Benjamin 28

Av: Håkan Eklund | 25 februari, 2012
Kulturen strippar

Bigert & Bergström

Isklockan klämtar för klimatet

Tidningen Kulturens Mathias Jansson om klimatet och konsten.

Av: Mathias Jansson | 31 januari, 2016
Essäer om konst

Samurajestetiken

När Moses, Jesaja och andra Bibelns Profeter talar om ljud och oro från kroppens inre överensstämmer detta med japanernas gamla tro att själen har sin boning i människans mage. Det ...

Av: Bo I. Cavefors | 03 februari, 2013
Essäer om religionen

E.L. Doctorow. Foto: Mark Sobczak. Wikipedia

E. L. Doctorows Amerika. Del 2

Andra delen av Ivo Holmqvists essä-porträtt om E. L. Doctorows.

Av: Ivo Holmqvist | 02 augusti, 2015
Litteraturens porträtt

Queering Lisbeth Salander - "Män som hatar kvinnor" som heteronormativ fantasi



Noomi Rapace som Lisbeth Salander i filmen ”Män som hatar kvinnor”Du behöver inte queera Lisbeth Salanders gestalt i Niels Arden Oplevs filmatisering av "Män som hatar kvinnor". Hon är redan pre-queerad. Ställ åt sidan för en stund vad du själv har väckt till liv ur Stieg Larssons romaner och fokusera på filmen.

Noomi Rapace tolkning av Lisbeth är inget annat än überlesbisk. Med trendiga näsringar, öronringar, tatueringar, svarta kläder, piercingar, kängor, stålspikshalsband, kort hår (strategiskt klippt hängande över ena ögat), förtvivlat kedjerökande och på egen motorcykel är hon en återuppfunnen Corky från brödernaWachowskis "Bound" (1996). Corky var även namnet på en svensk webbsida, skriven av och för lesbiska, som hämtade inspiration från den lesbiska ikonen spelad av Gina Gershon (corky.se upphörde dock 2007). I själva verket är Lisbeth dagens "Corky", fast utan hennes sexuella preferens - Violet (Jennifer Tilly).

Men det mest queera i filmen är relation till Mikael Blomqvist. Mikael fungerar som en könsleksak för Lisbeth. Hon bestämmer när hon vill ha sex, oavsett om han är intresserad eller inte. Han kan lika gärna vara tyst eftersom hon egentligen inte behöver någon konversation. Hon uppmanar honom att gå efter det att hon fått sin njutning och inte längre vill ha honom kvar i sängen. Det finns absolut ingen kemi mellan Lisbeth och Mikael, vilket tydliggörs av att han enbart är en könsleksak, en "toy boy". Mikael är mycket bättre lämpad för den prydliga karaktären Erika Berger, spelad av Lena Endre. När Lisbeth har sex med en kvinna stannar hon kvar i sängen och sover tillsammans med henne. I den korta scenen med sin kvinnliga älskare är detta uppenbart. Åskådaren har inte möjlighet att se dem tillsammans när Mikael kommer på besök, utan kan bara uppfatta hur uppskrämda de blir när han stör deras personliga samvaro.

Därefter satsar Oplev och manusförfattaren Nickolaj Arcel all sin energi på att skapa kemi mellan Mikael och Lisbeth. Eftersom vi nu har sett Lisbeth tillsammans med en kvinna utan att ha sex, är det mest angelägna att gestalta sexscener med Mikael. Samma sak hände för övrigt i Paul Verhoevens "Basic Instinct" (1992). Inledningsvis är Catherine Tramell (Sharon Stone) tillsammans med en kvinna, som vi aldrig få se henne älska med, för att sedan uteslutande hålla sig till Nick Curran (Michael Douglas). Catherines älskarinna dör till och med efter en biljakt med Curran. När en man kommer emellan två kvinnor måste ofta en av kvinnorna sätta livet till. "Bound" förbättrade denna stereotypa dramaturgi en aning. Där ses både Corky och Violet tillsammans i sängen, och mannen - Violets Caesar (Joe Pantoliano) - är glömd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När Lisbeth Salander inte är i bild tappar filmen tempo, när hon är med flyter den. Lisbeth gör filmen. Hon är nyckeln till hämnd, den som hittar ledtråder och dessutom räddar Mikael genom att komma på svaret till den gåta han inte kan se och än mindre lösa. Utan Lisbeth är Mikael som förlamad. Han har meriterna, hon har musklerna OCH hjärnan.

Lisbeth kommer från en förflutet som gör att hon blir offer för ett "sexuellt rovdjur". Och även om hon tvingas uppleva emotionell och sexuell förnedring, tillåter hon inte att det hindrar henne eller ruinerar hennes mål. Vid tidig ålder lär hon sig att slå tillbaka, inte minst genom att sätta eld på sin pappa som misshandlar mamman. Hon jagar bort flera bråkmakare med en bruten ölflaska på vägen till tunnelbanan. Hon får därtill sin hämnd på "rovdjuret".

