”Nu vill mormor ha champagne!”

Det börjar redan på planet. Vi sätter oss rätt långt bak tillsammans med de andra rökarna. Avsikten med resan är uttalad. Jag och Barbro Svensson – kanske mer känd som ...

Av: Crister Enander | 13 januari, 2012
Crister Enander

Intervju med Bo Utas

Bo Utas är professor emeritus i iranistik vid universitet i Uppsala, författare och essäist. Han studerade iranska för orientalisten, religionshistorikern och ledamoten i Svenska akademin Henrik Samuel Nyberg. Bo Utas har ...

Av: Guido Zeccola | 12 december, 2011
Essäer om litteratur & böcker

Veckan från hyllan, vecka 48, 2012

Så har det varit ett litet krig i Gaza igen. Ockupationsmakten blockerar den lilla överbefolkade landsremsan, med stort lidande för befolkningen där, för att slå vakt om sin säkerhet. Det ...

Av: Gregor Flakierski | 24 november, 2012
Veckans titt i hyllan

Hindufobi – buddhofobi . Ett försummat förhållningssätt

Hinduismen är Indiens till antalet utövare största religion. Den har också utsträckning i såväl västvärlden som andra länder i tredje världen. Buddhismen är till antalet utövare en av de minsta ...

Av: Annakarin Svedberg | 13 november, 2012
Essäer om religionen

Royal Nizam of Hyderabad Osman Ali Khan

Hyderabad




Om Nizamen av Hyderabad hade ställt sig på rebellernas sida under Sepoysupproret 1857 hade historien tagit en annan vändning och engelsmännen drivits ut ur Indien. Men han förblev lojal och det dröjde ännu nittio år innan britterna gav upp sin juvel i imperiekronan.




Den sovjetiska reklamkampanjen tar han med ro. Indiens band med USA är starka. Många miljoner indier har emigrerat västerut, framför allt de högutbildade, i en förståelig brain drain. Indiens befolkning förmerar sig med sexton miljoner årligen och det är trångt överallt. Hyderabad är ingen särskilt gammal stad på subkontinenten. 1591 flyttade den lokale härskaren från fortet i Golconda ner på slätten. Muslimer byggde stadsporten Charminar med fyra hörntorn som man inte längre kommer upp i, de är stängda sedan alltför många kastade sig ut från dem och begick självmord. Det är en välbekant byggnad för alla indier, så heter det populäraste cigarettmärket.

Annons:

En följande furste byggde det överdådiga Falak Numa på en klippa i splendid isolation ovanför staden. Nu är det ett spökpalats som ekar av en svunnen storhet medan dammet lägrar sig. Mest imponerar de eleganta badkaren med invecklade rörsystem, allt importerat från Europa, högsta hygieniska lyx för hundra år sedan. En lång rad engelska vicekungar använde palatset som vinterresidens. I trapphallen ser man deras porträtt, längs ner Lord Wavell. Men hans efterträdare, den siste av dem alla, kom aldrig hit: Lord Moutbatten återfinns inte i räckan. Man ska, som vi just nu, ha tur och goda kontakter om man vill bese härligheten, för det mesta är huset tillbommat. Den nuvarande pretendenten till titeln har flyttat till det fashionabla Banjara Hills där lyxvillorna tränger undan kåkstäderna. Men han är inte ofta där, han är fårfarmare i Perth på heltid. Från furste till fårfarmare – se där en av många tänkbara formler att fånga in Indiens förvandling med.

Mot slutet av första världskriget grundade hans farfar Osmania University, en inlånad tysk arkitekt snitsade till det hela i en vackert eklektisk morisk stil. Länge var undervisningsspråket enbart urdu, i denna stad där det talas fem-sex språk. Nu föreläser man genomgående på engelska, medan de vilda aporna svingar sig i träden utanför och är exotiska bara för utsocknes folk. Institutionen för journalistik är välbesökt. Efter min gästföreläsning om skandinavisk presspolitik trängs vänligt ivriga studenter med frågor som snart kanar ut i periferin: hur är det egentligen med den svenska självmordsstatistiken? Hur ligger det till med Boforsaffärerna? Den skandalen är aktuell, och oppositionstidningarna kastar sig förtjust över den, de är pigga på allt som luktar korruption. I den monomant regeringskritiska Indian Express låter tidningstecknaren det gamla året stappla ut ur bilden, förföljd av en luftvärnskanon med tydlig text: BOFORS. Andra avisor är mera sansade i sina utfall, men tonen är genomgående kritisk när nu året 1987 summeras. Rajiv Gandhis popularitet dalar, fast han lyckas klämma sig med i minst ett TV-inslag varje kväll. I The Times of India, konservativ som sin engelska namne, tecknar den legendariske Laxman träffsäkra dagskommentarer som vore själve David Low i farten. Laxman har också illustrerat en del av sin bror N.K. Narayans många böcker.

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Bara 36 procent av de åttahundra miljonerna indier är läskunniga, men Narayans fiktiva Malgudi är en välbekant ort också bland analfabeter eftersom hans noveller och romaner har filmats för TV. Självbiografin “My Days” har just kommit i pocket, med en säljande rekommendation av Graham Greene på omslaget: “Narayan är den romanförfattare på engelskt språkområde som jag beundrar mest.” Det är superlativer som nog har en viss täckning. I The Times söndagsbilaga recenseras Ruth Prawers Jhabvalas nya roman “Three Continents” uppskattande. Den börjar i USA, går vidare till England och hamnar i Indien (och hennes vana vid olika världar har också varit till nytta för många av Ismail Merchants och James Ivorys filmer). I samma bilaga är en artikel om den nya sovjetiska öppenheten stort uppslagen. Mellan raderna kan man ana att den ryska propagandan varit effektiv. En stor sovjetisk kulturfestival pågår som bäst, bilder på ballerinor och kosackkörer flödar över i de annars sparsamt illustrerade lokaltidningarna. Sovjet anstränger sig för att få ordentligt fotfäste, och ett par av Indiens tjugofem delstater är kommunistiskt dominerade, dock inte Andra Pradesh med fyramiljonersstaden Hyderabad i skärningspunkten mellan Bombay och Calcutta, Madras och Delhi. Där dominerar i stället det väletablerade ASRC i fråga om utländskt kulturinflytande.

