Carl Abrahamsson Foto Andrew McKenzie

All konstnärlig verksamhet bottnar i en neuros

Tidningen Kulturens Thomas Wihlman intervjuar den mångsidige regissören Carl Abrahamsson.

Av: Thomas Wihlman | 22 april, 2016
Filmens porträtt

Där vår hjärna möter världsalltet – om Wassily Kandinsky

”Måleriets innehåll är måleri. Här behöver ingenting dechiffreras: Innehållet talar glädjefyllt till den för vilken varje form är levande, det vill säga innehållsrik.” Med de orden sammanfattade Wassily Kandinsky sin syn ...

Av: Thomas Notini | 30 januari, 2013
Konstens porträtt

En mademoidame som går sin egen väg

Den franska traditionen och allmänna regeln säger att man av hövlighet skall titulera personer och ge dem epitet som monsieur, madame och mademoiselle. Den franska författarinnan Isabelle Sojfer ifrågasätter denna ...

Av: Anna Nyman | 05 oktober, 2011
Litteraturens porträtt

Milosz 100 år

"Utan tvekan vill jag hävda att Czesław Miłosz är en av de största poeterna - kanske den störste - i vår tid."(Joseph Brodsky) Den 30 juni 1911, för 100 år sedan ...

Av: Gregor Flakierski | 30 juni, 2011
Litteraturens porträtt

Hemuppgift modernt slaveri



Modernt slaveri innebär skuldslaveri, tvångsprostitution, tvångsarbete på grund av kast eller fängelsedom, kidnappning av hemlösa eller föräldralösa barn, trafficing, och utnyttjande av illegala invandrare:”Globally todays slavery is most prevalent in four forms: One form is chattel slavery, the form closest to old slavery, where a personis captured, born or sold into Williamsson, Trod, Bales s 33, one world publications)

Enligt Williamsson är den typen av tvångsarbete liktydigt med slaveri. Jag ställer mig tveksam till den definitionen. Liksom jag skrivit i mina två andra paper bör definitionen av slaveri hållas snäv för att dess betydelse inte ska förminskas. Det betyder att slaveri förekommer i slavsamhällen och samhällen med slavar, det vill säga i de riken där de historiskt varit förankrade och laglig; och där slaveri var en dominerande eller viktig del av produktionen. Om man släpper på dessa ramar kan begreppet snart användas för alla som har ett jobb de inte vill ha. En hel del moderna arbetare, eller proletärer har jobb som de inte trivs med utan utförs för att få lön. De benämns som löneslavar utan att vara slavar i egentlig mening, eftersom de tvingas arbeta av ekonomiska skäl och genom juridiska eller våldsbetonade skäl.

Annons:

Skuldslaveri är vanligast I Sydasien, speciellt då Indien och Bangladesh, Nepal och Pakistan, och man beräknar att antalet uppgår till tio miljoner. Skulden kan uppstå på grund av att man tvingas låna till medicin och mat, men det kan också handla om påkostade bröllop som man tvingas att låna till. De unga skuldslavarna kan misshandlas, och flickorna kan utsättas för våldtäkter. Tvångsarbete i hemmen läggs ut där och skuldslavarna tvingas då att själva köpa det material som ska bearbetas. Totalt räknar man med att det finns tio till tolv miljoner sådana, de flesta i Sydostasien. Vissa av dem föds med skulder och blir alrdig fria. I vissa fall vill de heller inte bli det för de känner inte till något annat.

Tvångsarbete genom kontrakt sker också. Detta är den form som ökar snabbast idag och är den näst vanligast förekommande. Det finns kontraktslaveri där fattiga luras att skriva på kontrakt med löften om välbetalt arbete på resturang, i hemmen eller byygen och industrier. Men när de anländer till länderna visar det sig att de får låg lön, långa arbetsdagar och i värsta fall blir inlåsta när de inte arbetarDet är ofta immigranter som utnyttjas och det förekommer ofta i Brasilien, Sydostasien och vissa Arab stater. En ytterligare form är helt enkelt arbetstvång. Det påtvingas av en enskild person, en organisation eller en regering. Exempel på länder är Uzbekistan där barn tvingas arbeta på bomullsplantagerna under upp till tre månader per år mot liten eller ingen lön.

