Musikkrönika

Får man höra musik som tidigare gjort stort intryck, som man verkligen gripits av, kan man slungas långt tillbaka i tiden - och trolleriaktigt utbreder sig, med denna musik, en ...

Av: BJÖRN GUSTAVSSON | 30 december, 2010
Gästkrönikör

Dostojevskijs somnlösa nätter i Petersburg

"Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt", skriver Hjalmar Söderberg i "Det mörknar över vägen" 1907. Visserligen är det en inbiten cyniker som på detta ...

Av: Bengt Samuelson | 06 juli, 2009
Essäer om litteratur & böcker

Jean Genet – Poetikern med döden som frihet

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör,så förbliver det ett ensamt korn; men omdet dör, så bär det mycket frukt. (Johannes12:24) Att uppenbart få en stark ...

Av: Göran af Gröning | 11 september, 2014
Litteraturens porträtt

Anne-Sofie Nielsen; novell – Hon var som en utspänd fjäril

 Jag har skrivit länge nu. Om mossan, den kärleksfulla, om granar med dess breda mörkgröna handflator, mjuka eller taggiga beroende på årstid, starka och rotfasta bland blåbärsris och fåfänga vattenväxter. Jag har ...

Av: Anne-Sofie Nielsen | 03 december, 2012
Utopiska geografier

Funderingar kring teodicéproblemet



Ahura Mazda, ZarathustraTeodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt att svälja denna motsättning, liksom icke troende, som inte sällan blivit otrogna just på grund av denna motsättning.

De gamla hebréerna brottades med lidandets problem i Jobs bok, men den chockerande berättelsen, där Gud låter Satan pina Job med förfärliga lidanden är inte särdeles uppbyggande eftersom Satan till exempel tillåts av Gud att ta livet av Jobs barn. Att Job sedan kompenseras för denna förlust med nya barn känns närmast osmakligt. Någon som helst hänsyn till de barn som Gud lät Satan offra för att testa Jobs gudfruktighet förekommer inte i berättelsen. (Abraham slapp åtminstone att offra Isak när det kom till kritan.)

Som förklaring till lidandets förenlighet med en god allsmäktig Gud, om det nu var meningen, vilket kan diskuteras, får nog Jobs bok betraktas som ett kapitalt misslyckande. Där hittar vi ingen lösning på teodicéproblemet. Inte heller kristna förklaringsmodeller, typ människans valfrihet känns speciellt trovärdiga.

Om vi i stället vänder oss till en av världens äldsta alltjämt existerande gudstroende, men också en av dess minsta religioner, så möter vi en föreställning som inte ger utrymme för något teodicéproblem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Parserna eller mazdaisterna, som anhängarna till Zarathustras religion kallas, har en Gud och Skapare, Ahura Mazda, som inte är allsmäktig. Nu tillhör inte Zend-Avesta de religiösa urkunder som i likhet med Bhagavad-Gita, Bibeln och Koranen studeras varje dag bland en stor del av Jordens befolkning. Hos oss är det vanligare att Eddans gudasånger studeras än Zend-Avesta, som inte ens finns på svenska, men som översatts till engelska, tyska och franska.

Delar av dessa texter har bevarats till vår tid av Zarathustras anhängare trots att Alexander den store lät bränna upp mazdaisternas urkunder, så att bara en bråkdel kunde räddas undan förstörelse och trots att muslimerna fortsatte där Alexander slutat.

Babylonisk cylinderI mazdaisternas religion uppträder vid sidan av Skaparen en motskapare. Så här låter inledningen till Fargard 1 i Zend-Avesta:

1. Ahura Mazda talade till den mest välgörande Zarathustra, sägandes: Jag har gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig: hade jag inte gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig, då skulle hela den levande världen ha invaderat Airyana Vaêgô.

  1. Det första av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var Airyana Vaêgô vid den goda floden Dâtiya.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft ormen i floden och vintern, en gärning av Daevas.

  1. Där råder tio vintermånader, två sommarmånader; och dessa är kalla för vattnen, kalla för jorden, kalla för träden. Vintern infaller där med de värsta av sina hemsökelser.

  2. Det andra av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var slätterna i Sughdha.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft flugan Skaitya, som bringar död åt boskapen.

Och så vidare.

För allt gott som Ahura Mazda skapar motskapar Angra Mainyu något ont. Ahura Mazda har inte skapat Angra Mainyu och har inte kraft att förgöra denna motkraft förrän i den yttersta av mazdaismens tider, då det goda, liksom i kristendomen, ska segra.

I en kommentar till den mazdaistiska dualismen skriver L. H. Mills, som översatte en del av Zend-Avesta till engelska 1886 att "om det existerade en allenarådande Gud vars makt kunde omintetgöra livets lagar, skulle ingen ondska ha känts till; men doktrinen förnekar att det finns en sådan gestalt. Det goda och det onda i tillvaron begränsar varandra. Det kan inte finnas någon lycka som inte definieras av sorg, och ingen dygd som inte står mot en synd. Följaktligen erkänns den onda principen som så nödvändig att den representeras av en ond Gud."

