Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103

Warning: Invalid argument supplied for foreach() in /home/tidningenkulture/public_html/libraries/src/Plugin/PluginHelper.php on line 103
Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 4 - Tidningen Kulturen
person_outline
search

Warning: imagejpeg(): gd-jpeg: JPEG library reports unrecoverable error: in /home/tidningenkulture/public_html/modules/mod_news_pro_gk5/helpers/gk.thumbs.php on line 563

Humanism och humanitarism En polemisk betraktelse

I likhet med sin sentida kollega Harold Bloom var den amerikanske litteraturprofessorn Irving Babbitt (1865 – 1933) en stridbar man. Hans välturnerade sarkasmer förskaffade honom många fiender. Så här kunde det ...

Av: Göran Lundstedt | 24 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Om den amerikanske författaren James Purdy

”The Complete Short Stories of James Purdy” har just kommit ut i USA (Liverright Publishing, 35 dollar), en tegelsten på 726 sidor. Recensenten i New York Times Book Review i ...

Av: Ivo Holmqvist | 05 augusti, 2013
Essäer om litteratur & böcker

Foto: Tarja Salmi-Jacobson

Bilder från Turkmenistan

Tarja Salmi-Jacobsons underbara resa till Turkmenistan i bilder och ... ord.

Av: Tarja Salmi-Jacobson | 17 september, 2015
Resereportage

Carl von Linné och världens skenbara lycka

Carl von Linné och världens skenbara lycka Idag, detta år då trehundraårsjubileet av hans födelse ska firas, är det hart närt omöjligt att förstå den vurm och oreserverade dyrkan som en ...

Av: Crister Enander | 18 januari, 2007
Essäer

Västerngenrens reformer och möjligheter – 1950-1990. Del 4

En västern skildrar möjligheterna kring och konsekvenserna av en nations utveckling mot bakgrund av den industriella revolutionen. Foto: WikipediaArtikelserien Sceniska rum undersöker de sceniska rummen i vår verklighet, vår icke-verklighet och allt däremellan. Serien försöker ge oss nya perspektiv på vad dessa sceniska rum är, vad de innebär och var de finns. Genom undersökningen försöker vi förstå förutstättningarna för deras existens, hur de påverkar oss, vilka gemensamma nämnare de har och vilka skillnader de uppvisar. Vi önskar er en god läsning.

Västerngenren siktade på en förändring

Den amerikanska västernfilmen har, som så ofta, inneburit en återhämtningspunkt eller en sorts tillflyktsort för många. Drömmen börjar där den öppna prärien börjar. Att det fria landskapet på sätt och vis utgör en plats där man kan samla sina krafter och stärka sin motivation för att gå vidare i livet, att helt enkelt börja om från början. Västernfilmen kan, historiskt sett, också ses fylla en mer omfattande samhällelig funktion, nämligen att symbolisera en sorts fristad, något man kanske vill vända tillbaka till när allt omkring inte riktigt fungerar som det ska, tider då stora problem och konflikter från olika håll hotar välfärden och det politiska läget, med andra ord när landet flyger igenom ovädersmoln av politisk turbulens. En västern kan likväl reflektera något som sker nu idag, fast med ett historiskt perspektiv. Att kunna återfå inspiration i livet och finna dess mening genom att berätta historier om de öppna viddernas vindpinade slätter där bönderna skördar sin åkrar eller den heta outforskade öknen med sina dammiga nybyggarstäder och djupt begravda oljefyndigheter, liksom de djupa skogarnas förförande viskningar om guld vid klippiga bergens fötter, verkar på många sätt utgöra de främsta drivkrafterna och aspekterna som gör anspråk på den nordamerikanska själen. Västernfilmen kan sägas härstamma utifrån denna kontext av sökande efter identitet och välmående, ett sökande som kanske inte bör eller får upphöra.