ILO definierar tvångsarbete som ett arbete som påtvingas av en regering eller en arme, där de tvingas utföra offentliga tjänster eller offentlig produktion, samt när det gäller militären att bygga upp träningsanläggningar och ge annat understöd till krigsmaskinen. Kvinnor utnyttjas ofta av kommersiella intressen inom nöjes och prostitutionsbranschen, medan män tvingas slita inom jordbruket, byggindustrin och mindre seriösa industriföretag.

Enligt Williamsson är den typen av tvångsarbete liktydigt med slaveri. Jag ställer mig tveksam till den definitionen. Liksom jag skrivit i mina två andra paper bör definitionen av slaveri hållas snäv för att dess betydelse inte ska förminskas. Det betyder att slaveri förekommer i slavsamhällen och samhällen med slavar, det vill säga i de riken där de historiskt varit förankrade och laglig; och där slaveri var en dominerande eller viktig del av produktionen. Om man släpper på dessa ramar kan begreppet snart användas för alla som har ett jobb de inte vill ha. En hel del moderna arbetare, eller proletärer har jobb som de inte trivs med utan utförs för att få lön. De benämns som löneslavar utan att vara slavar i egentlig mening, eftersom de tvingas arbeta av ekonomiska skäl och genom juridiska eller våldsbetonade skäl.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

ILO anger sex indikatorer på påtvingat arbete:

  • Fysiskt våld eller hot om detta

  • - Begränsad rörelsefrihet där arbetare bara får vistas på ett begränsat område på arbetsplatsen.

  • Skuldslaveri där en person arbetar för att betala av en skuld

  • Vägran att betala ut lön eller del av sådan trots överenskommelse om detta.

  • Beslagtagande av pass eller Id handlingar

  • - Hot om att anmäla olagliga immigranter till myndigheterna

( Williamson s 35)

De flesta som håller slavar ser ingen anledning till att det skulle vara fel De hänvisar till vilken ras, folkgrupp, kast eller religion som de tillhör. I Niger, Mauretanien, Nigerria och Kina sker detta och det kan utgöra skillnaden mellan att vara fri eller tvingas till tvångsarbete.

I Niger, Mauretanien, Mali och Tchad finns av tradition slaveri sedan lång tid tillbaka. Enbart i Niger beräknar man att 43 000 är förslavade sedan födseln. Alla kommer från de fyra lägst ställda av åtta folkgrupper. Visserligen förbjöds slaveriet 1960 när landet blev fritt från Frankrike 1960, men lite eller inget har gjorts för att genomföra detta. I Mauretanien finns slaveri med hänvisning till ras eller rättare sagt folkgrupp. Det är de styrande araberna, är rädda för att de fria då de intalats att de är födda att tjäna sina slavägare. Detta har skett sedan generationer. Slavfamiljerna bor hos sina ägare och får inget betalt för sitt arbete i hemmen eller på åkrarna. Vissa av dem är rädda för att bli fria då de intalats att de är födda att tjäna sina herrar.

I västra Afrika, finns rituellt slaveri sedan generationer i Ghana, Benin och Togo. Det kallas ”trokasi” och betyder att slavarna kallas ”Guds barn” eller ”guds slavar”. Trots formella förbud har lite gjorts för att stoppa det. Ett liknande system finns i Nepal där 17000 flickor förslavas varje år . De tvingas tjäna i templen, får ej gifta sig och tvingas ofta prostituera sig för att kunna överleva. Det etniska eller religiöst motiverade slaveriet förekommer rikligt i Indien, Pakistan och Bangladesh. De flesta av dessa, eller åttio procent tillhör låga kaster eller är kastlösa, så kallade ”Daliter”Det är från denna grupp som de flesta skuldslavar, barnarbetare och tvångsprostituerade kommer. Av tradition förekommer det rikligt, i synnerhet i delstaten Uttar Pradesh.

