Intervju med författaren Mikael Sundqvist

- Då visste jag allt om livet och skulle skriva om det, säger Mikael Sundqvist om sitt 17-åriga jag och skrattar. Han talar om drömmen om boken. Boken med stort B ...

Av: Johann Bernövall | 03 december, 2012
Litteraturens porträtt

Omöjlig intervju med Aleister Crowley, del 7 av 666

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Johan von Fritz, Freke Rähiä | 31 oktober, 2012
Övriga porträtt

Monster och sexualitet i skräckfilm

Med en lång spöklik inledning förs publiken sakta ombord på rymdskeppet Nostromo. Karaktärerna omges av mörker och dova ljud som vibrerar i bakgrunden och ger en känslan av ett enormt ...

Av: Sara Larsson | 16 oktober, 2011
Essäer om film

Bild Hebriana Alainentalo

Den plågade postmoderna kroppen

Kroppen är smickrad, tränad, ibland plågad (av oss) i tron på dennes onödighet och på den totala övertygelsen om sin icke återuppståndelse. Vi konstruerar vår kropp för att den ska likna ...

Av: Guido Zeccola | 01 november, 2016
Essäer om samhället

Funderingar kring teodicéproblemet



Ahura Mazda, ZarathustraTeodicéproblemet, det vill säga frågan om hur förekomsten av en allsmäktig och god Gud kan vara förenlig med ondskan i världen har i alla tider plågat troende, som har svårt att svälja denna motsättning, liksom icke troende, som inte sällan blivit otrogna just på grund av denna motsättning.

De gamla hebréerna brottades med lidandets problem i Jobs bok, men den chockerande berättelsen, där Gud låter Satan pina Job med förfärliga lidanden är inte särdeles uppbyggande eftersom Satan till exempel tillåts av Gud att ta livet av Jobs barn. Att Job sedan kompenseras för denna förlust med nya barn känns närmast osmakligt. Någon som helst hänsyn till de barn som Gud lät Satan offra för att testa Jobs gudfruktighet förekommer inte i berättelsen. (Abraham slapp åtminstone att offra Isak när det kom till kritan.)

Som förklaring till lidandets förenlighet med en god allsmäktig Gud, om det nu var meningen, vilket kan diskuteras, får nog Jobs bok betraktas som ett kapitalt misslyckande. Där hittar vi ingen lösning på teodicéproblemet. Inte heller kristna förklaringsmodeller, typ människans valfrihet känns speciellt trovärdiga.

Om vi i stället vänder oss till en av världens äldsta alltjämt existerande gudstroende, men också en av dess minsta religioner, så möter vi en föreställning som inte ger utrymme för något teodicéproblem.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Parserna eller mazdaisterna, som anhängarna till Zarathustras religion kallas, har en Gud och Skapare, Ahura Mazda, som inte är allsmäktig. Nu tillhör inte Zend-Avesta de religiösa urkunder som i likhet med Bhagavad-Gita, Bibeln och Koranen studeras varje dag bland en stor del av Jordens befolkning. Hos oss är det vanligare att Eddans gudasånger studeras än Zend-Avesta, som inte ens finns på svenska, men som översatts till engelska, tyska och franska.

Delar av dessa texter har bevarats till vår tid av Zarathustras anhängare trots att Alexander den store lät bränna upp mazdaisternas urkunder, så att bara en bråkdel kunde räddas undan förstörelse och trots att muslimerna fortsatte där Alexander slutat.

Babylonisk cylinderI mazdaisternas religion uppträder vid sidan av Skaparen en motskapare. Så här låter inledningen till Fargard 1 i Zend-Avesta:

1. Ahura Mazda talade till den mest välgörande Zarathustra, sägandes: Jag har gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig: hade jag inte gjort varje land älskat av dess inbyggare, trots att det inte har någon som helst skönhet i sig, då skulle hela den levande världen ha invaderat Airyana Vaêgô.

  1. Det första av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var Airyana Vaêgô vid den goda floden Dâtiya.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft ormen i floden och vintern, en gärning av Daevas.

  1. Där råder tio vintermånader, två sommarmånader; och dessa är kalla för vattnen, kalla för jorden, kalla för träden. Vintern infaller där med de värsta av sina hemsökelser.

  2. Det andra av de goda länder och riken som jag, Ahura Mazda, skapat, var slätterna i Sughdha.

Därefter kom Angra Mainyu, som är alltigenom döden, och han motskapade med sin trollkraft flugan Skaitya, som bringar död åt boskapen.

Och så vidare.

För allt gott som Ahura Mazda skapar motskapar Angra Mainyu något ont. Ahura Mazda har inte skapat Angra Mainyu och har inte kraft att förgöra denna motkraft förrän i den yttersta av mazdaismens tider, då det goda, liksom i kristendomen, ska segra.

I en kommentar till den mazdaistiska dualismen skriver L. H. Mills, som översatte en del av Zend-Avesta till engelska 1886 att "om det existerade en allenarådande Gud vars makt kunde omintetgöra livets lagar, skulle ingen ondska ha känts till; men doktrinen förnekar att det finns en sådan gestalt. Det goda och det onda i tillvaron begränsar varandra. Det kan inte finnas någon lycka som inte definieras av sorg, och ingen dygd som inte står mot en synd. Följaktligen erkänns den onda principen som så nödvändig att den representeras av en ond Gud."

