Musikaliska möten i Helsingfors

"Den största ansamling hipsters som Helsingfors någonsin skådat", svarar jag när min finska vän frågar vad jag tänker skriva. Hon skrattar och rättar mig: "Nej, det måste varit när Arcade ...

Av: Jonatan Spejare | 22 augusti, 2010
Kulturreportage

Julius Evola - från dadaismen till traditionen

Julius Evola - från dadaismen till traditionen   Tidningen Kulturens Bo I Cavefors porträtterar Julius Evola, esoterisk författare och dadaavantgardist, fortfarande á part i det dekadenta Europa.

Av: Bo Cavefors | 21 december, 2006
Essäer om litteratur & böcker

Vladimir Oravsky av Elena Piligrim 2015

Gasconnad i tiden  

Den 22 januari, på August Strindbergs och min födelsedag visade SVT2 filmen ”Erik Nietzsche - De unga åren”. Jag fick läsa manuset långt innan filmen spelades in och kan konstatera att ...

Av: Vladimir Oravsky | 28 januari, 2015
Gästkrönikör

Hegel. Sin och vår tids vittne

Georg Wilhelm Friedrich HegelÄr det dags att omvärdera historien? Hegels klassiker Andens Fenomenologi har under hösten kommit ut på svenska (Thales förlag) . Anna-Lena Renqvist begrundar skälen för denna bortklippta ...

Av: Anna-Lena Renqvist | 09 januari, 2009
Agora - filosofiska essäer

Det Messianska löftet. Julen som epifani och epistemologi…



Venite adoremusVi kan trots all den ambivalens som omger oss i våra känslor kring julen, visionen av löftet, kraven, den goda viljans fest, och därmed även lätt hyckleriets, och de stora besvikelsernas fest knappast förneka att trots all den sekularisering västerlandet genomgått, och delvis sökt exportera, så har ingen kristen sedvänja eller inget judeokristet koncept nått ut i världen i sådan omfattning. Att själva innehållet samtidigt helt trängts bort och täckts över är givet…

Minns en berättelse om en julkrubba i en kyrka den prästen förevisade för besökande skolbarn från andra och tredje klass. När han frågade om de kunde peka ut gestalterna i krubban, kunde barnen inte peka ut en anda, inte ens självaste Jesusbarnet… Denna sekulariserings ”välsignelse” kan vi väl då se som ett faktum, och framtida generationer kommer inte att förstå Madonna-porträtten, ikoner, eller överhuvudtaget de berättelser vilka burit upp vår kultur genom tiderna… Den virtuella ytan och innan för bortträngningens skenbara vacuum, det område där atavismens mörkergestalter lever sitt liv i glömskans Tartaros… Återuppstånden i sin perverterade form av Vampyr, monster gengångare

Men här må Messias åter ta gestalt

De sekulära, rationalisterna de som anser sig ”upplysa” oss och genomlysa alla mysterier med förnuftets ljus gör ofta invändningar mot julen ur flera olika perspektiv. Ett är då att söka informera oss om olika historiska felaktigheter och absurditeter i evangeliet… Ett annat är att ge olika förklaringar där man drar fram de hedniska elementens närvaro i de riter och seder som kopplats till julen… I båda finns ett gemensamt syfte: att befria oss från det som kallas ”vidskepelse”, mörker och rädsla… Ytterligare kan tillkomma kritik mot den kommersialism och det frosseri som blivit Julens innehåll till följd av just den ”befrielse” man velat uppnå. Tomrummet efter den Gud som blivit stum och dödförklarad, och med mordet på hans förkunnare (här följer jag Freuds hypotes om att det fanns två Mose vara den förste dräptes eller offrades vid Sinai, för att långt senare följas av den andre), vilket leder till dansen runt Guldkalven… Nu som då?

