Sebastian Errazuriz:

Konst att gäspa till

Gäspningen som tecken är lite undanskuffad, men den har definitivt sin plats i historien. Den kan dock symbolisera så mycket mer än bara trötthet, inte minst ett inlägg i debatten ...

Av: Mathias Jansson | 09 april, 2015
Essäer om konst

Caravaggio, Den helige Franciskus extas 1595. Foto: Paladio

Att leva litteratur eller författaren – ett försök

Kommit att tillhöra den skara som alltid skriver, alltid läser och som, normsammanhang, alltid bär litteraturen/poesin i tankarna. Litteraturen innesluten hela livscykeln, ingen social varelse, med ett förhållningssätt som ...

Av: Göran af Gröning | 25 Maj, 2015
Essäer om litteratur & böcker

Benjamin 8

 

Av: Håkan Eklund | 01 oktober, 2011
Kulturen strippar

66 Metagram för mycket - ett oavslutat kapitel i många delar.

Del 1. Tillägnad Florian Mühlfried. Ingenting är så värdefullt som ett förtroende. De ville ha en bok. Då skulle de få det såklart. Men det tog inte lång tid innan jag ...

Av: Carl Abrahamsson | 03 januari, 2011
Carl Abrahamsson

"If you're going to San Francisco..."



folsom1

"If you're going to San Francisco..."

Text & foto: Carl Abrahamsson

Golden Gate-bron må vara San Franciscos största turistattraktion. Men det evenemang som är San Franciscos största turisthändelse är inte fullt så välkänt. En söndag i september varje år samlas flera hundratusen läderbögar och andra sexuella flamboajanter på ett avspärrat område kring Folsom Street. Festivalen, "Folsom Street Fair", är nog så långt ifrån Pride eller andra politiskt korrekta gaymanifestationer man kan komma. Förmodligen är det också därför man har så kul där.

 

folsom2
folsom3
folsom4
folsom5
folsom6
folsom7
folsom8
folsom9
folsom10
folsom11
folsom12
folsom13
folsom14
folsom15
folsom16
folsom17
folsom18
folsom19
folsom20
folsom21

1983 började några entusiastiska läderbögar arrangera fester i området kring Folsom Street. Behovet av att inte bara festa tillsammans utan att festa tillsammans synligt för andra tycktes växa. Då åren gick anslöt sig andra flamboajanta grupper, några distinkt homosexuella, andra inte alls. Här fanns utlopp för en begynnande piercing- och tatueringskultur, för människor besatta av S/M och andra sexuella rollspel, för tillverkare av fetischkläder och sexuella hjälpmedel.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Nu har 23 år gått och The Folsom Street Fair 2006 var onekligen en slags styrkeyttring för en grupp människor som visserligen just i gaytäta San Francisco har en del att säga till om, men annorstädes inte. I den officiella katalogen för årets festival hälsade borgmästaren Gavin Newsom de lokala läderbögarna och andra utomstads ifrån varmt välkomna. "My office is comitted to supporting and recognizing the leather community for its exceptional contributions." Kan detta yttras av en borgmästare någon annanstans än just i San Francisco?

Området är inte stort. Någon kilometer av Folsom Street med tillhörande sidogator. Inga bilar, bara ca 3-400.000 människor och olika stånd med saker till salu, restauranger, barer och några scener för underhållningen (i år spelade bl.a. My Life With The Thrill Kill Kult och Blowoff, Bob "Hüsker Dü" Moulds nya band). Men det är ju inte omgivningen i sig som gör det hela intressant eller ens annorlunda från andra gatufester och liknande utomhusevenemang. Nej, det är naturligtvis människorna i sig. Människorna som i vissa fall har så udda sexuella böjelser eller stilar att man nästan i ögonblicket måste stanna upp och undra vilken slags upplevelser i barndomen som kan åstadkomma den typen av beteenden och utseenden. Med exhibitionismen som en slags extra bonus i sammanhanget.

Läderbögarna utgör en majoritet. Det är "deras" fest i grund och botten och det märks. Med sina läderbyxor eller jeans med läderchaps, bara överkroppar (inte sällan med steroidpumpade muskler och blodådror tjocka som daggmaskar under en komposthög), bisarra brynjor och remmar av läder, läderkepsar, kedjor och en look som väl är en epitom fantasibild (för somliga) av vad det ytterst manliga består av.

I klungor hänger de och pratar med redan befintliga likasinnade, till synes även ständigt på jakt efter nya. Att se dem umgås tillsammans i horder på en och samma plats skapar en läderdoftande vision som Tom of Finland bara kunde drömma om på sin tid. Och vart man än tittar finns nya horder, nya grupper av killar och män som alla ser... Precis likadana ut.

Här finns även S/M-paren, i lika distinkt rollformaterade utstyrslar.
Masker av läder eller PVC för de små (ibland stora) slavarna, med
handklovar och koppel som givna attribut. Slavarnas olika "mästare" håller
dem hårt tyglade i den kaliforniska hettan och tar själva kanske en öl
eller en varm korv och diskuterar med förbipasserande.

Sexhibitionistiska tjejer finns det också gott om. Vill man synas och uttrycka sin sexualitet för andra (kanske t.o.m. med förhoppningen om att någon ska vara intresserad) finns det nog ingen bättre gatufest på hela denna planet. Folsom Street Fair är en plats som under en dag tillåter allt. Nåja, nästan allt.

