Åminnelse. Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien

För 45 år sedan, den 21 augusti 1968, invaderade Warszawapaktens arméer Tjeckoslovakien och kväste det spirande experiment som antog den för dåvarande styrande makthavare den kraftigt provocerande benämningen, ”socialism med ...

Av: Vladimir Oravsky | 21 augusti, 2013
Essäer om samhället

Dansk humor enligt redaktören Claus Christensen

Bäste Claus Christensen, Tack för länken till din artikel om filmkaraktären Zelko och om undertecknad. Den verkar vara åtminstone 8 månader gammal och jag undrar varför du inte bekantade mig med den ...

Av: Vladimir Oravsky | 02 april, 2009
Gästkrönikör

Herreglud, julkalendern tar redan slut.

24/ 24. Frisk jul! Eller god jul rätt upp i stussen på etablissemanget, som Dante Sjöboda uttryckte saken 2003 i Svenska dagbladets jultipsande om sin då starkaste läsning, en soppboka ...

Av: Stefan Hammarén | 24 december, 2012
Stefan Hammarén

Den arbetslöse i vildmarken

Få svenska filmer som jag har sett har varit så lyckade som Losers. I händelsernas centrum står en kvinna i yngre medelåldern, Karin (Isabella Von Saenger). Hon arbetar med en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | 31 december, 2013
Filmens porträtt

Funderingar kring teodicéproblemet



Ahura Mazda, ZarathustraTeodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt att svälja denna motsättning, liksom icke troende, som inte sällan blivit otrogna just på grund av denna motsättning.

De gamla hebréerna brottades med lidandets problem i Jobs bok, men den chockerande berättelsen, där Gud låter Satan pina Job med förfärliga lidanden är inte särdeles uppbyggande eftersom Satan till exempel tillåts av Gud att ta livet av Jobs barn. Att Job sedan kompenseras för denna förlust med nya barn känns närmast osmakligt. Någon som helst hänsyn till de barn som Gud lät Satan offra för att testa Jobs gudfruktighet förekommer inte i berättelsen. (Abraham slapp åtminstone att offra Isak när det kom till kritan.)

Som förklaring till lidandets förenlighet med en god allsmäktig Gud, om det nu var meningen, vilket kan diskuteras, får nog Jobs bok betraktas som ett kapitalt misslyckande. Där hittar vi ingen lösning på teodicéproblemet. Inte heller kristna förklaringsmodeller, typ människans valfrihet känns speciellt trovärdiga.

Om vi i stället vänder oss till en av världens äldsta alltjämt existerande gudstroende, men också en av dess minsta religioner, så möter vi en föreställning som inte ger utrymme för något teodicéproblem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Parserna eller mazdaisterna, som anhängarna till Zarathustras religion kallas, har en Gud och Skapare, Ahura Mazda, som inte är allsmäktig. Nu tillhör inte Zend-Avesta de religiösa urkunder som i likhet med Bhagavad-Gita, Bibeln och Koranen studeras varje dag bland en stor del av Jordens befolkning. Hos oss är det vanligare att Eddans gudasånger studeras än Zend-Avesta, som inte ens finns på svenska, men som översatts till engelska, tyska och franska.

Delar av dessa texter har bevarats till vår tid av Zarathustras anhängare trots att Alexander den store lät bränna upp mazdaisternas urkunder, så att bara en bråkdel kunde räddas undan förstörelse och trots att muslimerna fortsatte där Alexander slutat.

Babylonisk cylinderI mazdaisternas religion uppträder vid sidan av Skaparen en motskapare. Så här låter inledningen till Fargard 1 i Zend-Avesta:

1. Ahura Mazda talade till den mest välgörande Zarathustra, sägandes: Jag har gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig: hade jag inte gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig, då skulle hela den levande världen ha invaderat Airyana Vaêgô.

  1. Det första av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var Airyana Vaêgô vid den goda floden Dâtiya.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft ormen i floden och vintern, en gärning av Daevas.

  1. Där råder tio vintermånader, två sommarmånader; och dessa är kalla för vattnen, kalla för jorden, kalla för träden. Vintern infaller där med de värsta av sina hemsökelser.

  2. Det andra av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var slätterna i Sughdha.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft flugan Skaitya, som bringar död åt boskapen.

Och så vidare.

För allt gott som Ahura Mazda skapar motskapar Angra Mainyu något ont. Ahura Mazda har inte skapat Angra Mainyu och har inte kraft att förgöra denna motkraft förrän i den yttersta av mazdaismens tider, då det goda, liksom i kristendomen, ska segra.

I en kommentar till den mazdaistiska dualismen skriver L. H. Mills, som översatte en del av Zend-Avesta till engelska 1886 att "om det existerade en allenarådande Gud vars makt kunde omintetgöra livets lagar, skulle ingen ondska ha känts till; men doktrinen förnekar att det finns en sådan gestalt. Det goda och det onda i tillvaron begränsar varandra. Det kan inte finnas någon lycka som inte definieras av sorg, och ingen dygd som inte står mot en synd. Följaktligen erkänns den onda principen som så nödvändig att den representeras av en ond Gud."

