Taube som exempel

Igår sändes i SVT, med Astrid Ohlsén som producent, sista delen av två dokumentärer om Evert Taube Om man betraktar Taube, syns hur väl liv och verk stämmer överens. Detsam­ma kunde ...

Av: Gunnar Lundin | 30 juli, 2011
Essäer om litteratur & böcker

F. G. Granlunds dikter

Författarpresentation Fredrik F. G. Granlund Mitt författarskap ser onekligen ljust ut just nu: jag har precis vunnit min fjärde stora skrivartävling, fått mitt första förord till en antologi publicerat, översatt två ...

Av: Fredrik F. G. Granlund | 25 juli, 2011
Utopiska geografier

Magasin 3 – Fem verk. En berättelse

Fem konstverk som alla bestrider omedelbara och intuitiva tolkningar. Den nyöppnade utställningen ”Otherworldly” på Magasin 3 i Stockholm består av fem verk som plockats ur konsthallens egen samling och placerats ...

Av: Henrik Örnlind | 12 oktober, 2013
Essäer om konst

Ljusets skugga. Del 1. Kroppens avsked

Den grekiske mästaren Parmenides påstår att alla former av tillblivelse och mångfald är illusion, och säger att Varats verklighet är oföränderlig, ofödd, sluten, evig, orubblig. Samma sak finner vi i ...

Av: Gilda Melodia | 07 december, 2014
Utopiska geografier

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad




Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och det dröjde ännu nittio år innan britterna gav upp sin juvel i imperiekronan.




Den sovjetiska reklamkampanjen tar han med ro. Indiens band med USA är starka. Många miljoner indier har emigrerat västerut, framför allt de högutbildade, i en förståelig brain drain. Indiens befolkning förmerar sig med sexton miljoner årligen och det är trångt överallt. Hyderabad är ingen särskilt gammal stad på subkontinenten. 1591 flyttade den lokale härskaren från fortet i Golconda ner på slätten. Muslimer byggde stadsporten Charminar med fyra hörntorn som man inte längre kommer upp i, de är stängda sedan alltför många kastade sig ut från dem och begick självmord. Det är en välbekant byggnad för alla indier, så heter det populäraste cigarettmärket.

Annons:

En följande furste byggde det överdådiga Falak Numa på en klippa i splendid isolation ovanför staden. Nu är det ett spökpalats som ekar av en svunnen storhet medan dammet lägrar sig. Mest imponerar de eleganta badkaren med invecklade rörsystem, allt importerat från Europa, högsta hygieniska lyx för hundra år sedan. En lång rad engelska vicekungar använde palatset som vinterresidens. I trapphallen ser man deras porträtt, längs ner Lord Wavell. Men hans efterträdare, den siste av dem alla, kom aldrig hit: Lord Moutbatten återfinns inte i räckan. Man ska, som vi just nu, ha tur och goda kontakter om man vill bese härligheten, för det mesta är huset tillbommat. Den nuvarande pretendenten till titeln har flyttat till det fashionabla Banjara Hills där lyxvillorna tränger undan kåkstäderna. Men han är inte ofta där, han är fårfarmare i Perth på heltid. Från furste till fårfarmare – se där en av många tänkbara formler att fånga in Indiens förvandling med.

Mot slutet av första världskriget grundade hans farfar Osmania University, en inlånad tysk arkitekt snitsade till det hela i en vackert eklektisk morisk stil. Länge var undervisningsspråket enbart urdu, i denna stad där det talas fem-sex språk. Nu föreläser man genomgående på engelska, medan de vilda aporna svingar sig i träden utanför och är exotiska bara för utsocknes folk. Institutionen för journalistik är välbesökt. Efter min gästföreläsning om skandinavisk presspolitik trängs vänligt ivriga studenter med frågor som snart kanar ut i periferin: hur är det egentligen med den svenska självmordsstatistiken? Hur ligger det till med Boforsaffärerna? Den skandalen är aktuell, och oppositionstidningarna kastar sig förtjust över den, de är pigga på allt som luktar korruption. I den monomant regeringskritiska Indian Express låter tidningstecknaren det gamla året stappla ut ur bilden, förföljd av en luftvärnskanon med tydlig text: BOFORS. Andra avisor är mera sansade i sina utfall, men tonen är genomgående kritisk när nu året 1987 summeras. Rajiv Gandhis popularitet dalar, fast han lyckas klämma sig med i minst ett TV-inslag varje kväll. I The Times of India, konservativ som sin engelska namne, tecknar den legendariske Laxman träffsäkra dagskommentarer som vore själve David Low i farten. Laxman har också illustrerat en del av sin bror N.K. Narayans många böcker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bara 36 procent av de åttahundra miljonerna indier är läskunniga, men Narayans fiktiva Malgudi är en välbekant ort också bland analfabeter eftersom hans noveller och romaner har filmats för TV. Självbiografin “My Days” har just kommit i pocket, med en säljande rekommendation av Graham Greene på omslaget: “Narayan är den romanförfattare på engelskt språkområde som jag beundrar mest.” Det är superlativer som nog har en viss täckning. I The Times söndagsbilaga recenseras Ruth Prawers Jhabvalas nya roman “Three Continents” uppskattande. Den börjar i USA, går vidare till England och hamnar i Indien (och hennes vana vid olika världar har också varit till nytta för många av Ismail Merchants och James Ivorys filmer). I samma bilaga är en artikel om den nya sovjetiska öppenheten stort uppslagen. Mellan raderna kan man ana att den ryska propagandan varit effektiv. En stor sovjetisk kulturfestival pågår som bäst, bilder på ballerinor och kosackkörer flödar över i de annars sparsamt illustrerade lokaltidningarna. Sovjet anstränger sig för att få ordentligt fotfäste, och ett par av Indiens tjugofem delstater är kommunistiskt dominerade, dock inte Andra Pradesh med fyramiljonersstaden Hyderabad i skärningspunkten mellan Bombay och Calcutta, Madras och Delhi. Där dominerar i stället det väletablerade ASRC i fråga om utländskt kulturinflytande.

