Bibliskt mörker och Samuel Becketts

"Knappt hade Watt stigit in över mr Knotts tröskel förränhan såg att det inte var så mörkt i huset som han först hade trott.Det brann ett ljus i köket."  Samuel Beckett ...

Av: Hans-Evert Renérius | 17 september, 2013
Övriga porträtt

Oedipus Rex. Foto Arne Hyckenberg

Femton gånger Östersjön - Östersjöfestivalen för femtonde gången 21-29 augusti

Liksom förra året inleder man årets upplaga av Östersjöfestivalen på Kungliga operan, denna gång på stora scenen med pukor och trumpeter och en massa kungar. Närmare bestämt med Stravinskijs opera-oratorium ...

Av: Ulf Stenberg | 01 september, 2017
Essäer om musik

Biografiskt lexikon för Finland nu på nätet

Numren 710:1-4 i serien Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland är ett imponerande storverk: de fyra mycket bastanta delarna av Biografiskt lexikon för Finland, utgivna 2008-2011 med understöd av ...

Av: Ivo Holmqvist | 09 december, 2014
Essäer om litteratur & böcker

Håkan Roos Foto: Privat

Andersson, Pettersson, Lundström och min morfar.

Min morfar Jonas Olausson föddes i Järsta (Lantmäteriets namnform) i Marby år 1873. Efter militärtärtjänst och en kort karriär som extra konstapel i Stockholm kunde han sedan med farshjälp köpa ...

Av: Håkan Roos | 13 september, 2015
Gästkrönikör

Med försonande och förlåtande ögon



bergman_ingmar_1.jpg 
Ingmar Bergman.
Fotograf: Bengt Wanselius

Med försonande och förlåtande ögon

Tidningen Kulturen hedrar den beundransvärde filmaren, författaren och dramatikern Ingmar Bergman. Denna vecka porträtterar Crister Enander honom som författare. Nästa vecka presenterar vi en essä om Ingmar Bergman som film- och teaterregissör.

Det är lätt att, åtminstone i det korta perspektivet, glömma bort att Ingmar Bergman i slutet av sin mångskiftande karriär även var en av vårt lands verkligt stora författare. Det började med självbiografin Laterna magica och blev än tydligare i den skönlitterära trilogin med Den goda viljan, Söndagsbarn och Enskilda samtal.

Det rörde sig i dubbel mening om försoning. Om att det trots livets långa sträcka av leda, smärta och tvivel till sist ändå var möjligt att nå fram till en förlösande vändpunkt där plågan äntligen kunde avta eller åtminstone börja försvagas. Eller för att använda några lakoniska ord hämtade ur Blaise Pascal över trehundra år gamla reflektioner Tankar: "Människans villkor: obestämdhet, leda, oro."

I många avseenden var Ingmar Bergmans sena böcker att se som ett försök till att vederlägga Pascals svarta syn på livet. Bergman visade att det fanns ett annat sätt att möta de kval som han - i likhet med så många - genomlidit under sin uppväxt. Men det var på inget sätt någon lättköpt eller enkel lösning som Ingmar Bergman genom år efter år av återkommande känslor av hat och skuld, utsatthet och värnlöshet visade på genom sitt skrivande. Han förnekade inte det grundläggande problemet, varken vad det gäller barndomens sår eller pendlandet mellan tvivel och hopp om att nå fram till en gudstro som antagligen hemsökte honom under hela hans liv.

Den börda av såväl skuld och mindervärdighetskomplex, som den tärande känslan av att inte vara älskad som barn, slår sedan följe som en mörk skugga genom hela livet. Enbart genom att sträva mot en tilltagande förståelse går det att lämna det inre fängelse som håller oss fast som fångar i vårt förflutnas bojor.

De två grundfrågor som Ingmar Bergman berörde i sina böcker var förhållandet till sina föräldrar och tron - eller snarare tvivlet - på Gud. Att han haft ett ständigt pågående, djupt komplicerat och kanske rentav smärtsamt samtal med Gud under hela sitt liv har varit mer än tydligt i flera av hans filmer. Men först i självbiografin Laterna magica och familjetrilogin visade han öppet och tydligt hur tvivlets natur var beskaffat och även hur det gestaltade sig i hans inre själsliga tankevärld.

I Enskilda samtal uppträder människan gentemot Gud med lögner, svek och anklagelser. Ingmar Bergman tycks se den troende likt en person som ikläder sig en roll, precis som skådespelarna gör på teaterns tiljor. Å andra sidan återkommer detta sätt att betrakta mänskliga relationer även i synen på livet i stort. Människan spelar livet igenom skilda roller och framstår såsom fullkomliga främlingar inför varandra under skiftande faser.