I de oljerika staterna på arabiska halvön, i synnerhet i Saudiarabien och Kuwait utnyttjas de marginaliserade grupperna till tvångsarbete. Det gäller både inhemska fattiga och de många gästarbetarna från Filippinerna, Nepal och Indien. I Kina finns ett system där de som kritiserar regimen, till exempel anhängare till Falun gång tvingas till tvångsarbete i arbetsläger. Det finns 1026 sådana med 260 000 fångar. Dessa anläggningar har ofta två namn. Ett som fängelse och ett som företag . Shanghais stadfängelse heter också Shanghais tryckeri för att verksamhete inte ska verka så suspekt bland importörerna och konsumenterna i väst.

Barn utnyttjas på olika håll i världen som soldater eller som hjälpredor i olika arméer. Det förekommer i trettio olika väpnade konflikter. De arbetar som budbärare, kockar, informatörer, spioner och väpnade soldater, och utnyttjas också sexuellt. Sedan 2001 har barn utnyttjats i Burma, Angola, Afghanistan, Burundi, Colombia, Elfenbenskusten, Guinea, Indien, Indonesien, Liberia, Nepal, Filipinerna, Iran, Irak, Israel, de ockuperade palestinska territorierna Sri Lanka, Liberia, Ryssland, Rwanda, Sri Lanka, Somalia, Sudan och Uganda. När inbördeskrigen avslutades i Afghanistan, Angola och Sierra Leone mellan 2001 och 2003 befriades 40 000 barn. När konflikterna avslutades i Elfenbenskusten och Liberia befriades ytterligare 30 000 under samma period. Det finns också regeringar understödjer slaveri. Det sker bland annat i Sudan. Det handlar om striderna i Darfur eller Sydsudan. Det finns bevis för att 12 000 har utnyttjats men det kan enligt NGO uppgifter uppgå till 200 000.Slavarna fraktas ofta till norra Sudan där de utnyttjas till arbeten i jordbruket, eller hemmen.

I Burma utnyttjas slavar av ekonomiska skäl. Det har förekommit i två årtionden och man beräknar att det har omfattat upp till två miljoner människor. Många av slavarna kommer från de etniska minoriteterna och utnyttjas som skogsarbetare, gruvarbetare, vägarbetare och ingenigörssoldater. Tusentals kvinnor tvingas till prostitution Flickorna våldtas och tvingas ofta att gifta sig fast de är unga. I Thailand. Denna handel omfattar också barn och män som tvingas utföra sexuella tjänster, eller tvångsarbete i Kina, Bangladesh, Malaysia, , Sydkorea och Macao.

Totalt beräknar ILO att det finns 20 miljoner tvångsarbetare med slavliknande förhållanden idag. Williamsson och Bales anger 27 miljoner.

Fördelningen sker enligt denna tabell

ILO Bales

I länder 1,5 milj 2- 300 000

Transek 1,6 milj 8-90 000

Asien 17 milj 21-26 miljoner

Latinamerika 1,8 milj 3 – 40 000

Afrika 3,7 milj 600 000

Mellanöstern 600 000 110 000

Båda författarna grundar sig på höga uppgifter gällande skuldslavar på den indiska subkontinenten. Sammantaget innebär detta att slavhandeln har förändrats stort sedan 1800 talet. Då var det huvudsakligen slavhandel som bedrevs av länders regeringar eller företag med stöd av myndigheterna medan den idag bedrivs av privata institutioner som företag och privatpersoner. Under 1800 talet var den tydligt rasistiskt motiverad. De svarta ansågs vara mindre värda på grund av hudfärg medan den idag är motiverad av kast, en förtryckt folkgrupp, religion, skuld eller fångenskap på grund av krig, brott eller kritik mot en regering. Detta stämmer bra.