Messias, den smorde, den utvalde, förmedlaren, fridsfursten den som bringar försoning och föråtelse är han då inte ett uttryck för ett djupt känt behov, en längtan vars gestaltning kanske fått sitt klaraste och tydligaste svar i Kristusgestalten, i berättelsen om Jesu födelse, förkunnelse, liv och död? Att hela denna ”berättelse” med alla dess element av myt, profetia och löfte varken kan eller skall ”bevisas” eller motbevisas som vetenskap eller beprövad erfarenhet i sig. Vår tid har på ett ytterligt motbjudande och destruktivt sätt berövat myten både dess funktion och karaktär. Myt används nu ofta i betydelsen lögn eller vidskepelse… Samtidigt har dagens ”sanningar” och fakta relativiserats intill oigenkännlighet, i det destruktiva syftet att användas i politik och ekonomiska syften…

Genom att beröva oss traditionen, och dess själsligt andliga innehåll i religionens gestaltning, samt dess rytmiska återkommande formskapande spegling av årets förlopp

Mytens funktion i äldre tid var att fylla tillvaron med mening och ge den en begriplig gestaltning i berättelsens form. Dagens myter verkar däremot olyckligtvis uppmana till våld, täcka över och förneka dess eller rättfärdiga detsamma… Men låt oss nu återvända till julevangeliets Jesusbarn, och hans födelse. Gör man affär av de inledande orden i Julevangeliet har man omedelbart blockerat sig… Hakat upp sig på den påstådda skattskrivningen, den omöjliga årstiden, tvivlen kring barnamordens verklighet är och förblir hela berättelsen totalt obegriplig. Men om vi betänker att berättelsen nedtecknats ur minnet av män vilka endast enligt berättelser hade någon föreställning om vad som skett och då försett den med detaljer för att göra den mer trovärdig och levande är det givetvis något annat vi har att göra med…

Natum videte regem angelorum Att den kristna julen i sig metaboliserat och integrerat olika hedniska och förkristna seder är inte om vi ser på kristendomens utveckling ett argument emot. Inte heller för. Att kristendomen kunde bli en världsreligion berodde ju just på dess förmåga till detta… Att i sig uppta alla tillflöden och på så sätt växa till en bred flod Det som föregått och funnits tidigare, betraktades som missförstådda profetior, aningar och avarter… Alltså Jesu födelse var fullbordan av ett löfte och svaret på en längtan. Och den judiska Toran förvandlades till en eskalerad profetia, Gamla Testamentet, delvis via omredigering…

Myten skiljer sig trots dess nära nog tvillingskap med religionen med dess stränga kanon, lära från denna genom att den är fri, anpassas till den topos i tid och rum som för tillfället bäst lämpar sig. Som när vi berättar en saga för ett barn… Och Julevangeliet kommer mycket nära det mytiska, saga det naiva, folkliga både till innehåll och gestaltning

Myten är för mig en gestaltning av berättaren, må han sedan vara en instiftare, profet, förkunnare, shaman skald eller poet, grundare av en religion, ideologi, filosofi eller vetenskap en som skall ge kollektivets ångest och ovisshet en lättnad i en fattbar form. Dess funktion är att inför en hotande apokalyptisk vision ge eller återskapa ett hopp.

Varför Julevangeliet blivit så älskat, utbrett och så laddat är att det för varje barn ger en tröst inför tanken att även om du fötts olämpligt, i ett stall bland djur och på flykt är du ett infriat löfte en hemlighet och ett under…Förväntningarna inför de hemliga paketen är en gestaltning av den hemlighet moderns graviditet bär på, den ovisshet…och dess förlösning ja förlosselse…Hemligheten med den förkättrade maskerade tomten svarar mot barnets ovisshet och okunskap om konceptionen och vem fadern är, den preoidipale faderns okända och ofta både skrämmande och lockande gestalt…

sagrada familiaDetta kunde vara julens sanna innebörd. Undret att den abstrakte avlägsne Guden är en kärleksfull fader som ger utan att kräva gengåvor, och att Jesus som föds är förmedlaren, där Gud tagit en mänsklig gestalt och gör det för att själv dela människans skröplighet, och död, född i ett stall, förhistoriskt antediluvianskt istida eller än tidigare kollektivt minne av hur. Mänskligheten nära nog gick under. Då den bestod av högst ett par tusen individer, kanske inklämda mellan is och undergång, sannolikt befläckad av mord på sina ledare firade ett barns födelse och hoppet om dess överlevnad… Att Jesus Kristus blev för de kristna det uppfyllda löftet… Och är det då något som skamfyllt skall döljas, förnekas och hånas? Jag tror inte att någon annan religiös lära eller inriktning tar skada av detta om den inte själv står på vacklande grund… Skall inte tvingas till kyrkan… Besök kyrka, synagoga, moské och din inre rymd växer. Desto mer förstår du att allt är ett och dess olika manifestationer. Att avskaffa religionen vilket rationalisterna drömmer om leder lätt till den regression vi nu åter tycks falla ner i. Den ’’Blut und Boden’’ mystik vilken nazismen och Stalins Sovjet nedföll i. Tomrummet fylls med det atavistiska, fundamentalistiska, behärskat av våld och blod. Där offret är skyldigt, förtjänar sin död.

