Aurélien Lugné-Poe Deus ex machina på Le Théâtre de l’Œuvre

En stark och uppmärksammad teaterupplevelse i Paris nyligen var framförandet av Ingmar Bergmans film ”Höstsonaten” från 1978 på  Théâtre de l’Œuvre, grundad 1893 av den unge skådespelaren Aurélien Lugné-Poe. En ...

Av: Eva-Karin Josefson | 09 april, 2014
Övriga porträtt

A propos litterär formalism

Det är nog rimligt att anta att den beskyllning som oftast riktas mot såväl experimentell poesi som det litterära avantgardet i sin (splittrade) helhet härrör från en föreställning om att ...

Av: Mattias Lundmark | 03 november, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Feminism - befrielse eller tvångströja?

Eftertankar kring 8e mars, internationella kvinnodagenVärlden är full av tvångströjor. Är det bara att välja? Roma, du som tog vår frihet för att ge oss skydd och värn – nu, var ...

Av: Annakarin Svedberg | 11 mars, 2014
Essäer

Att dela ensamheten med Alice Munro

Alice Munro är en skicklig stilist som skildrar det vardagliga livet. Ungefär så har det sagts. Men vad är det där stilistiska och vad är det för liv? För 1800-talets stora ...

Av: Christina Kall | 23 oktober, 2013
Litteraturens porträtt

Buddhismens svarta hål? Anatta och Shunyata inom theravada- och mahayanabuddhism



Tomhetens mandala. Foto Elsa Maria LindqvistDet oändliga lugnets ö
tomhet
en hän given causa secunda
över låten
Här hål
öde salar
spekt rum
Tillbaka till det skrivna
Ordet dröjer 

(Tomhet av Else-Britt Kjellqvist )

I buddhismen finns två begrepp som länge varit svåra för västerlänningar att acceptera och förstå, eftersom de ligger så långt ifrån det vi kopplar ihop med andligt liv och existentiell mening. Det är ”anatta”, icke-jag, och ”shunyata”, tomhet; två begrepp som kan upplevas som både besvärande och lite farliga att närma sig, för vart leder det att tänka sig att det inte finns något jag/själv och att den högsta insikten består av tomhet?

I boken The Good Heart säger Dalai Lama att man inte bör lära ut den djupa läran om tomhet till någon vars mentala förmåga inte är anpassad till detta, för då kan det istället för att hjälpa den personen att fördjupa sina andliga erfarenheter, leda till förvirring och möjligen också nihilism. Han går sedan vidare med att säga att det kan ta mycket lång tid att på djupet förstå anatman-begreppet (sanskrit: anatman, pali: anatta)

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Hos mig finns ett behov att, trots dessa varningens ord, inte undvika det som känns svårt och lite skrämmande, utan närma mig dem och göra ett försök att ringa in vad buddhister av olika riktningar menar är det centrala i läran om anatta, icke-jag/obesjälat/, och shunyata, tomhet.

Kan buddhismens syn att allting är jaglöst/obesjälat och föränderligt gå ihop med den mystika gudsbilden och människosynen inom de andra världsreligionerna? Vad innebär dessa buddhistiska grundsatser i förhållande till andra mystika traditioners syn på att människan har en möjlighet att få kontakt med det outsägbara/Gud/ ein sof/ via sitt inre? Är buddhister mystiker?

Buddha själv menar nog att det inte är speciellt givande att fördjupa sig alltför mycket i dessa frågor, eftersom hans lära framför allt handlar om att vandra hans väg, att använda den ”medicin” han givit människorna (dvs den åttafaldiga vägen) för att på ett konkret sätt bli fri från det som skapar otillfredsställelse i våra liv. Samtidigt är det för mig en intellektuell och trosmässig stötesten, som jag inte vill vare sig acceptera eller förkasta utan vidare.

BuddhaAllting i tillvaron är enligt buddhismen förgängligt (anicca) och därmed kan det logiskt sett inte heller finnas något besjälat av evig natur, i eller utanför människan. Tillvarons minsta beståndsdelar är de s k dharmas (”energiblixtar, bärare av egenskaper”) som finns i oändlig mängd och uppstår och dör i ett obegränsat antal ständigt föränderliga kombinationer. Dessa dharmas är till sitt väsen ”anatman” – icke-jag. /Jfr och konstrastera mot Leibniz’ monader, som är tillvarons minsta, eviga byggstenar, var och en reflekterande hela universum!/

Dharmas kan, enligt Buddha, organiseras i fem olika grupper av existensfaktorer, de s k skandhas (pali: kandhas; engelska: the five aggregates, svenska: buntar, hopar, grupperingar?). Dessa är :

1. materiella former (rupa)

2. känslor (vedana)

3. varseblivning och tolkning (samjna)

4. handlingsimpulser (samskara) som skapar karma och meditationen går ut på att försöka oskadliggöra verkningarna av dessa

5. medvetande (vijnana)

Dessa grupper är ständigt föränderliga och därmed obeständiga, vilket leder till otillfredsställelse (dukkha). Först när vi till fullo inser detta, når vi upplysningen och blir befriade från samsara, kretsloppet av ständig födelse och död.

”Man kan inte heller påstå att de fem grupperna utgör ett evigt Själv. Buddhismen avvisar hinduismens tanke på ett evigt och oföränderligt Själv”, skriver Antoon Geels i boken Medvetandets stilla grund och fortsätter med att citera Samyutta –Nikaya: ”Världen är tom (sunya) på ett Själv och allt som tillhör ett Själv.”

Alltså finns det i världen ingenting som har ett Själv. Finns det då något evigt utanför världens gränser? Och vad är nirvana?

Buddhaghosa är en buddhistisk tänkare från 400-talet evt, vars tänkande haft stor betydelse för theravadabuddhismen. Hans mest berömda skrift är Visuddhimagga, vägen till rening. Han betonade skillnaden mellan nirvana i sig och vägen till nirvana och menade att man kan beskriva vägen men inte själva destinationen. Nirvana i sig kan man alltså inte säga någonting om.

I essän Nirvana, Nihilism and Satori sägs att nirvana inte är begärens upphörande i sig utan det som man upplever när alla begär har försvunnit. Nirvana är ingenting bara i betydelsen att det är inget ting. Nirvana är odelbart, tidlöst, oföränderligt, ofött och inte sammansatt; med andra ord den fullständiga motsatsen till samsara och på inget sätt en del av vår normala verklighet. Douglas Burns citerar i en artikel på nätet en gammal palitext i engelsk översättning:

That which is selfless, hard it is to see;

Not easy is it to perceive the truth.
But who has ended craving utterly
Has naught to cling to, he alone can see.

There is, monks, an unborn, a not-become, a not-made, a not-compounded. If, monks, there were not this unborn, not-become, not-made, not-compounded, there would not be an escape from the born, the become, the made, the compounded. But because there is an unborn… , therefore there is an escape …

Mark Rothko. Red on Maroon. 1959

I den senare delen av textcitatet, finner man ett antal negativt formulerade karakteristika för nirvana. Eftersom nirvana inte på något sätt går att relatera till våra normala mänskliga erfarenheter, har vi inga adekvata ord för att beskriva dess egenskaper. Här finner vi en stor likhet med andra mystika traditioners apofatiska synsätt! (Apofatisk teologi eller negativ teologi är en uppfattning enligt vilken en fullständig kunskap om Gud aldrig kan ernås. Det enda sättet att beskriva det gudomliga är med negationer.) Munken Nagarjuna, som levde ca 150-250 evt i Sydindien, anses av många vara den största buddhstiska filosofen genom tiderna. Han grundade den s k madhyamaka-skolan inom mahayanabuddhismen och menade bland annat att theravadabuddhismen inte går tillräckligt långt i sin verklighetssyn. Teorin om dharmas måste förkastas, enligt Nagarjuna, som menar att det enda som återstår är tomheten, shunyata. Det finns enligt denne filosof två slags sanningar, eller snarare två sanningsnivåer, den konventionella och den yttersta. I vår samasaratillvaro regerar den konventionella sanningen, där vi använder oss av ett symbolsystem, språket, för att förmedla kunskaper. Detta gjorde Buddha när han beskrev sin lära. Men först när vi förstår att alla symbolsystem är begränsade kan vi närma oss den yttersta sanningen. Detta driver oss till tystnad och endast genom meditation kan vi uppnå sann insikt om denna sanning, det vill säga nå nirvana. Shunyata är tomhet på alla uppfattningar och motsatsen till språklig formulering.

