“Life Sharing” av Eva och Franco Mattes (2000-2003)

100 nedslag i nätkonstens historia

Datorn står i sovrummet. Vi kan tänka oss att den brummar lite hemtrevligt medan fläkten snurrar för att kyla processorn. I sängen bredvid datorn ligger någon och sover fridfullt. Plötsligt ...

Av: Mathias Jansson | 30 oktober, 2017
Essäer om konst

Yasuragi Hasseludden, sett från Saltsjön. Foto: Bengt Oberger. CC BY-SA 4.0.

Spahotellet Yasuragi

Ett av Sveriges allra främsta spahotell återfinns – i vacker skärgårdsnatur, på en bergshöjd ovanför vattnet – endast någon mil öster om centrala Stockholm. Yasuragi, byggt på 1960-talet, präglas av ...

Av: Björn Gustavsson | 05 januari, 2016
Björn Gustavsson

Anteckningar om samtal

Montaigne skapade essän. Essän är en nära släkting till samtalet. Därför skriver gärna essäförfattare också om samtal. I sin egen stilbildande essä, Om konsten att samtala, skrev Montaigne, att ”den ...

Av: Carsten Palmer Schale | 06 december, 2011
Essäer

Theo Jansen,

Vindljud och vindkraftodjur

Vindkraftverk uppfattas av en del som ett störande inslag i miljön. De är stora, fula och låter, men om man istället överlåter åt konstnärer och arkitekter, snarare än ingenjörer att ...

Av: Mathias Jansson | 03 oktober, 2015
Essäer om konst

Queering Lisbeth Salander - "Män som hatar kvinnor" som heteronormativ fantasi



Noomi Rapace som Lisbeth Salander i filmen ”Män som hatar kvinnor”Du behöver inte queera Lisbeth Salanders gestalt i Niels Arden Oplevs filmatisering av "Män som hatar kvinnor". Hon är redan pre-queerad. Ställ åt sidan för en stund vad du själv har väckt till liv ur Stieg Larssons romaner och fokusera på filmen.

Noomi Rapace tolkning av Lisbeth är inget annat än überlesbisk. Med trendiga näsringar, öronringar, tatueringar, svarta kläder, piercingar, kängor, stålspikshalsband, kort hår (strategiskt klippt hängande över ena ögat), förtvivlat kedjerökande och på egen motorcykel är hon en återuppfunnen Corky från brödernaWachowskis "Bound" (1996). Corky var även namnet på en svensk webbsida, skriven av och för lesbiska, som hämtade inspiration från den lesbiska ikonen spelad av Gina Gershon (corky.se upphörde dock 2007). I själva verket är Lisbeth dagens "Corky", fast utan hennes sexuella preferens - Violet (Jennifer Tilly).

Men det mest queera i filmen är relation till Mikael Blomqvist. Mikael fungerar som en könsleksak för Lisbeth. Hon bestämmer när hon vill ha sex, oavsett om han är intresserad eller inte. Han kan lika gärna vara tyst eftersom hon egentligen inte behöver någon konversation. Hon uppmanar honom att gå efter det att hon fått sin njutning och inte längre vill ha honom kvar i sängen. Det finns absolut ingen kemi mellan Lisbeth och Mikael, vilket tydliggörs av att han enbart är en könsleksak, en "toy boy". Mikael är mycket bättre lämpad för den prydliga karaktären Erika Berger, spelad av Lena Endre. När Lisbeth har sex med en kvinna stannar hon kvar i sängen och sover tillsammans med henne. I den korta scenen med sin kvinnliga älskare är detta uppenbart. Åskådaren har inte möjlighet att se dem tillsammans när Mikael kommer på besök, utan kan bara uppfatta hur uppskrämda de blir när han stör deras personliga samvaro.

Därefter satsar Oplev och manusförfattaren Nickolaj Arcel all sin energi på att skapa kemi mellan Mikael och Lisbeth. Eftersom vi nu har sett Lisbeth tillsammans med en kvinna utan att ha sex, är det mest angelägna att gestalta sexscener med Mikael. Samma sak hände för övrigt i Paul Verhoevens "Basic Instinct" (1992). Inledningsvis är Catherine Tramell (Sharon Stone) tillsammans med en kvinna, som vi aldrig få se henne älska med, för att sedan uteslutande hålla sig till Nick Curran (Michael Douglas). Catherines älskarinna dör till och med efter en biljakt med Curran. När en man kommer emellan två kvinnor måste ofta en av kvinnorna sätta livet till. "Bound" förbättrade denna stereotypa dramaturgi en aning. Där ses både Corky och Violet tillsammans i sängen, och mannen - Violets Caesar (Joe Pantoliano) - är glömd.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

När Lisbeth Salander inte är i bild tappar filmen tempo, när hon är med flyter den. Lisbeth gör filmen. Hon är nyckeln till hämnd, den som hittar ledtråder och dessutom räddar Mikael genom att komma på svaret till den gåta han inte kan se och än mindre lösa. Utan Lisbeth är Mikael som förlamad. Han har meriterna, hon har musklerna OCH hjärnan.

Lisbeth kommer från en förflutet som gör att hon blir offer för ett "sexuellt rovdjur". Och även om hon tvingas uppleva emotionell och sexuell förnedring, tillåter hon inte att det hindrar henne eller ruinerar hennes mål. Vid tidig ålder lär hon sig att slå tillbaka, inte minst genom att sätta eld på sin pappa som misshandlar mamman. Hon jagar bort flera bråkmakare med en bruten ölflaska på vägen till tunnelbanan. Hon får därtill sin hämnd på "rovdjuret".

"Gina Gershon som Corky i filmen ”Bound”Män som Hatar Kvinnor" har på engelska översatts till "The Woman with the Dragon Tattoo". På samma sätt som till exempel "Fucking Åmål" kommer originaltiteln inte att funka utomlands. Men kanske är den engelska titeln mer korrekt, eftersom filmen främst handlar om Lisbeth. Övriga karaktärer i filmen är sekundära i förhållande till hennes uppdrag. Lisbeths mål är att bekämpa de dysfunktionella kvinnohatarna i Vangerdynastin, som kallar kvinnor för "horor" och begår rituella kvinnomord i nazisternas tjänst - i rakt nedåtstigande familjeled.

I tidningen QX (mars 2009) säger skådespelaren Noomi Rapace att Lisbeth inte är "lesbisk, hon ser inte människor på det sättet, hon bara knullar vem hon vill". Sedan urminnes tider har "lesbiska" aldrig varit lesbiska. Det gäller från Sapfo över Jody Foster till Lisbeth Salander.

Är Lisbeth i själva verket en karikatyr av en lesbisk? Som går som en lesbisk, ser ut som en lesbisk, talar som en lesbisk, hackar som en lesbisk, kämpar mot sexualiserat våld som en lesbisk och blir kär som en lesbisk, men inte ÄR lesbisk? Kanske har hon träffat en psykolog som talat om för henne att hon inte är det? Eller så har någon sagt till henne att "jag såg ut som du när jag gick igenom denna fas".

För att slutföra "terapeutens fantasi" får vi i slutet av filmen se Lisbeth som drag, med höga klackar, en gul affärskostym och peruk. Oplev vill ställa denna story straight och du, som publik, måste älska denna "queering" av Lisbeth.

I slutändan spelar det alltså ingen roll vad Noomi Rapace berättar om sin karaktär, för när filmen är klar tillhör den åskådaren. Filmen verkar nästan hygieniskt förseglad till en heteronormativ berättelse, men en queer tolking är trots allt "bound to happen". Åskådaren behöver inte läsa mellan raderna.

Enligt den engelska filmvetaren och forskaren Richard Dyer är queertexter i regel inte undantagna i film, och för att lyfta fram och se det queera ska man "read against the grain". Vem vet, kanske en amerikansk remake kommer att göras av Bröderna Wachowski? Den ena brodern, Larry, har redan bytt kön.

 Moira Sullivan
Fil. dr. i filmvetenskap

Ur arkivet

view_module reorder

Konsten att att skapa världar (i Venedig)

Konstbiennalen i Venedig är världens äldsta och möjligen viktigaste internationella konstutställning. Stor är den också och det verkar som om ständigt fler vill vara med: i år deltar 77 nationer ...

Av: Nancy Westman | Reportage om scenkonst | 15 juni, 2009

Christer B Johansson. Nya dikter

Född 1945 i Örebro. Jobbade i unga år som skofabriksarbetare och journalistvolontär, Studier i historia, statskunskap och sociologi 1967-8,1971-3. Svenska 1981-2. Idé- och lärdomshistoria 1984-5 (Lund). Däremellan arbetat som lärare ...

Av: Christer B Johansson | Utopiska geografier | 20 februari, 2012

Kan islam och demokrati förenas?

Om 1980-talet dominerades av fruktan för export av den iranska revolutionen, så har perspektivet under 1990-talet vidgats till ett globalt islamiskt hot. 1 De olika riktningarna inom dagens islam tenderar ...

Av: Abdel-Qader Yassine | Essäer om samhället | 26 augusti, 2013

Från Spider till ARCIV

TEMA VÄSTERBOTTEN Sedan snart tio år tillbaka finns det i Västerbotten ett spännande projekt vars huvudsakliga syfte kan sägas vara att göra det möjligt för kulturarbetare att försörja sig på ...

Av: Gregor Flakierski | Kulturreportage | 07 februari, 2008

En liten krönika

Kaliforniska San Quentin-fängelset är ett av USA:s största: 4 000 fångar plus 2 000 fångvaktare och andra anställda. 500 av internerna är dödsdömda och väntar på att bli avrättade.  Bland många ...

Av: Björn Gustavsson | Gästkrönikör | 15 december, 2013

 Jean-Léon Gérôme målning ”Diogenes”, (1860)

Diogenes – cynikern i krukan

Den franska konstnären Jean-Léon Gérôme (1824-1904) gjorde 1860 en målning av den antika filosofen Diogenes. Det är ett verk som fångar många av de anekdoter som finns kring denna märkliga ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 26 juli, 2016

En av Sveriges starkaste liberala röster

Det första intrycket av Dilsa Demirbag-Sten är hennes energi och engagemang. Redan innan vi har satt oss vid ett bord för att diskutera hennes nya biografi Fosterland, har hon hunnit ...

Av: Waldemar Ingdahl | Övriga porträtt | 27 maj, 2010

Dikter av Sofia Ahmad

Jag skämsJag skäms för mig självNär jag tittar på digJag skäms för min enorma kärlekDen jag känner för digFör jag hörde att kärlekenDen smular sönder bergJämnar de med markenMen min ...

Av: Sofia Ahmad | Utopiska geografier | 27 september, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.