Feminism - befrielse eller tvångströja?

Eftertankar kring 8e mars, internationella kvinnodagenVärlden är full av tvångströjor. Är det bara att välja? Roma, du som tog vår frihet för att ge oss skydd och värn – nu, var ...

Av: Annakarin Svedberg | 11 mars, 2014
Essäer

"Tror han på sig själv och sanningen, han som förtvivlar?"

Tänker en skiss, ett fragment av bild utan disposition: Jag förstod att jag tillintegjort dagen. Bortsett från denna missberäkning var det inte speciellt anmärkningsvärt. Jag var ju inte olycklig. Mitt enda ...

Av: Göran af Gröning | 14 september, 2017
Utopiska geografier

Hegels dubbelansikte

Ingen filosof, med det möjliga undantaget av Wittgenstein, är så svår att närma sig som Hegel. Det har inte bara att göra med att hans idéer är både orginella och ...

Av: Anton Stigermark | 21 januari, 2014
Agora - filosofiska essäer

Bay Stivina

En resa till Istrien (Kroatien)

Kroatien är ett turistland på stark uppgång. Bland svenskar är nu Kroatien det tredje populäraste semestermålet efter Grekland och Spanien och enbart i år har turismen dit ökat med 20 ...

Av: Björn Gustavsson | 19 oktober, 2017
Resereportage

Erika Andreasson
  • Media
  • Publicerad:

(O)botligt sjuk?



2012 skulle bli året då jag blev diagnostiserad och intalad att jag hade den obotliga och autoimmuna sjukdomen Hypotyreos. Jag skulle få äta Levaxin livet ut och kanske kunde sjukdomen även dra med sig andra autoimmuna följdsjukdomar fick jag veta. Tiden innan hade varit kantad av läkarbesök och provtagningar, både på akuten och vårdcentralen.

 


För att kunna ha någon form av bevis på hur min kropp reagerat efter att jag slutat med medicinerna, lämnade jag nyligen ett blodprov för att få svart på vitt vad mina värden nu visade. Var jag frisk eller sjuk enligt läkarvetenskapen? Eftersom endast jag och Stefan visste att jag slutat med medicinen och jag ville få ett utlåtande utifrån läkarvetenskapens tro, sade jag att jag fortfarande åt mina mediciner. Bara någon dag senare damp ett välbekant kuvert ner på golvet genom brevinkastet, med ett meddelande från min läkare: "Hej! Vi har fått svar på dina tagna prover, som visade normala värden! Med vänlig hälsning Dr xx".

Någon gång på våren 2012 hade jag outhärdliga smärtor som främst var relaterade till bröstkorgen och ibland övermannade de mig helt. På akuten tog man EKG och alla andra möjliga prover, men inga tecken på vare sig hjärtinfarkt, lunginflammation eller annat man inledningsvis hade misstankar om kunde påvisas. Jag skickades hem med starka värktabletter och fick besked om att jag kanske hade något reumatiskt. Sommaren närmade sig och symtomen tilltog. Förutom bröstsmärtorna hade jag värk i leder, tappade hår och jag var fruktansvärt trött. Voltaren och Ipren var det som dämpade symtomen bäst och under flera månader gick jag på högsta dosen dagligen för att kunna stå på benen och fungera någorlunda normalt.

Mitt största fokus den sommaren var att lindra och bedöva den alltmer enträgna smärtan. På sensommaren sökte jag återigen läkarhjälp på en närliggande vårdcentral, vilka påbörjade en grundlig undersökning. Det togs en massa prover och svaren fyllde flera A4 sidor. Veckan efter ringde läkaren och gav mig beskedet att jag hade drabbats av den obotliga autoimmuna sjukdomen - Hypotyreos. Jag var glad över att de äntligen hittat något så jag kunde få bättre medicinsk hjälp. Jag blev ordinerad Levaxin och läkaren lät meddela att jag skulle få äta dessa mediciner livet ut.
- Ja, det är så det ser ut vid dessa sjukdomar, fick jag till mig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eftersom jag vid det laget hade varit yrkesverksam som medium och healer i fem år, kändes det lite skamset för att jag hade egna smärtor jag inte kunde bli fri ifrån. För det jag själv förespråkar och lagt min tilltro till, är att det inte finns annat än "temporära tillstånd" och att allt kan helas och läkas. Jag hade ju själv varit med om klienters läkningar från de mest omöjliga sjukdomar, värk och symptom. Av den anledningen drog jag mig för att berätta om mina egna bekymmer i den delen.

Under åren som gått sedan dess att jag blev diagnostiserad, ifrågasatte jag inte läkarens ordination av min medicinering något nämnvärt. Jag var rädd för att symtomen skulle komma tillbaka och jag fortsatte därför ta Levaxin med regelbundna kontroller av mina värden.

