Medvetenhet och praxis. Om Bengt Nerman

När jag i På avstånd och nära skriver om "synlägen", är de något som uppstått genom erfarenhet i specifika situationer: livserfarenhet, vari ingår det slags erfarenhet man får genom att ...

Av: Gunnar Lundin | 09 juni, 2010
Essäer om litteratur & böcker

Varhelst utom världen

  Bo Cavefors. Foto: Carl Abrahamsson Varhelst utom världen I Bo Cavefors verk agerar människor, normbrytande eller ej, som om de redan vore frigjorda, som om de vore fullständigt opåverkade av samhällets rådande ...

Av: Mårten Björk | 04 augusti, 2007
Litteraturens porträtt

Välorienterad översikt med slagsidaPia Hellertz, Paradigmskifte på gång?

Pia Hellertz lärde jag känna på en forskarkurs ”Mot ett holistiskt-dialektiskt paradigm”, som Joachim Israel och jag höll i Örebro 1989. Kursen väckte förhoppningsvis en del tankar hos deltagarna, i ...

Av: Erland Lagerroth | 18 december, 2012
Essäer

Parmenides från Elea

Mellan det VI:e och det V:e seklet f.Kr. levde en man som hette Parmenides, i en stad som hette Elea (eller Yele), det nuvarande Velia (nära Ascea), söder om Neapel. Han ...

Av: Guido Zeccola | 09 november, 2009
Övriga porträtt

Den nya tidens skräck



skrck.jpg
 

Den nya tidens skräck

Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars mål är att verka som en äkta snuff-film; detta genom att använda sig av handkamera, skippa ljussättning samt leverera mängder av lidande i form utav blod, spyor och exkrementer. Fred Vogel ger oss inga illusioner om en positiv existens, däremot ger han oss en realistisk bild av en verklighet som inte vill veta av några gränser. Det är med en obeskrivlig svärta som en av Vogels förövare lustmördar en ung flicka och avslutar det hela med den krassa kommentaren: ”Nu behöver du inte tänka på att bli vuxen i alla fall.”


Den nya skräcken innefattar även andra extremiteter till regissörer t.ex. Nacho Cerda (Aftermath), Karim Hussain (Subconscious Cruelty) och Lucifer Valentine (Slaughtered Vomit Dolls). Alla strävar de efter att ge skräcken ett nytt ansikte.
– Jag känner verkligen att vi tillsammans är en viktig del av skräckfilmens utveckling, vi ser och tänker skräck på ett helt nytt sätt. Historia skapas just nu. En stor del av denna kreativitet beror självklart på den nya digitala tekniken; det gör mig så glad att veta att jag helt ensam, eller med ett ytterst litet team, kan göra de filmer jag vill utan att någon utomstående lägger sig i och förstör den artistiska friheten, säger Lucifer Valentine.
För ett år sedan släppte han ifrån sig Slaughtered Vomit Dolls, det var i samma veva som han startade upp produktionsbolaget Kingdom of Hell, ingick en pakt med Satan och introducerade undergroundscenen för den nya genren Vomit Gore, en slags erotisk mix av våld och spyor. Om man nu mot all förmodan inte tycker att ovanstående fakta räcker skulle man kunna addera ett incestuöst förhållande med blind syster, en tagline (till Slaughtered Vomit Dolls) som lovar: ”What you are about to see are Satan’s proudest moments” och en förkärlek för Kurt Cobain, skräck och porr.
– De som tycker om mina filmer är väldigt öppensinnade, de är inte rädda för förändringar eller nya idéer och gillar sådant som är skruvat eller vridet, som inte omedelbart går att kategorisera eller förklara; det som faller utanför ramen.
Likväl som det finns de som uppskattar Valentines morbiditet, finns det de som föraktar den. Valentine själv tror att det beror på det okonventionella i materialets natur och att vissa människor har problem med att hantera ämnen de inte förstår sig på.
– Mitt jobb som konstnär går delvis ut på att ”beröra” dessa människor, så att de projicerar sitt självhat på mig. De som upprörs mest är de som tror sig veta hur skräckfilm, eller vilken film som helst för den delen, ska se ut.
Skräckfilmen idag är betydligt mer grafisk än dåtidens och med dåtidens avses genren innan 1999 (undantag reserveras). 1999 släppte kanadensaren Karim Hussain ifrån sig den psykedeliskt mardrömsaktiga Subconscious Cruelty och banade därmed väg för vad som komma skulle. Subconscious Cruelty är en febrig fragmentarisk konstfilm som inte väjer för realistiska vålds- eller sexskildringar. Bebisar slaktas sekunderna efter att de blivit förlösta, sex idkas med naturen och Jesus slits sönder och samman av nakna kvinnor (i en kyrka till råga på allt).
Vad gäller mainstreamskräcken så eftersträvar även den samma chockartade uttryck, inom de ramar som censuren tillåter. Men här kan vi dock ana ett visst underhållningsvärde mellan varven, en svart, förlösande, humor som inte riktigt anammats av underground­pionjärerna.
Vad de båda lägren har gemensamt är en respektlöshet när det kommer till att leva. Det finns inga gränser för vad man får och inte får göra med det mänskliga köttet, allt är tillåtet. Reglerna som Wes Craven förde upp till ytan i och med Scream gäller alltså inte längre. Det spelar ingen roll hur mycket droger eller sex som brukas, ett lustfyllt utagerande innebär inte längre strikt bestraffning; alla kan drabbas. Något Eli Roth definitivt bekräftar med tortyrskräckisen Hostel, här dör de skötsamma först. Eli Roth som debuterade med Cabin Fever 2002 har gjort succé med nästan allt han tagit sig för och är en del av det gäng filmmakare som går i täten för den extrema mainstreamskräckvågen. Här finner vi bl.a. Rob Zombie, Alexandre Aja och Neil Marshall. Alla är de ute efter att skrämma sin publik, men inte nödvändigtvis genom att överdriva det grafiska.
– Balansen mellan att visa våld i bild eller att göra det off-camera och enbart med ljud är delikat, för om man tar i för mycket och enbart satsar på gore riskerar man att förlora skrämselfaktorn i sig, säger Eli Roth.
Anbelangandes den extrema skräckens nya omslagspojke, Lucifer Valentine, så får det subtila vara.
– Jag kan säga såhär: ReGOREgitated Sacrifice är extremt brutal; vad gäller ultravåld och surrealism så har vi överträffat oss själva. Annars så tar den vid där SVD slutade och fortsätter med att Angela Aberdeen strålar samman med Satan. ReGOREgitated Sacrifice utvecklar också Angela och Kurt Cobains synkroniserade självmord. Jag har just slutfört efterbearbetningen av filmen och kommer att släppa den i slutet av sommaren.
Tycka vad man vill om dessa excesser, men de är och förblir en del av vårt filmklimat, en del som påverkar långt utanför dess egentliga gränser och speglar desperationen uti vilken vi lever våra inrutade liv. Våldet öppnar upp betraktaren och verkar på ett förlösande sätt: medvetenhet föds, illusionen bryts och en annan verklighet erbjuds, valet är sedan fritt.

Magnus Blomdahl

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Fredrik F. G. Granlund

Författarpresentation, Fredrik F. G. Granlund:   Jag är Mästaren utan Margarita, en intelligent och tankfull idiot, ett sovande svärd, ett rorschacktest på himlen, ett refuserat Bamseavsnitt, en ambitiös pacifist, vansinnig med förstånd ...

Av: Fredrik FG Granlund | Utopiska geografier | 19 december, 2011

En resa till makedonien-ett annorlunda minne av första världskrigets utbrott

Thessaloniki är Greklands andra stad med ungefär en och en halv miljon innevånare och belägen i mellersta Makedonien, en region som har varit utsatt för många konflikter under 1900-talet. Staden var ...

Av: Jens Wallén | Kulturreportage | 04 juni, 2014

En västerbottnisk teatersjäl

TEMA VÄSTERBOTTEN Teater måste röra på sig. Våga. Experimentera. Där har vi också förklaringen till den ofullständiga stavningen – Teatr Weimar – en teater i förändring. Nyligen tilldelas grundaren, Skelleftesonen Jörgen ...

Av: Jenny Petersson | Konstens porträtt | 07 februari, 2008

Staffan Hellstrand och Roger Karlsson, foto Linda Berg

Dundersuccé på musikaliskt jubileum

Roger Karlsson är en sympatisk artist, som skriver fina texter med bra melodier. Roger Karlsson är en punkare med massor med energi

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 oktober, 2016

Den esoteriska betydelsen av julen

I de kanoniska evangelierna finns inget exakt datum för Jesusfödelsen, och det var därför som kristna redan under de första seklerna försökte finna ett datum, något som skapade kaos bland ...

Av: Guido Zeccola | Essäer om religionen | 22 december, 2013

Tutta Rolf fixar majonäsen i Vi som går köksvägen

Den (o)husliga gudinnan är tillbaka

Romanen The Undomestic Goddess av Sophie Kinsella blev en stor succé i hemlandet England och översatt till flera språk. Bland annat svenska. Men kritikerna var upprörda. De tyckte det var ...

Av: Belinda Graham | Essäer om film | 02 september, 2016

Non, rien de rien, non je ne regrette rien

Nyligen läste jag någonstans att det flest människor ångrar på sin dödsbädd är att de inte uppfyllde sina drömmar. Det är djupt tragiskt och visar hur man liksom fastnar i ...

Av: Jessica Johansson | Jessica Johansson | 04 juli, 2012

Riva ner och bygga nytt – eller hur man demolerar en konstinstitution

I hörnet står en maskin som snurrar ett järnklot runt sin egen axel. Varje gång järnklotet träffar betongväggen i galleriet ryker dammet och murbruk faller ner på golvet. Som en ...

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 22 december, 2014

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.