Angra MainyuDet är andra bullar det. Den mazdaistiska läran har på detta sätt redan från början desarmerat teodicéproblemet. (Det kan vara intressant att Mills också menade att Hegels dualism, med sina rötter hos Herakleitos, som sedermera kom att påverka bl a Marx, liksom Lenin, och i än högre grad Mao, har sin rötter i denna dualism som finns i Zarathustras filosofi och att den nått Hegel via gnostikerna och Jacob Böhme.) Mills iakttagelse är också förnuftig. Man kan knappast veta vad lycka är om man inte upplevt olycka och sorg.

Den som tror på en skapande Gud kan inte bevisa sin tes rationellt. Den som inte tror på en skapande Gud kan inte heller bevisa sin tes rationellt. Ett faktum som frambringat många agnostiker. Vetenskapen kan lägga fram teorier om Big Bang och alternativet Big Clap, men kommer aldrig ifrån den envisa frågan: vad var det som utlöste Big Bang eller vad var det som åstadkom Big Clap?

Franciskus besvarade frågan om vad som hände innan Gud skapade världen med att frågan är meningslös att ställa, för innan Gud skapade världen fanns varken Tid eller Rum. (Detsamma antas gälla Big Bang.)

Nå, men Gud fanns ju. Varifrån kom han? Ett svar är att Gud alltid har funnits. Men påståendet att någonting alltid har funnits och varken har början eller slut är något som vi har synnerligen svårt att acceptera.

ZarathustraMen om det nu finns en Skapare, så kan denne naturligtvis vara en allsmäktig gestalt som skapade världen, utlöste Big Bang, men som sedan vände ryggen åt det han/hon/den/det satt i gång; en rentav amoralisk entitet som inte gör någon skillnad på ont och gott eller struntar i vilket. Men det stämmer inte med föreställningen att Gud är god och bryr sig om varje enskild människa.

Zarathustras filosofi utesluter ett teodicéproblem därför att Ahura Mazda, som visserligen är god, ändå inte är allsmäktig. En teori så god som någon, eller rentav godare, men som knappast rosar marknaden i dagens värld. Parserna själva är inbegripna i en intensiv debatt som handlar om helt andra saker än trosfrågor. Där står fundamentalister, som vill att ritualer ska utföras exakt som det en gång fastställts och som motsätter sig blandäktenskap. Unga parser ser saker och ting på ett helt annat sätt och gifter sig över gränserna med andra än parser.

Vilket inte hindrar att vi kan intressera oss för de svar på trosfrågorna som finns i de gamla skrifterna. Trots sin dualism, så betraktas mazdaismen som en monoteistisk religion, möjligen den första i världen, före både farao Akhnaton och Moses. För även om Skaparen Ahura Mazda inte är allsmäktig, så är han trots allt mäktigare än motskaparen Angra Mainu och ska till sluta vinna striden mellan gott och ont.

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder
Maria på verandan

Bland änglar hos en ärkeängel i Lärkstan

Rösten är Maria Baczynskis öde. Den egna rösten, andras röster. Solo och körer. Teatrar och salonger. Rösten leder hennes uppmärksamhet in i människors utveckling, i deras möjligheter, hinder eller frihet.

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 23 maj, 2017

Ett res nullius en plazas de toros

Efter att äntligen slitit med h;ströms korrektur, behövde jag utlopp och mening. Då här om kvällen och en del av natten cyklade jag till evigheten nära inpå det det trots ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 09 september, 2010

Nawaz i West Hampstead, London 2015. Foto: Eregis. CC BY 2.0.

Maajid Nawaz, Sam Harris. Nya vägar och nya värderingar för islam

Islam är inte bara terrorism och intolerans. Mohamed Omar om religionens verkliga ansikte bortom alla fördomar och ignorans.

Av: Mohamed Omar | Essäer om religionen | 09 januari, 2016

Om divergent tänkande – det spruckna jaget och den dualistiska kulturen

Ordet ”bipolär” kan förklaras och förstås etymologiskt genom att hänvisa till det äldre latinets dvi som är besläktat med svenskans ”tve” (två eller dubbel). Latinets polus har i sin tur ...

Av: Viklas Mossperg | Gästkrönikör | 14 december, 2013

Varför gnäller männen?

– Det är svårt att tala om män som offer, sade Jens Liljestrand. – Jamen vad beror det på, frågade Belinda Ohlsson. Och längre kom de inte, trots att de drog över ...

Av: Håkan Lindgren | Kulturreportage | 28 september, 2011

Den intellektuelle og liberale verdier

Det liberale sinn 'Intellektuell' står ikke for 'terrorist'; verden er stappfull av merkelige myter. 'Myte' stammer fra det greske begrepsordet mythos, som betyr «fortelling» - beretning, fabulering. Ingen myte er realitetsbasert ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 08 november, 2012

Bob Colacello: Andy Warhols vapendragare

I samband med att Bob Colacellos fotobok OUT gavs ut 2008 och den stora Warholutställningen på Moderna i Stockholm ägde rum, ringde jag upp Colacello i New York för att ...

Av: Carl Abrahamsson | Konstens porträtt | 02 januari, 2011

Emily Brontë. Dimman mild

Emily Brontë (1818-1848) skrev inte bara romanen Svindlande höjder (1847), utan också dikter, några av dem utgivna av hennes syster Charlotte i Poems by Currer, Ellis and Acton Bell (1846).   Tidigare ...

Av: Emily Brontë | Utopiska geografier | 19 januari, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.