Angra MainyuDet är andra bullar det. Den mazdaistiska läran har på detta sätt redan från början desarmerat teodicéproblemet. (Det kan vara intressant att Mills också menade att Hegels dualism, med sina rötter hos Herakleitos, som sedermera kom att påverka bl a Marx, liksom Lenin, och i än högre grad Mao, har sin rötter i denna dualism som finns i Zarathustras filosofi och att den nått Hegel via gnostikerna och Jacob Böhme.) Mills iakttagelse är också förnuftig. Man kan knappast veta vad lycka är om man inte upplevt olycka och sorg.

Den som tror på en skapande Gud kan inte bevisa sin tes rationellt. Den som inte tror på en skapande Gud kan inte heller bevisa sin tes rationellt. Ett faktum som frambringat många agnostiker. Vetenskapen kan lägga fram teorier om Big Bang och alternativet Big Clap, men kommer aldrig ifrån den envisa frågan: vad var det som utlöste Big Bang eller vad var det som åstadkom Big Clap?

Franciskus besvarade frågan om vad som hände innan Gud skapade världen med att frågan är meningslös att ställa, för innan Gud skapade världen fanns varken Tid eller Rum. (Detsamma antas gälla Big Bang.)

Nå, men Gud fanns ju. Varifrån kom han? Ett svar är att Gud alltid har funnits. Men påståendet att någonting alltid har funnits och varken har början eller slut är något som vi har synnerligen svårt att acceptera.

ZarathustraMen om det nu finns en Skapare, så kan denne naturligtvis vara en allsmäktig gestalt som skapade världen, utlöste Big Bang, men som sedan vände ryggen åt det han/hon/den/det satt i gång; en rentav amoralisk entitet som inte gör någon skillnad på ont och gott eller struntar i vilket. Men det stämmer inte med föreställningen att Gud är god och bryr sig om varje enskild människa.

Zarathustras filosofi utesluter ett teodicéproblem därför att Ahura Mazda, som visserligen är god, ändå inte är allsmäktig. En teori så god som någon, eller rentav godare, men som knappast rosar marknaden i dagens värld. Parserna själva är inbegripna i en intensiv debatt som handlar om helt andra saker än trosfrågor. Där står fundamentalister, som vill att ritualer ska utföras exakt som det en gång fastställts och som motsätter sig blandäktenskap. Unga parser ser saker och ting på ett helt annat sätt och gifter sig över gränserna med andra än parser.

Vilket inte hindrar att vi kan intressera oss för de svar på trosfrågorna som finns i de gamla skrifterna. Trots sin dualism, så betraktas mazdaismen som en monoteistisk religion, möjligen den första i världen, före både farao Akhnaton och Moses. För även om Skaparen Ahura Mazda inte är allsmäktig, så är han trots allt mäktigare än motskaparen Angra Mainu och ska till sluta vinna striden mellan gott och ont.

 

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

Vegetarianism – Om vördnad för livet

En nations storhet och dess moraliska utveckling kan bedömas utifrån hur deras djur behandlas. (Ghandi) Mänskligheten tycks idag stå vid ett vägskäl. Den stora välfärdsökningen i västvärlden har tveklöst andra mindre goda ...

Av: Lena Månsson | Essäer | 15 september, 2013

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel

Omlästa klassiker: Per Olov Enquists Nedstörtad Ängel Mycket har sagts och mycket har skrivits om Per Olof Enquist och hans författarskap alltsedan romandebuten med Kristallögat 1961. Drygt fyrtio år senare nämns ...

Av: Patrik Tornéus | Essäer om litteratur & böcker | 08 februari, 2007

Vågskvalp av Hebriana Alainenatalo

En diktares svårighet …

Min prosalyrik, lyrik och poetik vilar på samma grund och bär på samma byggklossar. Det som sker är att något dras ifrån, något kommer till; allt i ett sökande efter ...

Av: Göran af Gröning | Agora - filosofiska essäer | 24 april, 2015

Strofer av Emily Brontë i översättning av Erik Carlqvist

I Harold Blooms bok Hur du ska läsa och varför kallar han, beundrande men litet klichéartat, Emily Brontë för "Svindlande höjders sibylla". I sin kommentar till dikten Stanzas, nedan "Strofer", visar ...

Av: Emily Brontë | Kulturreportage | 06 april, 2013

Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om litteratur & böcker | 20 april, 2013

Jag drömde om Cornell…igen

Egentligen är det en ganska osannolik historia. En tjugosjuårig försäljare av designade textilier råkar av en slump få syn på en collageroman av Max Ernst, La Femme 100 têtes, blir ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 16 januari, 2017

Infernaliska vindar: håll i tanten

Vi här mitt i Sverige, invid sjön Vättern, har haft flera dagars intensiv vind. Härligt, för det känns nästan som att vara ute till sjöss. Men vi upplever vinden på ...

Av: Per-Inge Planefors | Gästkrönikör | 23 april, 2013

Gabriella Olsson. Foto: Anna Langseth

Är det skamlöst att tigga?

Är tiggarna ”skamlösa” och ”moraliskt lägre stående”?

Av: Gabriella Olsson | Gästkrönikör | 03 mars, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.