Förlustens svarta geografi - David Goodis och skymningens underland

David Goodis var, underligt nog, en av de första amerikanska noirförfattarna som jag läste. Underligt, i alla fall utifrån en svensk horisont; Goodis har aldrig översatts till ...

Av: Nanok | 12 april, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Dataspelet E.T Atari funna på en soptipp i New Mexico.

Dödliga böcker och filmer med förbannelser

Den sista kopian av stumfilmen London After Midnight (1927) brann upp 1967 men i TV-serien Whitechapel dyker den upp igen. Serien som gick i fyra säsonger mellan 2009 och 2013 handlar ...

Av: Mathias Jansson | 07 februari, 2016
Kulturreportage

Erik Jorpes

Ett märkligt åländskt läkaröde

En ung åländsk läkare kom att kom att spela märkliga roll i det röda upproret som inleddes i Finland i januari1919. Erik Jorpes från Kökar hamnade på den röda ...

Av: Rolf Karlman | 31 januari, 2017
Essäer om politiken

Ett litteratöröde

Ett litteratöröde Litterär berömmelse är en vansklig historia. De flesta av dagens "namn" är snart glömda eller förvandlade till anekdoter i litteraturhistoriens marginal. Den en gång uppburne Gustaf af Geijerstam lever ...

Av: Göran Lundstedt | 26 april, 2007
Essäer om litteratur & böcker

Eddie Adams. General Nguyễn Ngọc Loan avrättar Nguyễn Văn Lém i Saigon 1968-02-01
  • Politik
  • Publicerad:

Ett skott i huvudet



Svenska judar i bättre familj har kunnat leva trygga i att vara precis som andra svenskar, med bara en liten extra exotisk knorr, utan egentlig innebörd. ”Vi är nästan desamma som Ni, inte alls som De Andra.” Det ansluter till en tradition där man bjudit in mer ”osvenska” judar – judiska judar, sådana med kindlockar och konstiga hattar – med armbågen. Denna naiva exkludering av vem som faller utanför normen fortsätter närmast som en reflex, när man måste dela det offentliga rummet med Den Andre. 
En kunnig, saklig och faktiskt förtvivlad röst berättar. 3 % av hatbrotten mot judar klaras upp. Tre procent.
Eddie Adams. General Nguyễn Ngọc Loan avrättar Nguyễn Văn Lém i Saigon 1968-02-01

Eddie Adams. General Nguyễn Ngọc Loan avrättar Nguyễn Văn Lém i Saigon 1968-02-01

Men nu med mycket allvarligare förtecken.

Lamm. På grillen.

 

Det var då jag hörde det första gången. ”Antisemitismen kommer från Malmös araber.” Påståendet kom från en man i upplyst judisk medelklass. En av alla de som producerar intellektuella lättviktigheter för media som jag inte längre ens låtsas intressera mig för. Utsagan var (och förblir) så chockerande rasistisk att jag tappade andan.


I dag, efter skotten i Paris och Köpenhamn, kan man hävda att den utsagan har bekräftats, att mannen med de grillade lammkotletterna har fått rätt.

Och det är klart. Om rasism är att skjuta någon i huvudet. Då har han rätt.

Skotten i Paris och Köpenhamn har gjort det så mycket lättare, för alla de som baktalar, förtalar, diskriminerar och angriper, men ännu inte skjuter människor i huvudet.

Jag var på ett möte hos Afrosvenskarna i Malmö. Tomas Bull från polisens hatgrupp i Malmö talade om hur angeläget det är att anmäla. Sedan ringde jag upp honom och frågade hur många hatbrott mot judar de har kommit till rätta med. Svaret var det förväntade. Inget.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

I Malmö.
SVT. Petter Ljunggren på Uppdrag granskning knatar omkring i invandrartäta områden med kippa och bekräftar de fördomar vi har.
Om araber.
Om Malmö.

Vi behöver inte ens fråga vad som hade hänt om han hade gjort det samma en lördagskväll utanför korvmojen i Ljungby, Habo eller Forshaga. Det där, det som händer utanför den mediala mittfåran, de platser som bussen inte går till längre, syns inte mer. Out of sight. Out of mind.
Under sommaren protesterar svenska judar (och några svenskar) rasande mot de delar av kritiken mot Israel, som till del gick över i antisemitism i upphetsningen, till del utnyttjade konflikten på Gaza för att föra fram antisemitism.

Kommer du ihåg det nu?
”Det är så länge sedan”, sade en programledare på det numera famösa Studio Ett, när jag ringde någon vecka efter ett inslag. ”Blame it on my ADD baby. Sail!”

BRÅ. En kunnig, saklig och faktiskt förtvivlad röst berättar. 3 % av hatbrotten mot judar klaras upp. Tre procent.

Det svenska samhällets hållning i fråga om rasism är enkel att sammanfatta. ”Det man inte känner till, har man inte ont av.” Det svenska samhället är inte besvärat av antisemitism. Det svenska samhället är inte besvärat av någon rasism. Det svenska samhället är besvärat av de grupper som utsätts för rasism. De svenska judarna? Tills nu har de varit svenskar.

När dina grannar, en polis, en reporter, en rektor, en politiker – och vem det nu kan vara – uttrycker den programenliga förvåningen över att antisemitism alls förekommer, så är det långt mindre en sanningsförsäkran, än en avsiktsförklaring. Vad som än händer vill man kunna säga: ”Vi visste inte.” Alltsammans är del av samma vardagsrasism, oavsett vem det riktar sig mot.
Jag deltog i en manifestation i Malmö. För fred. Judar. Polisen eskorterar.
Jag gick långt bak i tåget. Uppenbarligen förstod de som jag gick med inte vad det här handlade om, även om de råkade vara judar utsatta för hot. De släpade benen efter sig. De käbblade med människor som stod och tittade på. Och hamnade efter eskorten. Polisen vallade in de naiva och senfärdiga.

Några unga män tog sikte rakt på oss för fysisk konfrontation. De hejdade sig när de såg polisen. Jag var den ende som såg det. Gamla instinkter. Barnhemmets instinkter.
Några hade med sig sina barn. Överbeskyddad borgerlighet på besök i verkligheten. Helt rätt åsikter, om faror som de inte förstår. Naiva som barn. De förstod inte hur den här berättelsen slutar.

Den slutar med:
Ett skott i huvudet.  

PH Bartoldsson

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

”Jag hoppas du ligger vaken som jag” Om Karin Boyes brev

Pia-Kristina Garde har varit på detektivjakt efter brev och information om den mytomspunna Karin Boye i många många år. 2011 gav hon ut en bok, Karin Boye och människorna omkring ...

Av: Mats Myrstener | Essäer om litteratur & böcker | 13 september, 2013

En dikt av Bianca Olsson

Bianca Olsson går just nu på Westerdals School of Communication (WSoC) som ligger i Oslo, men är själv svensk - bördig från Göteborg. Hon säger själv att hennes språk förändrats ...

Av: Bianca Olsson | Utopiska geografier | 23 Maj, 2011

Anna Quirentia Nilsson Public Domain Wikipedia

Från Ystad till Hollywood - Anna Quirentia Nilsson

Andy Warhols färgglada porträtt av Greta Garbo auktioneras ut för en stor summa, ser jag på nätet, och på frimärket för utlandsportot (14 kr) finns Ingrid Bergmans vackra profil, träffsäkert ...

Av: Ivo Holmqvist | Filmens porträtt | 18 mars, 2016

Feminism och nazism: Elin Wägner och John Landquist

Elin Wägner (1882-1949), mitten av 1920talet. Foto: okänd Det var i den lilla skånska semesterorten Arild det hela började. Vid denna tid var det idylliska Arild en mycket populär sommarort, inte ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 15 augusti, 2008

Skräcken i kulturens hjärta

- Jag har en del demoner att bearbeta. Alla skräcktavlor porträtterar mina egna demoner - de är inte bra skrämmande för skräckens skull, alla demoner har namn och en betydelsefull ...

Av: Mathias Jansson | Konstens porträtt | 14 oktober, 2009

Isak Serholt

Tre dikter av Isak Serholt

Mitt namn är Isak Serholt och är 28 år. Jag bor i en liten by utanför Göteborg med min fru och mitt ett år gamla barn. Jag jobbar som snickare och fyller ...

Av: Isak Serholt | Utopiska geografier | 05 Maj, 2017

Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | Övriga porträtt | 16 september, 2010

"Kritikernas kritiker" - ny konstform bringar förtjusning och förtret

Jag sällar mig minsann till alla andra tyckare som i detta nu besätter varenda blank ruta där man kan få in en stavelse eller två. Jag njuter av att kommentera ...

Av: Linda Bönström | Essäer om litteratur & böcker | 28 januari, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts