Jörn Donner Foto Bengt Oberger ccbysa4.0

Jörn Donner och Suomi Finland

Den 84-årige Jörn Donner är återigen ett samtalsämne för dagen. Den här gången med anledning av sin senaste bok ”Suomi Finland”, som recensenterna kallar en smädesskrift skriven med anledning av att ...

Av: Vladimir Oravsky | 17 januari, 2017
Gästkrönikör

"Ju mer vi är tillsammans..." Individualisternas kollektiva härdsmälta

Det är inte längre en tvistefråga utan det är fint att vara individualist. Vi har fattat "ensam är stark"-grejen, vi ser värdet i åsikt som värdet i oss själva, man ...

Av: Linda Bönström | 18 juni, 2011
Essäer om samhället

Ungern 1956 – resning mot stalinismen

Den ungerska resningen mot stalinismen och de sovjetiska trupperna var den mest omfattande proteströrelsen i östblocket. En delförklaring var den revolutionära traditionen i landet. 1919 bildades under kort tid en ...

Av: Martin Oskarsson | 17 december, 2017
Kulturreportage

"Go west young woman!" - en västernopera på Kungliga Teatern

Det var inte bara män som lystrade till uppmaningen - Go west young man! - under gudruschens bråda dagar i Kalifornien i mitten av 1800-talet, även om de dominerade kraftigt ...

Av: Ulf Stenberg | 20 december, 2011
Kulturreportage

Erika Andreasson
  • Media
  • Publicerad:

(O)botligt sjuk?



2012 skulle bli året då jag blev diagnostiserad och intalad att jag hade den obotliga och autoimmuna sjukdomen Hypotyreos. Jag skulle få äta Levaxin livet ut och kanske kunde sjukdomen även dra med sig andra autoimmuna följdsjukdomar fick jag veta. Tiden innan hade varit kantad av läkarbesök och provtagningar, både på akuten och vårdcentralen.

 


För att kunna ha någon form av bevis på hur min kropp reagerat efter att jag slutat med medicinerna, lämnade jag nyligen ett blodprov för att få svart på vitt vad mina värden nu visade. Var jag frisk eller sjuk enligt läkarvetenskapen? Eftersom endast jag och Stefan visste att jag slutat med medicinen och jag ville få ett utlåtande utifrån läkarvetenskapens tro, sade jag att jag fortfarande åt mina mediciner. Bara någon dag senare damp ett välbekant kuvert ner på golvet genom brevinkastet, med ett meddelande från min läkare: "Hej! Vi har fått svar på dina tagna prover, som visade normala värden! Med vänlig hälsning Dr xx".

Någon gång på våren 2012 hade jag outhärdliga smärtor som främst var relaterade till bröstkorgen och ibland övermannade de mig helt. På akuten tog man EKG och alla andra möjliga prover, men inga tecken på vare sig hjärtinfarkt, lunginflammation eller annat man inledningsvis hade misstankar om kunde påvisas. Jag skickades hem med starka värktabletter och fick besked om att jag kanske hade något reumatiskt. Sommaren närmade sig och symtomen tilltog. Förutom bröstsmärtorna hade jag värk i leder, tappade hår och jag var fruktansvärt trött. Voltaren och Ipren var det som dämpade symtomen bäst och under flera månader gick jag på högsta dosen dagligen för att kunna stå på benen och fungera någorlunda normalt.

Mitt största fokus den sommaren var att lindra och bedöva den alltmer enträgna smärtan. På sensommaren sökte jag återigen läkarhjälp på en närliggande vårdcentral, vilka påbörjade en grundlig undersökning. Det togs en massa prover och svaren fyllde flera A4 sidor. Veckan efter ringde läkaren och gav mig beskedet att jag hade drabbats av den obotliga autoimmuna sjukdomen - Hypotyreos. Jag var glad över att de äntligen hittat något så jag kunde få bättre medicinsk hjälp. Jag blev ordinerad Levaxin och läkaren lät meddela att jag skulle få äta dessa mediciner livet ut.
- Ja, det är så det ser ut vid dessa sjukdomar, fick jag till mig.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Eftersom jag vid det laget hade varit yrkesverksam som medium och healer i fem år, kändes det lite skamset för att jag hade egna smärtor jag inte kunde bli fri ifrån. För det jag själv förespråkar och lagt min tilltro till, är att det inte finns annat än "temporära tillstånd" och att allt kan helas och läkas. Jag hade ju själv varit med om klienters läkningar från de mest omöjliga sjukdomar, värk och symptom. Av den anledningen drog jag mig för att berätta om mina egna bekymmer i den delen.

Under åren som gått sedan dess att jag blev diagnostiserad, ifrågasatte jag inte läkarens ordination av min medicinering något nämnvärt. Jag var rädd för att symtomen skulle komma tillbaka och jag fortsatte därför ta Levaxin med regelbundna kontroller av mina värden.

