Habermas om Foucault Del III

Artiklarna ”Över dem svävar Nietzsches ande…” (del I) och ”Habermas om Derrida” (del II) behandlar hur Jürgen Habermas konstruerar en bild av ”postmodernisterna” (tänkare Habermas kallar ”nykonservativa”) som upplysningsfientliga, som ...

Av: Claes-Magnus Bernson | 10 september, 2011
Agora - filosofiska essäer

Folkets träd. En julbetraktelse

På Capitol Hill i Washington D.C. i USA står den sedvanliga stora julgranen på plats. I år lär den vara huggen i norra Kalifornien och således fraktad tvärs över den ...

Av: Thomas Notini | 24 december, 2014
Essäer om religionen

Inifrån jorden

Jag vill plantera blommor Inifrån jorden hör jag kvidande gråt

Av: Ragnwei Axellie | 28 mars, 2011
Utopiska geografier

Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 september, 2013
Övriga porträtt

Serpent’s feet are the motion – Gnosis och gnosticism hos Current 93



Här har vi en avbildning av en sådan antik Abraxas-sten.När de koptiskspråkiga texterna från Nag Hammadi i Egypten upptäcktes 1945 trodde man nog inte att ett resultat av detta skulle bli påverkan på den moderna musikform som kallas Neofolk. Det blev mycket snabbt klart att texterna var av enorm betydelse för den tidiga kristendomens historia och även för att beskriva det allmänna religiösa klimatet under senhellenismen, men historiens vägar äro outgrundliga.

Current 93 och dess drivande kraft David Tibet hade i sina texter under en period mycket tydlig påverkan från en typ av religion som idag kan framstå som en smula ovanlig, nämligen den gnostiska. Begreppen ”gnostisk” och ”gnosticism” har under senare år ifrågasatts av diverse forskare (bland annat Michael Allen Williams), som anser begreppen vara otillfredsställande. Men detta är en inomvetenskaplig och mycket teoretisk debatt som jag inte ger mig in på här. De gnostiska rörelserna var olika religiösa riktningar i början av vår tideräkning (vissa ett sorts kristna, andra mer judiskt orienterade och ytterligare några mer påverkade av platonismen) som hade det gemensamt att de såg vår värld som ett fängelse, som en fallen verklighet som döljer sanningen från oss. Och den verkligheten är Gud – inte den vanlige skapargud som många religioner tänker sig, utan en fullständigt transcendent, absolut Fader som på intet sätt kan beskrivas. En del av de gnostiska religionerna tänkte sig en skillnad mellan denne sanne Gud och den lägre skaparguden, som de ibland kallade Demiurgen eller Yaldabaoth. Gnostiker av olika schattering såg insikten i denna världens belägenhet, Gnosis, som den enda frälsningen, som befriar oss ur materien och åter låter oss nå vårt ursprungliga väsen, den eviga och odödliga gudomliga världen, ofta kallad Pleroma (fullheten).

Och just fynden i Nag Hammadi gav oss en direkt tillgång till gnostiska texter i mängder. Alla texterna därifrån är förvisso inte gnostiska (den kändaste av dem, Thomasevangeliet, är inte rakt ut gnostiskt även om det i vissa avseenden pekar i den riktningen)

Current 93’s relation till Nag Hammadi-texterna visar sig redan i det att en av deras skivor bär namnet Thunder Perfect Mind, vilket är namnet på en av de mest gåtfulla av Nag Hammadi-texterna, där en kvinnlig frälsargestalt (?) uttalar olika paradoxala utsagor om sig själv (”Jag är kunskap och okunskap, jag är skam och mod” etc.) På koptiska heter texten Te-Brontê, nous n-teleios.

Ett av de tydligaste exemplen på David Tibets gnostiska tänkande finner vi i låten They Return To Their Earth, vars gåtfulla text är full av (svårtydbara) referenser till gnostiskt tänkande. Jag skall här framlägga några högst privata tankar kring dessa referenser och relationer – men man måste minnas att Tibets text är full av mångtydigheter och oklarheter, så detta skall mer ses som ett slags meditation över texten än något annat.

When serpents comeRedan i låtens första strof visar Tibet sin relation till den gnostiska traditionen. Texten börjar:

When serpents come
They cover the Christ-thorn
Two heads and cockheads
Serpent’s feet are the motion

Så låter denna rad, och inte (som det skrivs på ett antal ställen på Internet) Serpent’s feet of emotion. Notera referenserna till ormar. För några av de antika gnostiska riktningarna (ofiterna och naasenerna) var ormsymboliken mycket viktig. I Nag Hammadi-texten Arkonternas hypostas vänder författaren på berättelsen ur Första Mosebok och låter Ormen vara en god upplysargestalt som lär Eva sanningen som Demiurgen försöker hemlighålla: att människan är en andlig varelse fångad i ett materiellt fängelse. Den gnostiska texten vänder alltså Edenberättelsen upp och ned – Ormen ger kunskap, men nyttig kunskap.