Williamsson hävdar att den inte var globaliserad men att den är det nu, vilket inte stämmer. Triangelhandeln var i högsta grad global liksom dagens trafficing, eller de tvångsarbetare från Asien som finns i länderna på den arabiska halvön. En skillnad var att det oftast var livslångt på 1800 talet medan det idag i bästa fall är kortvarigt. Det gäller dock inte de skuldslavar som föds med en skuld eller de slavar som av tradition finns i Mali och Mauritanien Att vinsten är högre idag än då ställer jag mig tveksam till. Triangelhandeln var ju oerhört profitabel. Den brittiska slavhandeln genererade det kapital som finansierade den brittiska textilindustrin, vilken i sin tur lade grunden till den industriella revolutionen. När det gäller kostnaden för de som utnyttjas tror jag att den är svår att beräkna. Det beror som min föreläsare Klas Rönnbäck påpekade vad man jämför med. Om det sker utifrån en industriarbetarlön i Europa blir kostnaden självfallet lägre idag är på 1800 talet, men jag vet inte om kostnaden blir lägre om man jämför med företagens vinster. Att juridisk ägande var självklart då men ej idag stämmer. Däremot är slutsatsen att man idag har mindre intresse att hålla slaven vid liv än då tveksam. Visst utgjorde de svarta slavarna i USA:s sydstater ett viktigt kapital som man värnade om. Vem skulle annars slita på bomullsfälten eller serva dem i hemmen. Men generellt var ett liv mindre värt på artonhundratalet än idag. De som är skuldslavar, utför straffarbete i fängelser eller utnyttjas till låga löner som illegala invandrare dödas inte heller.

Sammantaget blir min slutsats att skillnaderna inte är så stora som Williamsson och Bales hävdar. De handlar mest om det idag inte är så rasifieray och är mer kortvarigt. Dessutom är det formella ägandet mindre idag. Däremot var det globaliserat då som nu, det är bara att studera triangelhandeln som var väldigt profitabelt. liksom att vinsten var och är hög. De flesta hålls dessutom vid liv både då och nu eftersom de ger avkastning till de som äger dem, eller de som anställt dem. . En annan skillnad är att slaveriet historisk var förankrat hos myndigheterna och utfördes av dem eller av företag som tjänade dem. Idag handlar det om förretag eller privatpersoner i den svarta sektorn som gör grova pengar på tvångsarbete.

Williamsson jämställer slaveri och slavliknande förhållanden, vilket jag anser vara fel. En slav är helt utan möjlighet att bli fri och saknar helt egen inkomst. Hela värdet av hans arbete tillfaller ägaren. Sådant finns därför idag i Nordafrika samt historiskt i USA:s sydstaer. Skuldslavar, fångar i arbetsläger, trafficingoffer och kidnappade hemlösa barn som utnyttjas till tvångsarbete kan däremot bli fria.

Redan nationernas förbund antog paragrafer mot slavarbete 1926 som innebar att att handel och utnttjande av slavar förbjöds. Detta undertecknades av Europas stormakter, men inte av USA och Sovjet och heller inte tyskland. ILo antog en paragraf mot tvångsarbete 1930 som förbjöd allt arbete som inte var frivilligt.

När FN bildades 1948 var resolutionen tydligare. I artikel fyra stadgas att slaveri och slaverliknade arbete i alla dess formedr förbjöds. 1949 förbjuds prostitution och trafficing. 1956 förtydligas det när allt arbete som sker med tvång förbjuds, såväl livegenskap, skuldslaveri, tvångsäktenskap och barnarbete. Alla länder utom USA och Israel har erkänt alla dessa paragrafer, inklusive barnkonventionen, men många uppfyller inte normerna

Vad ska man då göra åt detta? I debatten framförs ofta krav på att man ska öka gränskontrollerna och skärpa straffen för att smuggla människor över gränserna. Men detta är trubbiga verktyg. Smugglarna är exeperter på att föra över kvinnor och män som ska tvingas till prostitution eller tvångsarbete över gränserna. Dessutom befinner de sig utom räckhåll för polisen.

Vad som kan göra kortsiktigt är att öka insatserna för att hitta utnyttjade kvinor och män samt att stödja frivilliga organisationer som tar han om olika offer, särskilt då kvinnor som tvingats att prostituera sig. Självklart krävs också insatser för riktiga jobb och betald utbildning.

Men för att verkligen bekämpa tvångsarbete och människorhandel krävs en grundläggande förändring av samhället. Den svarta och vita marknaden hänger ihop. Vi lever i ett kapitalistiskt samhälle där drivkraften till att producera varor och tjänster är profiter. Kapitalisterna vill tjäna grova pengar. Detta lockar ohederliga och mer ljuskygga individer till den svarta sektorn som sysslar med ekonomiska brott, narkotika, människorsmuggling och vapenhandel. Nära hälften av tvångsarbete utgörs dessutom av skuldslaveri på den indiska halvön. Detta döljs av lokala korrumperade makthavare. Därför måste hela det kapitalistiska samhället avskaffas och men det produktion för proft, om man ska kunna komma åt den svarta ekonomin på allvar.

Ett sådant avskaffande innebär att staten tar över de stora företagen och bankerna under löntagarnas demokratiska kontroll och styre, samt att ekonomin planeras demokratiskt utifrån medborgarnas behov. Mindre företag kan drivas enskilt eller som kopperativ eller föreningsdrivna. Men ingen får utnyttja arbetskraft för att tjäna pengar, det vill säga profiter. Då kommer den svarta sektorn att krympa samma och endast bestå av de mest förhärdade brottslingarna. Då kan de 20 – 25 miljoner tvångsarbetarna att bli fria och få anständiga löner och arbetsvillkor

 

 

 

Martin Oskarsson

Ur arkivet

view_module reorder

Livets långfredagar

Är det något speciellt med långfredagar? I många länder, särskilt i Nordeuropa, är gudstjänsterna på långfredagen bland årets mest besökta. I gamla Östtyskland försökte kommunistledarna utrota långfredagen ur befolkningens medvetande ...

Av: Mikael Mogren | Essäer om religionen | 22 april, 2011

Jakobsleden – El Camino de Santiago de Compostela

Det är kväll i byn Grañón. Prästen har dödat GUD. Han har brutit sönder Kristi lekamen och han har gjort det precis vid mikrofonen så att det ekar i hela ...

Av: Viktoria Silfverdal | Resereportage | 10 augusti, 2013

Mustig berättare och musiker

TEMA VÄSTERBOTTEN Gunnar Enkvist, en trubadur med humor och distans. Foto: Frida Selander Trubaduren Gunnar Enkvist från Skellefteå har hållit på länge – 55 år som artist. Lars-Göran Selander mötte honom ...

Av: Lars-Göran Selander | Musikens porträtt | 18 februari, 2008

Karen Dalton, ”1966”. Delmore Recordings 2012.

Karen Dalton - Den vita Billie Holiday

Under tidigt 1990-tal bodde en kvinna som hette Karen Dalton på New Yorks gator. Hon hade långt svart hår från hennes mamma Evelyns sida som var Cherokee. Hon luktade illa ...

Av: Sara Forslund | Musikens porträtt | 11 april, 2016

Machiavellis republikanska ideal

Tanken om republikens överlägsenhet över furstendömet (eller för den skull monarkin) är lika aktuell idag som den var för sex århundraden sedan. Varför Machiavelli? Det finns minst två viktiga skäl. Det ...

Av: Satya Datta | Essäer | 25 augusti, 2010

Förbud Lucia och google

Det var strax före Lucia som insikten om min familjs totala brist på trendkänsla drabbade mig. Min femårige sons dagis skulle ha Luciatåg och sonen hade uttryckt önskemål om att ...

Av: Anna Hultgren | Gästkrönikör | 22 december, 2013

Three ladies in Cairo. Del VI. Dark ages

Min mormor, Hilda, växte upp i Sundsvall och berättelsen börjar där i och med Sundsvalls stora brand 1888 med hennes mor, min mormorsmor Ragnhild. Många äventyr senare, träffade Hilda den ...

Av: Anne Edelstam | Utopiska geografier | 25 juli, 2014

"Jag tycker om opolerade, smutsiga ljud."

Ett samtal med Pan Sonics Mika Vainio. Pan Sonics musik är både enkel och svår att beskriva. Schematiskt kan man väl säga att monotona rytmer och djupa basljud skapar ett ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 14 juli, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts