Från tablåspel till kyrkodrama

Följande är en genomgång av Olov Hartmans dramatiska arbeten. Det ger en bild av en ovanlig litterär utveckling och av det moderna, kyrkospelets framväxt. Den kritiska udden i granskningen förstör ...

Av: Bertil Falk | 28 oktober, 2009
Essäer om religionen

Nu är det vackert vid sjöarna

 Jag önskar att jag kunde sätta mig ner här i rummet och bara  med öppen hand föra in snöovädret som tätnar utanför  fönstret så att dikten som ligger framför mig försvinner  som en ...

Av: Kristian Lundberg | 28 december, 2010
Utopiska geografier

Staty av Søren Kierkegaard av Louis Hasselriis Arne List CC BY SA 3.0

Sören Kierkegaards liv och verk

Existentialismen har naturligtvis funnits så länge som människan existerat. Ändå har Sokrates kallats för den förste existentialisten, Sören Kierkegaard grundlagt dess moderna version och Sartre givet den sitt namn (Exempelvis ...

Av: Carsten Palmer Schale | 09 september, 2017
Agora - filosofiska essäer

Alice Petrén

Frankrike och Algeriet – oupplösliga band och olösliga konflikter

Elisabeth Tegelberg om Alice Petréns nya bok om relationerna mellan Frankrike och Algeriet

Av: Elisabeth Tegelberg | 11 juli, 2017
Essäer om litteratur & böcker

Ett kärleksmöte genom filmkonsten



rossellinibergmanEtt kärleksmöte genom filmkonsten

Roberto Rossellinis och Ingrid Bergmans möte är mer kärlekshistoria än filmhistoria. Åtminstone deras möte. Filmerna de gjorde tillsammans är i själva verket som ett långt kärleksbrev (eller flera korta) skrivet med kameran. Rossellini var en egoist och en dåre, besatt av en underlig idé om det gudomliga, men till Ingrid Bergman gav han en stor gåva. Hon mötte - som Paulus på väg till Damaskus - en stråle av kärleksvåld som fick henne att falla från filmlivets efemära häst. Men i gengäld gav hon honom någonting ännu större: möjligheten att möta kvinnan bortom illusionernas fabrik. Att se Stromboli är som att bli vittne till en våldtäkt.


En kvinna - okomplicerad och annorlunda, vacker och autonom - möter en man som tvingar henne till isolering, till utanförskap och klaustrofobi. Samtidigt är det tydligt att detta våld var menat som en gåva, ett försök att ge offret Ariadnetråden ut ur labyrinten i vilken hon befann sig, trots glorian som stannat kvar från tiden i Hollywood. Detta gäller också de andra filmerna de gjorde tillsammans. Hur kunde Ingrid Bergman missa storhetsvansinnet hos en regissör i kreativ kris?

Var hon så naiv att hon välvilligt offrade en strålande karriär i USA, ett relativt lyckligt familjeliv för att följa en hyperintellektualiserad man från ett land som varit fascistiskt och bidragit till att skapa 1900-talets näst största folkmord?

Jag vet inte. Men hon såg en man, en ensam och kontroversiell man, som sökte någonting han själv inte visste så mycket om.  En "osäker" man som försökte maskera förtvivlan bakom en konstnärligt romantisk feber.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Och hon gav honom det hon kunde: allt.

Rossellini, konstigt nog, utnyttjade henne inte utan målade skisser som bara hon kunde förvandla till freskomålningar.

De filmer som paret Rossellini-Bergman gjorde tillsammans fick alla sin succé postumt. De blev glorifierade när kärlekshistorien redan var över.

Hon skrev: "Älska inte mig så mycket, älska alla de andra istället som finns i din omedelbara närhet!

"Han svarade: "Jag kan inte älska, jag kan bara brinna."

Men utan deras kärlek hade dessa filmer varit omöjliga att göra. Om vi, publik och kritiker, kan - för engångskull, glömma: å ena sidan behovet av att finna nöje och underhållning i det vi ser och å andra sidan vårt behov av en lätthanterlig estetik, då kan vi möta en historia. En historia som inte baseras på ett manuskript, för att ingen skulle kunna skriva det. En historia som inte tillhör en konstart (filmen) som är på väg ut. Utan en enkel men inte desto mindre evig historia mellan en man och en kvinna som kunde -trots sina intentioner - förvandla konst till liv.

Ur arkivet

view_module reorder

Postmoderna perversioner: Guillaume Faye läser Heidegger

Den andliga fronten som under 1900-talet kämpade mot den moderna teknokratins destruktiva metoder existerar inte längre sedan något årtionde tillbaka.I svetsfogen mellan "usura" och en globalism som är totalitarismens verkliga ...

Av: Guido Zeccola | Essäer | 27 juli, 2010

Veckan från hyllan, Vecka 11, 2012

Det har varit presidentval i Finland. Sauli Niinistö vann. Han är konservativ, men i Finland som på många andra håll i världen vill inte de konservativa kalla sig för konservativa ...

Av: Gregor Flakierski | Veckans titt i hyllan | 10 mars, 2012

Ahimsa: Ickevåld

I dagens värld länkas vi till andra på många sätt. Det globala sammanvävs med det lokala. Lycka är inte bara ett individuellt behov utan också ett kollektivt fenomen; min lycka ...

Av: Lena Månsson | Reportage om politik & samhälle | 08 december, 2010

Sväva i en rymd

Sväva i en rymd inuti och födas i kvinnokamp. Känna blodsmak naken

Av: Tor Lundmark | Utopiska geografier | 30 oktober, 2007

Mary Wollstonecraft – med pennan som revolutionär kraft

Mary Wollstonecraft. Många miljoner människor har dött och glömts under de hundratrettio år som gått sedan hon begravdes. Men när vi läser hennes brev och lyssnar till hennes argument [...] ...

Av: Johanna Andersson | Essäer om litteratur & böcker | 08 december, 2008

Den kinesiska vägen till en konstnärlig kampfilm. Intervju med producenten Rui Li

Vid första ögonkastet verkar ”The Sword Identity” vara en ”vanlig” kinesisk kampkonstfilm, men i själva verket är den en högst poetisk kärlekshistoria. Filmen utspelar sig under tiden för Mingdynastin, en ...

Av: Roberto Fogelberg Rota | Filmens porträtt | 14 december, 2011

Thomas Bernhard. Om geniet och fallet eller de sammanväxta i en verklighetens fiktion…

"What matters is whether we want to lie or to tell the truth and write the truth, even though it never can be the truth and never is the truth” (T ...

Av: Göran af Gröning | Essäer om litteratur & böcker | 03 oktober, 2013

Självporträtt . Olja 1933

Bilden bortom tingen. Kasimir Malevitj och konstens vägval

”Det tycks mig som om Rafaels, Rubens, Rembrandts med fleras måleri för kritiken och för samhället inte har blivit något annat än en konkretion av otaliga ’ting’, som gör det ...

Av: Thomas Notini | Konstens porträtt | 30 november, 2017

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.