Tidigt på våren 2016, träffade jag en man som skulle komma att bli min sambo. Ganska snart blev jag medveten om att Stefan hade stora kunskaper om healing och praktiserade lite på egen hand. Han hade ingen utbildning på området, utan var helt och hållet självlärd. Vi pratade en del om healing och så småningom kom vi in på att jag åt mediciner för Hypotyreos. Han tyckte det var lite märkligt ihop med min yrkesverksamhet och berättade om sina egna erfarenheter kring att hela sig själv och rekommenderade mig att sluta med medicinerna. Och om jag ville kunde han vara ett stöd under helandet och jag kunde även få healing om jag ville. Det gjorde mig förstås nyfiken och inspirerad av hans förmåga till självläkning, vågade jag med tiden ta klivet ur medicineringen. Men, jag hade nog inte vågat det utan Stefans stöd och hjälp. Läkarens ord: "Du har en obotlig autoimmun sjukdom som du måste medicinera resten av ditt liv" upprepade sig som ett mantra emellanåt, men när jag märkte att symtomen inte alls kom tillbaka så som jag fasat för och dessutom avtog allt eftersom, blev jag mer och mer medveten om att jag inte behövde lyssna på den rösten, utan istället lita på vad min kropp förmedlade, enligt Stefans uppmaningar.

För att kunna ha någon form av bevis på hur min kropp reagerat efter att jag slutat med medicinerna, lämnade jag nyligen ett blodprov för att få svart på vitt vad mina värden nu visade. Var jag frisk eller sjuk enligt läkarvetenskapen? Eftersom endast jag och Stefan visste att jag slutat med medicinen och jag ville få ett utlåtande utifrån läkarvetenskapens tro, sade jag att jag fortfarande åt mina mediciner. Bara någon dag senare damp ett välbekant kuvert ner på golvet genom brevinkastet, med ett meddelande från min läkare: "Hej! Vi har fått svar på dina tagna prover, som visade normala värden! Med vänlig hälsning Dr xx".

Nu har jag inte ätit mediciner på snart tre månader och jag känner mig friskare än någonsin. Med Stefan som katalysator har jag fördjupat mig i min kunskap om healing genom min egen process och skammen över att jag inte kunde hela mig själv, har nu istället övergått i en större förståelse av healing och vikten av att inte blint lyssna på ett perspektiv, utan också våga känna efter vad kroppen har att säga.

Numera (o)botligt frisk?

Erika Andreasson

Ur arkivet

view_module reorder

Medvetenhet och praxis. Om Bengt Nerman

När jag i På avstånd och nära skriver om "synlägen", är de något som uppstått genom erfarenhet i specifika situationer: livserfarenhet, vari ingår det slags erfarenhet man får genom att ...

Av: Gunnar Lundin | Essäer om litteratur & böcker | 09 juni, 2010

J.D. Salinger - Gåtan som inte var någon gåta

Sveriges Television visade nyligen dokumentären Gåtan Salinger. Den var visst intressant men samtidigt framgick det ganska tydligt att den mystik som omgett J.D. Salinger (1919-2010) inte alls var särdeles mystisk ...

Av: Bertil Falk | Övriga porträtt | 30 juli, 2014

Oravský hrad, Foto  CC BY SA 3.0

Man ska leva för varandra…

Samtliga förutsättningar var gynnsamma, jag skulle inte kunna misslyckas med min kupp.

Av: Vladimir Oravsky | Gästkrönikör | 02 augusti, 2016

Ernfrid Lindqvist, ungdomsporträtt innan han gifte sig med sin Selma (Foto privat).

Finland 100 år

Det har sagts att sedan Sverige förlorade Finland i 1808–1909 års krig har Sverige inte haft någon historia. Jag har genom åren grubblat över påståendet. Men när går jag igenom ...

Av: Thomas Wihlman | Reportage om politik & samhälle | 06 december, 2017

Andra sidor av Alphonse Daudet

Det Malmöbaserade förlaget Alastor press gladde läsare med intresse för fransk litteratur, och då i synnerhet fransk 1800-talslitteratur. Efter att tidigare ha gett ut bl.a. den första fullständiga versionen på ...

Av: Hans Färnlöf | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2013

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

Johan Jönson

Johan Jönson; poet, född 1966 – har gett ut böcker på Displaced press (i översättning av Johannes Göransson), OEI editör, Maskinen och Albert Bonniers förlag men är även verksam som ...

Av: Johan Jönson | Utopiska geografier | 26 september, 2011

Arabiska kvinnor på modet i Paris

Institut du Monde Arabe visar nu marockanskan Leïla Mencharis dekorer för Hermès; i Victor Hugos hus pågår en orientalisk utställning och på bio går en film om Kvinnor i Kairo. Hermès ...

Av: Anne Edelstam | Kulturreportage | 05 juni, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.