Aleksa Lundberg- en dramatiker med fokus på de transsexuellas problem i samhället

Det finns en marginaliserad grupp i vårt samhälle, vars röst inte har lyckats göra sig hörd i nämnvärd grad förrän nu. De transsexuella har levt vid sidan av de givna ...

Av: Jens Wallén | 02 augusti, 2014
Övriga porträtt

Vermeer van Delft och hans konst

Johannes/Jan Vermeers 1600-talsmåleri kännetecknas av den tidens moraliska uppfattningar. Det finns pedagogiska pekpinnar i hans verk, som hade som mål att åskådliggöra synen på samhällets ”nya moral” och fostra kvinnorna ...

Av: Lilian O. Montmar | 18 juni, 2014
Konstens porträtt

Pantheon i Rom

Sommarens esoteriska betydelser

Året, med dess olika årstider, har hermetiska betydelser som binds till solståndet och dagjämningarna och ger den moderna människan möjlighet att stärka banden mellan den individuella själen och världens ande, mellan det ...

Av: Guido Zeccola | 12 juni, 2017
Essäer om religionen

Luther spikar upp de 95 teserna. Målning av Julius Hübner. Foto: Wikimedia

Ett jubileum med komplikationer

”Om inte om hade funnits...” - så börjar ett känt talesätt med många mer eller mindre burleska varianter. Sensmoralen tycks ändå alltid vara, att så kallade kontrafaktiska spekulationer om historiens ...

Av: Thomas Notini | 30 maj, 2017
Kulturreportage

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser mig”



BangaloreBangalore – 8,5 miljoner invånare; snudd på hela Sveriges befolkning koncentrerad i ett stadsområde. Bangalore är en av Asiens snabbast växande städer och utgör basen för Indiens IT-teknologi, varefter staden har anammat titeln som Indiens Silicon Valley.

Det är början på oktober och mitt plan har just landat i Mumbai efter en drygt åtta timmar lång flygtur. Jag kliver rakt in i värmeväggen som nästan känns överväldigande trots att klockan är runt två på morgonen. Mitt flyg avgår vid fyra mot Bangalore (eller Bengaluru som det numera kallas, då Bangalore, likt Bombay, sågs som en anglofiering) och jag anländer femtiden på morgonen och ser efter en stunds letande utanför flygplatsen en man med skylten jag letar efter. Jag frågor honom på väg till bilen som ska ta mig till mitt hem under de närmaste två månaderna hur trafiksituationen ser ut i staden.

– Just nu är det inte så illa, säger han. Klockan är ju fem på morgonen.

Fair enough, tänker jag, och inser under bilfärden att han har rätt. Vi passerar endast ett fåtal bilar, och några enstaka getter skymtar till i den Indiska gryningen. Jag når min värdfamilj vid sextiden, och efter en kort introduktion och ett glas vatten går jag och lägger mig för att sova.

Jag trodde ursprungligen att Indien skulle vara fullt av kor, men jag inser snart att hundar förmodligen är det dominerande fyrfotadjuret. Överallt ser man dem, sniffandes på sopor längs vägkanten eller utslagna i skuggan i väntan på eftermiddagens svalka.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

– Akta dig för hundarna om natten, berättar Ram, maken i familjen jag bor hos. De blir revirbenägna efter mörkrets inbrott och kan vara farliga. Ram är en 70-årig man som känns betydligt yngre än sina år. Alert och utåtriktad visar det sig att han har mycket att berätta. Under mina veckor berättar han om stadens massiva tillväxt, om hur området som numera genomsyras av hundskall och tutande bilar dygnet runt en gång var lugnt och stilla; om hur han stiger upp klockan halv fem på morgonen för att ta sin dagliga promenad i gryningstimmen när staden ännu inte vaknat; om hur han anser att indierna inte bryr sig om sina allmänna platser vilket bidrar till att stadens numera är kraftigt förorenad; om hur han inte har mycket till övers för den vidskepelse som han anser genomsyrar det indiska samhället; om sin agnostiska inställning och tro på rationaliteten. Ram har även för vana att klippa ut tidningsartiklar han finner intressanta och det fanns en som jag fann extra tankeväckande.

we have entered upon the last phase of the Kali Yuga– Ser här, jag har någonting att visa dig sade han en morgon, och reste sig upp från sin fåtölj. Han återkom med ett urklipp ur dagens Deccan Herald, en engelskspråkig morgontidning som ges ut i delstaten Karnataka, i vilken Bangalore är huvudstad. Det var den 17:e november vilket innebar att det var ”World Philosophy Day” som infaller den tredje torsdagen i november varje år sedan 2002, på anstiftan av UNESCO. Artikeln visade sig vara skriven av en svenska från Lunds universitet, vilket väckte mitt intresse.