Särskilt intressant är talet om ”ormfötter” (serpent’s feet). Dessa märkliga ord kan ha en specifik förklaring med gnostisk bakgrund: de verkar vara en referens till de antika avbildningarna av figuren Abraxas (eller Abrasax), ett slags gnostisk härskargestalt över de 365 himlarna. Ordet abraxas/abrasax förekommer ofta i de antika magiska papyrerna (Papyri Graecae Magicae). Mycket praktiskt är att dess numerologiska värde är 365.

Detta namn finns inristat på ett stort antal antika stenar, där väsendet avbildas med en sköld, ett gissel, ett djurhuvud och just två ben i form av ormar. I Tibets första strof anar man en referens till Abraxas och ormen som bringare av upplysning till en fallen värld. Vari detta fall består ser man tydligt när texten fortsätter:

Lidded eyes and smudged reality
Everything has two faces
One is earthly, without true form
The other blackened and blackening.

 De täckta ögonen – det är mänsklighetens brist på insikt, som binder oss till en materiell verklighet, en ”smutsad verklighet” som bara med svårighet kan avbilda den sanna, gudomliga. Strofen utsäger tydligt det som ofta (och kanske till viss del med orätt) setts som de gnostiska systemens centrum: dualismen, läran om en radikal skillnad mellan den gudomliga världen och den materiella. Allt har två ansikten. Precis som man kan vänta sig talar texten om att den ena är den jordiska och materiella, och i avsaknad av ”sann form”, dvs. sann ontologisk verklighet. Men man kan inte låta bli att med intresse notera hur Tibet beskriver den andra sidan, som rimligen måste motsvara den gudomliga, andliga världen: den är blackened and blackening. Det som de klassiska gnostiska systemen så ofta beskriver i termer av ljus blir här ett okänt dunkel, ett som sprider sig ut i ett slags initiatorisk rörelse.

Texten fortsätter att berätta om den plågsamma, materiella instängdhet som den gudomliga verkligheten utsatts för:

You know well its tortured form
It's locked within a particular place
It's locked within a particular form
It's jailed by a falling light
With angles shapes and size …

Här är det tydligt ljuset det talas om, det gudomliga ljuset, som fallit ned i materien och blivit fångat i en tredimensionell form, with angles, shapes and size. Ljuset har blivit inlåst ”på en viss plats” och ”i en viss form”, det vill säga i materiens begränsande band. Det som ibland (med rätt eller orätt) kallas gnosticismens ”antikosmiskhet” kommer här tydligt till uttryck: fallet ned i materien är tortyr. Texten ger en mycket konkret illustration av det den grekiska poeten Maria Lampadaridou-Pothou kallar ἡ ἀγωνία τῆς ὕλης, ”materiens ångest”.

They cover the Christ-thornTexten beskriver den sanna, gudomliga verkligheten med ord som med lätta förändringar är direkt tagna ur den gnostiska Nag Hammadi-litteraturen:

It’s a form-creating formless
formless-creating form …

Detta är mer eller mindre ett citat ur den gnostiska texten Den tredelade traktaten, som poetiskt kallar Guds son för ”det formlösas form”. Men på vissa sätt ännu mer intressant och gåtfull är den lilla refräng som återkommer flera gånger i texten:

Mother is in the fields
Father is in the fields

I sista versen är refrängen ännu mer radikal:

 Mother is in the fields
Father has died in the fields

Vilka är dessa föräldrar, och vad är det för “fält” omtalas? Flera gånger i texten talas det om corn, om grödor som ”dör och återföds” (but corn, it dies and is reborn). En tolkning som lätt inställer sig är den att grödorna är en metafor för det materiella livet, i vilket man föds, växer och dör – om och om igen. Man anar en referens till en reinkarnationstanke – något som ju också antyds av själva titeln They Return to Their Earth. Men om så är fallet, vem är fadern och modern?

