Erotiskkrönika 04 Bandagesstation

Mina nerver svek mig goda hårdhudade, fastän försökte intala mig att är ju lyxpoet, den som skall kunna komprimest mera inte minst även den svåraste av opplevda verkligheter i de ...

Av: Stefan Hammarén | 26 augusti, 2010
Stefan Hammarén

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | 19 mars, 2017
Essäer om konst

Loggbok från seglats i Hammarenska farvatten…

Ute på villande hav, GPS ur funktion, kompass och sextant överbord, sjökortet ivägblåst, bortblåst, omhöljda av dimma och mörka moln i stark kulning stävar vi vidare, framåt i detta hav ...

Av: Oliver Parland | 10 november, 2012
Övriga porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

change itself Genesis Breyer P-Orridge film Carl Abrahamsson

Att förstå livet och att förändras, två konstnärsporträtt



Jag har svårt att tänka mig att det finns mer produktiva filmare och regissörer än Carl Abrahamsson. I synnerhet i ljuset av att han också sysslar med mycket annat inom kulturområdet. Nu är Abrahamsson aktuell med två nya konstnärsporträtt.


Abrahamssons berättarteknik i de båda filmerna är enkel. Enkla utforskande frågor ställs till P-Orridge och Broms, och båda utvecklar och reflekterar kring dessa frågor. Skildringarna är i huvudsak linjära, de tar oss från de första konstnärliga stegen till dagens situation och ambitioner. Intervjuerna och samtalen interfolieras av fotografier, collage och videoklipp för att tydliggöra utvecklingen. Särskilt när det gäller P-Orridge finns det så oerhört mycket att ta av och berätta att bara att välja ut måste ha varit en utmaning.
Gustaf Broms The mystery of Life Film Carl Abrahamsson

Gustaf Broms The mystery of Life Film Carl Abrahamsson

Annons:

Vi möter i två dokumentärfilmer konstnärerna Genesis Breyer P-Orridge och Gustaf Broms. Två likartade personligheter i den bemärkelsen att båda två bryter mot normer och det konventionella. Change itself som titel på filmen om P-orridge och The Mystery of Life i dokumentären om Broms känns helt adekvata och sammanfattar väl de olika konstnärskapen.

Medan P-Orridge har haft en utveckling full av olika samarbetsformer är Gustaf Broms mer av en individualist, som blickar inåt och söker sig till det inre genom olika konstnärliga uttryck. Men det finns också likheter, en undran över vad och var är min själ.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

P-Orridge, aktiv i mer än 50 år, har närmast kultstatus, men har också mött hård kritik och fått hantera juridiska processer för att till exempel ha utmanat kungahuset i hemlandet England. Han angriper också de rådande samhälleliga strukturerna, beskrivet bland annat som totalitär kapitalism. Vem är det egentligen som säger vad som är acceptabelt och vad som inte är det, frågar sig P-Orridge.

Uttryckssätten rent konstnärligt har varierat, och här finns likheter med Broms - men kärnan hos P-Orridge tycks vara poesin. Det är också en poesi som har musikaliska kvalitéer, något som kan som en likhet till industrimusik. I det senare har P-Orridge varit verksam i olika konstellationer och kollektiv.

Konstnärskapets linjer

Som jag ser det så finns det alltså linjer i P-Orridges konstnärskap. Kollektiva insatser, utmanande men också drag av ockultism. Utforskandet går på djupet, så djupt att P-Orridge och hans partner Lady Jaye också arbetar med sina egna kroppar, och genomgår korrigeringar för att bli så lika varandra som möjligt. Kärnfrågan här är både fysisk och psykisk, eller som P-Orridge uttrycker det "kan vi förändra oss eller inte"?

En intressant fråga berör P-Orridge o intervjun, hur påverkas man av konst man inte förstår? I forskningssammanhang kan man diskutera och ha ståndpunkten att forskaren inte kan ta ansvar för hur det framforskade används, men som jag uppfattar P-Orridge menar han att konstnären ändå måste ställa sig frågan, vad händer hos den som tar emot min konst? Dessutom ser han det som centralt för egen del att förstå konstnärs-livet och inte bara konsten i sig.

Gustaf Broms är yngre, svensk och rör sig en annan kontext i P-Orridge. Därför är det också intressant att koppla samman de vinklingar som finns i dessa två Abrahamsson-dokumentärer. Han är i högre grad inriktad mot naturen och medvetandets processer. Vad händer med mig och med omgivningen när jag sitter i tunneln mellan T-Centralen och pendeltågsstationen? 10 personer passerar varje sekund, vad uppfattar de och blir något av det de förnimmer bestående?

Medan P-Orridge arbetat mycket med de musikaliska uttrycken har Broms haft som sin personliga utgångspunkt fotografiet, sedan utvecklat via film, performance och installationer. Tidigt i livet hamnade han hos den kände fotografen Richard Avedon, som ser Broms uppenbara talang. Men Gustaf Broms störs av Avedons och det amerikanska samhällets kommersialism och konsumerism.

Konstnärens verktyg

Vi kan därför följa honom på resor i Asien och på fotvandring mellan uppländska Vendel och Ukraina, tillsammans med en konstnärspartner. Även om partnerskapet finns är Broms i första hand en person som söker sanningen om själen och vänder sig inåt. Frågan att ställa blir då: vilka verktyg behöver jag för detta utforskande?

