Marginell mästare

Marginell mästare I början av 1950-talet kom en grammofonskiva till Sverige. Den var på sätt och vis hemmagjord. Pianisten, upphovsmannen hade själv producerat den. Det var en stenkaka. På ena sidan ...

Av: Bertil Falk | 18 januari, 2007
Essäer om musik

Den bortglömde Strindberg

I våra dagar är poeten August Strindberg helt bortglömd. En orsak kan vara att hans genomslagskraft som romanförfattare och dramatiker har fått överskugga lyriken. En annan orsak kan vara att ...

Av: Bo Gustavsson | 09 september, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Filosofi og metafilosofi

Innledning Fra min tid som universitetslærer i filosofi var det helt alminnelig å henvise til Platon som 'filosofenes filosof: Hvilken grov fornærmelse overfor den største av dem alle, nemlig Sokrates. Platon ...

Av: Thor Olav Olsen | 01 augusti, 2012
Agora - filosofiska essäer

Illustratör: Signe Collmo

Vad är upplysning?

Är arbetare och tänkare synonymer? Var det upplysningsidealet? Tänka för sig själv? Betrodd i sina hållningar; Principfast? Hinner den unge studenten eller äldre professorn tänka för sig själv? Behålla sina ...

Av: Arsho | 09 juli, 2015
Essäer om politiken

Ett kärleksmöte genom filmkonsten



rossellinibergmanEtt kärleksmöte genom filmkonsten

Roberto Rossellinis och Ingrid Bergmans möte är mer kärlekshistoria än filmhistoria. Åtminstone deras möte. Filmerna de gjorde tillsammans är i själva verket som ett långt kärleksbrev (eller flera korta) skrivet med kameran. Rossellini var en egoist och en dåre, besatt av en underlig idé om det gudomliga, men till Ingrid Bergman gav han en stor gåva. Hon mötte - som Paulus på väg till Damaskus - en stråle av kärleksvåld som fick henne att falla från filmlivets efemära häst. Men i gengäld gav hon honom någonting ännu större: möjligheten att möta kvinnan bortom illusionernas fabrik. Att se Stromboli är som att bli vittne till en våldtäkt.


En kvinna - okomplicerad och annorlunda, vacker och autonom - möter en man som tvingar henne till isolering, till utanförskap och klaustrofobi. Samtidigt är det tydligt att detta våld var menat som en gåva, ett försök att ge offret Ariadnetråden ut ur labyrinten i vilken hon befann sig, trots glorian som stannat kvar från tiden i Hollywood. Detta gäller också de andra filmerna de gjorde tillsammans. Hur kunde Ingrid Bergman missa storhetsvansinnet hos en regissör i kreativ kris?

Var hon så naiv att hon välvilligt offrade en strålande karriär i USA, ett relativt lyckligt familjeliv för att följa en hyperintellektualiserad man från ett land som varit fascistiskt och bidragit till att skapa 1900-talets näst största folkmord?

Jag vet inte. Men hon såg en man, en ensam och kontroversiell man, som sökte någonting han själv inte visste så mycket om.  En "osäker" man som försökte maskera förtvivlan bakom en konstnärligt romantisk feber.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och hon gav honom det hon kunde: allt.

Rossellini, konstigt nog, utnyttjade henne inte utan målade skisser som bara hon kunde förvandla till freskomålningar.

De filmer som paret Rossellini-Bergman gjorde tillsammans fick alla sin succé postumt. De blev glorifierade när kärlekshistorien redan var över.

Hon skrev: "Älska inte mig så mycket, älska alla de andra istället som finns i din omedelbara närhet!

"Han svarade: "Jag kan inte älska, jag kan bara brinna."

Men utan deras kärlek hade dessa filmer varit omöjliga att göra. Om vi, publik och kritiker, kan - för engångskull, glömma: å ena sidan behovet av att finna nöje och underhållning i det vi ser och å andra sidan vårt behov av en lätthanterlig estetik, då kan vi möta en historia. En historia som inte baseras på ett manuskript, för att ingen skulle kunna skriva det. En historia som inte tillhör en konstart (filmen) som är på väg ut. Utan en enkel men inte desto mindre evig historia mellan en man och en kvinna som kunde -trots sina intentioner - förvandla konst till liv.

Ur arkivet

view_module reorder

Kulturförbittring

Att bilda kultur är att lära sig att förnimma den associativa undertexten mellan: bokstäver, ordens ideogram, text, fotografier, andra bilder, sysslor eller artefakter i detta syfte. Syfte definieras som mellanmänsklighet ...

Av: Freke Räihä | Essäer | 08 oktober, 2010

Hans-Evert Renérius

Om fotboll och flyktingens närvaro

Så händer det. Efter år av krig och förödelse i länder som Irak, Afghanistan, Syrien och Libanon kommer verkligheten till Europa. Gränser testas och människor flyr. Medelhavet förvandlas till flyktens ...

Av: Hans-Evert Renérius | Gästkrönikör | 20 september, 2015

Penna och knytnäven. Om Amelie Posse

Det är en tvättäkta idyll, inte olikt ett litet hörn av Paradiset som dalat ner här på jorden. Det går inte att beskriva hennes uppväxt med bättre ord. De bor ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 16 december, 2012

Louise Brooks

Louise Brooks

Louise Brooks? Bland Hollywoods legender har hon sjunkit i glömskan. Louise Brooks kom från Kansas. Som barn studerade hon dans och piano, det ryktas att hennes mor var en underbar ...

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 21 juli, 2016

Sammantalkrings vidd-inre och vilande skap-, dess ande

Diaboliska desinfektörer under Eldchili con Charlées av Stefan Hammarén som luftentitet EH o. Johann von Fritz som luftande EF; ”True beauty is something that attacks, overpowers, robs, and finally destroys.” — ...

Av: Johan von Fritz och Stefan Hammarén | Kulturreportage | 07 februari, 2013

Ingen äger Emily Dickinson! (Om klassiker och kanon del III)

Min Emily Dickinson Emily Dickinson och det autonoma poetiska rummet: kampen för integritet och självständighet, och den sublimerade längtan till den andreJag ska börja med att tolka Emily Dickinsons ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 28 juni, 2010

L'amour fou av Hebriana Alainentalo

Den konstnärliga identiteten

Konsten är ett mångfacetterat forum av uttryck där konstnärer exponerar sina identiteter dels genom att överföra sina projiceringar och intentioner i konstverket till exempel i bilden, skulpturen eller installationen, dels ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 12 maj, 2015

Våldet hos Goya

Våldet hos Goya I slutet av 1980-talet bodde jag några år i Madrid. På den tiden hade den socialistiska regeringen beslutat att statliga museer skulle vara öppna gratis för allmänheten, eller ...

Av: Anders Forsberg | Konstens porträtt | 08 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.