I stället för den rika levande berättelsen står vi där tomma och hjälplösa inför den grymma insikten att vi förlorat den bundna struktur traditionen, berättelsen gav oss, och inför det hånfulla: ’’Jaså du tror fortfarande på Tomten’’, ’’att vi kastat ut Jesusbarnet med badvattnet’’.

Så en djupt personlig upplevelse. Från barndomen. Trots att jag växte upp i ett närmast ateistiskt, eller måhända agnostiskt hem gav min far via de rikt illustrerade Biblar vi hade i vårt hem oss alla de centrala berättelserna med stor dramatik, ja till och med kunde vi spela upp scenerna med Israels uttåg ur Egypten, utdrivningen ur paradiset.

Till detta tillkom de bibliska berättelser man då ännu fick sig till livs i småskolan i efterkrigstidens Finland.

Varje Julaftonsdag mot kvällningen gjorde min far som var läkare och psykiater en rond. Min syster och jag följde med, något som vi såg som ett ärofullt uppdrag. Och det var ett oförglömligt intryck hur sjuka, av livet sönderslitna, lidande, skugglika varelser, vaknade till liv, lyste upp av glädje och hopp då de fick se oss barn, ta oss i hand och hälsa… Som om levande lyckliga minnen från barndomen, tiden innan krigen återuppväckts inför det vikande mörkret. Avdelningarna upplysta av levande ljus, smyckade julgranar, julbonader… Utan för vintermörkrets hisnande stjärnbeströdda himmelsvägg. Alltid kommer jag att fördra mystikens chiaroscuro kring detta framför det sekulära strålkastarljusets obarmhärtiga amputationssåg.

 

Oliver Parland

 

 

 

 

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Ett finskt trauma

”Kvinnogardisterna står i stadshusets fönster och skjuter mot de överlägsna vita styrkorna. Männen vill ge upp, men kvinnorna vägrar. Likhögarna på gatorna växer och Tammerfors står i brand. Det är ...

Av: Rolf Karlman | Essäer om politiken | 02 februari, 2017

Julen är inte vad den alltid har varit

Det är lätt att tänka sig att julen är vad den är och att den alltid har varit vad den är idag.  Den klassiska sagan En julsaga av Charles Dickens beskriver ...

Av: Belinda Graham | Essäer om litteratur & böcker | 01 november, 2013

Philip K Dick

De androida drömmarna av Philip K. Dick

Året är 2021 och invånarna på jorden lever i svallvågorna efter det tredje världskriget. Som en följd av kriget och människans industriella utveckling i allmänhet har jorden gjorts mer eller ...

Av: Marcus Myrbäck | Essäer om litteratur & böcker | 24 november, 2017

”Underrepresenterad” och ”Spegla samhället”

Det ideologiska sammanhanget

Av: Leif V Erixell | Agora - filosofiska essäer | 10 mars, 2017

Bilens dag

I dag, söndagen den 28 oktober är utnämnd till ”Bilens dag”. Yes meine Damen und Herren, i dag firas, eller vad man nu gör, ”Bilens dag”. Här kommer mitt bidrag till ...

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 28 oktober, 2012

Dödsengeln Jeffrey Weise

  ”Trots allt är jag inte vem som helst,jag vill visa er det,jag hämnas på min familj och skolan som såg att jag mådde dåligt,men inte hjälpte mig ...och världen gör ...

Av: Nina Michael | Essäer | 05 september, 2013

Historien om Jobs grav i Sultanatet Oman och andra länder

I år är vi inne på den nionde säsongen där möjligheten finns att åka charterflyg från Sverige till Oman. Fast jag inte besökt landet tidigare, förstår jag att inte mycket ...

Av: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 14 maj, 2014

Patagonia

Sommartid av Calle Flognman

Sommaren är vattnets tid. Som klirrande svalka i glas, som spegel för kvällens kitschiga pasteller eller, för en småbarnsförälder, som badtur till stranden. Sjövattnet mot handen som likt lindblomsté för ...

Av: Calle Flognman | Utopiska geografier | 13 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.