Västernfilmens förhållande till nationell identitet kan likställas vid relationen mellan gangsterfilmen och västerngenren, där den ene är sprungen ur den andre, men vad händer om en av dem försvinner? Kan någon av dessa försvinna överhuvudtaget, är kanske frågan man bör ställa sig? Trots västerngenrens strävan att berätta historier om myter och legender återkommer det hela tiden ett märkbart mönster av ständig uppgörelse inom genren, en västern verkar aldrig riktigt kunna finna ro hur gärna den än försöker. Genren må sprida sina värderingar och konventioner till andra genreområden, men den kan aldrig bli riktigt fri ifrån sig själv, den kan heller aldrig upplösas. Men det kanske är själva konsekvensen kring en filmgenre som sett dagens ljus utifrån en nations födelse, inte med utgångspunkt ur sitt eget kulturella kölvatten, likt gangsterfilmen.

Västernfilmen utgör både en reflektion över hur en nation en gång i tiden bildades, men blir samtidigt en påminnelse om den personliga uppoffringen som krävdes i jakten på lyckan och det fria livet. En västern kan sägas rymma alla de beståndsdelar man behöver för att berätta en god historia, något som dåtidens skönlitterära författare gärna proklamerade. Där finns intriger, där finns goda människor, där finns onda människor, starka kvinnor och starka män, scenerierna är på plats och kostar heller ingenting och de koloniala undertonerna är ständigt närvarande. En västern skildrar möjligheterna kring och konsekvenserna av en nations utveckling mot bakgrund av den industriella revolutionen och hur människorna i det här samhället förhåller sig till denna relativt nya kontext. Kanske är det av den anledningen genren inte kan försvinna eller, för den delen, inte bör försvinna. Västernfilmen kanske utgör den enda arenan där sanna hjältar verkligen kan existera och frodas utan att skada någon åskådare? Den rutinerade sheriffen som i början stod för att lag och ordning upprätthölls, skyddad av sin blanka stjärna och som genom sin självsäkerhet införlivade en form av hopp och trygghet i John Fords och Howard Hawks filmer, skulle senare bli korrupt och få sin själ mörkad. Helt plötsligt var det främlingen, ”the man in the middle”, som representerade godheten, inte den etablerade lagföreträdaren. Gnistan mellan främlingen och den korrupte sheriffen skulle bli alltmer intensiv, rollerna flöt sedermera sakta in i varandra. Vad ser vi i främlingen som är gott, kan man undra, varför blev lagens hjärta mörkare? Att något påverkade västerngenren utifrån föreföll uppenbart och tendenser till den här uppåtgående trenden av förändringar kring västernfilmens konventioner började sakta äga rum under 1950-talet, dock med motvilliga tendenser. Skotten på det vattentäta skrov som 50-talets nya möjlighter och attityder utrustat västerngenren med, höll nu på att brista, vatten skulle snart flöda in skölja bort stora delar av innehållet ut i havet.

Västernfilmen i relation till 60-talets utveckling

Från Hawks Rio Bravo (1959) till Peckingpahs The Wild Bunch (1969). Attribut kastades om; lagföreträdaren blev ond och självisk. Foto: WikipediaMen varför detta omkastande av attribut, varför blev lagföreträdaren helt plötsligt ond och självisk och främlingen en enstöring till hjälte eller, rättare sagt, en dekis i USA och en främling i Europa? Hur kom det sig att estetiken och principerna inom genren förändrades under bara ett decennium? För att göra en konkret jämförelse och samtidigt få en överblick över genrens utveckling under loppet av de här tio åren kan Howard Hawks film Rio Bravo från 1959 och Sam Peckingpahs The Wild Bunch från 1969 användas som en intressant referens. Det skiljer bara tio år mellan filmerna, men skillnaderna finns där, vare sig man blundar för dem eller inte. Något drastiskt hade inträffat under de tio år som passerat mellan filmerna. När 50-talet stod för en sorts romantiserning av den klassiska västerngenren, underblåst av en explosiv filmteknisk utveckling som inte riktigt visste åt vilket håll den var på väg, protesterade 1960-talets västernfilmer i vissa avseenden mot genrens konventioner och värderingar.

Rent konkret kan man säga att ett ifrågasättande av västernfilmen ägde rum under 60-talet. Genren stod på randen till förfall och risken att västerngenren, i egenskap av sitt innehåll, skulle förlora sin identitet var överhängande, stilarten kunde, därav, hanteras lite hur som helst. Hjältarnas tid var förbi ansågs det, men hjältarna skulle markera decenniets slut och lägga beslag på det sista ordet, även om alltsammans medförde att de dog på kuppen.

Att västerngenren fungerat lite som en okonventionell barometer i syfte att detektera tendenser till förändringar i samhällsklimatet är inget nytt. Västernfilmen är, till skillnad från andra genrer, säkerligen den lättaste att läsa av i sin relation till politiska strömningar. Kanske berodde det på att västernfilmen i viss mån rotade sig och samtidigt speglade sig i en nationell utvecklingprocess och politisk medvetenhet, att genren helt enkelt hörde hemma på fronten där det ”gick framåt”. Under 60-talet var det mycket som gick just framåt, men genren visste inte åt vilken riktning den skulle segla, det blåste nämligen vindar från alla håll. Till slut ville västernfilmen inte reflektera längre, den ville kommentera och kritisera. Genren genomgick hastiga, men ändock fundamentala identitetskriser i samband med att genomgripande politiska omställningar och nationella reformprogram tillträdde i USA, händelser som präglades av pågående företeelser i omvärlden, vilket i sin tur påverkade USA:s politiska samhälle i synnerhet.

Turbulent inrikes- och utrikespolitik i form av en kall relation mellan öst och väst präglade inte bara USA utan världen i stort, ett alltmer inflytelserikt medborgarrättssamhälle, en ständigt närvarande antikommunism, ett presidentmord och senare även ett eskalerande Vietnamkrig var säkerligen bara ett fåtal av de avgörande faktorer som påverkade kursen som den amerikanska filmens mest omdebatterade stilart skulle segla mot. Förändringarna som präglade västernfilmen skulle både lägga grunden för samt utforma de underliggande teman genren skulle förhålla sig till under den framtid som väntade. Kanske var tiden inne för västernfilmen att göra upp med sig själv eller var den nu redo att lösas upp för alltid? När optimismens vindar började avta från väst visade det sig vara en bra idé att titta åt öst.

Kort om Akira Kurosawas inflytande

Psycho fick betydelse för filmens utveckling. Meningen skapades utifrån tittaren och åskådaren fick en tankeställare. Stod allt rätt till i den moderna människans psyke? Foto: WikipediaEn stark tendens, som innebar att genren började konfrontera sina egna värderingar och samtidigt söka ny inspiration, kunde redan urskiljas i John Sturges film The Magnificent Seven från 1960, en direktöverföring från den japanska förlagan The Seven Samurai av Akira Kurosawa som gjordes sex år tidigare. Västernfilmen skulle nu anta nya former, men var den redo? Man ska inte underskatta Akira Kurasawas inflytande på den västerländska filmkulturen då mycket ut av den bygger på hans förlagor. Kurosawa hade i sitt bagage den rätta medicin Hollywood så länge varit i behov av, ett nytt medvetande, kanske mer än någonsin vid den valda tidpunkten. Västerländsk och tillika europeisk film stimulerades under 60-talet av Kurosawas berättarstil, även regissörens snillrika sätt att hantera filmteknik imponerade på många. Orsaken till den plötsliga strömmen av transkulturella överföringar berodde på att de berättelser som Kurosawas filmer kretsade kring föreföll mycket gynnsamma att placera i alternativa miljöer, originalupplagorna var helt enkelt lätta att kopiera utan att för den sakens skull tappa sitt yttre och inre värde.

Kurosawa var för den delen inte blind inför amerikansk filmhistoria, tvärtom beundrade han de tidiga filmmakarna från 30-talet, John Ford fungerade som en stark ledstjärna. Det förvånar heller inte då teman som krig, sociala konflikter och ensamma män som, när de konfronterar oövervinnliga odds, portätteras som hjältar ofta förekommer i hans filmer. Strukturen ekar i filmvärlden än idag.

Hollywoods nykomlingar på 60- och 70-talen väntade inte med att studera och efterhärma Kurosawas originella skaparglädje. Filmskapare som Martin Scorsese, George Lucas, Sam Peckingpah, Arthur Penn och även Sergio Leone med flera påverkades djupt av Kurosawas berättelser samt den återhållsamma estetiska stil regissören förhöll sig till. George Lucas skulle mycket snart följa detta exempel. Kurosawas influenser på den amerikanska västernfilmen och filmindustrin överlag under det pågående 1960-talet kunde liknas vid en omfattande vitaminkur. En totalrenovering av Hollywood inleddes utifrån Kurosawas idéer och tankesätt, vilket senare mot 70-talet manifesterades i hög grad då George Lucas tog västernfilmen ett steg längre, närmare bestämt ut i rymden. I fallet The Magnificent Seven, som på flera sätt avslutade 50-talets förhållande till den romantiserande västernfilmen öppnades vid samma tillfälle dörrarna till nya, mer lekfulla möjligheter. John Sturges film, laddad med Hollywoods stjärnparad under ledning av Yul Brynner och Steve McQueen, blev en mycket intressant skarvprodukt byggd på en typisk 50-talsestetik blandad med österländsk moral, en konvergensprodukt som signalerade åt vilket håll genren var på väg. Men amerikansk filmindustri gav inte direkt något gensvar på den förhållandevis geniala kombinationen, Hollywood var under det nya decenniets första år tydligen inte redo inför utmanande omställningar, lotten föll istället på Sergio Leone.

1960-talet och filmindustrins prövningar

Arthur Penns Bonnie and Clyde från 1967 var först med att utmana det gamla Hollywood och leda till ett uppvaknande för Hollywood. Foto: WikipediaNågon gång under 60-talet övergavs västernfilmen helt och lämnades åt sitt öde, genren var nu mer splittrad än någonsin tidigare och utomstående konflikter flankerade dessutom filmindustrin från alla tänkbara positioner. Det var samtidigt bara en tidsfråga innan det politiska och i viss mening paranoida öst-väst-klimatet skulle decentraliseras till den vita duken i full kraft och västernfilmen gick, som så alltid, först i ledet att konfronteras med sin samtid. Genren fick nu inte en minut i fred. Hollywoods tidigare kanske mest trogna gebit, musikalen, skulle även den följa västernfilmens exempel in på okänt territorium, men någonstans i resans mörker försvann musikalgenren och skulle framöver bli beroende av konstgjord andning. Ett starkt ifrågasättande kring porträtteringen av den vilda västern tycktes även inledas under 60-talet. Var den vilda västern verkligen så glamorös och idyllisk som den hade utmålats under filmhistoriens första femtio år? Ett avståndstagande från västernfilmen uppmuntrades från flera håll.

Om 50-talet lade grunden för en ny filmindustri, så kan 1960-talet tolkas som ett decennium där nya filmteoretiker dissikerade de värderingar 50-talet under en kort period hade etablerat. När fransmännen, i samband med Nya Vågen, introducerade ett helt nytt tankesätt kring hur åskådaren framförallt tittade på och resonerade kring film, tog under 60-talet närbildsanalysen ytterligare ett steg framåt. Liberala tankegångar omkring filmers innehåll diskuterades febrilt och det som tidigare ansågs provocerande, blev under ganska kort tid okej och accepabelt. Filmcensuren lättade på sina regler och porrbiografer växte sig plötsligt stora i antal.

Vid detta tillfälle, mitt i den pågående liberala filmrevolutionen, fick samtidigt ljudets betydelse ytterligare en skjuts framåt. Återigen låg fransmännen långt före alla andra när det gällde att ljudlägga spelfilm. Jacques Tatis Play Time från 1967 demonstrerade filmljudets relation till bilden, och underströk samtidigt dess möjligheter tillsammans. I Play Time prioriterade Tati ljudet före bilden och tog i vissa fall bort ljudet helt och hållet för att skapa en kontrastrik effekt, han experimenterade också med att låta ljudet förstärka sådant som normalt inte lät. Härefter utvecklades sättet man såg på film till den grad att sättet att titta förändrades. Det man trodde att man hade sett överensstämmde inte med det som hade visats, fantasin tog överhanden och gick inte ihop med det som hade upplevts. Meningen skapades utifrån tittaren, resonerade man, och här lade man mycket fokus på bland annat Hitchcocks Psycho.