Tidigt på våren 2016, träffade jag en man som skulle komma att bli min sambo. Ganska snart blev jag medveten om att Stefan hade stora kunskaper om healing och praktiserade lite på egen hand. Han hade ingen utbildning på området, utan var helt och hållet självlärd. Vi pratade en del om healing och så småningom kom vi in på att jag åt mediciner för Hypotyreos. Han tyckte det var lite märkligt ihop med min yrkesverksamhet och berättade om sina egna erfarenheter kring att hela sig själv och rekommenderade mig att sluta med medicinerna. Och om jag ville kunde han vara ett stöd under helandet och jag kunde även få healing om jag ville. Det gjorde mig förstås nyfiken och inspirerad av hans förmåga till självläkning, vågade jag med tiden ta klivet ur medicineringen. Men, jag hade nog inte vågat det utan Stefans stöd och hjälp. Läkarens ord: "Du har en obotlig autoimmun sjukdom som du måste medicinera resten av ditt liv" upprepade sig som ett mantra emellanåt, men när jag märkte att symtomen inte alls kom tillbaka så som jag fasat för och dessutom avtog allt eftersom, blev jag mer och mer medveten om att jag inte behövde lyssna på den rösten, utan istället lita på vad min kropp förmedlade, enligt Stefans uppmaningar.

För att kunna ha någon form av bevis på hur min kropp reagerat efter att jag slutat med medicinerna, lämnade jag nyligen ett blodprov för att få svart på vitt vad mina värden nu visade. Var jag frisk eller sjuk enligt läkarvetenskapen? Eftersom endast jag och Stefan visste att jag slutat med medicinen och jag ville få ett utlåtande utifrån läkarvetenskapens tro, sade jag att jag fortfarande åt mina mediciner. Bara någon dag senare damp ett välbekant kuvert ner på golvet genom brevinkastet, med ett meddelande från min läkare: "Hej! Vi har fått svar på dina tagna prover, som visade normala värden! Med vänlig hälsning Dr xx".

Nu har jag inte ätit mediciner på snart tre månader och jag känner mig friskare än någonsin. Med Stefan som katalysator har jag fördjupat mig i min kunskap om healing genom min egen process och skammen över att jag inte kunde hela mig själv, har nu istället övergått i en större förståelse av healing och vikten av att inte blint lyssna på ett perspektiv, utan också våga känna efter vad kroppen har att säga.

Numera (o)botligt frisk?

Erika Andreasson

Ur arkivet

view_module reorder

Tankens ambivalens (Andra brevet)

Ma ben sola e ben nuda senza miraggio porto la mia anima / Ungaretti   Min definition av varat är noll. Sagt om Neruda av Lorca: att han var ”en poet närmare döden än filosofin, närmare ...

Av: Göran af Gröning | Utopiska geografier | 09 juli, 2014

Lutherforsking och nazism i Sondershausen

Furstinnan Anna Luise von Schwarzburg under en rökpaus I slottet Sondershausen fanns på 1930-talet en Lutherakademi. Flera av de mest kända teologerna i Sverige reste dit.  Ärkebiskop Erling Eidem i ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 11 september, 2008

Gud finns bortom Gud. Inledande samtal om mystiken. Del 1

Johannes Flink (JF), Guido Zeccola (GZ), Carl-Michael Edenborg (CME), träffades för några veckor sedan för att tala om Gud men sedan pratade de om mystiken. Tidningen Kulturen lovar en fortsättning ...

Av: Johannes Flink, Carl-Michael Edenborg, Guido Zeccola | Kulturreportage | 19 juli, 2010

Produktionsgruppen Ramaj. fr.v. Markus Granqvist, Nils Poletti, Lena Lindgren

Att alltid gå åt "fel håll"

"Äldreomsorgen i Övre Kågedalen" är en roman av Nikanor Teratologen som väckte och fortsätter väcka stor kalabalik bland förläggare och läsare. Det är kanske en av de mest radikala böcker ...

Av: Guido Zeccola | Scenkonstens porträtt | 25 december, 2015

Igiaba Scego Foto Simona Filippini

Från Adua till Venedig

Striden vid Adua eller Abba Garima var en avgörande episod i det så kallade Abessinska kriget mellan Italien och den Nordafrikanska regionen. Den italienska koloniala makten ledd av generalen Oreste ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 12 oktober, 2016

Kan teatern dra nytta av höstens filmdebatt? Teatersåret 2009

I samband med Stockholms Filmfestival i november anno 2009 vaknade för en gång skull ett debattsuget Sverige till liv. Kanske minns ingen lika tydligt festivalfilmerna som den debatt med fokus ...

Av: Anna Nyman | Kulturreportage | 25 december, 2009

Med Mattias Sandström i det undermedvetna

I filmen "Fuerteventura", som till stor del utspelas på Kanarieöarna, blandar Jesper samman samtid, dåtid och framtid. Samtidigt dras han in i en kärlekshistoria med en spansk kvinna som påminner ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 januari, 2011

Oedipusmyten och Japan

Bakgrund Syftet med denna artikel är att göra en analys av Sophokles, Kung Oedipus och den roll berättelsen kan ta i ett mer samtida material. En nutida referens till ...

Av: Kristian Pella | Essäer om religionen | 23 Maj, 2011

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.