Angra MainyuDet är andra bullar det. Den mazdaistiska läran har på detta sätt redan från början desarmerat teodicéproblemet. (Det kan vara intressant att Mills också menade att Hegels dualism, med sina rötter hos Herakleitos, som sedermera kom att påverka bl a Marx, liksom Lenin, och i än högre grad Mao, har sin rötter i denna dualism som finns i Zarathustras filosofi och att den nått Hegel via gnostikerna och Jacob Böhme.) Mills iakttagelse är också förnuftig. Man kan knappast veta vad lycka är om man inte upplevt olycka och sorg.

Den som tror på en skapande Gud kan inte bevisa sin tes rationellt. Den som inte tror på en skapande Gud kan inte heller bevisa sin tes rationellt. Ett faktum som frambringat många agnostiker. Vetenskapen kan lägga fram teorier om Big Bang och alternativet Big Clap, men kommer aldrig ifrån den envisa frågan: vad var det som utlöste Big Bang eller vad var det som åstadkom Big Clap?

Franciskus besvarade frågan om vad som hände innan Gud skapade världen med att frågan är meningslös att ställa, för innan Gud skapade världen fanns varken Tid eller Rum. (Detsamma antas gälla Big Bang.)

Nå, men Gud fanns ju. Varifrån kom han? Ett svar är att Gud alltid har funnits. Men påståendet att någonting alltid har funnits och varken har början eller slut är något som vi har synnerligen svårt att acceptera.

ZarathustraMen om det nu finns en Skapare, så kan denne naturligtvis vara en allsmäktig gestalt som skapade världen, utlöste Big Bang, men som sedan vände ryggen åt det han/hon/den/det satt i gång; en rentav amoralisk entitet som inte gör någon skillnad på ont och gott eller struntar i vilket. Men det stämmer inte med föreställningen att Gud är god och bryr sig om varje enskild människa.

Zarathustras filosofi utesluter ett teodicéproblem därför att Ahura Mazda, som visserligen är god, ändå inte är allsmäktig. En teori så god som någon, eller rentav godare, men som knappast rosar marknaden i dagens värld. Parserna själva är inbegripna i en intensiv debatt som handlar om helt andra saker än trosfrågor. Där står fundamentalister, som vill att ritualer ska utföras exakt som det en gång fastställts och som motsätter sig blandäktenskap. Unga parser ser saker och ting på ett helt annat sätt och gifter sig över gränserna med andra än parser.

Vilket inte hindrar att vi kan intressera oss för de svar på trosfrågorna som finns i de gamla skrifterna. Trots sin dualism, så betraktas mazdaismen som en monoteistisk religion, möjligen den första i världen, före både farao Akhnaton och Moses. För även om Skaparen Ahura Mazda inte är allsmäktig, så är han trots allt mäktigare än motskaparen Angra Mainu och ska till sluta vinna striden mellan gott och ont.

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | Övriga porträtt | 17 september, 2013

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | Essäer om musik | 06 december, 2017

Lindellhallen. Lage Lindell. Formspråk.

Inom arkitektur talar man om en stereotom känsla som åsyftar volymen, en distanslöshet, en öppenhet. Den må vara subjektiv, alla tolkar vi rum olika, men den är också bestämmande för det ...

Av: Allan Persson | Essäer om konst | 01 februari, 2012

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 maj, 2016

Lisa Olsson, bärnsten från Östersjön.

Att göra sand till guld

Lisa Olsson bor nära havet, hon lever nära naturen, bara med några steg är hon ute på blomsterängen och med några älgakliv är hon vid den underbara sandstranden i Ystad ...

Av: Bo Bjelvehammar | Essäer om konst | 11 mars, 2017

Intervju med Gail Carriger, författaren bakom Själlös, första boken i serien om Alexia…

Jag möter Gail på förmiddagen på Hotell Hansson i Stockholm över ett par koppar English Breakfast. Hon är chict klädd i knallrött, en vitmönstrad femtiotalsklänning med full kjol och en ...

Av: Jessika Ahlström | Litteraturens porträtt | 22 april, 2012

Paret Myrdal på resa.

Rasbiologin och de goda svinslagen

Vad är en perfekt människa? Något om 20:e seklets syn på människa, växter och djur.

Av: Annakarin Svedberg | Porträtt om politik & samhälle | 05 februari, 2015

Mircea Cartarescu och den rumänska litteraturens okända historia

Hertha Müllers nobelpris i litteratur ifjol har ökat intresset för Rumänien och landets kultur, men vad finns förutom Müller för en svensk publik? Rumäniens främsta författare Mircea Cartarescu besöker Sverige ...

Av: Waldemar Ingdahl | Litteraturens porträtt | 01 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.