Dessa nya teorier och resonemang ledde till att filmpubliken i största allmänhet blev allt mindre passiviserad och än mer kompetent och medveten om vilka filmer de var intresserade av att se och varför de ville titta på dem. Nya begrepp som primärtext, sekundärtext och tertriärtext gav filmer större tolkningsmöjligheter, vilket blev en följd av det ökande medvetandet filmmediet under 60-talet gav upphov till. Det nya teoretiska utgångspunkterna och tolkningsmöjligheterna utmanade västernfilmen, fast inte nödvändigtvis på ett negativt sätt. Först nu kunde man tolka genren på ett mer omfattande vis, vilket gav en större förståelse och insikt för dess påverkan på filmen som ett kulturellt fenomen i största allmänhet. Publiken hade nu de rätta verktygen för att genomskåda, inte bara västerngenrens innehåll, utan filmmediet överlag. Filmmediet blev nu ett föremål för ännu närmare analys.

Västernfilmen fungerade nu likt en absorberande svamp vars önskan att expandera tog åt sig av alla intryck den kunde få. Utländsk film blev alltmer populär och hade ett större inflytande på Hollywood än tidigare. Nya filmtekniska lösningar och berättarknep från Europa reläades till den amerikanska filmen, men utan några direkta framgångar i början. Hollywood kunde under 60-talet liknas vid en gigantisk atlantångare, där radien för manövrar inte var att underskatta. Man var villig att ta efter, men visste inte hur man skulle göra. Av den anledningen fick västernfilmen det mycket svårt. Samtidigt pågick det mycket i omvärlden, inom flera instanser, som säkerligen inverkade eller på ett eller annat sätt avspeglade sig i den samtida västernfilmen. Det lilla som nu fanns kvar av genren, vill säga. Under 60-talet började även stereotyper på film överlag att förändras och ifrågasättas i allt högre grad och här var franska Nya Vågen i hög grad inblandad. Alla de egenskaper en speciell individ bestod av var heller inte lika glasklara längre, alla kunde inte litas på. Det var heller inte lika lätt att definiera karaktärer och personligheter längre, en man i vit kostym var nödvändigtivis inte god och en man i svart kostym var nödvändigtvis inte ond. Inom exempelvis mexikansk och italiensk film var det inte ovanligt att filmskurkar oftast bar ljusa kläder och hade blåa ögon, de porträtterades nästan uteslutande av europeer.

Politiska strömningar och ny teknologi bäddade för massiva omställningar. Musik, sex och droger stod för ett fritt samhälle där hippien förvandlades till ett ideal. Foto: Wikipedia.

Förväntningarna på den klassiska hjälten fråntogs till viss del och skillnaden mellan vad som var gott och ont flöt oftast in i varandra. Många unga filmmakare som precis blivit invigda i branschen nöjde sig helt enkelt inte med att återanvända gamla utslitna mallar, utan man blandade friskt mellan traditionella förväntningar och de influenser man tyckte var nya och spännande för tiden. Även våldet skildrades mer realistiskt och nyinvigda filmare fascinerades ständigt av blodets röda färg på filmremsan, blodet hade en förmåga att berätta. Man vände helt enkelt upp-och-ner på kända attribut och stereotypa konventioner i stor skala, en lek som successtivt underminerade västerngenren ännu mer då stilarten i grund och botten byggde på bestämda konventioner och förväntningar. Miljöerna i västernfilmerna var heller inte desamma som förut, snarare lika dekadenta och förfallna som den sorgeslöja genren själv hade gömt sig bakom. Färglösa och andefattiga var även kulisserna, vars bräckliga fasader och yttre mer påminde om ett historiskt förflutet, samvetet hjältarna bar på var nu än mer skuldtyngt och spritindränkt än tidigare. Västernfilmerna som florerade under 60-talet ifrågasatte också de västernfilmer som gjordes under 50-talet, man tittade tillbaka med ett visst vemod och började ifrågasätta genren.

Det var dessutom nästan ingen som bar hatt längre, kronan på huvudet som för John Wayne utgjorde symbolen för den gamla västern, hade nu blåst bort med vinden tillsammans med alla de konventionerna hatten representerade.