Som jämförelse kan vi här titta lite närmare på hur Geels beskriver det högsta stadiet av insikt hos några kristna mystiker. Evagrios från Pontos talar om den rena, absolut bildfria kontemplationen, när medvetandet är helt naket, avskalat alla sinnliga erfarenheter och Dionysios Aeropagita betonar det högsta väsendets radikala transcendens som endast kan uppnås via icke-vetande. Marguerite Porete, beguinen som brändes på bål som kättare år 1310, menar att vi förvandlas via viljans eller begärets utplåning /jfr Buddhas lära!/ och hon använder sig av ord som avgrund, intet och intighet medan Mäster Eckhart menar att Gudomens egenskaper endast kan beskrivas med negativa ord, som t ex utan namn, bottenlös, ”icke-gud”.

Här finner vi onekligen likheter mellan buddhismens apofatiska beskrivningar av nirvana och kristna mystikers försök att likaledes via negationer beskriva den obeskrivliga högsta verkligheten. Samtidigt måste vi vara klara över att Buddha själv inte i något läge talar om begrepp som gud eller det gudomliga som jämförbart med nirvana.

Vad innefattas då i begreppet shunyata, tomhet? Är det detsamma som nirvana? I en helig text, skriven av Karma Randjung Künkhjab, vilken används i meditationer i Mahamudra-traditionen inom tibetansk buddhism, sägs att ”det kan hända att ens yttre disciplin är bra men att man saknar inre förståelse och utför goda handlingar för att man felaktigt betraktar allt som verkligt; då är man alltjämt rädd för den absoluta Tomheten. (…). Det rätta synsättet är att ingenting är verkligt i sig självt, inte ens det minsta dammkorn, utan allt är av den absoluta Tomheten.(…) Somliga misstar sig i att de tror på Tomheten enbart. Andra tror att allting har en självständig existens oberoende av sinnet, vilket kallas externalism. Man kan alltså förirra sig antingen i nihilism eller externalism”.

I de texter jag läst, skrivna inifrån buddhismen, betonas att Buddhas lära inte innebär nihilism eller tanken att ingenting existerar. För en person med västerländsk bakgrund kan det ändå vara lätt att hamna i den fallgropen och mest förknippa läran om alltings icke-själv med en negativ och skrämmande tomhet.

I boken Se –med kärlekens öga – om mystik i kristendom och buddhism skriver William Johnston att vissa filosofer menar att intet eller icke-varat är den österländska filosofins och religionens grund medan den västerländska tanken baserar sig på varat. Två direkta motpoler kan tyckas! Johnston skriver att när västerländska filosofer ställts inför det österländska intets mysterium, har de vanligen använt sig av ord som nihilistiskt, livsförnekande, pessimistiskt, rentav ateistiskt. Men detta är ett missförstånd och vi bör kunna se de mycket positiva element som ligger bakom det negativa språket.

Wolf von Hoyer. Psyke eller Själ eller Anatta  (Bild från Wikipedia)Till sist skulle jag vilja avsluta det här något valhänta försöket att analysera de mycket svårfångade men centrala begreppen anatta och shunyata med att referera till vad Hans Hof skriver i sin bok Bli mer människa. Detta inte minst därför att vad han säger där ger mig tröst och en förhoppning om att buddhismens centrala lära går att förena med andra mystika traditioner, ja, att vi till och med talar om samma sak men med olika utgångspunkter och genom att använda olika begrepp. Hof inleder sitt kapitel Helheten och tomrummet med att jämföra naturvetenskapens upptäckter av att allt i universum till stor del består av tomrum med djupa meditativa erfarenheter av samma tomrum. Han menar vidare att shunyata inte är tomt utan fyllt av något som är av en helt annan kvalitet än det vi annars upplever, en kvalitet som är så helt annorlunda att den är obeskrivbar. Vi har givit denna många olika namn i olika religioner och kulturer men i grund och botten är det samma upplevelse av en annan verklighet vi föröker förmedla, vare sig vi kallar den tomhet, fullhet, Kristusmedvetande, tillvarons grund eller något annat. ”Det gudomliga – det evigt förblivande, det universella – är enligt en sådan uppfattning möjligt att uppleva i det tomrum, som uppfyller kosmos.”