Search for Spiritualism in a Land Now Steeped in Materialism” var titeln på artikeln skriven av Julia Velkova, från Swedish South Asian Studies Network, Lunds universitet. Den behandlade ett ämne jag själv var intresserad av och hade funderat mycket över. Artikeln behandlar hur det under de senaste decennierna har skett ett skifte i den indiska mentaliteten; det spirituella samhället som eftersträvar kunskap har omformats till ett materialistiskt samhälle som istället eftersträvar fysiska föremål. Julia menar att medan det har gynnat samhället på vissa områden har det gått miste om det ”Stora målet” – vilket tidigare har varit självförbättring och uppnåendet av högre spirituella tillstånd. Detta har lett till att samhället saknar en konkret riktning: Det tidigare spirituella målet har ersatts av ett materialistiskt begär. Under moderniseringens fana utvecklas samhället i rask takt, och Julia frågar sig: Har samhället verkligen utvecklats, eller har det snarare degenererat?

I länder som de skandinaviska, med god ekonomi och välfärd för sin befolkning, drabbas vi trots det av utbrändhet och depressioner - kanske till följd av existentiella dilemman där livets mening ändå tycks undfly oss. Vid sådana tillfällen har många istället vänt blickarna mot Öst: En plats där den filosofiska och spirituella traditionen har varit stark, och har bidragit med konkret utfyllnad till människans spirituella vakuum. Detta, anser Julia, är något som försvinner allt mer i den indiska tankevärlden viket har gett upphov till en förvirrad generation som endast eftersträvar det materialistiska. Paradoxalt nog vänder vi västerlänningar oss mot Öst för att finna de svar konsumism och materialism misslyckats med att ge oss.

Det märks att det bubblar under ytan, det febriga begäret efter mer – det spirituella bortfallet har lämnat ett hål i själen som nu måste fyllas. Bangalore är känt som ett av Indiens bästa shoppingstäder (samt Indiens ”självmordshuvudstad”), och med nya tillskott som UB City, som marknadsförs som Indiens första lyxgalleria eller Mantri Mall, Indiens största köpcentrum, finns det mycket att stilla begären med. Jag kontaktar Julia och frågar henne vad hon tror är orsaken bakom dessa allt mer framträdande fenomen:

– Det finns säkert flera svar på den frågan, men jag tycker att den spirituella sidan av religionen faller bort inte bara i Öst utan generellt i hela världen - det är bara att i Öst är det ett relativt nytt fenomen jämfört med Västvärlden. Jag tycker dock inte att det i Öst är det en konsekvens av globaliseringen eftersom just den delen av världen alltid varit globaliserat till en större grad än Väst p g a handelstraditionen i Asien. Däremot det som jag tycker är nytt är neoliberalismen i Öst som främjar värderingar helt motsatta till den spirituella traditionen - alltså att man blir lycklig genom att äga materiella saker som gör till att ägandet och konsumismen blir till en slags kult samt symbol på hög status i samhället. De här värderingarna har kraftigt spridits i Öst under de senaste 30-40 åren genom bl a biståndsorganisationer, World Bank, samt den amerikanska filmkulturen som har bl a också inspirerat Bollywood-traditionen. Så enligt mig är det framförallt neoliberalismen och konsumismen som har lett till en större förändring av samhällets värderingar (både i Öst och Väst) och lett till att det spirituella faller bort. I många delar av Indien förknippas dessutom det spirituella med de högre klasserna i samhället och som någonting som inte är begripligt för de lägre klasserna (inkl. medelklassen).

 the darkest period of this 'dark age', the state of dissolution from which it is impossible to emerge otherwise than by a cataclysm1927 publicerade René Guénon sitt verk La crise du monde moderne, eller The Crisis of the Modern World som boken kom att heta på engelska. René Guénon var en förespråkare av philsophia perennis, ”den tidlösa filosofin”, vilket är en religionsfilosofisk tanke som hävdar att alla religioner är en väg till det Absoluta (eller Gud). I de esoteriska aspekterna återfinns denna philosophia perennis genom världens alla större traditioner, där alla ämnar att ge uttryck för samma sanning men genom olika medel. Boken beskriver det spirituella förfallet som drabbat Västvärlden baserat på observationer som gjordes för snart ett sekel sedan. Guénon betraktade ett samhälle som försmäktade under modernismens inflytande och ett avståndstagande från den ursprungliga traditionen. En betydande del i denna process är den ökade individualism som i sin tur förnekade en större övergripande metafysisk ordning och skapade en allt mer fragmenterad världsbild. Istället för att se helheter - istället för att se den bakomliggande enheten bakom allt liv - fokuserar människan på det individuella, på en objekt- och subjekt-dualism som gräver henne allt djupare ner i spirituell förvirring.

Detta är enligt Guénon tecken på att vi lever i den sista av fyra tidsåldrar enligt Hinduisk mytologi: Kali Yuga. Under Kali Yuga drabbas människan av gravt spirituellt förfall och hon är maximalt avlägsnat från Gud. Men även om vi nu befinner oss i den sista tidsåldern måste människan göra sitt bästa för att upprätthålla ordning och godhet, menar Guénon. Efter Kali Yugas slut sägs det att rättfärdighet åter ska införas, och Satya Yuga – sanningens yuga – markerar begynnelsen av ännu en cykel.

Modern civilisation, like all things, has of necessity its reason for existing, and if indeed it represents the state of affairs that terminate a cycle, one can say that it is what it should be and that it comes in its appointed time and place; but it should nonetheless be judged according to the words of the Gospel, so often misunderstood: 'Offense must needs come, but woe unto him through whom offense cometh'” (Guénon 1927, 19-20)

I La crise du monde moderne skriver Guénon att Västvärlden i högre grad drabbats av detta förfall än Öst, där han hävdade att den esoteriska traditionen fortfarande var levande. Han frågade sig om Öst hade kraft nog att stå emot denna spirituella dekadens, och idag är det nog tveksamt till att han skulle säga att så var fallet.

since it is not mere readjustment that is necessary at such a stage, but a complete renovationI Väst måste man gräva djupt under den exoteriska ytan för att komma åt den mystika dimensionen medan den, enligt egna observationer, fortfarande ligger närmare ytan i Öst. Det religiösa arvet är väldigt tydligt i Indien, och de flesta känner till mer esoteriska verk som Bhagavad Gita, även om få förmodligen anammar budskapet fullt ut. Trots detta ökar sekulariseringen – likt på många platser i världen - och kanske är bristen på tron på en högre princip en anledning till den existentiella förvirring många av oss känner idag. Jag sökte mig till Indien för att få uppleva dess religiositet - att få se det genuint spirituella. Jag fann många bevis på stor hängivenhet till den exoteriska traditionen, medan man samtidigt försökte leva och anpassa sig efter det växande samhället och modernitetens rationalitet. Varje dag åkte jag auto-rickshaw till min arbetsplats, och i stort sett varje dag åkte jag förbi en kyrka med en Jesus-staty under vilken det citerades ur Matteusevangeliet: ”Come to me... and I will give you rest” proklamerade Jesus. Jag funderar vart denna ro har tagit vägen. I storstadskaoset tycks den vara bortglömd under stressade tankeströmmar och storslagna ambitioner. Jag hade tidigare ställt frågan till Julia om vad hon spådde i Indiens framtid:
– Man kan ju bara gissa vad som kommer att hända. Just Indien har tendensen att tillgodogöra alla externa påverkningar och anpassa dem till sin egen kultur och sätt att leva. Ur den synvinkeln tycker jag att Indien kommer att hitta en egen väg som troligtvis kommer att vara en blandning av alla möjliga aspekter och inflytanden och kanske en kombination av materialism och religion. Det spirituella arvet är ju ett "arv" i det förflutna och jag tror att de värderingarna och traditionerna inte kommer att tas upp igen på ett tag - mest för att samhället är i en annan fas just nu. Däremot om det spirituella blir aktuellt på en högre skala i världen så är det troligt att vi skulle bevittna en "revival" av det, dock i en form som är aktuell i nutiden.

Guénon såg inte lika positivt på det tillstånd världen befinner sig i. Han menade att det var för sent för att bryta, eller ens uppehålla, den nedåtgående spiral som världen hamnat i.
”...we have entered upon the last phase of the Kali Yuga, the darkest period of this 'dark age', the state of dissolution from which it is impossible to emerge otherwise than by a cataclysm, since it is not mere readjustment that is necessary at such a stage, but a complete renovation.” (Guénon 1927, 17)

Det tidigare spirituella målet har ersatts av ett materialistiskt begär.Vare sig vi får bevittna en ”revival” i framtden, möjligtvis en syntes mellan det spirituella och det materiella, eller om detta endast är tecken på en negativ trend är förstås omöjligt att veta. Men det som står klart är att Indien utan tvekan har producerat ett spirituellt arv av massiv vikt som inte bör tillåtas falla i glömska. En av de mest välkända av alla hinduiska skrifter är Bhagavad Gita (Herrens sång). Den beskriver en dialog mellan prins Arjuna och Krishna innan det stora slaget vid Kurukshetra. Arjuna står inför det moraliska dilemmat att utföra sin plikt som krigare men därmed även utföra synden att döda de människor, sina egna släktingar, som utgör hans motståndare. Krishna börjar då undervisa Arjuna och proklamerar att Brahman – det eviga självet - alltid finns där, närmare dig själv än ditt eget jag. Genom att urskilja det eviga från det världsliga och flyktiga, genom meditation på Självet, kan man finna sin egen eviga natur – och med den även frid.

Vad som än drabbar världen, förblir Brahman (vår eviga natur) orörd. För att undgå världens kaos, lyder rådet att istället för att fokusera på det externa vända blicken inåt. Det är enligt mig en av de mest betydelsefulla aspekterna som det hinduiska arvet betonar: Vikten av introspektion. Måhända att det indiska samhället numera främst vänder blicken utåt, men kanske kommer bristen på svar att driva dem, likt de västerlänningar som söker sig till Öst, tillbaka. Från den västerländska esoteriska traditionen väljer jag att avsluta med ett citat som vackert illustrerar denna enhet mellan Gud – eller Brahman - och människa, fritt översatt, från Mäster Eckhart:

”Ögat med vilket jag ser Gud är samma öga med vilket Gud ser mig”

 

 

Pontus Bergmark, text och bilder

Ur arkivet

view_module reorder

An Alternative Economic Paradigm: How Redistribution would Drive the Economy

Amartya Sen (1981) provides evidence that increased income for a portion of the economic players may inflate the subsistence sector. In 1943, a famine in Bengal brought millions of citizens ...

Av: Piero Benazzo | Essäer om politiken | 25 mars, 2013

En sydafrikansk Fröken Julie drar norr- och västerut

Den bärande konflikten i Strindbergs Fröken Julie kan summeras med fyra ord, annars förbehållna missromaner: kvinnan av börd – mannen av folket. Grafiskt kan man framställa det som två diagonala ...

Av: Ivo Holmqvist | Reportage om scenkonst | 09 november, 2012

Nu krävs mer än 24 timmar för att lösa konflikten

Homeland säsong ett och två har en mycket ironisk ”story arc”: i början av säsong ett är CIA agenten Carrie Mathison den enda som tror att den hemvändande krigshjälten Brody är ...

Av: Belinda Graham | Gästkrönikör | 18 februari, 2014

Handke, Keller och den Gröne Henrik

I Peter Handkes roman ”Kort brev till kort farväl” läser Peter Handke, ehh ursäkta en ”romankaraktär i en Handkeroman” den schweiziska författaren Gottfrid Kellers roman ”Den Gröne Henrik”.Vi kan anta ...

Av: Jesper Nordström | Essäer om litteratur & böcker | 10 februari, 2017

Jules Verne, En amerikansk journalists resa 2889

Vid hundraårsminnet 1889 av franska revolutionen skrev Jules Verne en framtidsvision från 2889, d.v.s. tusen år till in i framtiden. Han visste lika väl som alla andra att det inte går ...

Av: Jules Verne | Kulturreportage | 02 oktober, 2013

 Ibsens blick brinner som en eld som bränner oss alla. Inte minst Ibsen. Wikipedia

Att bestiga ett fjäll: Henrik Ibsen (del II)

Henrik Ibsen är en av det moderna dramats mästare och klassiker. Under knappt 15 år av sitt författarskap påverkades han tydligt av romantisk och klassicistisk form, ton och tematik, för ...

Av: Carsten Palmer Schale | Scenkonstens porträtt | 06 juli, 2015

Dikter av Gunnar Lundin

    Till G H Hur länge stannar du i ditt lantliga vägskäl? Varje skäl pekar Pekar ditt åter mot stan? Och varje skäl har en botten stjärnorna i julinatten ovanför fårens ögon därunder      se stjärnorna i ...

Av: Gunnar Lundin | Utopiska geografier | 12 september, 2008

Ofelia 1898 akvarell av Frances MacDonald

Det drömda mötet som idé

I BLM:s decembernummer från 1953 ställdes några frågor till läsekretsen – fast bara författare svarade – om vilken diktad gestalt man helst velat träffa. En underbar idé, enligt min mening ...

Av: Carsten Palmer Schale | Gästkrönikör | 19 juli, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.