Man kan också säga att en sorts farväl av gångna tider förekom inom 60-talets västernfilm, äldre filmstjärnor och skådespelare vars karriärer hade emanerat utifrån den klassiska eran proklamerade sitt avslut genom att helt enkelt säga ”hejdå”, förmodligen hade de på känn vad som komma skulle. Om 1950-talets västernfilm präglades av allt fler utomstående faktorer och förändringar, gav 60-talets västernfilm en respons av vad den kände, vilket konsekvent medförde att genren tappade orienteringen helt och hållet. Andra bidragande faktorer till denna turbulens kan sägas vara att televisionen nu slår igenom på allvar i Europa, vilket medför att allt fler kulturskatter i form av gamla filmer, såväl amerikanska som europeiska och asiatiska, når fram till en TV-publik vars storlek nu är mer vidsträckt än någonsin tidigare. Nu grävde man sig igenom mängder av material i filmarkiven och visade all typ av underhållning man kunde förmå hitta till TV-mediet. Ett redan kulturellt medvetet Europa fick nu alltså ytterligare förstärkning av mer filmmaterial och det började även snabbproduceras TV-produktioner i USA och Europa, en manöver som ytterligare ökade konkurrenstrycket på Hollywood.

Nya former av massmedia kring ämnet film, med ideal från Frankrike, dök också upp mer frekvent och den filmkulturella högborgen i Europa blev, av denna anledning, alltmer respekterad och uppskattad. Film ansågs som mer än bara underhållning. Dagstidningar och tidskrifter fokuserade än mer på det expansiva filmområdet, vilket ledde till att det producerades stora mängder sekundärtext, folk i allmänhet fick nu upp ögonen för filmmediet som ett kulturellt bredare ämne än vad det kanske tidigare ansetts vara.

Filmen blev nu, tack vare Europas kulturellt vidgade vyer, en bredare disciplin samt ett växande samtalsämne och levde på grund av dialogen cineaster emellan kvar längre i det kollektiva medvetandet. Televisionen och de tryckta medierna gick nu in en ny relationsfas tillsammans med filmen, något som gagnade alla parter och samtidigt utvecklade en växande populärkultur. En renässans kring och framförallt inom filmindustrin kan sägas uppstå under 60-talet och det kan mångt och mycket sägas bero på decenniets breda register av influenser. Helt plötsligt började det bli okej med jump-cuts, slow motion och en friare handhållen estetik. Arthur Penns film Bonnie and Clyde från 1967 sammanfattar på flera sätt de känslor som svallade, inte bara inom filmkulturen utan i omvärlden i stort. Bonnie and Clyde var den film som stod först i led att utmana det gamla Hollywood och attityden filmen förde med sig utlöste en strid ström av eftertänksamhet, ett sorts uppvaknande tycktes ske i Hollywood efteråt.

Politiska strömningar runt omkring samhället och i övriga världen i kombination med ny teknologi, musikkultur, storfilm och smalfilm, vars sammandrabbning bäddade för massiva omställningar.

Västvärlden förändrades i raskt takt under 60-talet och medförde, till följd av detta, att det alltjämt upprörda kulturklimatet tvingades att ställa om sig då dess anpassning spred sig till samtliga filmgenrer. Globala politiska händelser, flera med utgångspunkt från koloniala uppbrott, gav sig till känna runt om i världen och dirigerade kulturen i olika riktningar. Exempelvis började äldre kolonier kräva sin rätt till självbestämmande, tredje världen blev till slut erkänd och vann följaktligen ny respekt från omvärlden, vilket ledde till att Västvärlden mer frekvent började utforska den exotiska omvärlden i allt högre grad. Tredje världen blev nu mer intressant. Västra Europa hade återhämtat sig till fullo efter kriget och efterkrigstidens massturism ökade markant, vilket banade vägen för en ny modefluga för de personer som hade råd att resa långa sträckor. USA, vars samtidshistoria tidigt på 60-talet färgades av ett presidentmord, fick nya problem på halsen när inblandningen i konflikten i Vietnam eskalerade vilket sedermera ledde till ett fullskaligt krig, spänningarna mellan öst och väst steg till följd av detta. Allteftersom utrikeskonflikterna trappades upp, pågick det inom USA gränser flera raskonflikter vars intensitet gav upphov till historiska upplopp. Ungdomskulturen i väst blev alltmer medveten om sin situation och tillvaro vilket tog sig nya former och uttryck, den nya unga kulturen växte sig också starkare och började kräva allt större rättigheter och inflytande i samhällets processer, den sexuella revolutionen blev i samma veva ett faktum. Musik, sex och droger utgjorde definerande element för ett fritt samhälle där hippien förvandlades till ett ideal.