En förklaring som ligger nära till hands är att tänka på de gnostiska berättelserna om Sophia, Guds personifierade Visdom, som genom ett kosmiskt felsteg faller ned ur den gudomliga världen och därmed ger upphov till materien. I flera texter är hon mor till den misslyckade skaparguden, Demiurgen eller Yaldabaoth, som skapar världen efter sitt godtycke och behärskar den, i det att han felaktigt får för sig att han är den högste guden. Kanske är det dessa två – Sophia och Demiurgen – som är fadern och modern ute på fältet. Särskilt sannolikt blir detta i och med slutvarianten, då ”fadern” har dött på fältet. Man anar ett slags hybrid mellan den gnostiska Demiurg-gestalten och Nietzsches ”döda Gud”. Detta är i så fall en radikal omtolkning av idén om Guds död: det är den begränsande Demiurgen som ”dött” i och med den gnostiska upplysningshändelsen. När människan inser sitt ursprungliga andliga väsen behövs han inte längre, verkar tanken vara.

Two heads and cockheads  Serpents feet are the motionDenna upplysningshändelse – denna Gnosis, insikt – beskrivs i Tibets text med mycket målande ord, och de uttalas också i sången med ett nästan plågat, extatiskt tonfall:

Heavy-lidded eyes
do not mask the pain –
They shade us from the burning light
Listen: one face, one form
One truth:
I see it through the staining glass
I see it fractured in the world
This is not true –
It's appearance only!

Bortom materiens mångfald finns bara en enda verklighet, säger texten, en enda gudomlig urgrund. Bortom dualismens slöjor ligger Monaden, det ende, ursprunglige Fadern. Men i vårt nuvarande tillstånd kan inte ens materiens slöjor dölja vår saknad efter detta enda: våra tunga ögonlock kan inte hindra oss från att känna den existentiella saknaden efter vårt ursprung. Gnosis är i Tibets text just att se det enda ljuset genom the staining glass, det ljus som är fractured in the world. Samma analogi – det färgade fönstret som bryter ljusets strålar – används av 1500-talskabbalisten Moshe Cordovero i hans text Pardes Rimmonim (”Granatäpplesträdgården”) för att beskriva hur det gudomliga ljuset emanerar och delas upp utan att någonsin ändras till sitt väsen.

Av de olika typerna av gnostiskt tänkande verkar de kristna varianterna ha påverkat Tibet mest – numera definierar han sig öppet som kristen. Uttryck för detta kan man se i textrader som Time stops when he was thirty-three, ord som ju är ganska tydliga i sin syftning. Den senare delen av texten går över på andra ämnen som verkar syfta på mer privata bekantskaper till Tibet själv, men huvudbudskapet i låten går ändå inte att missta sig på. Den handlar om den stora cykel där människan gång på gång förirrar sig på fälten utan att minnas sitt hem, det ljus som brutits som i ett prisma. Men texten visar också på sitt poetiska vis vad den ser som vägen ur detta – att ropa:

 This is not true –
It's appearance only!

 Ola Wikander

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder
 ”Gravest Hits” – de två första singlarna i form av en tolvtums-EP

Bandet som Gud glömde men som Djävulen älskade

Med Peter Sjöblom som ciceron återvänder Tidningen Kulturen till det sista sanna rock'n'roll-bandet The Cramps.

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 09 Maj, 2015

Nørgård i tid och evighet

Årets tonsättarfestival i Stockholm uppmärksammar att Per Nørgård fyllde 80 tidigare i år och firar honom med konserter och seminarier under fyra dagar. Huvudpersonen själv är på plats och deltar ...

Av: Stefan Thorsson | Musikens porträtt | 07 november, 2012

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

I greve Draculas fotspår. Del 2

Andra delen av Tarja Salmi-Jacobsons reportage om greven Dracula.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 13 januari, 2016

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 8

Artikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi ...

Av: Fredrik Stomberg | Essäer om film | 19 juli, 2013

Japan efter tsunamikatastrofen: Synen på döden inom japansk religion

När tsunamikatastrofen inträffade i Japan var det många som förfärades över de bilder som teve sände efter katastrofen. Efter ett tag byttes förfäran mot en viss förundran som en ...

Av: Kristian Pella | Kulturreportage | 15 juli, 2011

Wilhelm Waiblinger Foto: Wikipedia

Geniet Wilhelm Waiblinger

En spännande berättelse om talang och erotik av Bo I. Cavefors.

Av: Bo I Cavefors | Litteraturens porträtt | 29 oktober, 2017

Carster Palmer Schale

Fem dikter av Carster Palmer Schale

nya dikter av Carster Palmer Schale

Av: Carster Palmer Schale | Utopiska geografier | 11 april, 2016

August Strindberg vid Rådmansgatans t-tunnelbanestation i Stockholm. Foto Wiki

Strindberg och Frankrike

August Strindberg är Sveriges mest franskinriktade skönlitteräre författare. Han bodde långa perioder i Frankrike, skrev själv vissa av sina verk på franska, de flesta av hans skrifter finns översatta till ...

Av: Elisabeth Tegelberg | Litteraturens porträtt | 07 juli, 2015

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts