Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Utan kortfilm stannar den svenska filmindustrin!



Ur ”Delusion disillusion” av J Tobias Andersson.Filmform har under flera års tid lyft fram många av de unga filmskapare som finns i Sverige idag. Genom att ge plats, kunskap och möjlighet för aspiranter, men även i viss mån etablerade filmkonstnärer, bygger de upp en bredd som nyfikna cineaster prisar. Nyligen visade de ett urval av kortfilmer ur sitt arkiv.

Vad som omedelbart kan sägas om dessa kortfilmer är det starka fokus på animation som blivit tydligt under senare år. Animation har alltid varit en kraftfull mekanik bakom säregna uttryck, något som ofta är den experimentella kortfilmens kärna. Men paradoxalt nog har animering alltid varit mer kostsamt, och därmed något som främst grafikerna tagit hand om. Och så fort flera aktörer rör sig i den konstnärliga sfären blir följden en sorts kollektivism som gör att det för somliga så viktiga "auteurskapet" till viss del går förlorat. I takt med tillväxten inom animationsfältet har samtidigt mycket förenklats, och många av de unga filmskaparna gör mycket av den själva. Även animationen i sig har förändrats, transcenderat från ett visuellt medium som presenterar en värld i sig, till att anamma och bemästra andra former av intermedialitet - såsom exempelvis dokumentärfältet.

Dokumentären utgör en komplex genre, där händelsen som skildras kan visas via antingen "live footage", rena iscensättningar eller bildmontage och intervjuer. Allt i syfte att föra fram en klar ståndpunkt och/eller slutsats. Genren har varit tämligen utdefinierad, även om många dokumentärer visat spår av den klassiska hollywoodfilmens narrativ, med upptrappning, klimax och diverse andra stilmedel för att skapa en fruktbar blandform.

Men som sagt har detta kommit att luckras upp över tid. Ett tydligt exempel på det är Ari Folmans "Vals im Bashir", där en känslig konflikt helt animerats och de intervjuade personernas röster lagts på till de animationer av dem som rör sig på filmduken. Här har animeringar helt enkelt fått ta vid där den faktiska dokumentären möjligen kan svikta, inte minst till följd av konfliktens delikata natur samt brist på arkivmaterial.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

På Filmform gavs flera prov på animerade kortfilmer som presenterade sina berättelser på ett närmast metadokumentärt plan. Bland de mest intressanta var Cecilia Lundqvists "Oh, I´m so happy" från förra året. Där möter vi en medelålders kvinna som försöker övertyga oss om sin lyckliga vardag, vilken hon strängt spenderar i köket. Men ju längre filmen fortskrider, desto mer övertygas man om att allt inte står rätt till.

Samma skickliga användning av animation kan skådas i J Tobias Anderssons "Delusion Disillusion". Här möter en mörk skog och en man som rör sig mekaniskt mot duken samtidigt som en dialog utspelar sig mellan två män. Här har ljudet en framträdande plats, och eftersom bilden är närmast oföränderlig blir det samtal som utspelar sig en värld av tolkningsmöjligheter.

Ur ”Oh, I’m so happy” av Cecilia LundqvistNågon som verkligen lyckats förstå ljudets betydelse, och därmed använda det som utgångspunkt för hela sin framställnig, är Tove Kjellmark. Genom kortfilmen "Men jag då?" där det enda vi får se undertexter till ett ljudband. Ljudet är i själva verket ett kassettband från Kjellmarks barndom. Just på grund av att duken är helt tom, så när som på undertexterna, tillåts man som åskådare skapa en egen framställning av det som händer. Något så ordinärt som ett barn som letar efter en sax när resten av familjen har bråttom blir närmast ett mysterium. Koncentration måste med andra ord fokuseras på en bestämd punkt och alla småljud, som öppnandet av skåp eller kranar, blir lika viktiga som dialogen. Den blir något helt annat än en vanlig ljudbok, då det inte finns en allvetande berättarröst som vet eller säger hur karaktärerna känner sig eller ser ut. I "Men jag då?" lämnas vi med ett fält av möjliga tolkningar.

Filmform är en intressant tillställning som skapar insyn i vad många unga filmskapare ägnar sig åt idag. Det är synd att kortfilmer inte får mer plats; det är ju en utomordentlig kanal för att upptäcka nya begåvningar.

Ett annat evenemang i Sverige som går ännu mer emot strömmen är Vårrullens filmfestival, som enbart visar kortfilmer av unga och oetablerade filmmakare. Samma sak gäller Novemberfestivalen i Trollhättan, där filmer av människor under 26 år står i centrum.

Och det är sådant vi behöver för att om möjligt rucka på perspektiven och på sikt höja kvaliteten i svensk långfilm. För om svensk långfilm går på tomgång och är en ständigt polisiär eller tröttsam pilsnerupprepning av sig själv, så är det en helt annan sak när det kommer till kortfilm.

Amir Ghotaslou

 

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.