Easy Rider från 1969 kan ses som en kommentar till Nordamerikas svajande samhällsklimat, västerngenrens avlägsna skrik på hjälp och ett USA redo att födas på nytt. Foto: Wikipedia

Filmbolagen insåg under samma tidevarv reklamens fulla potential och de stora kommersiella filmbolagen började massproducera reklam i alla tänkbara former. Samhället kokade över till följd av detta och smittade av sig på filmindustrin. All denna kulturella kartläggning och nyfikenhet gick hand i hand med utforskandet kring filmmediet, och i viss mån kan man säga att filmen generellt tog semester till Europa under ett antal år, medan den amerikanska filmen genomgick en mer psykologisk andlig resa. 60-talet var en tid för James Bond och internationella kriser, men det var också en tid för spegling av människans inre fruktan och mer okända natur, där Alfred Hitchcocks Psycho från 1960 gav åskådaren en tankeställare om allting verkligen stod rätt till i den moderna människans psyke. Psycho introducerade också ett nytt förhållningssätt till film, den gav upphov till känslomässiga reaktioner man sällan skådat, vilket medförde en intimare relation mellan den som såg på och det som visades på filmen. Psycho användes, till följd av detta, även som underlag till receptionsstudier hos den allmänna filmpubliken, där man analyserade reaktionerna och drog olika slutsatser utifrån vad publiken reagerade extra mycket på. Hitchcocks film betonade också den närmast symbiosliknande relation som bilden och ljudet ägde gentemot varandra, att musik och film införlivades i ett sorts beroendeäktenskap, vilket exemplifieras extra tydligt i flera av Psychos scener.

Easy Rider

En film som under decenniets sista år manifesterade eller på många sätt kanske utgjorde den främsta kommentaren till Nordamerikas svajande samhällsklimat och västerngenrens avlägsna skrik på hjälp, var Dennis Hoppers Easy Rider från 1969. Västernfilmens idylliska landskap utgjorde nu bakgrunden till ett sökande efter hopp, frihet och mening i en värld som ingen längre förstod sig på. Vapnen byttes ut mot heltäckande solglasögon och en attityd som hävdade individens frihet. Hästen hade nu ersatts av en motorcykel. Hopper bär cowboykläder och hatt medan Peter Fonda är iklädd svart skinnjacka och bär en hjälm med amerikanska flaggan på, vilket understyker individens rätt till olikhet i ett land där ordet frihet är synonymt med landets grundprinciper. Under resans gång åker de bredvid varandra på motorvägen likt en elegant balansakt som inte är menad att brytas, de har nämligen samma inre vilja och drivkraft.

Jack Nicholson, mannen de plockar upp efter vägen, symboliserar drömmaren, en välklädd livsnjutare som till slut får betala det högsta priset i sitt sökande efter något som tillhör det förgånga. Han letar hela tiden förgäves efter svaret i botten av en Whiskyflaska. Easy Rider kan ses vara en roadmovie genom ett Amerika i upplösning, en nation intoxikerad av marijuanarök och droger och samtidigt involverad i ett omöjligt krig på andra sidan jorden, ett krig man tappat kontrollen över. USA befinner sig här i upplösningstillstånd och är redo att födas på nytt. Easy Rider skildrar, rent filmtekniskt, detta genom att flitigt använda sig av musikidentifiering genom olika scener, popscoret introduceras på 60-talet och har sällan brukats på ett bättre sätt. Estetiken i filmen är också direkt inspirerad av franska Nya Vågens berättartraditioner, klippen är medvetet oregelbundna genom hela filmen och ljudet används noggrant till att förstärka personernas sinnestillstånd. Amerikanerna utnyttjade här fransmännens estetik i en protest mot det egna landet. Här drog Hollywood lärdom av europeisk filmkonst i syfte att, med assistans av populärmusiken, förtydliga ett budskap: att markera ett aktuellt läge och framföra en politisk kommentar. Under 60-talet ansågs flummigt som något positivt och det flummiga var det huvudsakliga innehållet i kommentaren.

