Samuel Palmer – Den pastorala idyllens mästare

Vi lever idag i en värld så långt ifrån den pastorala idyllen som tänkas kan. Krig, terror och bestialiska våldsbrott och mord mot oliktänkande rapporteras ständigt från jordens alla hörn ...

Av: Lena Månsson | 10 september, 2014
Konstens porträtt

Klassängslighetens dialektik

Nu talar vi kulturellt kapital. Klass. Klyftor. Vi är medelklassen. Vi är osäkra, men vi vet hur man är fel eller rätt. Vi är den osäkra medelvägen. Vi skäms. Vi ...

Av: Nina Ahlzén | 13 december, 2012
Kulturreportage

Aurora Borealis

 Foto: Joshua Strang Aurora Borealis Vem var Kristian Birkeland, mannen som lyckades lösa norrskenets gåta? Crister Enander skärskådar den uppfinningsrike och vetgirige fysikern.  Besatthet och genialitet går som bekant ofta hand i ...

Av: Crister Enander | 04 december, 2007
Kulturreportage

Scenografi från barockteatern i Cesky Krumlov. Foto: Mathias Jansson

Barockteatern i Cesky Krumlov

Mathias Janssons resa till Tjeckien avslutas med en artikel om Barockteatern i Cesky Krumlov, rik av konst och historia.

Av: Mathias Jansson | 27 september, 2015
Essäer om konst

Den nya tidens skräck



skrck.jpg
 

Den nya tidens skräck

Dagens skräckscen kan man dela upp i mainstream och underground. Undergroundscenen exploderade egentligen redan år 2001 med Fred Vogels ökända August Underground, en nihilistisk sadism vars mål är att verka som en äkta snuff-film; detta genom att använda sig av handkamera, skippa ljussättning samt leverera mängder av lidande i form utav blod, spyor och exkrementer. Fred Vogel ger oss inga illusioner om en positiv existens, däremot ger han oss en realistisk bild av en verklighet som inte vill veta av några gränser. Det är med en obeskrivlig svärta som en av Vogels förövare lustmördar en ung flicka och avslutar det hela med den krassa kommentaren: ”Nu behöver du inte tänka på att bli vuxen i alla fall.”


Den nya skräcken innefattar även andra extremiteter till regissörer t.ex. Nacho Cerda (Aftermath), Karim Hussain (Subconscious Cruelty) och Lucifer Valentine (Slaughtered Vomit Dolls). Alla strävar de efter att ge skräcken ett nytt ansikte.
– Jag känner verkligen att vi tillsammans är en viktig del av skräckfilmens utveckling, vi ser och tänker skräck på ett helt nytt sätt. Historia skapas just nu. En stor del av denna kreativitet beror självklart på den nya digitala tekniken; det gör mig så glad att veta att jag helt ensam, eller med ett ytterst litet team, kan göra de filmer jag vill utan att någon utomstående lägger sig i och förstör den artistiska friheten, säger Lucifer Valentine.
För ett år sedan släppte han ifrån sig Slaughtered Vomit Dolls, det var i samma veva som han startade upp produktionsbolaget Kingdom of Hell, ingick en pakt med Satan och introducerade undergroundscenen för den nya genren Vomit Gore, en slags erotisk mix av våld och spyor. Om man nu mot all förmodan inte tycker att ovanstående fakta räcker skulle man kunna addera ett incestuöst förhållande med blind syster, en tagline (till Slaughtered Vomit Dolls) som lovar: ”What you are about to see are Satan’s proudest moments” och en förkärlek för Kurt Cobain, skräck och porr.
– De som tycker om mina filmer är väldigt öppensinnade, de är inte rädda för förändringar eller nya idéer och gillar sådant som är skruvat eller vridet, som inte omedelbart går att kategorisera eller förklara; det som faller utanför ramen.
Likväl som det finns de som uppskattar Valentines morbiditet, finns det de som föraktar den. Valentine själv tror att det beror på det okonventionella i materialets natur och att vissa människor har problem med att hantera ämnen de inte förstår sig på.
– Mitt jobb som konstnär går delvis ut på att ”beröra” dessa människor, så att de projicerar sitt självhat på mig. De som upprörs mest är de som tror sig veta hur skräckfilm, eller vilken film som helst för den delen, ska se ut.
Skräckfilmen idag är betydligt mer grafisk än dåtidens och med dåtidens avses genren innan 1999 (undantag reserveras). 1999 släppte kanadensaren Karim Hussain ifrån sig den psykedeliskt mardrömsaktiga Subconscious Cruelty och banade därmed väg för vad som komma skulle. Subconscious Cruelty är en febrig fragmentarisk konstfilm som inte väjer för realistiska vålds- eller sexskildringar. Bebisar slaktas sekunderna efter att de blivit förlösta, sex idkas med naturen och Jesus slits sönder och samman av nakna kvinnor (i en kyrka till råga på allt).
Vad gäller mainstreamskräcken så eftersträvar även den samma chockartade uttryck, inom de ramar som censuren tillåter. Men här kan vi dock ana ett visst underhållningsvärde mellan varven, en svart, förlösande, humor som inte riktigt anammats av underground­pionjärerna.
Vad de båda lägren har gemensamt är en respektlöshet när det kommer till att leva. Det finns inga gränser för vad man får och inte får göra med det mänskliga köttet, allt är tillåtet. Reglerna som Wes Craven förde upp till ytan i och med Scream gäller alltså inte längre. Det spelar ingen roll hur mycket droger eller sex som brukas, ett lustfyllt utagerande innebär inte längre strikt bestraffning; alla kan drabbas. Något Eli Roth definitivt bekräftar med tortyrskräckisen Hostel, här dör de skötsamma först. Eli Roth som debuterade med Cabin Fever 2002 har gjort succé med nästan allt han tagit sig för och är en del av det gäng filmmakare som går i täten för den extrema mainstreamskräckvågen. Här finner vi bl.a. Rob Zombie, Alexandre Aja och Neil Marshall. Alla är de ute efter att skrämma sin publik, men inte nödvändigtvis genom att överdriva det grafiska.
– Balansen mellan att visa våld i bild eller att göra det off-camera och enbart med ljud är delikat, för om man tar i för mycket och enbart satsar på gore riskerar man att förlora skrämselfaktorn i sig, säger Eli Roth.
Anbelangandes den extrema skräckens nya omslagspojke, Lucifer Valentine, så får det subtila vara.
– Jag kan säga såhär: ReGOREgitated Sacrifice är extremt brutal; vad gäller ultravåld och surrealism så har vi överträffat oss själva. Annars så tar den vid där SVD slutade och fortsätter med att Angela Aberdeen strålar samman med Satan. ReGOREgitated Sacrifice utvecklar också Angela och Kurt Cobains synkroniserade självmord. Jag har just slutfört efterbearbetningen av filmen och kommer att släppa den i slutet av sommaren.
Tycka vad man vill om dessa excesser, men de är och förblir en del av vårt filmklimat, en del som påverkar långt utanför dess egentliga gränser och speglar desperationen uti vilken vi lever våra inrutade liv. Våldet öppnar upp betraktaren och verkar på ett förlösande sätt: medvetenhet föds, illusionen bryts och en annan verklighet erbjuds, valet är sedan fritt.

Magnus Blomdahl

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Italiensk nynaturalism kantad av spiritualitet. Intervju med Gianluca De Serio

 Den italienska filmen har, trots de enorma svårigheter som landet brottas med, under den senaste tiden fått ett slags renässans. Det lutar mest åt en ny genre och nya stilgrepp ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 26 oktober, 2012

Farväl arbetsförmedlingen!

Jag har sagt upp mig från arbetsförmedlingen. Jag känner mig befriad. Jag känner mig lättad och plötsligt kom det en massa kraft till mig, och lust som jag inte känt ...

Av: Stina Tobiasson | Gästkrönikör | 22 februari, 2013

Ivan Aguéli. Bergsby. Foto: Courtesy Wikipedia

Aguéli och den solära logiken

Den esoteriska visheten är det som förenar alla mystiska traditioner i Öst och Väst. Poeten och författaren Bo Gustavsson skriver om mystikern och målaren Ivan Aguélis esoteriska lära.

Av: Bo Gustavsson | Essäer om religionen | 24 maj, 2017

Ungdomlig revolt i bildningsromanen Om Wilhelm Meisters läroår av Goethe

Det är sent 1700-tal och den tyske köpmanssonen Wilhelm Meister vill bryta sig loss från sin instängda borgerliga familj och ge sig ut i världen. Efter upptäckten av att hans ...

Av: Elin Schaffer | Essäer om litteratur & böcker | 18 januari, 2014

Malin Bergman Gardskär. Foto Privat

Mannens rätt att få utöva makt

Inget är så känsligt som att kritisera det manliga beteendet, både den enskilda individens samt de beteenden män i grupp har en tendens att nedlåta sig till. Inget är heller ...

Av: Malin Bergman Gardskär | Malin Bergman Gardskär | 13 juli, 2015

Teatermasker hos Ingela

Från världens scener. Genom tid och rum

Ingela Karlsson tycks vara en av dessa urbegåvningar som ingenting rår på – utom viljan, inspirationen, tanken. Hon driver ”Teaterbägaren” sedan 20 år, skapar föreställningar, skriver, regisserar, komponerar. Hennes arbetsfält ...

Av: Annakarin Svedberg, text och bilder | Scenkonstens porträtt | 03 mars, 2017

Rolf Zandén – dikter i naturen

Rolf Zandén. Född 1945 och bosatt i Karlstad, har nästan alltid skrivit dikter; givit ut 7 egna diktsamlingar samt deltagit i en del antologier, nu senast i höstas i en ...

Av: Rolf Zandén | Utopiska geografier | 16 april, 2012

Om Skönheten

I en tid då skönhetens motiv och uttryck är stadda i ständig förändring är det lätt att känna ett sting av saknad vid minnet av den tid då Logos regerade ...

Av: Mattias Lundmark | Essäer om litteratur & böcker | 03 september, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.