Rosa Luxemburgs martyrium

I förordet till antologin Röster om Rosa Luxemburg (1998) berättar Göran Greider om hur det gick till när Rosa Luxemburg mördades den 15 januari 1919. Fyra soldater kommer för att ...

Av: Mohamed Omar | 07 januari, 2014
Essäer om politiken

Yrkestrubadurernas 40-årsjubileum. Intervju med Pierre Ström

  YTF, Yrkestrubadurernas förening, bildades 1971. Initiativtagare var bland andra Fred Åkerström (föreningens förste ordförande), Cornelis Vreeswijk, Finn Zetterholm, Bengt Sändh, Pierre Ström, Lars Göransson och Torgny Björk. På den svenska ...

Av: Johannes Flink | 28 februari, 2011
Musikens porträtt

Stilbild ur The PIcture of Dorian Gray (1945

Den hemsökta målningen

Dorian Gray önskar sig evig ungdom, men hans önskning har ett pris. Hans kropp förblir evigt ung medan hans själ blir allt mer depraverad. I centrum för Oscar Wildes roman ...

Av: Mathias Jansson | 14 december, 2015
Essäer om konst

Bokmässan 2017 med Bildning, Luther, Röster från Irland och den blåvita 100-åringen 

Bildning - detta är årets tema på Bokmässan i Göteborg. Man passar bland annat på att fira 500-års jubileet av reformationen, en process som präglat europeisk historia och som ledde ...

Av: Belinda Graham | 28 september, 2017
Kulturreportage

Den nya tidens skräck



skrck.jpg
 

Den nya tidens skräck

Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars mål är att verka som en äkta snuff-film; detta genom att använda sig av handkamera, skippa ljussättning samt leverera mängder av lidande i form utav blod, spyor och exkrementer. Fred Vogel ger oss inga illusioner om en positiv existens, däremot ger han oss en realistisk bild av en verklighet som inte vill veta av några gränser. Det är med en obeskrivlig svärta som en av Vogels förövare lustmördar en ung flicka och avslutar det hela med den krassa kommentaren: ”Nu behöver du inte tänka på att bli vuxen i alla fall.”


Den nya skräcken innefattar även andra extremiteter till regissörer t.ex. Nacho Cerda (Aftermath), Karim Hussain (Subconscious Cruelty) och Lucifer Valentine (Slaughtered Vomit Dolls). Alla strävar de efter att ge skräcken ett nytt ansikte.
– Jag känner verkligen att vi tillsammans är en viktig del av skräckfilmens utveckling, vi ser och tänker skräck på ett helt nytt sätt. Historia skapas just nu. En stor del av denna kreativitet beror självklart på den nya digitala tekniken; det gör mig så glad att veta att jag helt ensam, eller med ett ytterst litet team, kan göra de filmer jag vill utan att någon utomstående lägger sig i och förstör den artistiska friheten, säger Lucifer Valentine.
För ett år sedan släppte han ifrån sig Slaughtered Vomit Dolls, det var i samma veva som han startade upp produktionsbolaget Kingdom of Hell, ingick en pakt med Satan och introducerade undergroundscenen för den nya genren Vomit Gore, en slags erotisk mix av våld och spyor. Om man nu mot all förmodan inte tycker att ovanstående fakta räcker skulle man kunna addera ett incestuöst förhållande med blind syster, en tagline (till Slaughtered Vomit Dolls) som lovar: ”What you are about to see are Satan’s proudest moments” och en förkärlek för Kurt Cobain, skräck och porr.
– De som tycker om mina filmer är väldigt öppensinnade, de är inte rädda för förändringar eller nya idéer och gillar sådant som är skruvat eller vridet, som inte omedelbart går att kategorisera eller förklara; det som faller utanför ramen.
Likväl som det finns de som uppskattar Valentines morbiditet, finns det de som föraktar den. Valentine själv tror att det beror på det okonventionella i materialets natur och att vissa människor har problem med att hantera ämnen de inte förstår sig på.
– Mitt jobb som konstnär går delvis ut på att ”beröra” dessa människor, så att de projicerar sitt självhat på mig. De som upprörs mest är de som tror sig veta hur skräckfilm, eller vilken film som helst för den delen, ska se ut.
Skräckfilmen idag är betydligt mer grafisk än dåtidens och med dåtidens avses genren innan 1999 (undantag reserveras). 1999 släppte kanadensaren Karim Hussain ifrån sig den psykedeliskt mardrömsaktiga Subconscious Cruelty och banade därmed väg för vad som komma skulle. Subconscious Cruelty är en febrig fragmentarisk konstfilm som inte väjer för realistiska vålds- eller sexskildringar. Bebisar slaktas sekunderna efter att de blivit förlösta, sex idkas med naturen och Jesus slits sönder och samman av nakna kvinnor (i en kyrka till råga på allt).
Vad gäller mainstreamskräcken så eftersträvar även den samma chockartade uttryck, inom de ramar som censuren tillåter. Men här kan vi dock ana ett visst underhållningsvärde mellan varven, en svart, förlösande, humor som inte riktigt anammats av underground­pionjärerna.
Vad de båda lägren har gemensamt är en respektlöshet när det kommer till att leva. Det finns inga gränser för vad man får och inte får göra med det mänskliga köttet, allt är tillåtet. Reglerna som Wes Craven förde upp till ytan i och med Scream gäller alltså inte längre. Det spelar ingen roll hur mycket droger eller sex som brukas, ett lustfyllt utagerande innebär inte längre strikt bestraffning; alla kan drabbas. Något Eli Roth definitivt bekräftar med tortyrskräckisen Hostel, här dör de skötsamma först. Eli Roth som debuterade med Cabin Fever 2002 har gjort succé med nästan allt han tagit sig för och är en del av det gäng filmmakare som går i täten för den extrema mainstreamskräckvågen. Här finner vi bl.a. Rob Zombie, Alexandre Aja och Neil Marshall. Alla är de ute efter att skrämma sin publik, men inte nödvändigtvis genom att överdriva det grafiska.
– Balansen mellan att visa våld i bild eller att göra det off-camera och enbart med ljud är delikat, för om man tar i för mycket och enbart satsar på gore riskerar man att förlora skrämselfaktorn i sig, säger Eli Roth.
Anbelangandes den extrema skräckens nya omslagspojke, Lucifer Valentine, så får det subtila vara.
– Jag kan säga såhär: ReGOREgitated Sacrifice är extremt brutal; vad gäller ultravåld och surrealism så har vi överträffat oss själva. Annars så tar den vid där SVD slutade och fortsätter med att Angela Aberdeen strålar samman med Satan. ReGOREgitated Sacrifice utvecklar också Angela och Kurt Cobains synkroniserade självmord. Jag har just slutfört efterbearbetningen av filmen och kommer att släppa den i slutet av sommaren.
Tycka vad man vill om dessa excesser, men de är och förblir en del av vårt filmklimat, en del som påverkar långt utanför dess egentliga gränser och speglar desperationen uti vilken vi lever våra inrutade liv. Våldet öppnar upp betraktaren och verkar på ett förlösande sätt: medvetenhet föds, illusionen bryts och en annan verklighet erbjuds, valet är sedan fritt.

Magnus Blomdahl

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Edgar Varèse – en ljudets mästare och befriare

Vi upplever nu en tid när det ekonomiska tänkandet ramar in våra liv som ofta saknar meningsfullt innehåll. Konstens kraftkälla, som Varèse såg som en huvudrollsinnehavare, behövs mer än någonsin. Vem ...

Av: Percival | Musikens porträtt | 04 augusti, 2012

Ulf Stenberg ur Den gamle stinsen DEL 5

Korta berättelser av Ulf Stenberg från boken Den gamle stinsen.

Av: Ulf Stenberg | Utopiska geografier | 10 Maj, 2017

Vilhelm Moberg- En väldig grep i sin samtids kompost

Det finns en andaktsfull helighet i omnämnandet av författaren Vilhelm Moberg, en sakral vördnad för den väldige smålänningen där epiteten och metaforerna kring författaren tycks har rötter fotade rakt ned ...

Av: Benny Holmberg | Litteraturens porträtt | 23 augusti, 2010

Simon O Pettersson. Den tübingska estetdöden

Friedrich Schlegel skriver i ett fragment: ”Nur derjenige kann ein Künstler sein, welcher eine eigne Religion, eine originelle Ansicht des Unendlichen hat.“ Jag tror detta är en korrekt uppfattning. Poesi ...

Av: Simon O Pettersson | Utopiska geografier | 03 mars, 2014

Skolan i Aten av Rafael

Jag läser som jag vill och funderar som jag tänker

De lärda må tvista med de olärda om vad som kan vara god litteratur. Kan det möjligtvis vara så, att läsandet av vissa böcker höjer såväl känsla som intellekt ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 10 september, 2015

Veckan från Hyllan. Vecka 39, 2012

Sverige regeras av ”Det nya arbetarpartiet”. Deras huvudkonkurrent är det gamla arbetarpartiet. Lite märkligt att de två största partierna vill kalla sig för arbetarpartier, nya eller gamla, när de samtidigt ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 22 september, 2012

Mauro Luppichini. Arktis

Mauro Luppichini är en italiensk författare. Han har dock bott i Sverige i fem decennier och arbetat bland annat som bibliotekarie i Uppsala. Men han har alltid skrivit och publicerat ...

Av: Mauro Luppicchini | Utopiska geografier | 02 december, 2013

Landet som är vårt land är sig inte längre likt

Landet som är vårt land har förändrats, och förändrats i grunden. Jag tror det började med Kjell-Olof Feldt, en gång finansminister vid Ingvar Carlssons sida. Minns ni hur han allvarligt ...

Av: Crister Enander | Essäer om samhället | 17 oktober, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.