Detta amerikanska forskningscentrum kan snart fira sitt tjugofemårsjubileum. Man bygger till för att hysa än fler forskare och böcker. Redan nu har man den största amerikanska specialsamlingen utanför USA. Inte ens J. F. Kennedy Library i Västberlin är större, påpekar direktören James Warner Björkman med berättigad stolthet. Han är svenskättling och kommer från the University of Wisconsin. En gång var han rumskamrat med Garrison Keillor, författaren till “Lake Wobegon Days” och en underhållande och mycket populär radiopratare från mellanvästern (“på college var han en dönicke”). Jim Björkman har mångårig erfarenhet av Indien, Pakistan och Sri Lanka. Hans specialområde är hälsovårdsadministration, som fört honom runt världen, till Övre Volta lika väl som till Lausanne och Linköping. Den sovjetiska reklamkampanjen tar han med ro. Indiens band med USA är starka. Många miljoner indier har emigrerat västerut, framför allt de högutbildade, i en förståelig brain drain. Indiens befolkning förmerar sig med sexton miljoner årligen och det är trångt överallt. Hyderabad är ingen särskilt gammal stad på subkontinenten. 1591 flyttade den lokale härskaren från fortet i Golconda ner på slätten. Muslimer byggde stadsporten Charminar med fyra hörntorn som man inte längre kommer upp i, de är stängda sedan alltför många kastade sig ut från dem och begick självmord. Det är en välbekant byggnad för alla indier, så heter det populäraste cigarettmärket.

 I vimlet kring porten drabbas västerlänningen lätt av klaustrofobi, gångarna i basarerna går knappt att forcera. Trafiken är igenproppad av mopedrikshaws och bilar, kor, getter och svin, kameler och en och annan elefant. Riktigt lugnt blir det först på kvällen, när den 35-gradiga vintervärmen lagt sig. På nyårsafton är det folktomt och olycksbådande stillsamt. I varje gathörn står grupper av batongförsedda poliser, utposterade för att kväsa eventuella huliganer när det nya året blåses in. Vi hinner undan i tid innan det drar ihop sig till bråk, och nästa dag går vi på planetariet. Föreställningen handlar om norrskenets fjärran land. Men Hyderabad är dock tryggast och bäst efter den äventyrliga utflykten till the Land of Northern Lights, försäkrar speakern faderligt sedan stjärnhimlen återgått till de hemvanda konstellationerna 

 

 

 

 

 

 

Ivo Holmqvist

Ur arkivet

view_module reorder

dagen efter orden del 4

         

Av: Bröderna Blomqvist | Kulturen strippar | 04 maj, 2012

Frank Heller och andra författare på Rivieran

Frank Heller-sällskapet är inne på sitt åttonde år, och dess årsskrifter på sitt sjunde. Nu handlar det om ”Frank Heller på Rivieran” (Pelotard press), med ett som vanligt flott omslag ...

Av: Ivo Holmqvist | Essäer om litteratur & böcker | 24 oktober, 2012

”Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke”

Och … tänker jag, att ”sant är, att liksom många gånger formen inte stämmer med vad konstnären har avsett om materialet inte lämnar gensvar, så ses en skapad varelse inte sällan avvika från sin bana ...

Av: Göran af Gröning | Kulturreportage | 24 januari, 2014

Erotiskkrönika 01

Den nakne spricker kroppen som spänt ut sina diktsandsfötterna i bortgåendets märkta yta. Ett tungt steg tidgenomfor skikningens glossistor, lagom den bakom steget fanns, denna kamrats som såg efter sig ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 17 juni, 2010

Bilden av vidundret

Barn- och äldreminister Maria Larsson försökte smyga igenom ett förslag till lagstiftning lagom till påsk, vilket vill införa oreglerade och odokumenterade visitationer av barn på ungdomshem. Barnombudsmannen berättar: ”Utan djupare analys ...

Av: Per-Henrik Bartholdsson | Essäer | 02 maj, 2012

Aase Berg. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Tidskriften 10TALs poesifestival 2015

Årets upplaga, den 19:e, av Stockholms Internationella Poesifestival hade temat lyrik och musik. Tidningen Kulturen gjorde några nedslag i det stora och varierade programmet. Festivalen inleddes redan den 24 november ...

Av: Thomas Wihlman | Essäer om litteratur & böcker | 07 december, 2015

Hon kände igen mig, och bjöd hem mig

Har ni förresten hört, att jag i tiden försökte få köpa en mycket vacker urgammal designskrivmaskin från Karin Smeds Typsnitts- och skrivmaskinsskolae, i Borgå, låg belägen dessutom granne till Runebergshemmet ...

Av: Stefan Hammarén | Stefan Hammarén | 21 oktober, 2013

Bild och ornament i den islamiska konsten

”Otroligt, att något sådant kan skapas av människohand! Det verkade som om man stod och betraktade någonting som uppstått av sig själv och som skänkts som en uppenbarelse från himmelen.” Så ...

Av: Thomas Notini | Essäer om konst | 12 december, 2012

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.

Cron Job Starts