Offentlig total nakenhet är tillåten, offentlig onani accepteras, men inga former av sexuella umgängen mellan två eller fler människor. Ibland ser man t.o.m. leende poliskonstaplar som iakttar olika former av "ståndaktiga" lekar. Och poliserna är inte ensamma. Dessa spontana eskapader, ofta utförda av helt nakna män, lockar stora grupper av människor att jubla och heja på. När jag betraktar dessa slås jag av hur få av dem som egentligen är "udda" på ytan betraktat. Häri ligger också Folsom Street Fairs yttersta dynamik. Inga exhibitionister utan voyeurer och vice versa.

Pengarna som genereras varje år på Folsom Street Fair doneras till olika välgörenhetsorganisationer (t.ex. sådana med fokus på forskning om HIV och Aids). 2005 donerades nästan $300.000 till olika lokala organisationer som på något sätt arbetar med problemlösningar inom den homosexuella miljön i San Francisco. Att det hela gått från en undergroundföreteelse till en stor och integrerad organisation i den liberala staden par excellence förtydligas också av att den främsta officiella sponsorn för Folsom Street Fair 2006 var amerikanska ölgiganten Millers.

I starkt solsken och med olika ljudkällor (scenerna, discosystem på sidogatorna, barerna o.s.v.) blir de sakta drivande folkmassorna en rörlig del av en tablå som för de närvarande sannolikt är en försmak av paradiset och för de lite mer gudfruktande (som nog knappast är närvarande) är det definitivt Hieronymus Bosch "in real life". Kontrasterna mellan de utagerande sexpressiva folkmassorna och de storögda betraktarna som orienterar sig efter mest uppseendeväckande beteende eller utseende i närområdet, blir ett kondenserat psykosexuellt mikrokosmos helt utan skyddsnät.

Naturligtvis är det samma dynamik som snurrar i andra stora festivaler (Mardi Gras i New Orleans, karnevalen i Rio, Notting Hill Carnival i London m.fl.). Komprimerad livsglädje vecklas ut under en given period och i detta frigörs massor av energi som nog utan större överdrift skulle kunna kallas "protovital" och i allra högsta grad nödvändig för ett helhetligt välbefinnande. Oavsett om det tar sig uttryck "bara" genom extravaganta dräkter och uppmuntran till extatisk dans (som i Rio) eller genom "skamlösa" uttryck av de egna sexuella böjelserna (som på Folsom Street Fair) så är det samma språk som talas. Karneval betyder på oerhört många nivåer just en "köttets fest".

Carl Abrahamsson

Ur arkivet

view_module reorder
Lars Gyllensten Foto lars Olsson cc by sa 3.0

Att vara på plats i sitt eget liv

Det är märkligt att vissa av parnassens och debattens giganter kommer, ser och sedan – helt plötsligt – tycks försvinna. Ett sådant sorgligt öde tycks mig drabbat den store, mångsidige ...

Av: Carsten Palmer Schale | Kulturreportage | 12 december, 2017

Vad jag älskar mest i livet

Om jag skulle ange två huvudintressen här i livet skulle jag nog säga: litteratur och musik. Jag känner ungefär lika stark dragning åt båda håll. Litteraturen och musiken: de två ...

Av: björn gustavsson | Gästkrönikör | 27 december, 2010

Konstnären Olle Bonniér minns Ulf Linde

I tisdags besökte jag konstnären Olle Bonniér vid hans ateljé på Glasbruksgatan i Stockholm. ”Maestro Olle” var en aning fundersam kring livets oväntade vägar i och med att konstkritikern Ulf ...

Av: Estoardo Barrios Carrillo | Konstens porträtt | 18 oktober, 2013

Robert Frank, Stones & Cocksucker Blues

Att använda låtar av Rolling Stones i filmer har prövats med framgång. Mest minnesvärda exempel är väl scenen där Martin Scorsese låter Robert DeNiros figur Johnny Boy göra entré i ...

Av: Peter Ejewall | Essäer om musik | 06 december, 2017

Skäggiga damer och den moderna vetenskapens framväxt

Wills beundran var för ögonblicket kombinerad med en isande känsla av att hon var så långt borta. En man skäms sällan då han upptäcker att han inte kan älska en ...

Av: Carl Magnus Juliusson | Agora - filosofiska essäer | 29 september, 2013

En hobbit, tretton dvärgar och möjligen en drake på slutet

Regissören Peter Jackson är igen aktuell med ytterligare ett mastodontverk. Efter trilogin ”Sagan om Ringen”, har det nu blivit dags för Peter Jackson att ta sig an ”Hobbiten” som även ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 09 januari, 2013

Veckan från hyllan, vecka 27. 2012

Den ekonomiska krisen fortsätter, och detaljerna kring den blir allt mer bisarra. Förra veckan raljerade jag över den nya grekiska finansministern. Det gick bara någon dag och det blev ännu ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 30 juni, 2012

Johannes Vermeers  

Med karta och GPS genom konsten

Minns du krysset på den hemmagjorda skattkartan som var starten på barndomens äventyr? Eller när du tog fram kartboken ur bokhyllan och följde floder och bergskedjor till exotiska städer? Idag ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 december, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.