Carsten Palmer Schale

Carsten Schale - 16 dikter (till TD)

Carsten Palmer Schale är främst dr. i sociologi och forskare och författare i filosofi, men har under de senaste 25 åren sysslat alltmer med skönlitteratur (där han också har universitetsutbildning) ...

Av: Carsten Palmer Schale | 14 september, 2015
Utopiska geografier

Peter Nilsons deus ex machina

Peter Nilson (1937-1998) började under 1960-talet att studera i Uppsala, först matematik, därefter teoretisk fysik, estetik, idé- och lärdomshistoria och astronomi. Från 1977 var Peter Nilson författare på heltid inom ...

Av: Göran af Gröning | 03 juni, 2014
Litteraturens porträtt

Bob Dylan, människor och myter

Sommaren 2009 stoppades en man av polis i Long Branch, New Jersey. Regnet vräkte ner. Mannen stoppades efter att en boende i området hade ringt polisen och berättat om en ...

Av: Björn Augustson | 09 mars, 2012
Essäer om musik

Rolf Zandén – dikter i naturen

Rolf Zandén. Född 1945 och bosatt i Karlstad, har nästan alltid skrivit dikter; givit ut 7 egna diktsamlingar samt deltagit i en del antologier, nu senast i höstas i en ...

Av: Rolf Zandén | 16 april, 2012
Utopiska geografier

En mindre känd sida av Satyajit Ray



bertilr.jpg
Artikelförfattaren på gravplatsen i Kolkata.

Oscarsbelönade Satyajit Ray tillhör gruppen om ett dussintal filmmakare som intar en alldeles speciell ställning i film­historien. Han föddes i Kolkata (Calcutta) 1921 och avled där 1992. I Sverige har han ibland kallats Indiens Ingmar Bergman, men det är närmast ett understatement. Ray var som film­makare mycket mer än bara en regissör, menar Bertil Falk.

 

Satyajit Ray var författare, tecknare och grafiker som ritade kläderna, formgav scenbilder och skrev inte oväntat själv sina manuskript, även då han filmatiserade andra författares verk. Det hände också att han komponerade musiken och stod bakom kameran. Något av en total filmmakare med andra ord.

Satyajit Ray hade den uppfattningen att ett filmmanus är så viktigt att han inte ville göra film på något annat språk än sitt modersmål bengali. Mot slutet av sitt liv gjorde han ändå en film på hindi. Det var antagligen frestande att filmatisera den indiske nationalskalden Prem Chands hindi-novell Shatranj Ke Khilari (Schackspelarna), som handlar om två män som besatta av schackspel struntar i att det pågår ett krig mot engelsmännen runt omkring dem. Flera av Rays filmer har visats på svensk teve, men han är mest känd bland cineastrar.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mindre känt även bland dem är att han hemma i Kolkata och Väst-Bengalen, och förmodligen också i grannlandet Bangla-Desh, var och fortfarande är en populär författare av sagor, deckare och science fiction. Hans farfar gav ut en tidskrift för barn och ungdom. Ray fortsatte att ge ut den och skrev sagor för småbarn och berättelser riktade till barn och ungdom.

Det visade sig snart att dessa berättelser lästes långt upp i åldrarna. Intrigerna är mer mysiga än märkliga och en anledning till populariteten torde vara de exo­tiska miljöer som Ray för sina läsare till, exempelvis den engelska begravningsplatsen mitt i kulturstaden Kolkata, som även för stadens invånare ter sig exotisk – om de nu alls känner till den.

Ray var påverkad av Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes, men till skillnad från Holmes, som bara har en sajdkick i doktor Watson, håller sig Rays detektiv Feluda med två ”medhjälpare”. Den ene är hans unge kusin Topshe, som han lär upp i detekterandets konst, och den andre är Lalmohan Babu, en författare av pangpangberättelser, som är späckade med faktafel och publiceras som kioskdeckare.

Samtliga noveller och långnoveller om Feluda finns översatta till engelska och utgivna av Penguin Books India i sju paperbackutgåvor, som numera bör gå att få tag i via internet. Även flera av hans science fiction-berättelser och filmessäer finns publicerade på engelska, men tyvärr inte på svenska.

Inspirerad av Vittorio de Sicas film Cykeltjuven, som drabbade Ray som något av en uppenbarelse, skapade han den i filmkretsar berömda trilogin, som inleddes med Pather Panchali. Men han gjorde också filmer, som var mer direkt riktade till hemmapubliken genom att filmatisera sina egna sagor och berättelser. Således blev det två deckarfilmer med Feluda, Sonar Kela (Det gyllene fortet), som utspelar sig i Rajastan, och Joi Baba Felunath (Elefantguden), som utspelar sig i Varanasi. Elefantguden såg jag första gången för många år sedan på svensk teve. Den innehåller bland annat en nervpirrande knivkastarscen, som man inte glömmer i första taget. I båda dessa filmer, liksom i debutfilmen Pather Panchali, spelar ett par unga pojkar viktiga roller.

Rays favoritskådespelare Soumitra Chatterjee har talat om för mig att det gjorts några tevefilmer med Feluda, men dessa tycks – till skillnad från långfilmerna – inte ha getts ut på DVD.

Hur såg Satyajit Ray på Ingmar Bergman? Det enda jag egentligen vet på den punkten är följande citat från Rays bok Our Films, Their Films (1976), där han skriver så här: ”Jag betvivlar att Smultronstället hade filmats om inte Bergman hade behov av att hylla Victor Sjöström.” Tja, kanske det.

Bertil Falk

Ur arkivet

view_module reorder

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | Litteraturens porträtt | 05 oktober, 2011

The conductor by Percival. Detail

Who is a Human Being in Time’s Play? By Percival

Who is asleep, who is awake, in our busy business life, where we hope to rediscover a lost paradise?

Av: Percival | Utopiska geografier | 05 Maj, 2016

“The elitism of talent and the tyranny of appearance”

En romantiskt sinnad kan kalla det för skönhet, en pragmatiker kan benämna det estetik; det finns en mängd olika beteckningar för konstens självändamål. Oavsett ordval torde framgå för varje normalt ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om konst | 26 december, 2017

Å leve i forbindelsen. Del II

I filosofi er forståelse det basale Det er ikke alltid slik at jeg forstår det jeg selv har uttrykt, og når det er slik at jeg har vansker med å forstå ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 29 oktober, 2012

Häxorna, inkvisitionen och Camus dröm om Arkadien

Förnuftsmässigt vet vi och via socialantropologin har vi lärt oss att trolldom förekommit, förekommer och kommer förekomma i alla samhällsformer, under varje religiös täckmantel. Redan Romarrikets kejsare Constantinus (337-336 f.Kr.) ...

Av: Bo I. Cavefors | Essäer om litteratur & böcker | 22 januari, 2009

Sentrale element i oldtidens filosofi: Fra Platon til Plotin

Det er svært mye som ikke er en reell opsjon for meg som filosof, som for eksempel at jeg ikke kan overta de gamle grekernes allmenne forestillingsverden. med dens mange ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 19 augusti, 2010

En avsevärd del av mig är inte här. Intyervju med Ulrika Nielsen

Vitt dis över strömmen och mellan husen i Gamla stan. Det hänger julgranspynt i skyltfönstret till en affär som ännu inte har öppnat och utanför cafét tar hon av sig ...

Av: Jessica Poikkijoki | Litteraturens porträtt | 14 december, 2010

Ezra Pound

Dag Hammarskjölds stora insats för poesin: frigivningen av Ezra Pound

I Dag Hammarskjölds magnifika livsverk finns ett lite udda inslag. Under sin tid som generalsekreterare för FN engagerade han sig under många år för en av patienterna på sinnessjukhuset St ...

Av: Torsten Rönnerstrand | Essäer om litteratur & böcker | 28 april, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.