja rätt. Han var en kristen man och länge hade han kontemplerat sitt beslut.

I moderniteten hade människan mognat. Hon ansåg sig ha förmågan att fatta egna beslut. Människorna i Emersons församling var inte lika säkra och valde för säkerhets skull ritualen före pastorns slutledningar. De spelade säkert utifrån Blaise Pascals vad. Samtidigt visade det på hur skilda teologerna ibland var (och är) inför dem som de ska förkunna ordet för.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Teologin hade under den här tiden börjat befria sig från dogmerna, eller bättre beskrivet, de har påbörjat att begrunda dogmerna utifrån den nya tidens tankar och för att se rimligheten i dess föresatser och att söka dess essens. Med upplysningen där Kant förklarade människan som ensam beslutsförfattare, till Friedrich Schleiermacher som ansåg att teologin hade alienerat sig från intelligentian och ville genom att använda ett nytt språk, försöka närma sig tidens språk. Han trodde att han därigenom kunde överbrygga klyftan och undvika ”unnecessary offence”iii som Richard Lints skriver i sitt kapitel i Mapping Modern Theology om frälsningen.

Escher.LabyrintI inledningen till Der christliche Glaube beskriver Schleiermacher problematiken som man som teolog ställs inför. Om man betraktar det mänskliga förnuftet för sig självt så står det inte närmre den kristna tron än andra trosinriktningar.iv Men det stannar inte där utan problematiken fortsätter. Den ”märkvärdiga” kristenheten, skriver han, kan man inte begripa rent vetenskapligt eller empiriskt.v Lösningen såg han i användandet av en religionsfilosofi, likt man inom juridiken begrundar utifrån en rättsfilosofi.vi

Teologin befinner sig inte i ett slutet rum utan reagerar på sin omvärld och den erfarenhet som dess utövare gör. Människan är ett tolkande djur.

Erfarenhetens inverkan på teologin vill jag exemplifiera med den vändning som skedde efter det engelska inbördeskriget där anglikanska protestanter och katoliker kämpade mot varandra. Nu är det inte reducerbart till enbart ett religionskrig, men grundargumenten kom ur klyftan mellan katoliker och protestanter.

Blodspillan som skedde gjorde att senare filosofer och teologer verkade för en mer försonande diskussion. Med John Lockes ord: “[O]ur diversity of opinions should all maintain peace and the ordinary procedures of humanity and friendship; for we can’t reasonably expect that anyone should promptly and humbly drop his own opinion and embrace ours with a blind resignation to an authority that he doesn’t acknowledge as an authority.”vii Locke uppmanade till diskussion, men samtidigt fanns sanningssökandet där. Det fanns också en misstro mot auktoriteter som påverkade hur människorna ställde sig till ordet och dess uttolkare.viii

Escher. HandDet var inte bara blodspillan under engelska inbördeskriget som fick människorna att reagera utan också att Englands stadshuvud Oliver Cromwell införde religionsfrihetix. Med det öppnade samhället upp för de frikyrkliga. ”Nyckelmakten” låg inte längre, skriver Spjuth, ”hos påven, biskopen, biktfäder, pastorn eller ens i ett presbyterianskt äldsteråd”.x Diskussionen som återigen påbörjades var hur man skulle tolka Gud, Kristus och Ordet. Men samtidigt ville man som t.ex. kväkarna återgå till vad man ansåg var den tidiga kristendomen.xi

Att enbart hänvisa till inbördeskriget i England vore att missa en annan tidsströmning och det är upplysningen. Skolastiken hade nått ett vägskäl. För länge hade man traderat gamla sanningar. Nu började man experimentera på egen hand. Aristoteles logiska slutsatser testades och man upptäckte att mycket som man hade sett som sanning inte stämde överens med verkligheten. Med det fick människorna ett nytt självförtroende som gjorde att man trodde sig kunna ändra på och förbättra allt; bara man förstod hur det fungerade. Denna hybris lider vi fortfarande av.

Descartes skriver följande varning i ett brev till den svenska drottning Christina: ”Eftersom vår kunskap tycks kunna gradvis stegras till det oändliga och eftersom Guds kunskap tack vare sin oändlighet står vid det mål vi vill nå kan vi till och med utan vidare hamna i den överdriften att vi önskar vara gudar. På så vis kommer vi genom ett mycket stort misstag att älska gudomligheten istället för att älska Gud.”xii

Om människan förgudliggör sig själv blir hon också sin egen lagtavla. Nietzsche utropade Guds död i Also sprach Zarathustra. Med det befriade han människan, eller han snarare dömde henne till frihet.

Paradis av EscherCormac McCarthy har i romanen Blood Meridian illustrerat den fria människan som likt en dödens ängel dömer andra till att leva eller död. Den starke blir rättskipare. I boken är det karaktären domare Holden. Han har puttat bort Gud från tronen och satt sig i vederbörandes ställe. Under ritten i norra Mexiko mördar han och fribytargänget han tillhör urskiljningslöst. I en liggare samlar han kunskap. Han målar av det han ser och antecknar sina iakttagelser. Med sin kunskap och ställning förbinder han sig med skapelsen. I en scen säger han: “Whatever exists /…/ whatever in creation exists without my knowledge exists without my consent.”xiii

Påven Benedikt XVI stod inför kurian. Han berättade att han efter mången bön och eftertanke hade valt att abdikera. Inför Gud är vi fria, sa han, och använde begreppet ”radikal frihet”. xiv Med det menade han att vi är fria att fatta våra egna beslut. Och trots att vi alla likt han står med kurian blickande och dömande, så måste vi själva välja, med Gud inför oss.

Benedikt XVI valde att liksom Emerson lämna flocken och vandra den enskildes väg.
Den moderna människan står med sina val ensam inför Gud.

Gustaf Redemo

Fotnoter

i 2003:16 Emerson; Lawrence Buell.

ii 1996:12; Emerson among the eccentrics; Carlos Baker

iii 2012:265, Mapping modern theology

iv ”Denn was über diese Gegenstände von der menschlichen Vernunft für sich betrachtet ausgesagt werden kann, das kann in keiner näheren Beziehung zur christlichen Kirche stehen als zu jeder andern Glaubens- oder Lebens-Gemeinschaft.” 2003:15 Schleiermacher, Der Christliche Glaube, Kritische Gesamtausgabe Teilband 1

v Das eigenthümliche [sic] der christlichen kann weder rein wissenschaftlich begriffen oder abgeleitet noch bloß empirisch aufgefaßt werden.“ Ibid s. 16

vi Ibid s. 17

vii Bok 4, Kap. 16, sek. 4; An essay concerning human understanding

viii 2010:294; Christ the Key; Kathryn Tanner

ix 2006:122; Sökandet efter det goda livet: Kristen moralhistoria; Roland Spjuth.

x Ibid, s. 124

xi Ibid, s. 136

xii 2012:189; ur brev till Christina från Descartes, citat från Drottningen och filosofen: Mötet mellan Christina och Descartes; Svante Nordin

xiii 2010:209

xiv Benedikt und die radikale Freiheit; FAZ ; 20130213

 

Ur arkivet

view_module reorder

Dagmar Norell och omvändelse

Det finns hos vissa människor idag en övertro på vetenskapen. De kan endast tro på det som kan bevisas, vilket säkert är ett hinder för att leva helt och fullt ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 25 juni, 2012

En schlager-teologisk reflektion

När nu Loreens Euphoria har vunnit Eurovision Song Contest så kan man undra hur viktig låttexten är när Europa ska rösta fram sin vinnare. Är det så att de som ...

Av: Simon Henriksson | Essäer om religionen | 03 juni, 2012

Jenny Berggren Keljevic

Nu vill du dricka kaffe , säger du.

En brun handväska, två röda gummistövlar, tre täckjackor i samma färg. Någon som köper korv på sibylla, en tant tänder en cigarett. Ett par grälar om parkeringen, deras lilla pojke ...

Av: Jenny Berggren Keljevic | Gästkrönikör | 06 april, 2015

Vilken napp är din napp?

Om vi kunde se all den strålning som omgärdar oss, skulle vi märka att det dominerande inslaget i vår miljö stammar från mobiltelefoner. Inte nog med att man måste lyssna ...

Av: Carl Abrahamsson | Carl Abrahamsson | 20 februari, 2011

Filosofi og kultur

Den allmenne kulturen og tiden I vår tid er det meste av slikt som har å gjøre med den allmenne kulturen i en svært alvorlig krise; de sosialdemokratiske vyer om kultur ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 09 maj, 2010

Det finns folk som säger att det är tanken som räknas

När min tjej får någon present, och det är oftare än ofta, så frågar hon, vem fick du den av? Det spelar ingen roll vad det rör sig om: en ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 16 november, 2013

”Jag hade tur.”

Crister Enander i en passionerad och självbiografisk essä om Folkhemmet.

Av: Crister Enander | Essäer om politiken | 14 augusti, 2016

Jesper Nordström 

Är borgerskapet kulturbärande?

Vad innebär det att vara borgerlig? Förutom det uppenbara att rösta på ett alliansparti? Om det anses borgerligt att via hårda studier, fokus, en handfull år på universitet, äga sitt ...

Av: Jesper Nordström | Gästkrönikör | 14 augusti, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.