Omöjliga intervjuer. Nikanor Teratologen intervjuar Archilochos

De omöjliga intervjuerna är en artikelserie där huvudrollen spelas av de döda. Döda författare, bildkonstnärer, filosofer, poeter, regissörer, musiker, tonsättare, skådespelare, men också historiska personligheter, mytomspunna gestalter, gudar och släktingar ...

Av: Nikanor Teratologen | 09 juli, 2012
Övriga porträtt

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad

Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och ...

Av: Ivo Holmqvist | 28 oktober, 2017
Essäer om politiken

Danskarna möblerar om på operan i Köpenhamn

Först så möblerade man om från det gamla till det nya operahuset, sedan möblerar man om i operorna också. Den första ommöbleringen var ett genidrag, det nya operahuset tål både ...

Av: Ulf Stenberg | 29 november, 2010
Reportage om scenkonst

 On Kawara på Twitter

Bloggar på avigan och twitterkonst

Det finns miljontals bloggar runt om i världen fyllda med politiska åsikter, existentiella funderingar, skvaller, vardagsnoteringar, sex och spam, så varför skulle inte även världens mest kända New Media-konstnärer, Joan ...

Av: Mathias Jansson | 26 februari, 2016
Essäer om konst

Berlin 1900



Av en slump snubblade jag nyss på en filmsekvens med knappt fem minuters hopklippta rörliga bilder från Berlin kring förra sekelskiftet, utlagda på You Tube. De är dessutom i färg, meddelas det med ett triumfatoriskt utropstecken. Fast den är nog pålagd efteråt i skicklig digitalisering (den första längre färgfilmen var ”Borta med vinden” från 1939, den första svenska ett lustspel från 1945, förlagt till Gamla Stan). 
Allt är plåtat långt innan kejsaren abdikerade och tillbragte sina återstående dagar med att såga ved i den holländska byn Dorn. Man ser detaljskarpa omnibussar dragna av hästar, nymodiga bilar, en trängsel av välklätt folk, svepande kjolar, lyfta kubbar, uniformerad militär stolta som tuppar, och ståtligt tyska hyreshus med paradvåningar mot boulevarden - tjänstefolkets minimala krypin mot en ljusfattig gård var inget säljbart motiv. Tänk att det fanns långt gångna planer på att riva hela rasket av 1600- och 1700-talshus i Gamla Stan och ersätta med strikt inrättade berlinska hyreskaserner

Annons:

Den uppmärksamme upptäcker att efter vid pass tre minuter ett kort avsnitt från London klippts in. St Martin in the Fields, kyrkan vid Trafalgar Square, skymtar förbi liksom öppna omnibussar med engelsk reklam.

Men filmen återgår snabbt till den tyska ordningen, med livlig trafik på Alexanderplatz. Spårvagnar trängs med bilar och folk skyndar över gatorna. Det är påfallande militaristiskt i denna wilhelminska tid, med kanoner som skjuter salut, militärparader med pickelhuvade soldater i granna uniformer, och lite gråare fotfolk som tågar förbi på exercisfältet. De manliga civilisterna viftar med halmhattar i patriotisk yra, de kvinnliga behåller sina kvarnhjulshattar på. Av ett särskilt skäl känner jag mig hemma i dessa snart hundratjugoåriga färgbilderl. Stadsvyerna liksom färgerna är de samma på en bunt vykort som fanns hos min morfar.

Som en förhoppningsfull tjugoåring (han var född 1879) tog han tåget till Trelleborg, sedan färjan till Sassnitz, och så tåget därifrån till Berlin. Där köpte han upp ett lager vykort som han nog hoppades kunna sälja med avans till alla kurgäster som kom för att inandas ozonrik luft i Tyringe i norra Skåne där han bodde. Men de måtte inte ha fått någon vidare avsättning. Och vem köper vykort från Berlin när det är hälsningar från Tyringe man vill skicka - några franska kort befattade han sig aldrig med. Den osålda högen var försvarlig, och fascinerande: där syns Siegessäule med en förgylld Victoria på toppen, Brandenburger Tor, Unter den Linden…

Allt är plåtat långt innan kejsaren abdikerade och tillbragte sina återstående dagar med att såga ved i den holländska byn Dorn. Man ser detaljskarpa omnibussar dragna av hästar, nymodiga bilar, en trängsel av välklätt folk, svepande kjolar, lyfta kubbar, uniformerad militär stolta som tuppar, och ståtligt tyska hyreshus med paradvåningar mot boulevarden - tjänstefolkets minimala krypin mot en ljusfattig gård var inget säljbart motiv. Tänk att det fanns långt gångna planer på att riva hela rasket av 1600- och 1700-talshus i Gamla Stan och ersätta med strikt inrättade berlinska hyreskaserner