Detta amerikanska forskningscentrum kan snart fira sitt tjugofemårsjubileum. Man bygger till för att hysa än fler forskare och böcker. Redan nu har man den största amerikanska specialsamlingen utanför USA. Inte ens J. F. Kennedy Library i Västberlin är större, påpekar direktören James Warner Björkman med berättigad stolthet. Han är svenskättling och kommer från the University of Wisconsin. En gång var han rumskamrat med Garrison Keillor, författaren till “Lake Wobegon Days” och en underhållande och mycket populär radiopratare från mellanvästern (“på college var han en dönicke”). Jim Björkman har mångårig erfarenhet av Indien, Pakistan och Sri Lanka. Hans specialområde är hälsovårdsadministration, som fört honom runt världen, till Övre Volta lika väl som till Lausanne och Linköping. Den sovjetiska reklamkampanjen tar han med ro. Indiens band med USA är starka. Många miljoner indier har emigrerat västerut, framför allt de högutbildade, i en förståelig brain drain. Indiens befolkning förmerar sig med sexton miljoner årligen och det är trångt överallt. Hyderabad är ingen särskilt gammal stad på subkontinenten. 1591 flyttade den lokale härskaren från fortet i Golconda ner på slätten. Muslimer byggde stadsporten Charminar med fyra hörntorn som man inte längre kommer upp i, de är stängda sedan alltför många kastade sig ut från dem och begick självmord. Det är en välbekant byggnad för alla indier, så heter det populäraste cigarettmärket.

 I vimlet kring porten drabbas västerlänningen lätt av klaustrofobi, gångarna i basarerna går knappt att forcera. Trafiken är igenproppad av mopedrikshaws och bilar, kor, getter och svin, kameler och en och annan elefant. Riktigt lugnt blir det först på kvällen, när den 35-gradiga vintervärmen lagt sig. På nyårsafton är det folktomt och olycksbådande stillsamt. I varje gathörn står grupper av batongförsedda poliser, utposterade för att kväsa eventuella huliganer när det nya året blåses in. Vi hinner undan i tid innan det drar ihop sig till bråk, och nästa dag går vi på planetariet. Föreställningen handlar om norrskenets fjärran land. Men Hyderabad är dock tryggast och bäst efter den äventyrliga utflykten till the Land of Northern Lights, försäkrar speakern faderligt sedan stjärnhimlen återgått till de hemvanda konstellationerna 

 

 

 

 

 

 

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

Filosofi og framskritt. Del 3

De filosofiske tradisjonenes betydning for epistemiske og etiske framskritt Nåtiden er ikke spesielt opptatt av at det gis relativt lange linjer i filosofihistorien; i vår tid driver en med filosofi uavhengig ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 28 augusti, 2013

Brudparet

Kunde Indiens tredje Premiärminister ha hetat Feroze Gandhi?

I Bertil Falks biografi om maken till Indira Gandhi, hon som faktiskt var Indiens tredje premiärminister, framträder en skarp relief som förgrund ur något många lärt sig betrakta som bakgrund ...

Av: Annakarin Svedberg | Essäer om litteratur & böcker | 17 september, 2017

Spegeln - bild av vår tid

  I tunnelbanefönstrets dunkel händer det att du möter någon annans blick i din egen medan din blick i de upplysta skyltfönstren återkastas av tomma dockögon. Den moderna storstadsmänniskan är i ...

Av: Else-Britt Kjellqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 januari, 2011

Det rödas trådar

Före förvandligen Det dunklas kontureroch viskningarnaom det pågåendesom inte kunde sesmen svagt anaslade sig som motivoch speglingarpå ytan av alltoch tolkadesfrån ett negativi mörkrummet

Av: Berit Gabrielsson | Utopiska geografier | 13 juli, 2009

Från utställningen 24 Spaces – en kakafoni på Malmö Konsthall 2013

Illusioner av föränderlighet inom konstens ramar

Vad är konst? Vem skapar den? Benny Holmberg diskuterar konstverkets tillblivelse genom de tre aktörerna konstnär, konstverk och betraktare. Föränderlighet, identitet, rörelse och tid, svaret som ständigt glider undan, men ...

Av: Benny Holmberg | Essäer om konst | 08 mars, 2015

Drömmen är tingets isolering

Spiegel: noch nie hat man wissend beschrieben, was ihr in euerem Wesen seid. (Rilke)

Av: Gilda Melodia | Gilda Melodia | 10 Maj, 2017

Stefan Whilde

Lika och olika. Eller: 1 + 1 = 3

Vi får ju inte glömma det gamla anarkistiska slagordet som i mångt och mycket tagit oss människor framåt genom historien: ”Var realistisk, kräv det omöjliga!”

Av: Tidningen Kulturen | Stefan Whilde | 01 oktober, 2016

Sångerskan Vanja Renberg om vardagen och stå på scen med The Vanjas. Foto: Martin Wallén.

Intervju: Vanja Renberg

Många av de artister jag porträtterar får med sig musiken från hemmiljön och det gäller också Vanja Renberg. Men Vanja har valt sin egen väg, långt från hemmets musikval av ...

Av: Thomas Wihlman | Musikens porträtt | 03 Maj, 2016

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.