De exempel på performance och installationer av Broms som Abrahamsson visar är sådana verktyg. Problemen med performance blir dock att de är något övergående för åskådaren, vi måste alltså vara på plats vid rätt tidpunkt för att kunna ta del och reflektera över det skapade - vilket sannolikt innebär en annan upplevelse än det vi upplever via Abrahamssons film.

Broms lever nu, som jag förstått det, på den norduppländska landsbygden och det kan bli intressant att se vilka former detta naturnära liv kommer att ge uttryck för i det konstnärliga sammanhanget. Ska detta också leda till att miljö och natur ännu tydligare kommer in i Broms produktion? Den retrospektiva utställning som visades på Uppsala Konstmuseum för några år sedan, när Broms varit verksam i 20 år, kan behöva förnyas.

Abrahamssons berättarteknik i de båda filmerna är enkel. Enkla utforskande frågor ställs till P-Orridge och Broms, och båda utvecklar och reflekterar kring dessa frågor. Skildringarna är i huvudsak linjära, de tar oss från de första konstnärliga stegen till dagens situation och ambitioner. Intervjuerna och samtalen interfolieras av fotografier, collage och videoklipp för att tydliggöra utvecklingen. Särskilt när det gäller P-Orridge finns det så oerhört mycket att ta av och berätta att bara att välja ut måste ha varit en utmaning. Jag upplever ändå att det vi får se är en helhet och att sammanhang och övergångar i filmerna är naturliga.

Carl Abrahamsson berättar att ytterligare sex filmer, med olika personporträtt, är under färdigställande. Dags att ställa sig frågan: vad blir härnäst Abrahamssons nya stora projekt? Eller kanske det behövs en paus, eller att göra något helt annat, för att sedan kunna komma vidare?

Länkar till filmerna


Filmen om Genesis Breyer P-Orridge: https://vimeo.com/ondemand/changeitself
Filmen om Gustaf Broms: https://vimeo.com/ondemand/themysteryoflife

Tidigare artiklar i Tidningen Kulturen:
Om Gustaf Broms:
http://tidningenkulturen.se/index.php/film/filmkritik/6735-film-dvd-back-to-human-nature-producent-carl-abrahamsson
http://tidningenkulturen.se/index.php/konst/konstkritik/4268-konst-gustaf-broms-pppsala-konstmuseum-
http://tidningenkulturen.se/index.php/konst/konstens-portraett/2113-gustaf-broms--det-oskyldiga-s-vitalitet
Om Genesis Breyer P-Orridge:
Om industrimusik: http://tidningenkulturen.se/index.php/musik/essaeer-om-musik/282-industrimusiken-frelektronisk-pornografi-till-ockultism

Thomas Wihlman

Klicka här för att söka efter böcker hos Bokus apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Klicka här för att söka efter artiklar hos CDON.com apropå den här artikeln.
Varje köp via denna länk stödjer TK.

Ur arkivet

view_module reorder

Benjamin

Av: Håkan Eklund | Kulturen strippar | 16 augusti, 2011

Basale element i Hegels filosofi

Innledning Det gis mange slags typer av filosofi, og én av disse er Hegels filosofi. Tankegangen i den filosofiske konsepsjonen til Hegel slik. Mennesket er av ånd, der ånden er tredelt ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 27 december, 2014

The God of Carnage med SEST

SEST - The Stockholm English Speaking Theatre är en teatergrupp som spelar bara på engelska. Regissören Samuele Caldognetto och skådespelarna Cheryl Murphy, Kristina Leon och Ingela Lundh driver gruppen sedan flera ...

Av: Guido Zeccola | Reportage om scenkonst | 23 februari, 2013

Amerikansk samtidsestetik för tre stämmor

Mirror in New York av Hebriana Alainentalo Autentiska textstrimlor, diskret nedtecknade, översatta och härmed saluförda av Alan Asaid.   I $ 18 Att utan ord och mening Rusta för en vår Utan ...

Av: Alan Asaid | Utopiska geografier | 05 januari, 2009

Whilde Stefan. Foto: Samuel Dante

Anteckningar om shoppingbordeller, bortgjordhet, D-vitamin och Einsteins mirakel

En ny månadskrönika av Stefan Whilde som berättar i 4 punkter om mycket och om inget.

Av: Stefan Whilde | Stefan Whilde | 01 mars, 2015

Sofie Livebrant, ”Lighthouse Stories”. Brus och Knaster/Playground.

Lighthouse Stories - Sofie Livebrant

Sofie Livebrant säger att hon läser för att bli inspirerad. Det är lätt att tro henne. Hon har tidigare bland annat tolkat Dan Andersson, Karin Boye och Emily Dickinson och ...

Av: Belinda Graham | Musikens porträtt | 03 februari, 2016

Att skapa tillsammans med andra – om Click festivalen i Helsingör

För fyra år sedan startade Mikael Fock och Casper Øbro New Media Art festivalen Click i Helsingör i Danmark. Under åren har festivalen växt sig allt större med konstutställningar, musikframträdande ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 27 Maj, 2014

När folkbildningsrörelsen kom till Hälsingland

Den 14 september hade jag glädjen att få vara med när biblioteket i Hudiksvall fyllde 100 år. Det väckte en rad minnen, varav det första handlar om min farmor Therese. Hon ...

Av: Mats Myrstener | Kulturreportage | 11 november, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.