Kan tomhet samtidigt vara fullhet?

Kom jag då något längre, till en djupare förståelse, genom att läsa och begrunda vad andra tänkt och skrivit i dessa frågor? Jag vet inte, men ändå har det känts vikigt för mig personligen att fördjupa mig i dessa centrala buddhistiska begrepp, som jag känner att jag inte bara kan gå runt och låtsas som om de inte fanns. Kanske har jag kunnat komma anatta- tanken ett litet steg närmare, trots allt? Men till syvende och sidst är väl det viktigaste ändå frukterna av våra andliga övningar, inte de filosofiska begreppen i sig? Och liksom Marguerite Porete och många av hennes mystikkolleger talar om att polera sin inre spegel via jagets död, så att den kan reflektera den sanna kärleken, talar buddhismen om meditationens fyra frukter: kärlek, medkänsla, glädje och upphöjt lugn. Så, trots allt, tycker jag mig efter dessa studier kunna med något lugnare sinne konstatera att det finns många likheter mellan buddhismen tankar om anatta och shunyata och andra mystika riktningars försök att säga något om det outsägbara.

 

Elsa Maria Lindqvist

 

 

 

Ur arkivet

view_module reorder
Keepalive (2015), skulptur av Aram Bartholl

Den trådlösa konsten

I fotografiets barndom, när tekniken ännu inte var fulländad, uppstod ibland tekniska fel på kameror och film som gjorde att när filmen framkallades i mörkrummen så upptäckte fotografen att det ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 03 september, 2016

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

I malströmmen, intervju med Stefan Foconi

Stefan Foconi är född 1955 i Uppsala men är bosatt i Stockholm. Han började ganska sent som författare men sedan debutten med boken ”Lergök” 1991 har han givit ut ett ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2012

Förfallsperiodernas uppgift är att blottlägga en civilisation

En kväll på tunnelbanan tittade jag mig uppmärksamt omkring: vi hade samtliga kommit någon annanstans ifrån...Bland oss fanns dock två eller tre ansikten härifrån, besvärade silhuetter som tycktes be om ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 22 april, 2017

Liljevalchs vårsalong 2012: ”Vem skulle ana…?”

Liljevalchs årliga jurybedömda utställning är i full gång. Vårsalongen drar till sig etablerade och aspirerande konstnärer runt om i landet och många är de som söker varje år. Till årets ...

Av: Yohanna Nordh | Essäer om konst | 04 februari, 2012

Foto: Emma Fäldt

Han vandrade bort sin livskris

Det var en blåsig och kall novemberdag. Johan, då 34 år, promenerade runt i sin brors trädgård och funderade över hur han skulle gå vidare med livet. Han hade de ...

Av: Emma Fäldt | Resereportage | 31 maj, 2015

Om att inkludera och att exkludera genom mat. Smilla på bokmässan

Rent instinktivt vill man dela med sig. Bryta bröd. Man behöver inte vara Jesus och lärjungarna för att uppskatta den gemenskapen som maten, brödbrytandet, ger. På tåget till bokmässan vill ...

Av: Belinda Graham | Kulturreportage | 06 oktober, 2013

Har UFO: n någon plats inom teosofin?

Flygande tefat i historia och religion  En av de första dokumenterade UFO-observationerna gjordes den 5 augusti år1926. Det var den ryske målaren, upptäcktsresande och mystikern Nicholas Roerich, som befann sig på ...

Av: Carl Ek | Kulturreportage | 23 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.