Att förstå ”med” sig själv. Om Sapfo och Alkaios

”Eros skakar mig motståndslöst än en gång –ljuvligt stingande, obetvingliga djur!”(Sapfo) Kan en liten bok som innehåller fragment från en tid utanför tiden alstra i mig samma darrning som jag känner ...

Av: Guido Zeccola | 20 april, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Det omöjliga

  Det omöjliga Simone Weils helgonliknande leverne är ständigt aktuellt stoff för inspiration och diskussion. Minst lika viktigt är dock hennes filosofiska och politiska gärning. Mårten Björk försöker därför ta fasta ...

Av: Mårten Björk | 23 oktober, 2007
Essäer om samhället

En Konsertupplevelse utöver det vanliga

 Stockholm, Drottningholms slottsteater, 6-10 juni Stockholm early music festival 2012 Det har under denna vecka varit ett mycket ambitiöst program med vad som kallas tidig musik, en term som är mina ögon ...

Av: Alexander Sanchez, Jessika Ahlström | 17 juni, 2012
Musikens porträtt

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | 08 oktober, 2010
Essäer

Dagbok från en filmfestival



Image
Parker Posey och Zoe Cassavetes. Foto: Carla Hagberg

 

Göteborgs årliga filmfest kändes mer filmfestival än någonsin. Lite ”Alla Var Där” stämning över det hela. Kulturenreportern och festivalanhängaren Joel var på plats för att få sin årliga fix av obskyr film samt en glimt av årets crème de la crème med Gael García Bernal och Parker Posey i spetsen.

25/1

Med humöret på topp studsar jag till hotell Riverton för att hämta mitt presskort. Gold Bar kort på Respekt ingår. Kollegan och jag kunde inte vara lyckligare. Lyckan dämpas dock något när vi ser den hemskt dumma tiden, 18-19, då jag i stort sett hela veckan antingen kommer vara på visning eller jobba. Som tur är kan jag glädjas åt att jag faktiskt kommer vara på just visningar och att årets festival faktiskt är i gång!

Kvällens första anhalt är Bergakungen, det senaste (och mest opersonliga) tillskottet till festivalen, och Tom Tykwer producerade The Heart is a Dark Forest. Hyfsad öppningsfilm, ljusår bättre än förra årets sömnpiller Death of a President, dock med ett lite väl sobert slut där modern i dramat tar livet av både sig själv och sina barn ett par dagar efter att hon fått reda på att maken har en andra familj.

Dagens höjdpunkt följer; invigningsfest på Trädgårn. Artister som Lykke Li och Adam Tensta i all ära, men det är DJ-maratonet man går för. Gael García Bernal, Janne Josefsson, Tuva Novotny, Ann Petrén, listan är oändlig (känns det som, på riktigt ca 40), och besviken blir jag inte. Stämningen är på topp hela natten lång och mest fest blir det till Janne Josefsson och Gael García Bernal, då inte ens den mest aviga dansmotståndaren kan motstå att skaka rumpa. Själv gör jag det så mycket att jag drattar på den.

26/1

Seminarie med Gael García Bernal i festivaltältet. Flashar presskortet och kommer in i ett halvfullt och iskallt tält som snabbt fylls till bredden. Det tjattras runt omkring så jag knappt kan höra sin egna tankar, men så fort Gael dyker upp blir det öken och han har tältets fulla uppmärksamhet. Marit Kapla håller igång frågestunden med intressanta frågor och Gael pratar om sin festivalfilm Deficít som han både regisserat och spelar huvudrollen i.

Innan nästa visning hinner jag med ett första och sista besök på Respekts Gold Bar. Trevlig mingellokal, med tapas och vinglas på utstrött, men något vidare mingel är det inte. I gammal hederlig svensk anda sitter de som kom med varandra och pratar med just; varandra.

Vidare till festivalens andra film, franska musikalen Love Songs. Beskrivningen i programmet må varit korrekt, men helt klart missgivande. Det är inte alls den svart humoristiska kärlekstriangel jag väntat mig, desto mer dyster och vacker, med en andra akt som antagligen fått en mer queer publik att dyka upp hade det nämnts i programmet.

27/1

Deficít är slutsåld de gånger man kan få möta regissör Bernal efter visning. Lika bra det i dagens fall eftersom han aldrig dök upp efter en lite för vild partynatt med Parker Posey och Zoe Cassavetes, får jag höra från Posey själv efter hennes presskonferens, som för mig var festivalens höjdpunkt. Inte bara anser jag Posey guds gåva till den rörliga bilden, men Cassavetes film Broken English nockade mig helt. Sällan är verkligheten och igenkännandet så träffande som här, där Parker Posey spelar Nora, en kvinna som aldrig tycks hitta kärleken. När vi journalister väl får chansen ställs knappt en enda fråga. Till slut vågar jag mig på en hälsning till Posey från en vän följd av en fråga jag inte minns och vågar mig fram till duon efteråt för ett foto och lite kallprat, varifrån jag får informationen från Posey att de festade med Gael föregående kväll.