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och allt är i färg, fast nog handkolorerat och pålagt efteråt. Någonstans har jag en ynka rest av de här korten som säkert är värd en del om man hittar den rätte nostalgiske köparen. De hade bättre chans att bevaras oskadda i ett neutralt land än i en stad och ett land som bara några årtionden senare lades i ruiner. På You Tube kan man se hur det gick i fortsättningen, först en film från Berlin olympiaåret 1936, med många monumentalbyggnader som nazisterna hunnit uppföra i det som skulle blivit huvudstad i det tusenåriga storgermanska tredje rike som blev tolv år gammalt, inte mer, och så en film som dokumenterar ödeläggelsen 1945 när Berlin delats upp i fyra ockupationszoner.

Hermann Broch och Robert Musil har skrivit detaljerade romanserier om den tiden, och både där och i andra lika läsvärda böcker fångas miljön mycket åskådligt, bland dem Heinrich Manns satiriska roman ”Undersåten” och Erich Kästners melankoliska barndomsminnen ”När jag var en liten pojke”. Där möter man avigsidan av preusseriet: den hierarkiska officershögfärden som gränsade till och ofta övergick i galenskap, puttrig småborgerlighet, ordning och reda, och en undertryckt arbetarklass som jäste av det uppror som skulle brisera nästan genast efter stilleståndet som inföll för ganska precis nittionio år sedan, den 11 november 1918 klockan elva noll noll.

 

Här är filmsekvensen från You Tube:

https://www.youtube.com/watch?v=B-m9A8mY-U0

Och här vad jag för några år sedan skrev om Första världskriget, det som man hoppades skulle göra slut på alla framtida krig:

http://tidningenkulturen.se/index.php/mer/essaeer/57-riga-ess/16611-fran-foersta-vaerldskrigets-slagfaelt

Ivo Holmqvist

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Den fenomenale Klaus Rifbjerg

Den femtonde december fyller Klaus Rifbjerg åttiotvå år. Om Svenska Akademien ska ge honom ett Nobelpris fem dagar tidigare får de snart bestämma sig. Han blir inte yngre även om ...

Av: Ivo Holmqvist | Litteraturens porträtt | 12 mars, 2013

Klassisk homeopati – medicin & filosofi och om konsten att bli botad från…

Varje vetenskaplig sanning har en motsanning. När Svenska Tandläkarförbundet säger att vi behöver fluor för att få starka, friska tänder finns det oberoende forskning som visar att nervgiftet fluor bryter ...

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 juli, 2014

Dikten – enskilt geni eller kollektiv kraft?

Hur har synen på diktandet och konsten förändrats från romantikens dagar fram till nu? Med denna essä vill jag genom tre lyriska författarskap från skilda tidsepoker jämföra tre olika diktverk: ...

Av: Gustav Borsgård | Essäer om litteratur & böcker | 01 oktober, 2012

En drömsk stund i Loulou d’Akis värld

Att betrakta verkligheten är ett återkommande tema i Loulou d'Akis arbete. Genom sina bilder låter hon betraktaren tolka och skapa sin egen sanning. Något som kan tyckas självklart för en ...

Av: Anna Mezey | Essäer om konst | 20 november, 2008

Veckans från Grekland

Det är ekonomisk kris i Grekland, för att uttrycka det milt, landet står på randen till konkurs. Orsaken sägs vara att grekerna har levt över sina tillgångar och tillskansat sig ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 26 juni, 2011

Melker Garay. Foto: Gian-Luca Rossetti

Skymning och mörker hos Melker Garay

Ivo Holmqvist har läst en klärobskyr novellsamling. En essä om Melker Garays senaste bok "Fågelskrämman".

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 03 november, 2015

Hund och katt --- livskamrater till döds? Crister Enander om husdjuret

Kattmamman och Kattpappan kallade vi dem. Några andra namn hade de inte. Ingen sade någonsin något annat. Men Kattmamman och Kattpappan visste alla vilka de var. Mannen hade en ständigt ...

Av: Crister Enander | Essäer | 30 juli, 2012

Tystnaden i kosmos

Första gången jag ledde en julotta hörde jag tystnaden i kosmos. Över mittgången brann bågar av trä med levande ljus. Heidenstam hade ristat på en tegelplatta i golvet.  illustration: Berit ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om samhället | 18 december, 2007

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts