Detalj ur omslaget till

Vad kan vi lära av Läsebok för folkskolan?

I ”Läsebok för folkskolan” – huvudlärobok för svenska skolbarn fram till 1960-talet – speglas tydligt hur ett samhälles rådande mentaliteter reproduceras när det gäller att smidigt infoga de unga i ...

Av: Björn Gustavsson | 13 juli, 2017
Björn Gustavsson

Jobbcoachen från Arbetsförmedlingen

Jag har aldrig träffat en sådan där jobbcoach från Arbetsförmedlingen som regeringen just nu satsar så stort på, men föreställer mig att deras uppgift går ut på att hjälpa människor ...

Av: Marja Beckman | 10 september, 2009
Gästkrönikör

Marco Missiroli. Foto Gian-Luca Rossetti

Skrivkonsten mellan väsentlighet och dikt

Marco Missiroli är född 1981 i Rimini men bor sedan många år tillbaka i Milano, där han givit ut flera böcker och fått prestigefulla priser som Premio Campiello, Premio Comisso ...

Av: Guido Zeccola | 07 november, 2014
Litteraturens porträtt

Från Harmonia Mundis cd

Jean-Philippe Rameau och baletten Les Indes galantes

;William Christie tolkar Jean-Philipppe Rameau i Paris nyöppnade konsertsal

Av: Eva-Karin Josefson | 04 augusti, 2017
Essäer om scenkonst

Eddie Adams. General Nguyễn Ngọc Loan avrättar Nguyễn Văn Lém i Saigon 1968-02-01
  • Politik
  • Publicerad:

Ett skott i huvudet



Svenska judar i bättre familj har kunnat leva trygga i att vara precis som andra svenskar, med bara en liten extra exotisk knorr, utan egentlig innebörd. ”Vi är nästan desamma som Ni, inte alls som De Andra.” Det ansluter till en tradition där man bjudit in mer ”osvenska” judar – judiska judar, sådana med kindlockar och konstiga hattar – med armbågen. Denna naiva exkludering av vem som faller utanför normen fortsätter närmast som en reflex, när man måste dela det offentliga rummet med Den Andre. 
En kunnig, saklig och faktiskt förtvivlad röst berättar. 3 % av hatbrotten mot judar klaras upp. Tre procent.
Eddie Adams. General Nguyễn Ngọc Loan avrättar Nguyễn Văn Lém i Saigon 1968-02-01

Eddie Adams. General Nguyễn Ngọc Loan avrättar Nguyễn Văn Lém i Saigon 1968-02-01

Men nu med mycket allvarligare förtecken.

Lamm. På grillen.

 

Det var då jag hörde det första gången. ”Antisemitismen kommer från Malmös araber.” Påståendet kom från en man i upplyst judisk medelklass. En av alla de som producerar intellektuella lättviktigheter för media som jag inte längre ens låtsas intressera mig för. Utsagan var (och förblir) så chockerande rasistisk att jag tappade andan.


I dag, efter skotten i Paris och Köpenhamn, kan man hävda att den utsagan har bekräftats, att mannen med de grillade lammkotletterna har fått rätt.

Och det är klart. Om rasism är att skjuta någon i huvudet. Då har han rätt.

Skotten i Paris och Köpenhamn har gjort det så mycket lättare, för alla de som baktalar, förtalar, diskriminerar och angriper, men ännu inte skjuter människor i huvudet.

Jag var på ett möte hos Afrosvenskarna i Malmö. Tomas Bull från polisens hatgrupp i Malmö talade om hur angeläget det är att anmäla. Sedan ringde jag upp honom och frågade hur många hatbrott mot judar de har kommit till rätta med. Svaret var det förväntade. Inget.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Malmö.
SVT. Petter Ljunggren på Uppdrag granskning knatar omkring i invandrartäta områden med kippa och bekräftar de fördomar vi har.
Om araber.
Om Malmö.

Vi behöver inte ens fråga vad som hade hänt om han hade gjort det samma en lördagskväll utanför korvmojen i Ljungby, Habo eller Forshaga. Det där, det som händer utanför den mediala mittfåran, de platser som bussen inte går till längre, syns inte mer. Out of sight. Out of mind.
Under sommaren protesterar svenska judar (och några svenskar) rasande mot de delar av kritiken mot Israel, som till del gick över i antisemitism i upphetsningen, till del utnyttjade konflikten på Gaza för att föra fram antisemitism.

Kommer du ihåg det nu?
”Det är så länge sedan”, sade en programledare på det numera famösa Studio Ett, när jag ringde någon vecka efter ett inslag. ”Blame it on my ADD baby. Sail!”

BRÅ. En kunnig, saklig och faktiskt förtvivlad röst berättar. 3 % av hatbrotten mot judar klaras upp. Tre procent.

Det svenska samhällets hållning i fråga om rasism är enkel att sammanfatta. ”Det man inte känner till, har man inte ont av.” Det svenska samhället är inte besvärat av antisemitism. Det svenska samhället är inte besvärat av någon rasism. Det svenska samhället är besvärat av de grupper som utsätts för rasism. De svenska judarna? Tills nu har de varit svenskar.

När dina grannar, en polis, en reporter, en rektor, en politiker – och vem det nu kan vara – uttrycker den programenliga förvåningen över att antisemitism alls förekommer, så är det långt mindre en sanningsförsäkran, än en avsiktsförklaring. Vad som än händer vill man kunna säga: ”Vi visste inte.” Alltsammans är del av samma vardagsrasism, oavsett vem det riktar sig mot.
Jag deltog i en manifestation i Malmö. För fred. Judar. Polisen eskorterar.
Jag gick långt bak i tåget. Uppenbarligen förstod de som jag gick med inte vad det här handlade om, även om de råkade vara judar utsatta för hot. De släpade benen efter sig. De käbblade med människor som stod och tittade på. Och hamnade efter eskorten. Polisen vallade in de naiva och senfärdiga.

Några unga män tog sikte rakt på oss för fysisk konfrontation. De hejdade sig när de såg polisen. Jag var den ende som såg det. Gamla instinkter. Barnhemmets instinkter.
Några hade med sig sina barn. Överbeskyddad borgerlighet på besök i verkligheten. Helt rätt åsikter, om faror som de inte förstår. Naiva som barn. De förstod inte hur den här berättelsen slutar.

Den slutar med:
Ett skott i huvudet.  

PH Bartoldsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder
Karnevalståg från Moderna Museet 1968

Art Distribution – en omöjlig historia som fyller femtio år

Vi vet att vi lever i en värld där marknadskrafterna styr och ställer. Du måste, om du vill överleva, göra dig själv till ett varumärke, det vill säga om du ...

Av: Percival | Kulturreportage | 13 augusti, 2016

Bernadette och miraklet i Lourdes

Helgon finns i de flesta religioner och intresset för helgon har varit utbrett i alla tider. Inom olika kulturer har män och kvinnor betraktats som särskilt heliga och vördnadsvärda på ...

Av: Lena Månsson | Essäer om religionen | 25 maj, 2014

”Även en värld som skapar sig själv, måste en gång ha blivit skapad.”

Under en resa i Indien i december 1993, arrangerad av Samuel Strandberg i Samuel Travels, kom jag till den lilla staden Rishikesh, där Ganges flyter ut ur Himalaya. Att vi ...

Av: Erland Lagerroth | Övriga porträtt | 04 oktober, 2013

Ingen rädder för vargen här…

”Who´s afraid of Virginia Woolf”, Mike Nichols filmatisering av Edward Albees pjäs som nyss visades på TV 2 är väl mest känd för att Elizabeth Taylor som Martha och Richard ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om film | 16 september, 2017

Humanismens historia

Illustration: Joakim Ceder Humanismen och den kristna etiken lyfts ofta fram som grunden för det västerländska samhället. Religionshistorikern Christer Hedin ser närmare på dessa traditioner och deras betydelse för dagens samhälle.I ...

Av: Christer Hedin | Essäer om religionen | 08 januari, 2011

Ester Henning och den skapande kraften

”Jag är den största konstnären”, förkunnar Ester Henning för världen. I romanfantasin ”Drömmen om Ester” fascineras Anna Jörgensdotter av hennes motstånd och okuvliga konstnärliga kraft. Författaren har närmat sig ett ...

Av: Lena Månsson | Konstens porträtt | 02 november, 2017

Regler og regelstyring

Innledning Eksempler på aktiviteter som er regelstyrt, er sjakk og fotball: I det tjuende århundre dukket det opp filosofer som hevdet at språk er regelstyrt (Austin; Searle).Ut fra en oppfatning om ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 juni, 2013

Att fullgöra den plågande plikten – industrimusikens roll för individen i samhället

Einstürzende Neubauten sade tidigt i sin karriär, långt före de hade blivit det romantiskt anlagda band de inte utan finnes är idag, och medan de fortfarande gjorde en musik som ...

Av: Peter Sjöblom | Essäer om musik | 14 oktober, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.