30/1

Efter två icke-festivalrelaterade dagar får jag nästan abstinens. Råda bot på det får svenska vampyrfilmen Låt Den Rätte Komma In göra, baserad på Johan Ajvide Lindqvists roman, av Tomas Alfredson. Den har fått (o)lyckan att få förfilmen Sibylla, i det här fallet den mest bisarra och pretentiösa sortens konstfilm. Den presenteras av konstnären själv, som påpekar att han inte vågat gå på tidigare visningar av sin film. Synd, tänker jag, när han fortsätter babbla osammanhängande om arbetet runt sitt konstverk. Filmen är en blandning av Roy Andersson, David Lynch och Lars Von Triers Riket. Med långsamma, klippfria tagningar och med förståndshandikappade dvärgar som tömmer sig själva på blod i centrum, visar det sig att en film gjord av deras kärleksbarn inte är så intressant som man kunnat tro. Huvudfilmen däremot är en riktig pärla.

31/1

Festivalens besvikelse går till My DNA Says I Love You som kretsar kring en kvinna som börjar knapra anti-städ piller för att behålla sin slusk till pojkvän. Min erfarenhet från tidigare år är att skruvade asiatiska komedier är festivalens oslipade diamanter. Första scenen lovar gott, en överviktig kvinna man bara får se från axlar ner (kläder klart stoppade med kuddar) hoppar från sin balkong och, inte för att vara krass, men jag höll på att kissa ner mig av skratt. Det som följde nådde aldrig upp till den standarden tyvärr.

1/2

Äntligen dags för Bernals film, Deficít. De få förväntningar jag haft har inte dött av den dåliga kritiken filmen fått under veckan, snarare tvärtom. Jag är övertygad om att jag kommer se storhet i filmen alla andra missat. Det gör jag tyvärr inte. Att jag blev besviken är inte rätt ord. Eller jo, jag blev besviken över att jag inte var bjuden på festen filmen centrerade runt.

2/2

Den Indonesiska 3 Days to Forever blir min enda festivalfilm med regissör närvarande. Det är en roadmovie om en sällad visad ungdomskultur, berättar regissör Riri Riza, och handlar om två kusiner påväg till ett släktbröllop med en ovärdelig servis i bakluckan. Måhända är den helt klart sevärd i sig själv men med regissör närvarande lyfter det filmen enormt, som med så många andra filmer tidigare år. Roligast är när en udda klädd äldre herre klampar ner på scen och trycker upp sin kamera i nyllet på Riza som så obemärkt som möjligt försöker att inte tappa tråden.

4/2

Årets sista visning är norska Gone With the Woman, baserad på Erlend Loes roman Blåst. Årets skrattfest, och jag får medhåll från hela publiken. Det börjar med en kvinna som plötsligt bara dyker upp hemma hos en ung man och börjar styra hans liv – en process som får honom att bli hopplöst förälskad i henne. Dråplig, intelligent, norsk.

För jag vet inte hur många år i rad slog Göteborgs filmfestival publikrekord och jag hoppas verkligen trenden håller i sig. Har du inte besökt den än se till att göra det nästa år.

Joel Carlund

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Klimat eller vårdkvalitet när Sahlgrenska stänger psykiatriskt akutintag

Slänger mig mot tidningsstället, inte för att Göteborgs-Posten är min främsta preferens men en gratis tidning är trots allt en gratis tidning. "Hårdare klimat för psyksjuka" skriker framsidans huvudrubrik (2010-05-03) ...

Av: Linda Bönström | Reportage om politik & samhälle | 09 maj, 2010

Släpp inte fan över bron!

Släpp inte fan över bron! Ann Hingström träffar Hans Alfredson.    Hans Alfredson, foto: Julia Peirone/W&W Två fullvuxna män med akademisk bakgrund och smak för det burleska slår sig alltså ihop och ...

Av: Ann Hingström | Scenkonstens porträtt | 12 januari, 2007

Thomas Middleton  Foto Wikipedia Public domain

En Shakespeares jämlike

Det är ett väldigt ståhej kring Shakespeares 400-årsjubileum. Hans samtida kollegor som Christopher Marlowe och Ben Johnson står helt i skuggan av honom. Och så har vi Thomas Middleton (1570-1627) ...

Av: Bertil Falk | Litteraturens porträtt | 27 juli, 2017

Bruno K Öijer reciterar

När Bruno K Öijer träder fram på scenen på Södra teatern i Stockholm vet applåderna inga gränser. Och finns det ett tema för denna kväll så är det just att ...

Av: Tomas Nilsson | Litteraturens porträtt | 17 mars, 2009

Det svenska deckaråret 2008

År 2009, dags för ett nytt deckarår men innan Bengt Eriksson börjar läsa och skriva om årets nya deckare - föreslår han några anteckningar om året som gick. Bästa svenska deckare ...

Av: Bengt Eriksson | Kulturreportage | 09 januari, 2009

Hildegard von Bingen ─ Rhenlandets Sibylla

Under medeltiden levde ett stort antal märkliga kvinnor som i dikt eller drama i uppenbarelser eller brev framför sin kärlek till Gud och sina medmänniskor. De talar om sin förundran ...

Av: Lena Månsson | Övriga porträtt | 26 oktober, 2009

Intervju med Alessia Niccolucci

Alessia Niccolucci är en begåvad italiensk ung författarinna, med flera romaner, noveller och diktsamlingar bakom sig. Hon tycks ha valt ”den kvinnliga kontinenten”, som Lacan hade kunnat säga, men hon ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 19 augusti, 2011

En tyrann i tiden – Re Orso på Opera Comique

Det finns många sätt att börja en opera på. Det behöver inte vara med ouvertyren, även om det är det vanligaste. Ouvertyren kan man dessutom lägga i slutet av operan ...

Av: Ulf Stenberg | Kulturreportage | 26 maj, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.