Franz Kafka. Foto: Wikipedia

Tre dikter av Franz Kafka

Erik Carlquist föreslår tre dikter av Franz Kafka tagna från brev han skrev.

Av: Erik Carlquist | 11 augusti, 2015
Gästkrönikör

Från animation till station -Lars Arrhenius och pixelns födelse

I begynnelsen var pixeln. En grön blinkande fyrkant. I animationen ”Murmurs of Earth” (2007) berättar konstnären Lars Arrhenius och filmaren Johannes Müntzing jordens historia på sex minuter med hjälp av ...

Av: Mathias Jansson | 21 september, 2011
Essäer

Jag ropar

Jag ropar en varm tunga öppnar en sångs tillblivelse Har i vändpunkten ropet som är ett direkt tilltal där randen av fuktighet möter . En tunga söker en mun En blick är funnen I ett stenröse en röst begraven ...

Av: Hebriana Alainentalo | 11 januari, 2007
Utopiska geografier

Döden är den stora illusionen

Den tibetanska dödsboken och det som aldrig dör

”Total närvaro är väsentligt då någon dör. Det är av yttersta vikt och mycket kraftfullt om vi kan relatera i nuet, eftersom det just då finns en osäkerhet mellan kropp ...

Av: Annakarin Svedberg | 01 december, 2015
Essäer om religionen

"If you're going to San Francisco..."



folsom1

"If you're going to San Francisco..."

Text & foto: Carl Abrahamsson

Golden Gate-bron må vara San Franciscos största turistattraktion. Men det evenemang som är San Franciscos största turisthändelse är inte fullt så välkänt. En söndag i september varje år samlas flera hundratusen läderbögar och andra sexuella flamboajanter på ett avspärrat område kring Folsom Street. Festivalen, "Folsom Street Fair", är nog så långt ifrån Pride eller andra politiskt korrekta gaymanifestationer man kan komma. Förmodligen är det också därför man har så kul där.

 

folsom2
folsom3
folsom4
folsom5
folsom6
folsom7
folsom8
folsom9
folsom10
folsom11
folsom12
folsom13
folsom14
folsom15
folsom16
folsom17
folsom18
folsom19
folsom20
folsom21

1983 började några entusiastiska läderbögar arrangera fester i området kring Folsom Street. Behovet av att inte bara festa tillsammans utan att festa tillsammans synligt för andra tycktes växa. Då åren gick anslöt sig andra flamboajanta grupper, några distinkt homosexuella, andra inte alls. Här fanns utlopp för en begynnande piercing- och tatueringskultur, för människor besatta av S/M och andra sexuella rollspel, för tillverkare av fetischkläder och sexuella hjälpmedel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu har 23 år gått och The Folsom Street Fair 2006 var onekligen en slags styrkeyttring för en grupp människor som visserligen just i gaytäta San Francisco har en del att säga till om, men annorstädes inte. I den officiella katalogen för årets festival hälsade borgmästaren Gavin Newsom de lokala läderbögarna och andra utomstads ifrån varmt välkomna. "My office is comitted to supporting and recognizing the leather community for its exceptional contributions." Kan detta yttras av en borgmästare någon annanstans än just i San Francisco?

Området är inte stort. Någon kilometer av Folsom Street med tillhörande sidogator. Inga bilar, bara ca 3-400.000 människor och olika stånd med saker till salu, restauranger, barer och några scener för underhållningen (i år spelade bl.a. My Life With The Thrill Kill Kult och Blowoff, Bob "Hüsker Dü" Moulds nya band). Men det är ju inte omgivningen i sig som gör det hela intressant eller ens annorlunda från andra gatufester och liknande utomhusevenemang. Nej, det är naturligtvis människorna i sig. Människorna som i vissa fall har så udda sexuella böjelser eller stilar att man nästan i ögonblicket måste stanna upp och undra vilken slags upplevelser i barndomen som kan åstadkomma den typen av beteenden och utseenden. Med exhibitionismen som en slags extra bonus i sammanhanget.

Läderbögarna utgör en majoritet. Det är "deras" fest i grund och botten och det märks. Med sina läderbyxor eller jeans med läderchaps, bara överkroppar (inte sällan med steroidpumpade muskler och blodådror tjocka som daggmaskar under en komposthög), bisarra brynjor och remmar av läder, läderkepsar, kedjor och en look som väl är en epitom fantasibild (för somliga) av vad det ytterst manliga består av.

I klungor hänger de och pratar med redan befintliga likasinnade, till synes även ständigt på jakt efter nya. Att se dem umgås tillsammans i horder på en och samma plats skapar en läderdoftande vision som Tom of Finland bara kunde drömma om på sin tid. Och vart man än tittar finns nya horder, nya grupper av killar och män som alla ser... Precis likadana ut.

Här finns även S/M-paren, i lika distinkt rollformaterade utstyrslar.
Masker av läder eller PVC för de små (ibland stora) slavarna, med
handklovar och koppel som givna attribut. Slavarnas olika "mästare" håller
dem hårt tyglade i den kaliforniska hettan och tar själva kanske en öl
eller en varm korv och diskuterar med förbipasserande.

Sexhibitionistiska tjejer finns det också gott om. Vill man synas och uttrycka sin sexualitet för andra (kanske t.o.m. med förhoppningen om att någon ska vara intresserad) finns det nog ingen bättre gatufest på hela denna planet. Folsom Street Fair är en plats som under en dag tillåter allt. Nåja, nästan allt.

Offentlig total nakenhet är tillåten, offentlig onani accepteras, men inga former av sexuella umgängen mellan två eller fler människor. Ibland ser man t.o.m. leende poliskonstaplar som iakttar olika former av "ståndaktiga" lekar. Och poliserna är inte ensamma. Dessa spontana eskapader, ofta utförda av helt nakna män, lockar stora grupper av människor att jubla och heja på. När jag betraktar dessa slås jag av hur få av dem som egentligen är "udda" på ytan betraktat. Häri ligger också Folsom Street Fairs yttersta dynamik. Inga exhibitionister utan voyeurer och vice versa.

Pengarna som genereras varje år på Folsom Street Fair doneras till olika välgörenhetsorganisationer (t.ex. sådana med fokus på forskning om HIV och Aids). 2005 donerades nästan $300.000 till olika lokala organisationer som på något sätt arbetar med problemlösningar inom den homosexuella miljön i San Francisco. Att det hela gått från en undergroundföreteelse till en stor och integrerad organisation i den liberala staden par excellence förtydligas också av att den främsta officiella sponsorn för Folsom Street Fair 2006 var amerikanska ölgiganten Millers.

I starkt solsken och med olika ljudkällor (scenerna, discosystem på sidogatorna, barerna o.s.v.) blir de sakta drivande folkmassorna en rörlig del av en tablå som för de närvarande sannolikt är en försmak av paradiset och för de lite mer gudfruktande (som nog knappast är närvarande) är det definitivt Hieronymus Bosch "in real life". Kontrasterna mellan de utagerande sexpressiva folkmassorna och de storögda betraktarna som orienterar sig efter mest uppseendeväckande beteende eller utseende i närområdet, blir ett kondenserat psykosexuellt mikrokosmos helt utan skyddsnät.

Naturligtvis är det samma dynamik som snurrar i andra stora festivaler (Mardi Gras i New Orleans, karnevalen i Rio, Notting Hill Carnival i London m.fl.). Komprimerad livsglädje vecklas ut under en given period och i detta frigörs massor av energi som nog utan större överdrift skulle kunna kallas "protovital" och i allra högsta grad nödvändig för ett helhetligt välbefinnande. Oavsett om det tar sig uttryck "bara" genom extravaganta dräkter och uppmuntran till extatisk dans (som i Rio) eller genom "skamlösa" uttryck av de egna sexuella böjelserna (som på Folsom Street Fair) så är det samma språk som talas. Karneval betyder på oerhört många nivåer just en "köttets fest".

Carl Abrahamsson

Ur arkivet

view_module reorder

Medvetenhet och praxis. Om Bengt Nerman

När jag i På avstånd och nära skriver om "synlägen", är de något som uppstått genom erfarenhet i specifika situationer: livserfarenhet, vari ingår det slags erfarenhet man får genom att ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 09 juni, 2010

J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 juli, 2014

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Andra sidor av Alphonse Daudet

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press gladde läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första fullständiga versionen på ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2013

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | Utopiska geografier | 26 september, 2011

Arabiska kvinnor på modet i Paris

Institut du Monde Arabe visar nu marockanskan Leïla Mencharis dekorer för Hermès; i Victor Hugos hus pågår en orientalisk utställning och på bio går en film om Kvinnor i Kairo. Hermès ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 05 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.