I stor utsträckning bottnar detta i det spel som Ingmar Bergman tvingades bevittna och dessutom delta i när det dagligen pågick mellan hans föräldrar. I de tre fascinerande böckerna om ett kvinnoöde som Birgit Linton-Malmfors gett ut och som främst handlar om och grundar sig på Karin Bergmans efterlämnade dagböcker och brev får vi en tydlig bild av detta i grunden störda förhållande mellan den stränge och i många avseende hämmade prästen Erik Bergman och hans betydligt mer levnadsglada och känslomässigt undernärda hustru.

Att barnen klämdes mellan föräldrarna råder det ingen tvekan om. Det är detta urdrama i Ingmar Bergmans liv som spelas upp i romanerna. Språket i böckerna är bländande suggestivt, samtidigt skalpellvasst in i minsta detalj. Precisionen är total. Ingmar Bergman förmådde, med en närapå skrämmande exakthet, att till läsaren överföra de pusselbitar han i sin ensamhet suttit och betraktat om och om igen. Dessa pusselbitar som var hans egen far och mor, deras liv och framför allt deras kärlek, deras okuvliga vilja och strävan efter att leva sina liv efter egna normer, drömmar och ideal - och självfallet viljornas obönhörliga och närmast rent strindbergskt skakande och hänsynslösa kamp.

Föräldrarna kläs till slut av. Ingmar Bergman såg dem tydligt och med försonande och närmast milt förlåtande ögon. Hatet som pyrde under ytan i Laterna magica var borta. Något djupt avgörande och förlösande hade inträffat.

Hemligheterna som en gång gjort hans liv till ett inre helvete var till sist äntligen avslöjade, en gång för alla demaskerade. Därigenom blev sanningen också en befrielse. Om det rör sig om den gudomliga nåden eller Sigmund Freuds ofta livsavgörande självanalys är givetvis svårt att avgöra med bestämdhet. Ty Ingmar Bergman rörde sig ständigt mycket nära bägge dessa källor. Ytterst handlade det nog om en högst personlig blandning av såväl en tvivlares tro som en djuplodande och freudiansk undersökning av den egna själens bottnar. "Dämonerna" drog sig till sist tillbaka, in i mörkret och minnet.

Crister Enander

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Ur arkivet

view_module reorder

Julian Aguilera Marías om Herakleitos

Iillustration: Joakim Ceder Julian Aguilera Marías om Herakleitos I filosofihistorien är det vanligt att betrakta filosofen Herakleitos (540-480 f.Kr.) som motsats till filosofen Parmenides (540-470, ev. 515-445 f. Kr.), vilkas tankevärldar ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 16 oktober, 2007

Kristian Borg, foto Vendela Grönroos

Om stolthet, skam och klassresor

I Finnjävlar berättar ett femtontal sverigefinnar om klass och klassresor, diskriminering och motstånd. Om stolthet, skam och kampen för självkänsla.

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 19 oktober, 2016

Vantablack, Källa: Wikipedia

Konstnären som äger det svartaste svarta i konsten

Till konstvärldens förtret har konstnären Anish Kapoor exklusiv rätt till det svartaste svarta i konsten. Han äger sedan 2014 rätten att använda Vantablack som kan absorberar 99.96% av allt ljus.

Av: Mathias Jansson | Essäer om konst | 19 mars, 2017

Forough Farrokhzad

Flykten till frihet

I år är det 80 år sedan Forough Farrokhzad föddes. För att uppmärksamma detta hölls en internationell konferens om hennes författarskap den 28 november i Uppsala. Inte många svenskar dök ...

Av: Bo Gustavsson | Litteraturens porträtt | 12 december, 2015

Om Chalmersspex

Chalmersspexet räknas till en av Sveriges största amatörteaterföreningar och går att härleda tillbaka till 1948 då det första studentspexet i Chalmers regi sattes upp, Bojan.Ett Chalmersspex handlar enligt utsago alltid ...

Av: Kajsa Ljusegren | Kulturreportage | 05 Maj, 2016

Katarina Genar. Foto: Belinda Graham

Den magiska realismens mästarinna

Samtal med Katarina Genar om ensamhet, vänskapsrelationer och magiska minnen genom fyra böcker.

Av: Belinda Graham | Litteraturens porträtt | 23 februari, 2016

Jag vill göra mitt hjärta till en revolt ibland de puderrosa idealen

Nu är det över. Nu måste det få vara slut. Bara tanken av vår humanitära likgiltighet idag är bröstkorgsbristande smärtsam. Tanken av att jag lever i en generation där var ...

Av: Julia Thoresson Berkquist | Gästkrönikör | 24 april, 2012

Lena Kronberg. Bara en öl

Lena Kronberg. Berättare, fotograf, skribent, skådespelare, konstnär, guide. Född i Stockholm, men har bott i Lund sedan 1989. Ordnar berättarcaféer för att hålla den muntliga berättartraditionen vid liv och i ...

Av: Lena Kronberg | Utopiska geografier | 27 Maj, 2013

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts