Carl Abrahamsson och verklighetens absurda teater

Såsom en vulkan är Carl Abrahamssons hjärna, full av brinnande ädelstenar. Alla dessa idéer och projekt gör honom till en mångsysslande artist. Men Carl är också en mycket kontroversiell person ...

Av: Guido Zeccola | 16 september, 2010
Övriga porträtt

Om att läsa för mycket eller Kärlekens idealitet: Flaubert och Faulkner

Vare sig man anser Cervantes’ Don Quijote (1605 och 1615) eller Samuel Richardsons Pamela, or Virtue Rewarded (1740) vara den första romanen, kan man hur som helst säga att läsningens ...

Av: Carl Magnus Juliusson | 14 augusti, 2012
Essäer om litteratur & böcker

Eurovision Song Contest 2016 vinnaren Jamala, Susana Dzjamaladinova. Foto: Anna Velikova/ EBU.

Europa-visionen och Eurovisionen

Är Eurovisionen, ESC alltså, det enda som förenar i dagens Europa? Eller är det ett gigantiskt jippo, drivet av nöjesindustrin för att säkra de stora bolagens fortsatta expansion? Tidningen Kulturens ...

Av: Thomas Wihlman | 23 Maj, 2016
Musikens porträtt

Utveckling och tillväxt samt miljökamp

Ser ett plakat som bjuder in till en diskussionskväll om miljöarbetet i Östra Vätternbranterna. Det naturgeografiska området sträcker sig från Jönköping i söder, genom delar av Tranås och Ödeshögs kommuner ...

Av: Per-Inge Planefors | 27 augusti, 2012
Gästkrönikör

Jägarbatalionen på Vasa torg i februari 1918. Styrkorna inspekteras av general Mannerheim

1918 – ett finskt trauma



Under bokmässan i Göteborg i september kommer Finland 100 år att få stort utrymme. Jörn Donner kommer att diskutera det smärtsamma året 1918.




Lindholm anser att det är mycket problematiskt att Finskhetsförbundet lyfter fram endast en massaker i hela den blodiga uppgörelsen – en där det råkar vara finskspråkiga som dödas av svenskspråkiga.
Fånglägren 1918

Fånglägren 1918

Annons:

Beseglad med blod är klyftan,

Beseglad med blod och brand,

Stöd Tidningen Kulturen

Köp en prenumeration! Klicka för mer information.

Mellan redliga män i Finland

Och rasande röda band

En klyfta, djup som döden

Och gapade, mörk och bred

Mellan människobarn i landet

Och vilddjurens röda led.

Bertil Gripenberg, ur klyftan 1918

 

Röd-Eemeli står
inför rättens bord,
under lugg
bligar dystert framför sig.
- Bekänn din fan,
att du mördade, stal,
och var chef för ett dödskompani!
Nå bekänn, din satan,
eller vill du att colten talar!
Under lugg
mumlar Eemeli själv sin dom:
hellre colten då.

Elmer Diktonius, Balladen om röd-Eemeli

Två poeter om samma krig.

Det väckte uppståndelse när Myntverket i Finland präglade ett mynt inför jubileumsåret. Myntet åskådliggör inbördeskriget 1918 som krävde närmare 40 000 människors liv. På myntet verkar vita soldater arkebusera röda fångar. På myntets andra sida kan man se en bild av Olympiastadion i Helsingfors. Myntet kom sedan att återkallas. Men debatten om inbördeskriget lever i allra högsta grad.

I Hufvudstadsbladet refererades 30/4 en insändare från 1918 under rubriken. ”Nog med blodblad.” Det var en borgerligt sinnad person som skrev. ”Vad som försiggår i landet är förfärligt. Trots överbefälhavarens (Mannerheim förf. anm.) förbud fortgå arkebuseringarna oaflåtligt. Den röda galenskapen har faktiskt efterträtts av den vita terrorn…….På Sveaborg är eländet bland fångarna oerhört. Och den goda överklassen går omkring, rycker på axlarna och säger: låt dem dö, de hava förtjänat det, smittan skall utrotas med rötterna. Brevskrivaren Hjalmar Linder blev utmobbad i Finland och han tvingades flytta till Sverige.

I en annan artikel i Hufvudstadsbladet berättas om två vänner och yrkeskollegor på Åbo bibliotek Allan Wallenius och Carl-Rudolf Gardberg som kom att stå på motsatta sidor under inbördeskriget.

När Alvar Aalto skildes från vännen och studiekamraten Erik Jorpes (upphovsmannen bakom heparinet) i Helsingfors 1918 hamnade de också på olika sidor i inbördeskriget. Aalto stred i den vita armén medan Jorpes organiserade sjukvård på den röda sidan i både Finland och Ryssland innan han kom att göra en lysande medicinsk karriär i Sverige.

I en historisk översikt på Finskhetsförbundets webbplats beskrevs avrättningarna i västra Nyland efter inbördeskriget 1918 som en utrensning riktad mot finskspråkiga, rapporterar Arbetarbladet. Stycket raderades kort efter att tidningen tog upp saken.

Händelserna i inbördeskrigets efterdyningar på våren 1918 dyker upp i en ny kontrovers, rapporterar Arbetarbladet. I fokus står avrättningarna som genomfördes av vita svenskspråkiga skyddskårister under jakten på flyende röda i Västra Nyland kort efter kriget.

I en översikt över de viktigaste händelserna i Finlands historia på Finskhetsförbundets webbplats beskrevs exekutionerna som en systematisk utrensning av finskspråkiga röda.

Formuleringarna fick historikern och läraren Sture Lindholm i Ekenäs att reagera. I sin nya bok Fånglägerhelvetet Dragsvik – massdöden i Ekenäs framhåller Lindholm att de slutsatser som dras av texten på Finskhetsförbundets webbplats blir "ren och skär historieförfalskning".

Avsnittet om avrättningarna är taget ur Tauno Tukkinens bok Teloittajien edessä. I Lindholms översättning lyder de citerade raderna så här:

Den till massmord skyldiga s.k. Västankvarn-avdelningen bestod helt och hållet av svenskspråkiga, även om avdelningens kommendör Edward Ward var från Sverige. Avdelningen avrättade ungefär 200 civila, män och kvinnor, nästan alla finskspråkiga. Massmordet i Västnyland uppfyller klart kännetecknen för krigsförbrytelser och etnisk rensning.

Språket inte avgörande.

Lindholm anser att det är mycket problematiskt att Finskhetsförbundet lyfter fram endast en massaker i hela den blodiga uppgörelsen – en där det råkar vara finskspråkiga som dödas av svenskspråkiga.

– Så var minsann inte alltid fallet. Svenskspråkiga röda som man träffade på avrättades nog också. Det stora problemet är att förbundet lyfter fram endast en enda massaker i hela den stora uppgörelsen våren 1918 och antyder att morden skulle ha skett på språklig grund, säger Lindholm till Arbetarbladet.

– De svenskspråkiga trupperna från de svenskspråkiga kustkommunerna jagade flyende rödgardister i de finskspråkiga socknarna i norr, och då var det knappast så konstigt att de flesta offren var finskspråkiga.

Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet, är inne på samma linje som Lindholm.

– Att nämna en sak men inte en annan är också ett sätt att förvränga historien. På bägge sidor, både röda och vita, fanns tendenser att av olika skäl tysta ned och förenkla, säger Meinander till Arbetarbladet.

Arbetarbladet försökte förgäves nå Finskhetsförbundets ordförande, kulturminister Sampo Terho (Sannf) för en kommentar till den språkbetonade vinklingen i översikten på förbundets webbplats.

Förbundets verksamhetsledare Antti Ahonen förnekar att den historiska översikten skulle ha gjorts med en svenskfientlig agenda. Ahonen säger till Arbetarbladet att förbundet "inte har en officiell syn på Finlands historia.”

 

Rolf Karlman

Ur arkivet

view_module reorder
Anisur Rahman Foto Cato Lein

Anisur Rahman . Tre noveller i översättning av Kristian Carlsson

Anisur Rahman är  poet, dramatiker, översättare och journalist med "ena benet här i Sverige och det andra i Bangladesh". Hans skrivande är språkligt, geografiskt och genremässigt gränsöverskridande och speglar exilen ...

Av: Anisur Rahman | Utopiska geografier | 09 Maj, 2016

De långa nätterna på de iskalla perrongerna

Om morgonen slickar Korridoren sina sår efter nattens omväxlande övningar och inväntar det återställande lugnet åter erbjudande en tingens estetik och ett nästan dammigt lugn med korridorgolvets blanka yta som ...

Av: Benny Holmberg | Kulturreportage | 10 juli, 2011

Streiftog i litteraturens verden

Den franske resepsjonen av selvpåført død i den engelske overklasse i det attende århundre Ut fra sikten min er det å snakke og skrive om singulære menneske liv å sette fram ...

Av: Thor Olav Olsen | Agora - filosofiska essäer | 12 april, 2013

Livsfarlig, livsnödvändig läsning (Om klassiker och kanon del I)

Varför läser jag klassiker?   Vad är en klassiker? Den mest allmänna och traditionella definitionen är att klassikerna, i likhet med kanon, betecknar "det utvalda och mönstergilla", och "att denna förebildlighet är ...

Av: Lidija Praizovic | Essäer om litteratur & böcker | 01 mars, 2010

Prins Eugen – Ett levande konstnärskap

Det allmänna fenomenet svenskt monumentalmåleri blir partikulärt genom en orientering av prins Eugens konstnärliga praktik. Likt många andra svenska konstnärer kring förra sekelskiftet var prins Eugen en konstnär som ägnade ...

Av: Allan Persson | Konstens porträtt | 22 januari, 2013

Beatrice Alemagna Foto Gian-Luca Rossetti

Att brodera en saga

Beatrice Alemagna föddes i Bologna i mitten av 1970-talet. Efter studier i grafisk och visuell kommunikation vid ISIA i Urbino flyttade hon, efter att ha vunnit ett prestigefullt pris, till ...

Av: Guido Zeccola | Litteraturens porträtt | 25 november, 2014

Diversity in the definitions of truth

Rig Veda 1.164.46c states as an axiom, "Truth is one; the wise call it by many names." Is this the plain narration of a fact, or a meta-narrative, which engages ...

Av: Carsten Palmer Schale | Essäer om religionen | 07 november, 2014

Ectoplasm Girls: En musikalisk frizon utan några som helst regler

Ectoplasm Girls är en besynnerlig duo som består av systrarna Nadine och Tanya Byrne från Stockholm. Deras musik är lekfull, dyster, mörk, glad, ljus, stilla, dansant, trolsk, drömsk, synsk, barnslig ...

Av: Carl Abrahamsson | Musikens porträtt | 09 december, 2010

Botanisera i arkivet
close

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Få de senaste artiklarna direkt i din brevlåda - helt kostnadsfritt.

Du kan när som helst avsluta din prenumeration - enklast klickar du bara på länken du hittar i varje nyhetsbrev.