Den nu föråldrade och enkla stereotypbilden som skapades av väst under 1930-, 40- och 50-talen hade fallit samman totalt och ett nytt led inom den ständigt växande populärkulturen skulpterades långsamt fram. Musik, film, konst, mode och teknik kolliderade med politiska strömningar och den amerikanska västernfilmen skulle av denna anledning sakteliga försvinna under jorden, dock än bara tillfälligt. Genrens avtryck, beståndsdelar och fragment skulle under tiden smitta av sig och installerade sig bekvämt i kringliggande genrer. Det lilla som återstod av västernfilmens själ skulle nu återigen ställas mot ett vägval. Kanske skulle västernfilmen återuppstå? Samtidigt är det lätt att förstå vilka hårda kval stilarten utsattes för samt vilken oländig terräng genren vandrade genom under 60-talets händelserika årtionde. Dessa prövningar till trots, kom genren ut levande på andra sidan, men det var någonting som inte var sig likt längre.

Fredrik Stomberg

 

Fotnot

I en serie artiklar på temat sceniska rum undersöker Fredrik Stomberg här västerngenrens reformer och möjligheter under perioden 1950-1990. Den digra ursprungliga längden på 50 sidor har gjort att vi fattat beslutet att dela upp den i en serie artiklar om åtta delar. För att till fullo åtnjuta texternas innehåll rekommenderar vi att läsningen görs kronologiskt då en efterföljande del alltid tar vid där en tidigare slutat.

 

 

Ur arkivet

view_module reorder

Från gatan till designavdelningen

Från gatan till designavdelningen Vad är subkulturen? Finns det fortfarande utrymme för en konst som inte låter sig inramas?

Av: David Cardell | Essäer om konst | 14 september, 2006

 Dominospel på gång på synagogans innergård Johny till vänster snappade upp min kamera

Bukharajudar i sidenvägens knutpunkt (Del 3 av 3)

Dagen efter att Johny och jag skilts åt osams på väg mot den andra synagogan, ville jag ställa Johny några frågor med tanke på att jag kanske ändå skulle skriva ...

Av: Text och foto: Tarja Salmi-Jacobson | Resereportage | 24 februari, 2017

Kombinationen av nytta och nöje

Klockan är ett. Om tre timmar ska jag ha skrivit färdigt en krönika, vilket jag i och för sig fick veta igår. Så jag borde ju ha haft lite bättre ...

Av: Julie Blomberg Gudmundsson | Gästkrönikör | 26 september, 2008

Alex Gino tillsammans med författarkollegan Sara Lövestam Foto Belinda Graham

Be Who You Are!

Författaren Alex Gino är varm, mysig och trevlig, har en vinnande New York dialekt och ett öppet sätt. Det är svårt att tänka sig Alex förbannad. Men det var tydligen ...

Av: Belinda Graham | Reportage om politik & samhälle | 27 oktober, 2016

Malcolm Cowley, detalj ur bokomslag

Malcom Cowleys brev i urval

Om Malcom Cowley och den förlorade generationen i tjugotalets Paris skriver Ivo Holmqvist.

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 14 mars, 2015

Alhazred och Alhazen. H P Lovecraft och verkligheten bakom myten

Howard Phillips Lovecraft uppfann myten om Necronomicon och dess vansinnige författare Abdul Alhazred. På medeltiden levde en verklig arab som mycket väl kan ha inspirerat myten.  Abdul Alhazred var en ...

Av: Rickard Berghorn | Essäer om litteratur & böcker | 18 juli, 2008

Elisabet Lunga

Kan livets smärta förklaras och botas av Billy Idol? Kanske, kanske inte

Vid vissa tillfällen slår livet dig i ansiktet. Hårt och obarmhärtigt snärtar det till dig så att ögonen tåras och kinderna hettar. I det ögonblicket vet du inte ens vad ...

Av: Elisabet Lunga | Gästkrönikör | 22 april, 2015

Tehusens tyrann

Samuel Johnson, enligt en målning av Joshual Reynolds. Tehusens tyrann Han var en svårartat konservativ man, och det mitt i upplysningens och radikalismens stolta tidevarv. Därtill såg han illa intill tidvis blindhet ...

Av: Crister Enander | Litteraturens porträtt | 30 april, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.