"Gina Gershon som Corky i filmen ”Bound”Män som Hatar Kvinnor" har på engelska översatts till "The Woman with the Dragon Tattoo". På samma sätt som till exempel "Fucking Åmål" kommer originaltiteln inte att funka utomlands. Men kanske är den engelska titeln mer korrekt, eftersom filmen främst handlar om Lisbeth. Övriga karaktärer i filmen är sekundära i förhållande till hennes uppdrag. Lisbeths mål är att bekämpa de dysfunktionella kvinnohatarna i Vangerdynastin, som kallar kvinnor för "horor" och begår rituella kvinnomord i nazisternas tjänst - i rakt nedåtstigande familjeled.

I tidningen QX (mars 2009) säger skådespelaren Noomi Rapace att Lisbeth inte är "lesbisk, hon ser inte människor på det sättet, hon bara knullar vem hon vill". Sedan urminnes tider har "lesbiska" aldrig varit lesbiska. Det gäller från Sapfo över Jody Foster till Lisbeth Salander.

Är Lisbeth i själva verket en karikatyr av en lesbisk? Som går som en lesbisk, ser ut som en lesbisk, talar som en lesbisk, hackar som en lesbisk, kämpar mot sexualiserat våld som en lesbisk och blir kär som en lesbisk, men inte ÄR lesbisk? Kanske har hon träffat en psykolog som talat om för henne att hon inte är det? Eller så har någon sagt till henne att "jag såg ut som du när jag gick igenom denna fas".

För att slutföra "terapeutens fantasi" får vi i slutet av filmen se Lisbeth som drag, med höga klackar, en gul affärskostym och peruk. Oplev vill ställa denna story straight och du, som publik, måste älska denna "queering" av Lisbeth.

I slutändan spelar det alltså ingen roll vad Noomi Rapace berättar om sin karaktär, för när filmen är klar tillhör den åskådaren. Filmen verkar nästan hygieniskt förseglad till en heteronormativ berättelse, men en queer tolking är trots allt "bound to happen". Åskådaren behöver inte läsa mellan raderna.

Enligt den engelska filmvetaren och forskaren Richard Dyer är queertexter i regel inte undantagna i film, och för att lyfta fram och se det queera ska man "read against the grain". Vem vet, kanske en amerikansk remake kommer att göras av Bröderna Wachowski? Den ena brodern, Larry, har redan bytt kön.

 Moira Sullivan
Fil. dr. i filmvetenskap

Ur arkivet

view_module reorder

Erland Lagerroth - sökandet är vårt största äventyr

Trots sina åttiosju år är Erland Lagerroth en av våra mest entusiastiska sökare efter nya sätt att se på människan och hennes plats i kosmos. Man tänker sig att människor ...

Av: Antoon Geels | Essäer | 25 mars, 2011

”Jag tycker, det är alldeles ljust omkring mig”

Stockholmsutställningen 1930 var, som en av romanfigurerna i Eyvind Johnsons Krilon-serie uttrycker det, ”den tydliga, klara början till en ny och finare värld.” En paviljong på utställningen hette Svea Rike ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 26 november, 2017

Ingela Lind  Foto Bengt Oberger

Den övermodiga Ingela Lind

Man kan kanske tycka att Ingela Lind valt en onödigt defensiv undertitel till sin senaste essäsamling ”Övermod” som just kommit på Atlantis: ”utsvävningar och lätta stycken”. Visserligen förekommer det en ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 21 augusti, 2016

Måndagarna med Maria

Det är sent på dagen. Ändå lyser solen skarpt, obarmhärtigt. Dess strålar sticker vasst i ögonen. Maria Wines mörka och omisskännliga glasögon, aningen kattlika, skyddade som alltid denna poesins och ...

Av: Crister Enander | Essäer om litteratur & böcker | 27 december, 2010

Statue of Buddha, Polonnaruwa, Sri Lanka

Moder Jord, Tibet och alla papporna

Det heter Fädernesland. Det heter Moder Jord. Modern är en och fäderna många. La ma betyder stor moder. I Tibetansk tradition är lama en andlig lärare – oftast munk, oftast ...

Av: Annakarin Svedberg | Kulturreportage | 18 juli, 2016

Musikkrönika i maj

”Vad gäller kulturturism är Tyskland ledande i Europa”, sa Petra Hedorfer, chef för det tyska turistrådet, när hon talade vid årets tyska turistmässa, som hölls i anrika kulturstaden Weimar – ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 27 maj, 2015

Inge Schiöler – Den västsvenske färglyrikern

Stränderna stiger i evig renhet ner pärlemorsvala av sandsom i var skiftande minsta skärva serspeglat himmelens land. Mångfald, enhet är stigen ingen går,ljus som bretts ut av en handsom allt att tyda ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 09 januari, 2013

Den italienska tragikomedin. Intervju med Giorgio Vasta

Giorgio Vasta föddes i Palermo för 42 år sedan. Han har bott och arbetat i Turin i 16 år och efter flera vistelser utomlands, bl.a. i Finland och på Island ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 15 mars, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.